(navigation image)
Home American Libraries | Canadian Libraries | Universal Library | Community Texts | Project Gutenberg | Children's Library | Biodiversity Heritage Library | Additional Collections
Search: Advanced Search
Anonymous User (login or join us)
Upload
See other formats

Full text of "En skalds lustvandringer i Tyskland, Italien, Grekland och Orienten : Öfvers. efter danska originalet "En digters bazar . I tvenne delar. 1"

RESERVi 

Scand 

4/ 




■^'^iffi^ilF 



1 



' i" 



■I' 



Wi 









.■.t\%,/:^ 






>if^ 



'h^-*- I'M 




2 3 4 



9 10 11 12 



^^S^:^^-^ 






i»*v*i 



aTIISW^ 



Upsala Univ. Bibliotek 



' 



cm 



2 3 4 5 6 7 



9 10 11 



r 



^'uMJ-^^' 



//. 






jir 



2 3 4 5 6 7 



9 10 11 12 



n 






[\j- 



co- 



tn- 



n 




w^ &&smm 



LUST VA rVJ>RMGAR. 



( 



11 



10 11 12 



I BIBLIOTHEQUE 
SAINTE I 




cm 



2 3 4 5 6 7 



9 10 11 



EN SKALDS 



LUSTVAl^fDRINGAR 



TVSKLAJiD , ITALIEN , GREKLAND OCII ORIEKTEN j 



«/" 



MM. C Jludersen. 



Ofversdttning efter Danska originalet 

"en DIGTEKS BAZAH". 



t tvcnnc dclaK, 



I 



fiirra del en. 



II 



NOnRKOPING I8W, 

T% S. 'I. Dnrlcti'. foslaf. 



"^^"^^^CPM**"^' 



Kom lad OS vandre her, om hun paa Prent 
I sex med BiUed-Rigdom reiste Buer; 
Imellem Kiobenhavn og Orient 
Sig strmkker den Bazar, som her du skuer! 



Inueh&ll: 

I. Tyskland. 

De Spanska dansarne sid. 11, 

Breitenburg ^^ 15. 

Minnen fran angbaten "Stciren" „ 20. 

Pianisten Liszt „ 22. 

Jungfrun af Orleans „ 28. 

Jermiigen „ 31. 

Gellerts graf „ 39. 

Niirnberg ., 41. 

En onskans fuUbordan „ 51. 

MUnchen „ 54. 

Tyrolen „ 08. 

II. Italien. 

Intrude i Italien, regebilder „ 81. 

En natt pft Apenninerna „ 91. 

Metallsvinet, en hiBtoria , . . , „ 90. 

Resa med Vetturln ,..,.,..,.... „ 114. 

Ankomst till Rom „ 139. 

Familjen Borghese „ 144. 

Homs kyrkor „ 148. 

Fepalatscr i -verkligheten ,, 153. 

Jiilafton i Rom „ 162. 



• l 



I 






Tie Romerska Piltar 

Religiosii bruk 

Vattenfallet vid Tivoli 

Mina stuflor, en sannfiirdig berfttelse . . „ 

Keisaiborsren 

^ ■' ^^ ^ n 

Sanct Kiiut 

Colosseum 

(jarnavai 

Pegasus och Votturinhastarna 

Malibran-Garcia ar dod! 

ITtsigt fiaii mitt fonster i Neapel 

En iS'eapolitansk Coriicolo 

Afresa fr'ui Italien: " 

En blick pa mig sjelf 

"Leonidas" . . " 

Angbatsresa " 

Sicilien, kustpanoiama .... " " 
Malta " 



165. 
170. 
179. 
184. 
189. 
193. 
196. 
198. 
20o. 
211. 
217. 
221. 
225. 
225. 
22fi. 
231. 
233. 
239. 



'^fej 



TYSKliAl^II* 



M 



II 



cm 



2 3 4 5 6 7 



9 10 11 12 



"^"-"nk- 




9 10 11 



Mina vti7iner, 
Skalden JLudvig Tiech 

i Dresden 

och 
Componisten 

JUtendelssohti'Barthotdy 

i lieipzigr* 



M 



I 



( 



lillegnadl. 



« 




9 10 11 





^ 


= CO 

— I— 1 




^ 1 


— r-\ 




^^^tkm^Mi^mt^m^^*^^ ■ 


— I— 1 




1 

r 


— I— 1 




i 


— I— 1 




I- 


= CxI 
= I— 1 




De spanske dansarene. i i. 


= 




S^onimaien 1S40 uppehoU sig i Kopenhamn nagra , ' 


= 




spanska dansare, sora drogo alia KOpenhamnare bort ;' 


^ \ — 1 




till den gamle Theatern pa "Kongetis Nytorv." He- }, 


^ 




la staden talade icke om annat an de spanska natio- jjli^'lllf ' 
naldansarne och geuom tidningarne Ijod det ofver ' ' 


^— O^ 




= 




bela landet; jag uppehoU mig da hos Baron Stampe ' 


^ — CO 




pa Nysi), soni genom det hem T/iorwoMsenharfun- J « 






nit och genoni de verk, han bar skapat, har blif- f 


= ' 




vit ett raarkvardigt stalle i Danmark. ' i 


= — r- 




Af Thoraaldsen fick jag bar den forsta mundt- 1 


^ 




liga underrattelse cm de spanske dansarene; ban var 

hanryckt, fOrtjust, som jag aldrig forr bade sett bonom. ^ , 


= — ^D 




= 




— "Det ar dans! det ar attityder! hararo former ocli 


= LO 




skonbet!" sade ban och bans ogon gnistrade, medan 
han talade. "Se sjelf! man ar midt inne i Sodern, 
nar man ser denna dans!" '/ / 

1 

r 




^r 




= — CO 

^— CM 


^^^^^^^^^_ - -^^^^^^^^^ ^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^K__ * ' ^^1 


= — I— 1 


cm 


Nil 

: 


2 3 ^ 


1 5 6 7 8 9 10 11 12 





12 







= 





En formiddag, jag kom m i bans atellier, sSg 
jag ett basrelief utfordt i lera, det fcirestallde en 
dansande Bachant och Bachantinna. "De spanske 
dansarene hafva gifvjt mig ideen,'' sadehan; "salun- 
da kunna de ocks3 dansa ! jag har tankt pa deras 
iiitagande dans, medan jag gjorde detta." 

Jag fick mycket begar till att se dessa Spaniens 
barn, se den intagande Dolores Serral — nu haf- 
va Kopenhamnarne glomt henne; det Sr ett ar se- 
dan hon var har. 

Jag reste till Kopenhamn och sag — en dans 
som kom mig att glomma de malade coulisserna och I 
lampskenet; jag var med i Valencias dalar, sag de 
fOrtjusande varelserna, hos hvilka hvarje rorelse ar 
behag, hvarje blick passion. 

Fran min ankomst til! staden sag jag hvarje af- 
ton Dolores dansa, men aidrig motfe jag henne 
utanfor scenen, aldrig sfig jag henne, utan da hon 
dansade der. 

Nu var det slutet af Octoher, kallt , regni"t och 
slormande, som vi knnna ha/va det i v5rt kara land • 
de spanske dansarene ville resa; Dolores sade som 

hlTni 7f '^""™-' """ ^^Sen fnln Kopen- 
hamn t.ll Valencia gar ofver Kiel. Hon mflste med 
angfar tyget "Christian den ottende'^ i ett nordiskt ef- 
tcrhos vader, kallt och stormigt. Halfva forsamlin- 

pn farvai, btef sjosjnk pa denna lilla tour. 

Dot var en nordisk bOljedans! Dolores blefstraxt 




13 

matt; de skona lemmarne bojde sig till en hviia, 
som ingen hvila van; den ena sjon efter den andra 
slog ofver dacket, vinden pep i tagverket; ja ettpar 
ganger syntes angfartyget sta stilla och liksom be- 
tanka si§, om det icke gjorde klokast uti att vanda 
om igen. Vattenkarafiner och tallrickar, iinskont de 
voro fastgjorda, darrade a( skrack eller instinkt. 
Det var ett rasslande och knakande ; hvarje plahka i 
skeppet jemrade sig och Dolores suckade sa hogt , 
att det trangde genom skeppsdiicket; den fina , smi- 
diga foten strackte sig krampaktigt mot den tunna 
bradvaggen. 

— — Ett skepp iir dock en sallsam verldl 
Till hoger skiijer en planka oss fran doden i bol- 
jorna, till venster kan en annan tunn planka dana 
cherubsvardet. Dolores suckade, jag suckade ocksa! 
En hel natt lago \i bar och bokstalligen suckade 
for hvarandra ; — och bOljorna dansade sa , som Do- 
lores icke kunde dansa, och stormen sjong, som jag 
icke kunde sjunga, och under allt delta gick skeppet 
sin kvaftiga gang, tills Kielerbugten omslot oss och 
sa smaningom den ena passageraren efter den andra 
steg upp pa dacket. 

Jag omtalade for Dolores, hvilketintryckhennes 
dans hade gjort pa var tids storste bildhuggare, jag 
berattade henne om Bachant och Bachantinnan, och 
hon rodnade och log; mig tycktes det ordentligen . 
att vi dansade Fandango tilisamman pa den grona 
siatten under de doftande akasierna. Hon rackte 



-^= 



a 

mig sin hand — men det var.till afsked; hon reste 
directe till Valencia. 

Om manga ar blifver Dolores en gammal dame, 
och hon dansar icke mer, men da dansar forbi hen- 
na stader och stallen, hvarest hon har hanryckt sa 
mangen, och hon kommer da ih3g kungastaden pa 
den grona on i Norden, midt i det stormande hal- 
vet, hvilket hon seglade ofver; hon tanker pa det 
basrehef, i hvilket hon annu svafvar ung och for- 
tjusande, — och hennes fingrar glida ned af rosen- 
kransen, som hon sitter med pa balkongen . och hon 
Skadar utofver bergen; de, som befinna ' sig om- 




!.> 



II. 



Hrcitenhurg. 



¥, 



ran Kungsvagen ernellan Kiel ocli Hamburg ve'k 
jag af och for ofver heden, ty jag ville atlagga ett 
bescik pa Breitenburg; en liten fogel llOg mig qiiit- 
trande till motes, liksom om ban ville helsa mig 
valkomraen. 

Den lyneborgska beden erhaller 5r hfter ar flera 
skogsplantager , bus och landsvagar; deremot bar 
fortsattningen af densamma, genom bertigdomeiia 
och in i Jutland , Unnu till storsta delen samma ut- 
seende, som i forra arbundradet. Det ar cbarakter 
och poesi i den danska beden : der ar stjernhimlen 
vidstrackt och stor, der svafva dimmorna i stormeu: 
som Ossians andar, och ensamheten later oss der 
hafva besok af vara heligaste tankar. Sasom etfc 
spoke af en skog vasa bar grupper af hopkrumpna 
ekar, ofverdragna med mossa anda ut pa de ytter- 
sta grenarne. Ett egyptiskt slagte med gulbrun bud 
och kolsvarta ogon forer bar sitt nomadlif, steker 
under Oppen himmel det stulna lammet och bailer 
brollop och dans utanfor kojan, som ar hurtigtupp- 
lest af Ijuugtorf midt pa den ensamma beden. 



I' 




( 



16 

Blott langsamt gick min vagn fram i den djupa 
sanden; jag tror man kunde Ulifva sjosjuk af att aka 
har. Bestandigt framat genoin ode, menniskotom- 
ma trakter; de enstaka hus, man har kommer forbi 
aro tarfliga kojor, hvarur roken hvirflar fram -e- 
noni den oppna dorren. Husena hafva inga skor- 
stenar det ar liksom om ingen eldstad funnes,som 
om endast framlingar pa vandringen ofver heden har 
'has upptande en eld midt pa golfvet och varmde 
sig htet, for att Ster vandra vidare! - Skorstenar- 
ne pa bondens hus och den hvirflande roken gOra 
clet hemhkt och trefligt; skorstenarne pryda och upp- 
hfva nastan ]ikasa mycket, som blomsterquarteret 

;, ?'• "^^",'^°" '''"' -S« varma strSlar; det 
^ r mahanda .eke heller engSng solen sjelf, utan 
b ott dess sk.nande kjortel, som hon lat glida bort 
of.er h.mmelen. Icke en menniska mOtte vi icke 
en boskapshjord var att se; man kunde nastan' tro 
att alU yore .nsomnadt eller bundet af en fOrtrollning! 
di<^t f;"VP^^"""*'^'^^»«" uppenbarade sig ettfro- 
' solskenet gaf den utseende af en kopparsko- den 

a"" , uppgicR det lor mi" ptf imit .if.,, . 

om den fortrollade sladen i Ln , '*^'' 

ut siacien i kopparskogen. 

Bakom skogen kommn ,; 

s^" Kommo VI genom en stor by 




17 



r~- 



som, om den icke forde mig in i afventyrens land, 
likval bragte mig tilibaka i ett annat arhundvade. 1 
husen syntes stall, kOk och stuga ga i ett. Lands- 
vagen var djup gyttja, hvari lag stora kullerstenar. 
Det var romantiskt nog och det blef annu mer; ty 
midt i den tata skogen lyste i aftonsolen en riddar- 
borg med torn och tackt takas , och mellan den och 
OSS bugtade sig en flod, bred och djup. 

Bryggan dundrade under hiistarnes iiofvar; vi 
rullade genera skog och park in pa den oppnaborg- 
garden, der Ijusen oupphorligt rorde sig bakom fon- 
sterna; och der allt sag sa rikt och smakfullt ut. 
Midt pa garden star en stor gammal brunn nied ett 
koiistigt utarbetadt galler; fran detta flog en iiten 
fogel, — det var bestamdt densamme, som qiiittra- 
de mig valkommen, da jag korde Ofver heden, den 
var komnien hit fore mig och hade anrnalt min an- 
komst; borgens egare, den iidie Rantzau, forde si!> 
gast till ett valsignadt henr, ratterna angade, ehani- 
pagnen fradgadel — jo det var bestamdt troUdom- 
En naken hed, en kopparskog och bakom dessa et 
gastfritt slott med skona raainingar, doftande trad 
och blomster vid de mjuka divanerna. Det var troll- 
doml Jag tankte pa det stormande hafvet, pa den 
ensamma heden, och kande: man kan Jikvai hafva 
det godt i denna verlden. 

Foglen quittrade utanfijr, medan jag sag ut ge- 
nom fonstrot; tillfalligtvis foil Ijiiset iian pa hrunneii, 
och det var liksom om spannen eiisgo upp och ned 



iO 



LO 



en 



c\j 



i 



o 



-C3^ 



f 




10 11 12 



18 

af sig sjelf och midt i spannen sutte en liten nisse 
och nickade valkommen; Jag fog visst icke fel, ty 
nissens farfar har en gSng i skogen rackt en Rant- 
zau till Breitenburg en gyllene bagare, da riddaren 
vid mansken red genom skogen. Bagaren forvaras 
annu i det utskurna gamla ekskapet i riddarsalen of- 
ver kapellet; jag har sjelf sett den. och de gamla 
bdderna pa vaggen, alia stolta riddersman, rorde 
ogonen. Det var vid klart solsken; hade det varit 
i denmanljusa natten, da hade de bestamdt tradt 
ut ur ramen och druckit en skal for den alskvarde 
grefve, som nu herrskar p5 det gamla Breitenburg. 

"Den paradisiska lycksalighcten har ingen histo- 
na.» sager en skald; "den basta somn har inga 
drommar," erkanner jag , och pa Breitenburg med- 
forde natten inga drommar. Vid dagsljuset deremot 
tradde gamla sagor och minnen sasom drommar 
framfor tanken; de halsade mig under parkens ur- 
aldrigaalleer; de sutto och nickade hogt nppe i vakt 
tornet, hvarest Skottarne lago pa utkik , da Wailensteins 
trupper hade lagrat sig utanfor; Wallenstein lat man- 
nen falla for svardet, och da qvinnorna i borgen 
icke pa hans befallning ville tvatta blodet af colf. 
^et, lat ban oeksa nedhugga dem. "^ 

I den evigt unga naturen rundt omkring up- 
penbarade sig gamla minnen; fran slottets hoga torn 
sag man Mdt ikring ofver det frodiga slatllandet 
hvares om sommaren den feta boskapen gSr i o^as 
npp till bogen; jag skadade utofver de man«a Tko 




r~- 



19 

gar, i hvilka Ansgarim har vandrat ocli predikat 
Christi lara fcir de danska hedningarne; en liten by 
erinrar annu derstades om bans namn och der bans 
gard stod: har lefde hari; kyrkan , pa hvilken jor- 
den vaxt hbgt uppat muren, ar annu fran bans tid; 
liksom fordom , speglar den sig annu i lloden Storen, 
der hvarest ban i sin fattiga fiskarebat rodde ofver 
till den lilla stigen melian vassen. 

Jag vandrade i siottstradgarden under da gamla 
traden vid de bugtande kanalerna; fladerbusken och 
rosentradet bojde sig ofver vattenspeglen , for att se 
huru vackert de blomstrade. Bonden gick pa ban- 
karne ocb dreg baten upp mot strominen. Jagaren 
med sina bundar tog vagen in i den kopparroda 
skogen. Posthornet Ijod, och det var liksom skog 
och mark finge stamma , liksom instamde de i ho- 
slens dodshymn: "den store Pan ar dod." 

Da solen var nedgangen, Ijod det sang och ba- 
garklang i borgen; jag vandrade genoni salen, hvars 
morkroda vaggar otnfattade basreliefs af Thorwaldsen 
och framvisa barliga byster och statyer ; utanfiir 
slingrade big upptill fonstret rosenhacken med sina 
biadlosa grenar och den dromde, vid sommarlifvet 
inne i salen , att den sjelf annu var ung och blom- 
strande. Och nisse satt pa brunnkanten ocb slog 
takt med sina sma fotter; den lilla foglen quittrade.* 
"bar ar herrligt ocb godt i Norden!" och likval fldg 
foglen till de varma landernal och skalden gjorde 
detsamraa. 



iO 




llili 



en 



c\j 



o 



-C3^ 




10 11 12 



20 



III. 

31mnc frdn dngbdten Stdren. 

^et lag vid Storens vatten tvenne sma hus , hvar- 
tlera pa sin sida af floden; begge prydde' med 
en gron gafvel och ett par buskar, men utanfOr det 
ena hangde fisknatet utspandt, och eu stor flojel 
vred sig i vinden: huru ofta hade icke tva vackra 
ogon fran det ena lil!a haset sett ufver pa denna 
llojel, nar den vied sig, och ett trofa.st hje.ta suc- 
kat djiipt! 

Vi togo har en intagande ung qvinna onibord: 
hon var af hvad man kailar det ringare staodet, 
men sa fastligt kladd, sa ung, vacker och med ett 
litet vackert barn vid brostet. Fran begge husena 
n.ckade folk Tit henne; de onskade henne lycka och 
gladje; nojeln vred sig ikring, sa att den pep, men 
hennes vackra ogon sago icke mera efter den ty 
"" brydde hon sig icke om att vcta hvad vinden var- 
^- och V, foro astad. Allt var grunt, men slatt och 
allt.d detsamma; den lilla fioden go.. b„gt pS bugt 

^u voro vi pa Elben, den stora, kungliga va-' 
sen fran rysklandl Skepp kommo och ging^^atar 
satte tvars ofver ; vi maste ocksa ofver till hannover- 
a.skas>dan,foratthemta passagerare, och derpa 




21 



till holsteinska och aterigen till haiuioveranska; och 
s5 fingo vi likval inga passagerare ! Jag betraktade den 
unga qviiinan; lion syntes liksa otalig som jag; hon 
var standigt fdrut och stirrade framat med handen 
(jfver de tacka Ogonen. Var det Hamburgs torn hon 
sokte? — Hon kysste ett par ganger sitt barn, log 
och hade dock tarar i ogonen 1 ■ — Tva angfartyg 
foro OSS forbi; ett skepp for fulla segel forde ut- 
vandrare till Amerika. Framfor oss lag ett pragtigt 
fartyg, det var just komrnet derifran, och lag under 
uppsegling; vinden var rakt emot, flaggan vajade! 
Da vi niirmade oss, losgjordes en bat, fyra raatro- 
ser grepo arorna ; en rask , svartskaggig man , han 
sag ut till att vara styrraan onibord , styrde rodret; 
vi logo stilla och den unga qvinnan mera flog an 
gick med sitt barn , som sof ; i ett ogonblick var 
hon i den latt gungande baten och i armarne pa den 
svaitskaggige, brune maiinen. Det var en kyss! 
det var bouquetten af ett langt ars Ijufva langtan: 
barnet vaknade och grat, mannen kysste det och hoU 
hustrun om lifvet, och den lilla baten guppade upp 
och ned med deni, liksom om den hoppade med 
af gladje ; de bruna matroserna nickade at hvarandra : 
men vi seglade astad , jag kastade mina blickar lit 
pa den flacka, nakna kusten. 



I 






t 



22 



lY. 

Pianisten Liszt. 

Jei var i Hamburg i hotellet "Stadt London " Liszt 
ga concert! Salen var inom nagra Ogonblick ofver- 
fylld, jag kom for sent, men jag Hck dock den ba- 
stapiats tattintill tribunen, der fortepiano^t stod 
ty man skafTade mig upp ge„om en baktrappa. Uszi 
ar en af konungarne i tonernas rike, och tillhonom 

baktrappa, det blyges jag icke att bekanna 

Salen ja till och med sidorummen. strSiade af 
JUS, guldkedjor och diamanter! Solida Hambur-er 
kopman stodo der sammanpackade inpS hvarandra 
hksom vore det en vigtig borssak, som skulle af- 
han las; det lag ett smil pS deras lappar som om 
de nyss hade uppgjort affarer och vunnit otroligt 
Den mythologiske Orpheus kunde genom sitt nel 
sa .a stenar och tr.d i r^relse, den^ nye O Is 
L.Z hade redan f«re sitt spel elektris/rat den ; k. 
tet hade med sm magtiga Nimbus oppnat O^o och 
Oron pa 01 et, sa att det redan synL ho^ hv d 
om skule komma! Jag sjelf tyckte mig i stralarn af 
dessa manga flammande Ogon, denna fOrvantnings. 




23 

fulla hjertklappning kanna annalkandet af en stor ge- 
nius, som med djerf finger utpekar gransen for sin 
konst 1 var tidsalder. 

I London , (lenna macshinernas stora verldsstad , 
eJler i Hamburg detta Europeiska handelscontoir, ar 
det charakteristiskt att fOrsta gangen liora Liszt; d3 
motsvara lid och rum hvarandra — och i Hamburg 
skulle jag hora honom. Var tidsalder ar icke langre 
phantasiens och kansians , den ar forstandets; den 
techniska fardigUeten i hvarje konst och i hvarje 
handtering ar nu ett allmant vilkor for deras utof- 
vande. Spraken aro blifna sa utbiidade, att det na- 
stan horer till "stilskrifning" att kunna satta sina 
tankar i vers, som for ett halft Srhuudrade sedan 
skulle hafva gallt for en verklig skalds arbeten. I 
hvarje stad finner man dussintals personer, som exe- 
qvera musik med en sadan skicklighet att de for 
tjugo ar sedan kunde hafva latit hora sig soKi \ir- 
tuoser. AUt lechniskt, saval det materiella, som det 
andliga ar i \ar tid i sin hogsta utveckling; var tid 
erhaller barigenom en flygt till och med i de doda 
massorna. 

Vara verldsgenier, s3 vida de icke aro mode- 
skummet blott af denna brytning i var tids utveck- 
ling, utan akta andar, maste kunna ufharda den 
kritiska sonderstyckningen och hoja sig hogt ofver 
hvad som kunde hindra dem pa deras bana; de m§- 
ste, hvar pS sin andliga plats, icke blott uppfylla den ^ 
utan gifva nagot nier! — de maste liksom coraldju- 



d 



24 

ret satta annu en slorhet till konstens trad, eller 
deras verksamhet ar ingen I 

I den musikaliska veiiden har \ar tid tvenne 
Pianot's furstar, hvilka saledes fylla sin plats, det ar 
Thalberg ocli Liszt. 

Som ett elektriskt slag lopp det genom salen . 
da Liszt intradde; de fiesta damer rests sig,det var 
som om en solglans ofverstralat hvarje ansigte, som 
om alia Ogon mottogo en kar, alskad van! — Jag 
stod ganska nara konstnaren; han iir en mager, ung 
man; ett ISngt, morkt har hangde kring det bleka 
ansigtet; han helsade och satte sig till fortepiano't. 
Hela Liszt yttre vasen och rorlighet utvisa genast 
en af dessa personligheter, som genom deras egen- 
domhghet fangslar uppmarksamheten; guddomslian- 
clen har patrycUt dem en egen stampel , som gor 
dem igenkannliga bland tusende. Sasom Liszt salt 
der framfor fortepiano't gjorde det forsta intrvcket 
pa mig afhans personlighet, delta uttryck al' staika 
l.delser i bans bleka ansigte, att han forekora mi- 
sasom en dsemon, som vore fastnaglad vid det in- 
strument, hvarifran tonerna utstrommade: de tvcktes 
kommafranbansblod, frSn bans tankar : han var .n 
daemon, den der skulle spela sin sjal fri ; han var pS 
torturen blodet fiot och nerverna darrade. Men 
alltsom ban spelade, forsvann det da^moniska; jao 
ag det bleka ansigtet fa ett adlare och skunaro „t! 
tryck,den-guddomliga sjalen lyste ur bans .Vo, 




10 11 12 



25 



och ur hvarje drag; hen blef skOn genom sin sjal- 
fullhet och sin hanforelse! 

Hans "Valse infernale" ar mer an en Daguerro- 
typ-bild af Meyerbeers Robert! — Vi sta icke utan- 
fOr och beskada den kanda malningen , nej vi fOras 
in i den , vi stirra ned i sjelfva djupet och uppdra- 
ga nya hvirflande foremai. Det lat icke sasom ett 
fortepianos strSngar klinga , nej hvarje ton forekom 
sasom klingande vattendropparl. 

Den som beundrar konsten i technisk fardighet , 
raa buga sig for Liszt; den som hiinfores af det ge- 
niala , af det af Gud ingifna , bugar sig annu djupare ! 
Var tids Orpheus har latit tonerna brusa genom ma- 
chinernas stora verldsstad och man fann och erkan- 
de, sasom en Kopenhamnare har sagt, att bans fin- 
grar Sro belt och ballet jernbanor och angmachiner; 
bans snille ar annu magtigare till att draga verlds- 
andarne samman, an alia jernbanor omkring jorden. 
Var tids Orpheus har latit tonerna klinga i det Eu- 
Topeiska Handels-contoiret och , atminstone i det 
ogonWicket, trodde folket pa evangeliet: andens guld 
liar en magli(jare Many an verldens. 

Man brukar ofta, utan att gora det tydligt f6r 
sig, uttrycket: ''ett haf af toner," och ett sadant ar 
det, som utstrommar fran fortepiano't, vid hvilket 
Liszt sitter. Instrumentet tyckes fflrvandladt till en 
hel Orchester: det forma tic fingrar, som ega en 
%rdighet, hvilken kunde kallas fanatisk; de fOras af 
en maktig genius! Det ar eft haf af toner, som 



)il< 



111 



26 

just i sitt uppror ar ett spel for hvarje sinnes Ogon- 
blickliga lifsuppgift. Jag har traflat politici soni 
fcirst genom Liszt spel fattade hur den lugne boi- 
garen kunde hanforas af Marseillaisens toner, till att 
fatta gevaret, storta sig fran hem och hus ocli stri- 
da for en ide! Jag har vid bans spel sett stadiga 
Kopenhamnare med dansk host-dimma i blodet blif- 
va politiska bacchanter; niathematici hafva sviudlat 
i berakningar om Ijuden och klangfigurer. Unga 
Hegelianer, och det de verkligen hegafvade , icke de 
doda hufvuden, hvilka endast vid philosophiens gal- 
vaniska strom gora en andlig grimace, skadade i 
detta tonhaf vetenskapens boljformiga framskridande 
mot fullandelsens kust; skalden fann deri hela sitt 
hjertas lyrik och den rika drUgt.n for sina djerfva- 
ste skapelser! - den resande, ja jag slutar Iran mig 
sjelf, ban far tonbilder af hvad ban ser eller fSrse 
jag horde bans spel, sasom en ouvertyr till min re ' 
sa, jag horde burn mitt eget bjerta klappade och 
blodde vid afskedet fran hemmet; jag horde boljor- 
nas farval, boljorna, som jag forst skulle -iter bora 
v.d Terracinas klippor; det lat som, orgeltoner fran 
lysklands aldriga domkyrkor, gletscherna rullade 
Iran Alpernas berg och Italien dansade i Carnevals- 
dragt och forlustade sig i upptag, medan det i hjer- 
tat tankte pa fesar, Horatius och Raphael! Det 
b^nde fran Vesuv och Aetna; domsbasuien skallade 
fran Geklands berg, hvarest (]e gamla gndarne aro 
doda; toner dem jag icke ka„de,^o„er: for Ivi 



27 

jag ej eger ord, tydde pa Orienten , phantasiens land, 
skaldens andia fadernesland I 

Da Liszt hade slutat sitt spel, regnade det blom- 
nior ned omkring honom; unga "nydelige" flickor 
gamla damer, som ocksa en gang hade varit "ny- 
delige," kastade hvar sin bouquet; han hade ju ka- 
stat tusende ton-bouquetter i deras hjerta och huf- 
vud. Fran Hamburg skulle Liszt flyga till London, 
der utstro nya ton-bouquetter, der dofta poesi Ofver 
det materiella hvardagslifvet! Den lycklige , som sa 
kan resa hela sitt lif! Alltid se folk i deras andeliga 
sondagsklader, ja till och med i hanryckningens 
bruddragtl Monne jag oftare skall mota honom? var 
min sista tanke; och tillfallet ville, att vi skulle mo- 
tas pa resan , motas pa ett stalle, som jag och mi- 
na lasare minst kunde tanka; mOtas, blifva vanner 
och ater skiljas; dock det horer till det sista kapitlet 
i min bok. Nu drog han till Victorias stad, jag 
till Gregor den XVLdes. 



H 



28 



V. 
Jung/run af Orleans 

(En skizz.) 



w . 

▼ 1 voro redan sa godt som ofver Elben. Ang- 
baten skred framat pa hannoveranska sidan mellan 
de laga grona oar, som viste oss bondgSrdar och 
grupper af boskap! Jag sag muntra barn leka mel- 
lan de till halften uppdragna batarne, och tankte pa 
hum snart denna lek var forbi; huruledes de m^- 
handa snart flogo langt ut i verlden; vaxte till och 
sago da i erinringen dessa sma oar, sasom hesperi- 
ska tradgardar med deras barndoms guldapplen och 
oranger. 

Vi voro Yid Haarburg; hvar och en sag till att 
alia bans saker kommo pa bararnes bar men en 
hogvaxt, nagot fyllig dame, med en stolt' hallning 
som icke harmonierade med den urblekta sitsklad- 
nmgen och den visst flera ganger .anda kappan, 
kakade med hufvudet at hyarje karl, som utstrLk: 
t«s.n hand mot hennes lilla rensel , den hon sjelf 
holihanden; det var alldeles en karl-rensel; hon 

ko tbar skatt. Langsamt vandrade hon efter alia oss 
andra m i den stijla staden. 




10 11 12 



< 



29 

FOr mig och en af de andra resande dukade 
man ett litet bord och fragade om icke en tredje 
kunde taga plats har, och denna tredje infann sig; 
det var damen i den urblekta kladningen; en stor, 
nSgot sliten boa hangde lost om halsen pa henne; 
hon var mycket trOtt. 

"Jag har rest hela natten,'' sade hon; "jag ar 
skSdespelerska , jag kommer fran Lilbeck , hvarest 
jag i gar afton spelade," och hon suckade djupt. 
"Hvad ar er genre?" fragade jag. 
"De tragiska rolerna;" svarade hon och kastade 
den langa boa'n kackt ofver skuldran. "Jag var i 
gar afton jungfrun af Orleans: jag reste straxt vid 
styckets slut, emedan man vantar mig i Bremen; i 
morgon upptriider jag der i samma stycke," och 
hon drog mycket djupt andan och kastade boa'n ater 
Ofver den andra skuldran. 

Hon begarde genast extrapost , men blott en li- 
len enspannig vagn , heist en af vardens vagnar och 
endast en gosse med, ty i nodlall kunde hon sjelf 
kora. "Man maste i synnerhet pa en resa vara oeko- 
nomisk !" sade hon ; jag betraktade hennes bleka an- 
sigte; hon var visst trettio ar, hade sakert varit 
mycket vacker — annu spelade hon ju jungfrun af 
Orleans och endast angripande roler. 

En timma derefter satt jag i diligencen ; post- 
hornet klang genom Haarburgs doda gator; en liten 
karra korde fOre , den vek till sidan och holl , pS 
det vi skulle komma (erbi; jag tittade «t, det var 






I f 



30 

jungfrun af Orleans med sin lilla ransel emellan sig 
och en pojke , som skulle vara kusk; hon heisade 
som en furstinna och tillkastade oss en kyss med 
handen: var postiljon Waste ett lustigt stycke; men 
jag tankte pa Jungfrun af Orleans, den gamla skS- 
despelerskan pa karran, som i morgon skulle halla 
sitt intag i Bremen, och jag blef vemodig af hen- 
nes leende och af postiljonens muntra musik. Och 
sS foro vi hvar och en sina vagar. 



-^tf-,: ^. 



^^■O^. ..-^2^v? 



I 



llll|llll 

cm 



llll|llll llll|llll llll|llll 
2 3 4 



lllllllll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll III 
5 6 7 8 9 10 11 12 



31 



YI. 



JernvUgen, 



a 



'3 manga ai mina lasare icke hafva sett nagon 
jernvag , vill jag forst soka till att gifva dessa ett be- 
grepp om en sadan. Vi vilja taga en allnnan lands- 
vag, den kan lOpa rakt, den kan g<5ra en bugt, det 
ar detsamma, men jemn niaste den vara, jemn som 
ett kammargolf, och derfore spranga vi hvarje berg, 
som ligger i vagen ; vi bygga pa starka bagar en bro 
iifver trask och djupa daider; och nar da vagen ar 
jemnad for oss, lagga vider, hvarest lijulsparen sko- 
la ga, jernskenor, i hvilka vagnshjiilen kimna lOpa. 
Angmaschinen spannes fore med sin kondulitOr p3, 
livilken vet att styra och stadna den; vagn kedjas 
vid vagn, lastad med menniskor elier boskap, och 
sS far man. 

Pa hvart och ett stalle af vagen vet man tim- 
me och minut, nar vagntaget skall intraffa, signal- 
pipans Ijud h(3res ocksa milslangt, nar taget ar ' 
fart , och ofverallt der bivagar for vanliga korande 
och gaende korsa jernbanan , slar den uppstalldn vak- 
ten tradbommen ned fOr dem; och det goda folket 
far vanta tills vi hafva passerat. Langs banan , sa 
manga mil den stracker sig, aro sma hus uppbygg- 



I 



( 



32 



da pa ett sadant afstand fran hvarandra, att de sora 
sta vakt, kunna se hvarandras flagg och i tid veta 
halla banan ren , att ingen sten eller qvist ligger Of- 
ver skenorna. 

Se det ar en jernvag ! jag vill hoppas , man har 
fOrstatt mig. 

Det Yar forsta gangen i mitt lif, jag skulle se 
en sadan. En half dag och den pafOljande natten 
hade jag rest med diligence den forskrackligt daiiga 
vagen fran Braunsschweig till Magdeburg; trott kom 
jag hit och en fimma efter skulle jag gstad igen 
tned angvagnen. 

Jagkan icke neka, att jag bemaktigades fOrut 
af en kansla, som jag vill kalla jernvagsfeber, och 
denna steg till det hogsta, da jag intradde i den 
storartade byggnad, hvarifran vagntaget far ut. Har 
var en trangsel af resande , ett lopande med koffer- 
tar och nattsackar, ett susande och brusande af ma- 
schiner, fran hviika angan forsade ut, som ofvergar 
all forestallning. Man vet forsta gangen icke rlitt 
hvar man tors sta, sa alt icke en vagn eller en ang- 
kitlel eller en kista med ressaker skall flyga ofver 
en; riktigt nog star man sakert pa en framsprin- 
gande altan; vagnarne man skall in i, sta i rad tatt 
upp till den , likasom gondoler vid en quai ; men ne- 
danfor pa garden korsar den ena jerbanan den an- 
dra: det ar rigtiga trolldomsband , som den mensk- 
liga uppfinningsformagan har utkastat; pSdessa skul- 
le vara magiska vagnar halla sig, komme do utanfOr 



33 



trollbandet, s& giiller dot lif och lemmar. Jag stir- 
rade pa dessa vagnar, pa locomotiver, losakarror, 
\andiande skorstenar och Giid vet hvad; de lupo 
som i en trolherld niellan hvarandra; allting tyck- 
tes hafva ben I Och sa denna anga och detta dan 
i forening med trangseln for att fa plats, denna lukt 
af talg, maschinernas taktmassiga gang och den 
utslappta angans hvasande — allt detta forstarkte 
intrycket. Och ar man har, som sagt, for fOrsta 
gangen , sii tanker man icke pa annat iin att stjel- 
pa, bryta armar och ben, springa i luften eller 
krossas vid ett sammanstotande med nagot annat 
vagntag; men jag tror att det blott ar forsta gan- 
gen, man tanker derpa. 

Vagntaget hiir bildade trenne afdelningar, de 
tva forsta aro beqvamHgt tackta vagnar, alldeles 
sasom vara diligencer, endast mycket bredare; den 
tredje ar Oppen och otrohgt billig, sa att till 
och med den fattigaste honde reser med, ty det 
blifver honom mindre dyrt, an om han skuUe ga 
den l&nga vagen och taga sig fOrfriskning a vards- 
hus eller att blifva ofver natten pa resan. — Sig- 
nalpipan Ijuder — men den Ijuder icke vackert, 
den har mycken likhet med svinets svanesang, da 
knifven tranger det genom halsen ; — man satter sig 
in i den beqvamligaste vagn, konduktoren stiinger 
till dorren for oss och tager nyckein till sig, men 
vi kunna falla ner fOnstret, njufa af den friska 
luften, utan att frukta for nagon olagenliet afhift- 

2 



t 

{' 



f 



X.-. "*< 



Mi 



34 



tryckning ; man har det alldeles som i hvar och en 
annan vagn, endast mera makiigt, man uthvilar 
sig liar, liar man kort forut har gjort en trot- 
tande resa. 

Det forsta man kanner ar en ganska sagta 
ryckning i vagnarna, och nu iiro kedjorna spanda, 
som halla desse samman; signalpipan Ijiider ater 
och farten begynner , men langsamt, de forsta skrid- 
ten gar det sagta, som om en barnhand droge 
den HUa vagnen. Hastiglieten tilltager omarkligt, 
medan du laser i din bok , ognar pa din biljett ocli 
vet annu icke ratt om farten har begynt, ty vag- 
nen glider, som en sliide pa snon. Du ser ut i 
fonstret och upptacker, att du jagar astad, som 
hastar i galopp ; det gar annu hastigare, du synes 
(lyga: men hiir ar ingen skakning, ingen lufttryck- 
njng, intet af hvad du tankte dig obehagligt! 

Hvad var det riJda, hvilket liksom on blixt 
for tatt forbi? Det var en af de vakthafvande, 
som stod der med sin fana. Se blott ut! och de 
narmaste 10 til! 20 alnarne ar marken en pilsnabb 
Strom; gras och blommor lopa i ett, man far en 
ide om att sta utanfor jorden och se denna van- 
da sig omkring; det pinar ogat att liiifta det liin- 
ge i samma riktning; men du ser nagra famnar 
liingre bort, der rora sig de andra foremalen icke 
hastigare, an vi se dem rora sig, da vikoraraskt, 
och langre bort mot horizonten synes allting sta 
stilla; man har en fuilkomlig utsigt af hela trakten. 




9 10 11 



35 



4 



Sa just skall det resas genom slatt-land! Det 
iir liksorn den ena staden ligger tatt intill den an- 
dra ; nii kommer en , sa ater en ! Man kan rig- 
tigt forestalla sig flyttfoglarnes flygt, salimda mS- 
ste de leinna sliiderna efter sig. De vanliga ko- 
rande, som man ser pa sidovagarne, tyckas halla 
stilla, hastarne for vagnarno lyfta fotterna, men 
de synas satta dem ner igen pa samma stalle , och 
s5 aro \i dcm fOrbi. 

Det ar en temmeligen bekant anekdot om en 
Amerikan, som for forsta gangen akte med en 
angvagn , att ban , da ban oupphorligt sag den ena 
milstoipen fara forbi efter den andie, trodde sig 
aka ofver en kyrkogard och se monumenter. Jag 
skuUe derfore icke anfora den, men den charak- 
tiserar sa fnlikomligt hastigheten, och jag bade den 
i tankarna, anskont man bar icke ser nagon mil- 
stolpe; de roda signalfanorna fa da vara det, och 
densamrae Amerikanen kunde bar hafva sagt: 
"hvarfore arc alia menniskor i dag ute med roda 
fanor'/^ 

Jag vill deremot fortalja, att dii vi passerade 
en gransskillnad , sade en man vid sidan af mig: 
"se nu aro vi i Furstendomet Cothen ," och sa tog 
mannen sig en pris, bjod mig ocksa dosan, jag 
tackade, profvade dess innehall, nos och fragade 
sedan : "hur langt hafva vi nu kommit i Cothen ?" 
"Ah," svarade mannen, "derutur foro vi justsoip 
Ni nos!" 






( 



.1 



36 



Ocli likval kimna angvagnarne ga dubbelt sS 
fort som bar; hvarje ogonblick'ar man vid en ny 
station, der passagerare skola stiga af och andra 
upptagas; farten forminskas hiirvid, man stannar 
en niinut, och in genom de Oppna fenstren r'ac- 
ker uppassaren oss forfriskningar , latta och solida, 
allt som vi behaga ! Slekta sparfcar *) flyga , for be- 
tahiing, bokstafligen oss i munnen; sedan jagar 
man ^stad, pratar med sin granne, laser i en bok, 
eller kastar ett oga pa naturen , hvarest ofta en 
skara kor med forvaning loper rundt ikring, eller 
nagra hastar slita sig lOsa och fly for det dc se, 
att tjugo vagnar kiinna komma fram i verlden dein 
forutan, och det annu snabbarc an om dc skulle 
draga dem. Och sa ar man plotsligt ater under 
tak, hvarest vagntiiget stannar, man bar kort sina 
femton mil »*3 i tre timmar och Ar i Leipzig. 
Samma dag, fyra timmar efter, bar det ater af 
harifran en lika lang a ag inom samma tid , men 
genom berg och ofver lloder — och sa beiinnor 
man sig i Dresden. 

Jag har hort mangen saga, att genom jernvS- 
garne, vore all rese-poesi borta, och att man fore 
forbi det vackra och intressanta; hvad delta sista 
angar, sa star det ju en livar fritt attdroja 



pa 



*) NB. 
**.■) Del iir tyska mil, snm liar aro i liaga ocli 3 af 



I'originalet sUlr dii/vor. 
■At 
fiesse aro liha med 2 svensha. 



[37 

hvilkcn station lian behagar, ocli der se sig om 
tills nasta vagiitaget kommer; och hvad det betrai- 
I'ar att all resc-poesi forsYiiincr, sa ar jag af en 
alldeles motsatt mening. Det ar i de tranga ftdl- 
packado resvagnar och diligencer, som pocsicii 
fiirsvinner; man blifver hiir slo, man plagas i den 
hasta arstid af damm och hetta samt om \intren 
af diiliga viigar; naturen sjelf far man icke hiir i 
storro portioner, men val i langre drag, ;in i ang- 
vagnen. 

0, hvilket andans storverk ftricke deniia ska- 

pclse! Man kanner sig sa magtig som en forntids 

troUkarll Var magiske liiist spanna vi for vagnen, 

och rummet forsvinner; vi flyga som skyarne i 

storm, som flyttfoglarne ilyga! Var \ilda hast gniig- 

gar och friistar, den svarta Sngan strommar iir 

bans niisborrar. Hastigare kunde icke Mephisto- 

pheles flyga Sstad med Faust! Vi aro genom na- 

turliga medel i var tid lika sa starka, som man i 

medeltiden trodde, blott djefvulen kunna vara. 

Vi arc genom var fmtlighet komna vid sidan af 

honom, och forriin ban sjelf vet det, iiro vi ho- 

nom fOrbi. 

Jag erinrar mig blott ik gSnger i mitt hf, aft 
jag sa bar kiint mig hiinford som bar, sS med all 
min tanke liksom skadat Gud ansigte mot ansigte. 
Jag kiinde en andakt, som jag endast som barn 
bar kiint den i kyrkan, och som iildre i den sol- 
belysta skogen eller p3 det stilla bafvet en stjern- 






m 



( 

'1 

I 

I 



o ^ 


^HMM 


^^<5SSS9 






3 = 


17^ 


.-^.-ii^S^ 


^^HHk«» ^v^MR^a^^^.^^^VQ 






= 


mmk 


[ 


1 


[\j^= 


m 


1 


38 1 


CO — = 


^S 




klar natt. I poesiens rike aro "icke kSnslan ocli 


= 






phantasien de endaste, som lierrska; de hafva en 


ip^ — ^ 


^M'sM 


/ 


broder, som Sr likasa magtig, han kallas fOrstan- 




det, han forkunnar det eviga sanna, och i delta 


= 


HK 




ligger storhet och poesi! ] 


en — = 


1 






\ 


(T, — = 




-J — = 


■ 






CO — = 


1 






ID — = 


R 






h- ' ^ 


B 






o = 


II 






I—' =^ 
1— ' ^ 


H 




y 


I—' ^ 


In 






M = 


II 




! 


I—' ^ 


Kfl 






CO = 


H 






I—' ^ 


^1 






hCi ^ 


M 






I—' ^ 


n 






en = 


ftj 






h- ' ^ 


H 






CT, = 


■■ 






I—' ^ 


|H 






I—' ^ 
CO = 


B 


% 


i 




cm 1 


2 3 


L 


1 5 6 7 8 9 10 11 



Mi 



VII. 

GellcHs Jjraf. 

* a en af kyrkogardaine i Leipzig ar Gellert be- 
grafven. Da jag 1830 lorsta gangeii var i Tysk- 
land, besokte jag denna graf; Oehlenschlsegers snill- 
rika dotter Charlotte var da hos Brockhaus pa be- 
sOk; hon forde mig dit och viste mig skaldeus 
graf. Tusende namn voro ristade i grafstencn och 
skrifna pa tragallret; vi skrefvo ocksJ vara namn, 
och hon briJt en ros af grafven och gaf mii: til! 
minne af stallet. 

Nu tio ar efter gick jag ensam denna vag ; 
l&tt fann jag kyrkogarden , men sjelfva grafven kun- 
de jag icke finna, jag fragade en gammal gum- 
ma, hvar Gellert lag begrafven, och hon\isteniig 
stallet. "Goda menniskor blifva alltid sokta!" sa- 
de den gamla; "han var en stor man!" och hon 
sSg med stilla andagt ])k den simpla grafi-arden. 
Jag sokte bland de manga skrifna namnen de tva, 
som ditskrefvos, da jag sist var har, men gallret 
var nyss ommaladt, ja kanske Here ganger sedan 
den tiden; nya namn stodo skrifna; blott namnet 
pa grafstenen, Gellerts namn, var detsamma. Det 



I 



( 




10 11 12 13 



40 

skall finnas , nar de nyss skrefne Sro fiirsvunna 
oeh nya skrefne igeii; det ododliga namnet st5r 
qvar, menniskoslagtets vanliga namii utplanas. 

Den gamla gumman brOt en ros af till mig, 
en ros, sa ung oeh frisk, som den , hvilken Char- 
lotte i all ungdoms friskhet gaf mig pa samnia 
stalle; oeh jag erinrade mig henne sa lefvande, 
hon den friska rosen, som nu hvllar i grafven! 
hon hvars sjal oeh tanke andades lifs lust oeh 
ungdoms mod. Denna gSng skref jag icke mitt 
namn pa gallret; jag gomde den hvita rosen vid 
mitt brost oeh mina tankar voro hos de dode. 



t*^ 



41 



VIII. 



iSiirnberg. 



Wenn einer Deutschlami kennen 
IJnd Deulschland lieben soil , 
Darj man ihm Niirnberg ncnni'n 
Dar edlcn Kiinste voll; 
Die niinmar nicht verallet. 
Die treue lleiss'-.je Stadt , 
Wo Dilrers Kuiist f/ewallet , 
Und Sachs (jesunyen ha(. 

Schenkendorf. 



Hii 



Listorieii om Casper Hauser biir belt och hSl- 
let priigeln af ott foregaende arhundrade, ja, ehu- 
ru sannfiirdig vi an veta att den ar , kunna vi dock 
icke ratt placera den i var tid; likval, skall det 
sa vara, sa maste bland Tysklands store stader, 
som ocksa tillfallet var, Nurnberg vara scenen. 

Man beriittar om Kotzebue, att han skref 
"Korsriddarne" for decorationerna, som redan fun- 
nos pa theatern; man kunde salunda nastan tro 
att Casper Hauser vore skrifven for staden Niirn- 
berg, tv nar man undantager Augsburg, forekom- 
mer ingen stad till sitt yttre som sa forer tillbaka 
till medeltiden, som den gamle frie "riksstaden :" 
Numbers. 






.■■«.--'*Jf:.- 



42 

Bi jag fer flere kr sedan Yar i Paris, sag jag 
en panorama af den sedermera verldsberomde Da- 
guerre, som forestallde Deyens af Algier som- 
marpalats; man sag Mn det flata taket" ut ofver 
tradgarden, bergen och Medelhafvet; men for att 
ratt stamma och forbereda askadaren, kom man 
fOrst genom ett par mm, som voro belt och h§l- 
let draperade i Osterlandsk stil, och genom smS 
fons er sag man utofver toppen af en palm eller 
en hog cactus. Detta arrangement foil mi- i 
tankarne da jag genom det gamla Franken alte 
in 1 Nurnberg. Fran det man i staden Hof ar 
kommen p& bajersk grund, begynner allting s5 
smaningomattunderstodjaphantasien, som i Nlirn- 
berg kommer att dromma sig tillbaka i medeltiden 
och ha va en correct och yalordnad seen for sin drom. 

iitter att hafva passerat Miinchberg, voro vi 
' bergstrakten, och nejden antog en allt mer och 
mer romantisk charakter. Allt V.g i aftonbelvs 
n.ng Berget "der Ochsenkopf CoxLfvu^et i 
storsta har, var belt och hdUet undangom It af 
regnskyar, yagen blef smal och mork; vid Bernecl 
.nne attades den alldeles af branta kli^pva " t 

tirr'f? f "/"'^^ ^^^' '^^ 'tttr;;,;:; 

orn, som , fordna dagar troligen har beherrskat 
ngangen hit. Bernech sjelf, med sina ojemna t 
tor, Ijusen, som rorde sig innanfor de srT fe„ 

' *'""'* ^''"§^d<^ ^'^"^odigt som melodion lill 



^M 



cm 



llll|llll|llll|llll|llll|llll 



2 



3 



4 



•^i^Wv^^S^, 



lllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllll 



5 



7 



9 10 11 12 



■V.i 



en gamrnal folkvisa, allt andades romantik. Ja^ 
kande lust att Iggga ord till dessa molltoner, ord 
om rofvarriddaren, som lag pS utkik uppe i det 
gamla tornet, niedan Niirnbergerkopnian kommo 
med sina varor i den djupo hSlvagen; ord om of- 
verfallct i den m5nklara natten, saledes som den 
loda och hvita Main sag det och sedan beriittade 
(let for brodern Rhen, under de Yinlofkransade 
kusterna. Vi foro genom Bayreiith, Jean Pauls 
stad, oeh snart varseblefvo vi i morgondimman 
det gamla, storartade Niirnborg. 

Da jag kom belt niira, sag dess gamla gras- 
be\axta ■vallgrafvar , dess dubbla murar, de manga 
portarne med torn, uppfOrda i form af uppvcsta 
kanoner, de valbyggda gatorna, barliga brunnar 
och gothiska byggnader, maste jag erkanna: Dii 
ar dock Bajerns hufvudstad! \al bar du mast git- 
va din krona at Miinchen , men din kungliga viir- 
dighet , din egendomliga storhet bar du annu 1 Un- 
der din scepter rackte borgarfiit, konst och \e- 
tenskap hvarandra handen; vidt iifver landet IjOd 
Adam Krafts liammarslag och master Conrads och 
Andreas' klockor; Albrecht Diirers malningar sjon- 
go Niunbergs namn annu hogre an skomakaren 
Hans Sachs kunde det, ocli den gode mastaren 
hade anda en ododlig stamma; Peter Vischer lat 
malmet flyta i kacka skonhetsbilder, sasom bans 
tanke sag dem; Regiomontan hojde ditt namn till 
stjernorna, medan dina barn genom honom blef- 



M4\ 



!pi|i 



( 



irMss^k 



l» 



tit 



M 

vo storre, fattade (let nyttiga ©ch adla. Marmorn 
formades till skOnhetsbild , trablocken forvandlades 
till ett konstverk. 

Postiljonen blaste genom Niirnbergs gator; 
husen aro olika hvarandra och dock praglade med 
samma charakter; alia aro de gamla, men val bi- 
behallna; deOeste malade grona, nagra hafva bil- 
der p& muren, andra aro prydda med framsprin- 
gande kanapeer och altaner, gothiska fonster med 
sma attakantiga rutor inneslutas af tjocka murar- 
pS de spetsiga taken reser sig den ena raden af 
uckor ofver den andra, och hvarje lucka har ett 
htet torn. I stora metallskalar falla springvattnen 
som omslutas af konstigt smidda galler. — Dock 
man kan icke beratta dylikt, det maste malas! 
Hade jag forniaga dertill, sa skulle jag hafva stallt 
mig pa den gamla murade bron ofver Ooden och 
jag skulle der hafva aftecknat de sallsamt fram- 
staende sidohnsen, den gamla gothiska byggnad 
som pa hvalf, under hvilka vattnet strommar re' 
ser sig utofver floden, och ar omgifven af en 
liten hangande tradgard med hoga trad och blom- 
strande hackarl Kunde jag mala, da viUe ja- -a 

afteek': *°^^.*^* ' *'^^"§=^ "^'^ 'S«"-" -angden oc^ 
afteckna sprmgbrunnen derstades; val pralar den 
•cke nu, som i gamla dagar, med rik forgyllnin^ 
men alia e pr.gtiga malrnQgurerna sta «nm „! 

nede I ," '""™'' ^^"^f"'^*- l^y^a brunnons 
nedersta pelar-rad, och ofvan ofver trader Moses 



fram mecl alia propheterna! Vore jag malare,ville 
jag g5 till St. Sebaldus' graf, nar solstralariie folio 
genom de brokiga kyrkofensterruterna in pS apost- 
lastatyerna, som Peter Vischer gjutit af malm, och 
kyrka och graf skulle blifva tecknade sasom de af- 
spegladc sig i mitt ijga, — men jag ar icke ma!are , 
jag kan icke dtergifva det. Jag ar skald, och der- 
fOre fragade jag efter Hans Sachs' hus; man viste 
mig in pa en sidogata och pekade pa ett hus; det 
hade gamla former, men var dock nytt, Hans 
Sachs' portratt pralade med bans namn derpa, 
men det var likval icke samma hus, hvari lian 
lefde och sydde skor. Det ar samma stiille, men 
allt ar nytt. Namn och portratt tyder pa, att bar 
ar ett viirdshus, som till skylt bar bans namn och 
portratt. 6,263 comedier, tragedier, visor och 
mastersanger skulle han hafva skrifvit harstades. *^ 

Fran sangarens hus gick jag till kungens slott, 
och denna byggnnd barmonierar till alia sina de- 
lar med det gamla Nilrnberg; ridderlig praktutan- 
fOr, prydighet innanfor; murarne arc hOga, gards- 
rummet ater trangt, men den stora grona linden, 
som vexer der, ar rik pa doft och saga, som gor 
stallet behagligt och kart. De smS rummen, i 
hvilka sa mycket stort har rOrt sig, tyckas vidga 
sig for tankan, i det hvar enda flSck har sitt eget 



I 



I 



*; Hans Sachs ar fodd 1495 t 1576 den 20 Januari. 



■^"IF 



ll 



46 

interesse. ») De brokiga vapneri i taket, de gam- 
la helgonbilderna i stela, gyllene glorier, hvarmed 
vaggarne aro prydda, gifva afven den minsta kam- 
mare den egna storhet, som tankan foilanar hvar- 
je ting, af hvilken phantasien siittes i rorelse. 

Kakel'jgnarne — de aro alia af ler, stora 
och gronmalado — kunde ined sina tusende for- 
gylda figurer, bestaende af kristna och hedniska 
bilder, gifva amne till sallsamma afventyr. Hvilka 
aftnar kunde icke barnet bar upplefva och bort- 
dromma, nar elden 1 spiseln upplyste dessa va- 
penmalade vaggar, och de gyllene figurerna trad- 
de fram och ater forsvunno, allt efter.som lagorna 
flammade upp; af barnets tankar kunde da Brenlano 
at OSS ordna ett odOdligt afventyr. 

Harpa kom jag att tanka, da jag, under det 
slottsfogden forde mig omkring och uppraknade 
artal och namn, betraktade bans lilla son, som 
foljde OSS, och esomoftast stannade for att leka i 
fordjupningen af nSgot fenster. Jag skulle heldre 
Yelat sitta fortroligt med den lille, och hort ho- 
nom fortalja sanning och drommar — ty annat ar i 

*3 I elt af rumraen hanger inom en stor for<Tvlld 
ram en vers som utUlar en sadan tanka- den Tr 

1 Nurnberg, och lyder sa har OlVersaltning): 
tordom bodde man Irangt, men rymbgt var 5ter i 

i^derfrhnr'"^'"^ "^'^^ "Ludvigs-'hanrycktdeord. 
tiemstadt bans hjerta dock slar mi det tranga gemiik! 



jl 



i 



47 

sjelfva verket ej do flesta beriittelser, som aldre 
uppduka for OSS under namn af historiska. Jag On- 
skade att sta med honom i den manljusa natten 
och skada ut ofver den gamla gothiska staden, hvars 
torn peka mot stjernorna, liksom villa de utspeia 
deras hemligheter, eller utofver slatten, der po- 
stiljonens horn klingar, och dervid tanka pa Wal- 
lensteins ryttare, som har blaste till strid; i dim- 
inorna, som svufva bort Ofver angon, ville jag 
skada de svenska ryttarne , som kampade for sin tro. 

Jag onskade sitta med den lille under linden i 
den tranga slottsgarden och med honom se hvad sa 
gan fOrtiiljer om, Eppelin, den vilde riddaren af Gai- 
Itngen. Fran hojden af sin riddarborg utspejade han 
hvarje tag af NiJrnberger kOpman, som med sina 
varor drogo till staden ; som falken slog han ned pa 
sitt byte; men nii var falken fangen, den vilde 
riddaren forsmiiktade i denna borg, der linden 
vaxer; bans dodsmorgon kom och honom blef for- 
unnadt, hvad som alltid, efter en gammal och 
vacker sed, forunnades den till doden domde, 
att fore sin dod utbedja sig uppfyllandet af en on- 
skan , och riddaren bad att han annu en gang m§t- 
te fa rida sin trogna bast. 

Och hasten gnaggade af gladje , bar stolt sin 
herre omkring pa den liUa garden , och riddaren 
klappade hans kraftfuUa, smidiga hals, muskferna 
syntes svalla upp pa det adla djuret, hvars hofvar 
slogo i stenbryggan, allt haftigare, allt raskare ja- 



) 



( 



'"""f T I "■! 



■48 



I 



gade den omkring i kretsgang, sa att fangvaktare 
och krigsknektar maste halla sig tatt upp emot vag- 
garne, for att gifva den tillrackligt turn; och trygga 
gjorde de det, ty de visste att borgporten var val 
tillstangd, och riddaven ej kunde undkomma. Hade 
de kunnat last i hastens oga, hvad der stod ut- 
fryckt, siiger kronikan, da skulle de hafva hejdat 
hasten i dess flygt och bundit den vilde riddarens 
starka hander. Och hvad stod da tecknadt i dju- 
rets oga? det talade ett stumt, men eldigt sprak: 

"Pa denna elandiga gard skall icke ditt rid- 
derliga blod flyta! det ar ej bar ditt verksamma, 
lustiga Uf bor sluta; skulle icke jag liingre bara 
dig i den muntra slagtningen, genom djupa hal- 
vagar och grona skogar? Skulle jag icke liingre 
iita den hafre, som mig rackes af din tappia hand; 
rakna pa niin ofveinaturliga kraft, jag riiddar dig!" 

Och hasten reste sig; riddaren tryckte spor- 
rarne i bans sidor, hamtado djupt efter andau och 
bejde sig ofYer djurets hals; — fran dettas jcrn- 
skor flogo gnistor, och ett halft under skodde, 
ty hasten stod pa ringmuren, och snart flOgo ba- 
da ofver den breda vallgrafven och voro fralsade. 

Nar vinden susar i lindens blad fortaljer den 
sagan harom. 

Nedanfor borgen vid den der intill belagna 
gatan ligger ett gammalt korsvirkshus med tre va- 
ningar, hvarje af dem skjutande nagot ut i.fver 
den andra. Hvarje framling stannar och betrak- 



4i 




10 11 12 



49 



tar dot. I forstiigaii httnga vai)enskolclar, siinda 
ifraii Bajerns skarskilda stador; och hvad iir det for 
ett luis? Vi behofva endast ga n§gra steg omkring 
hornet, och pa det lilla torget star egarens kraft- 
fuUa bild; metallen blanker mot solen, det St 
Albrecht Durers monument af Rauch. ») 

Den anda full af kraft, som Icfde hos R^- 

(jiomontanus , Durer och Peter Vischer Sr icke for- 

svunnen; i denna stad finnes annu kraft och fOr- 

maga! Jag Ifirde under mitt korta vistande bar 

val endast att kanna ett enda hus, men allting 

der bar prSgeln af hvad man kallar den goda 

gamla tiden. Mannen i detta hus var copian af 

den arlighet och det snille, som staden berat- 

tar hafva Yarit dess gamla borgare egne. Det var 

bokhandlaren Campe, en iilskvard, kraftfuU man, 

den ende jag bar umgicks med; men ban var ju 

ocksa en af de basta representanter , staden kun- 

de bjuda en skald, som horde tala sjalfuUt och 

sant om den. 

Mrnberg liknar alderstignc personer af en- 
kelhet och kraft, hos hvilka ungdomen annu rO- 
rer sig och hos hvilka tanken ar liflig nog att 



*3 Det restes den 21 Maj 1840. Snilleblixlrande San- 
ger Ijodo har (ran de iingas brost; vid illiiminalio- 
lien iastes pa Uiirers hus ioljande insArifl: 
riar sina maslerverk oss Durer enaang skankte, 
For honom konsten har sin himmel iaste opp , 
Hargickhan irami kraft, liarlefde han , har tankte, 
Har alskade, har led /liar sloflian sist sitt lopp. 



(i 



( 



50 

inforlifva sig med dess ideer. Ett talande exempel 
harpa At jernvagen fran Niirnberg till Furth, hvil- 
ken jernvag var den forsta, som anlades i Tysk- 
land. Det gamla Nurnberg var den fOrsta tvska 
stad, som gick in pa den unga Mens gigantiska 
tanka, att genom dnga och jernskenor narmare for- 
ena saderna med hvarandra. 



I 




cm 



10 11 12 



51 



r- 



VD 



IX. 



En otiskaiis fullbordan. 



D 



a jag var barn, hade jag ett litet perspektiy, 
i hvilket malningarne voro utklippta ur en gam- 
mal bok; hvarje stycke visade en gothisk byggnad , 
ett kloster eller en kyrka och utanfore stodo konst- 
fullt uthuggna springbrunnar ; men pa hvarje af dem 
laste man nedanfore stadens namn, och delta var 
pa dem alia: Augsburg. Huru ofta hade jag ej 
betraktat dessa malningar och i tankarna forflyt- 
tat mig midt ibland dem; men aldrig fick jag ve- 
ta hvad som var bakom det der gathOrnet. 

Och nu — nu stod jag midt i dessa bilders 
verklighet: jag var i sjelfva Augsburgl Ju mer jag 
sag pa de gamla husen, med brokiga malmngar 
pa murarne, de egna gaflarne, de gamla kyrkor- 
na och bildverkspelarne vid springvattnen , desto 
mer tyckte jag att det hela var ett troUeri. Nu 
var jag midt i perspektivladan och hade fatt min 
barndomsonskan uppfylld. Nar jag ville, kunde jag 
fa veta, hvad som fanns bakom hornet. 

Jag kande igen detta gathorn jag gick omkring 
det, jag fann — bilder, och det sadane, som 
jag ej kunde som barn ana, ja som ej verlden pS 



LO 



cn 



0-] 



o 



-o^ 



I 



-LD 




10 11 12 13 



I 



t 



den tiden anade. Hiir var eiT utstiillning at Da- 
guerrotypteckningar, som en malare, Isenring fran 
St. Gallen, Oppnat, Endast fa prospekter och av- 
chitectoniska stycken funnos der, men deremot en 
mangd portratter af olika storlek, alia tagna ge- 
nom Daguerrotyp; de voro ganska utmarkta, man 
kunde se att de voro sanna , det var som cm man 
betraktat dem pd en stalskifva , hvari de voro stuck- 
na, och hvarje drag var sa noga antydt, att till 
och med ogat hade klarhet och uttryck; ypperli- 
gast atergifvet af allt var dock sidentyget i klader- 
na, det tycktes ordentligt prassla. Har funnos ock 
nagra forsok att gifva portratterna farg, men alia 
dessa sago ut som ansigten upplysta af en stark 
old ; de hade en alltfor rod belysning. Pd fom a 
tio minuter frambringas ett sadant portriitt. 

Det var ju sS, jag tiinkte sasom liten: kun- 
de jag komma omlvring hornet, sa skuUe jag fS 
se nya malningar, och jag sag nya, de nyaste ti- 
den har frambragt. 

Hur ofta framtriidde ej den onskan, nUr jag 
den tiden sag i perspektivet: ack att jag kunde gil 
upp for den breda trappan och in genom den 
stora gammaldags dorren! Nu kunde jag det ocl. 
Sjorde det, jag stod i undra vestibulen till det 
pragtiga rSdhusef, bronsbyster af romerska kej- 
sare stirrade pS den koUosala ornen, afven gjuten 
af brons, men mera rorlig an de! Napoleon be- 
fallde en gdng att den skulle flvga till Paris, kej- 




cm 



10 11 12 



• 






= 






= CO 






= ^ 










= r- 






53 




= ^ 






sarens fogel horde ju vara i kejsarens stad, och 




= ID 


1 


fogein flog, men pa griinscn, der Strasburger- 




= ^ 






tornet star som en afvisare, hvilade omen sig. I 




= 






morgonvakten gol don galliska tiippen , som hanen 


^^s 


= lo 
= ^ 






gol, niir Petrus furradde Herran. Stora handelser 




— 






foddes — da ilcig omen tillbaka till Augsburg, der 




= 'T 






den annu sitter tyst och begrundande. Detta 




^ \ — 1 






sag jag , da jag kom upp for den breda trappan 




= en 






och in genom den stora, gammalmodiga dorren. 




=^ I— 1 






Kunde jag blott komma in i perspektivet! on- 




= 






skade jag som liten , och jag kom dit in pa det enda 




= C\] 

= I— 1 






mojliga och onskliga satt; val drOjde det nagra ar 




^ 






innan min onskan gick i fidlbordan, men i fuU- 




= I— 1 






bordan gick den iinda! — Jay lar i Augsburg. 


jnfifl 


= o 












= ^ 






^— 0^ 








= — CO 








= — r- 








= — ^ 

^—LT) 








— — ^ 
= — en 








^— CM 

= — ^ 




^^^^^^^ 




= S 


^■^■^■^■^■H 






CI 


n 


II 

: 


2 3 ^ 


llll|llllllll|llllllll|llll llll|llll llll|IIIIM 

15 6 7 8 9 


10 11 12 13 





34 



:S£^^» ^m\\ 



Miincheri. 

-lien gamla delen af staden Mlinchen forekom- 
mer mig som en aldrig rosenbuske, fran hvilken 
Srligen nya skott vexa ut, men hvar gren ar on 
gata, hvart blad ett palats, en kyrka eller ett mo- 
nument, och allt ser sd nytt, sa friskt ut, ty det 
har just i detta ogonblick utvecklat sig. 

Under Alperna, der humlerankan slingrar sig 
fram ofver hogsliitten, ligger Germaiiiens^^then". 
Har ar billigt att lefva, talrika konstskatter attse, 
och jag bar bar funnit manga alskvarda menniskor, 
som blifvit mig kara, men anda villo jag ej lef\a 
har, der kOlden ar starkare, an i Dannemaik. De 
kalla vindarne fran Alperna fara isande tram ofver 
det hogt liggande Bajern , der Alperna locka, lik- 
som \emis berget; "dit bort, dit borV' sjunger det. 
Bakom dessa mOrkblaa, djerfva berg ligger Italien. 

Hvarje stad, ifrSn det eviga Bom tiU vSrt graf- 
tysta Soroe, har sin cbarakter. med hvilken man 
Kan bhfva fortrolig, ja till och med inforlifva sig 
men Miinchen har nagot af alia stiidor, man yet 
ej om rnan ar i sodern eller norden, jag Stmin- 
stone fylldes af en ore, en lust att komma bort 
igen. 




cm 



10 11 12 



Skulle man finna, att min framstallning af 
Mimchen liknar sonderslitna , hvarandra motsagan- 
de bilder, da har jag just, efter det intrvck, sta- 
den pa mig gjorde, gifvit den rigtigaste skildring. 
Allt synes mig hiir som en motsagelse, katolicism 
och protestantism, grekisk konst och bajerskt ol. 
Enliet har jag icke funnit har, hvarje tack enkelhet 
tycktes kallad fran sitt egentliga hem, och upp- 
stalld i det gamla Miinclien , som ar en stad. 
lik hundrade stader i Tyskland. Posthuset, med 
sina rodmalade \aggar och svafvande figurer ar 
hiimtadt fran Pompeji, det nya slottet ar en af- 
bild ai' Hertigens af Toskana palats i Florenz;sten 
for sten hkna de hvarandra. 'Trauenkirche" med 
sina malade nitor, sitt kolossala spets-torn , hvari 
de onkla tradarne iiro valdiga stenblock, pamin- 
ner cm Stephanskyrkan i Wien, da hofkyrkan 
med sina mosaikstycken pa gyllne botten forer 
OSS till Italien. Ett enda parti har jag i Mimchen 
funnit egendomligt och storartadt, och det ar Lud- 
vigsgatan. De i, till hvarandra motsatt stil upp- 
forda byggnader sammansmalta till en enhet sa- 
dan som skiftande blommor skapa i en skon guir- 
land. Det gothiskt byggda universitet, de italien- 
ska palatserna, och till och med triidgarden der ut- 
med, med sina malade hvalfgangar, frambjuda bar 
ett afrundadt belt. — Jag tror att, om man blott akte 
genom denna gatan och sedan fordes till Schwan- 
ihalers och Kaulbachs atellierer, sa bade man den 



!WP"^^ 



56 



basta bild af hvad Muncheu nu shall vara, men 
vill man se det sadant som det verldigen dr, ma- 
ste man ocksa bort till "Bockkallaren" der de tref- 
liga borgarefamiljerna sitta vid sitt olkrus och spi- 
sa rattikor och brod , medan ungdomen dansar ef- 
ter violinens Ijud; maste man trafva igenom de 
ISnga gatorna, som sta under byggnad, eller riit- 
tara ut at landsvagen, vid sidan af hvilkon bus 
planteras. 

De (lesta unga konstnarer, som resa soderut, 
uppehalla sig lange i Miinclien, och tala sedan 
med stor fortjusning om vistandet der. Men or- 
saken till att de blifva bar sa lange, tror jag mer 
hgger deruti, att har ar sa makalost billigt, och 
att Munchen, om de komma direkte fran nor- 
den, ar deu forsta stad, der nagonting for dem 
fmnes att se; de ilesta sanna konstnarer arc na- 
turhga och alskvarda, gemensam karlek till kon- 
sten bailer dem tillsammans, och i utmarkt baierskt 
ol som icke ar dyrt, drickes ett broderskap , som 
sedan i minnet kastar en glans ofver den slad, 
som utgor bakgrunden for manga kara hagkomstor. 

Konung Ludvigs af Bajern karlek for konsten 
bar framkallat allt hvad vi kalla skont i Minichen; 
genom honom har mSngen talang fatt tiUfalle att 

sS' ''"fr' "^""^ ^""^^'S «^ skald, men ban 
skr fver ej skaldestycken med penna och black en- 
dast, demera storartade later han framsta i marmor 
ocb farger; hans "Valhalla" ar ett marmorverk, 




cm 



10 11 12 



.-** 



57 

uppstall(ltvidDonau,just der den helsar det gamla 
Regensburg. I Schwanthaleis atelier liar jag sett 
de valdigafigurer, som, sammanstallde, skolasmyc- 
ka frontispiceti at Donau till och visa oss Herr- 
mansslaget. Ett skaldestycke till af samma art, 
en jattetanka, ar Main- och Donau-kanalen, hvari- 
genom Nordsjon fcirenas med Svarta hafvet. Ock- 
si titelvignetten till delta vcrk — cm jag sa far kal- 
la det monument, som visar oss flodnymphen 
Donau och flodgudon Main — sag jag i Schwan 
thalers atelier. 

Det kungliga slottet hvilket, sasomjag ofvanfore 
sagt, till sitt yttre iir en gengangare af Palazzo 
Pitti i Florenz , har deremot till sitt inre, om vi 
undantaga de Pompejianskt dekorerade rummen och 
den pragtiga riddarsalon med de forgyllda kurfur- 
starne, en doft af tyskhet, som gor ett angenamt 
intryck pa fantasien och tanken. Fran vaggarna 
stralar i bilder hvad Tysklands skalder sjungit och 
folket upptattat. 1 djerfva omskapningar uppen- 
barar sig "Niebelungenlied" ; dykarenvagar sig ned 
i det skummande djupet ; Leonora rider i manskenet 
med den dode och Elfkonungen lockar barnet, som 
med fadren rider genom skogen. 

En tack spiraltrappa forer till det ilata faket 
pa slottet, hvarifrSin man har utsigt Ofver hela I- 
sarslatten och Alperna , hvilket Stminstone hos mig 
altid vacker oro och res-lust ; jag trodde mig ock- 
sa upptacka den hos allting inunder mig. Post- 



-■■'waWEaB-' , 



I 



58 

hornet Ijod och diligencen ruHade astad: jag sl„ 
Token af den pilsnabbt Hygande angvagnen, som 
drog nied sig en rad af vagnar pS jernbanan och 
ner i slotts-parken, der Isarfloden grenar sig och 
hvarest vattnet brusade med en haftighet, som jag al- 
drig sett pa ett dylikt stalle; "framat, framat!" yar det 
helas losen; sjelfva gatorna och byggnaderna i den 
nya staden passade annu icke ratt tillsamman; Pi- 
nakotheket med sina hoga fonster i taket har har- 
ifran utseende af ett stort drifhus, och drifhus Sr 
(let ocksa verkligen; derstades Uksom i Glyptothe- 
ket yandrar man mellan konstens skona vaxter, 
sammanforda fran alia verldens kanter. I Pinako- 
theket drifyas fargplantorna , och salarne aro Uka- 
sa praktfuUa som yasterna; i Glyptotheket std de 
ododhga marmoryaxterna med Scopas' , Thorwald- 
sens och Canoyas namn ; och likasom med doftan- 
de shngeryaxter strala yiiggarna i farger, som 
beratta for efteryerlden om Cornelius, Zimmer- 
man och Schlotthauer. 

Narmast kungl. slottet ar theatern ; den Sr 
1. 1 och med genom en mindre byggnad forenad med 

!nl " u 7'^'^'' '''''''^'^^ rnaschineriet be- 
undransyardt ecorationerna prUgtiga. Men eit 

verkan, an en afton har yid uppforandet af ope- 
ran Guido och Gineyra'' eller "Pesten 1 Florenz" 



I 



-A? -, 



Nil Nil Nil Nil Nil Nil 



Nil Nil Nil Nil Nil Hill Hill Hill Nil Nil Nil Nil Nil Nil Nil Nil Nil 



59 

I fjerde acten af stycket iir scenen delad i tvenne 
atdelningar; den nedra forestaller ett grifthvalf, 
der Ginevra, hvilken man hflller fOr dOd af pest , li.^- 
ger i sin likkista; den ofra afdelningen af scene^n 
framstaller kyrkan, hvarest sjalamessa afsjunges of 
ver hennes graf. De sorjande aflagsnasig, kyrkan 
bhrtom och mOrk, det lider framat natten, Gi- 
nevras dodssonin ar till anda, hon vaknar och 
inser snart det rysliga i sin belagenhet att vara 
lefvande begrafven; musiken ar har hcigst malande 
och gOr det starkaste intryck; med stor anstrang- 
ning slapar hon sig uppfor trappan, som leder 
till kyrkan; men luckan ar igenlast, hon har ej 
kraft nog att skjuta den tillbaka, hon faller i for- 
tviflan. Da inkommer en skara vilda kyrkoranare, 
pesten rasade nemligen i den stora staden , all 
sakerhet, all vordnad och fromhet ar borta, de 
plundra till och med de dode och tranga nu in 
i Ginevras graf, men intagas har af fOrfarelse, att 
se den for diid ansedda sta midt ibland dem; de falla 
ned pa knii, och hon fdrsoker annu en gSng 
att komma upp for trappan och genom den af 
rofrarne oppnade luckan; det lyckas henne, hon 
st5r i kyrkan, och jublar; "jag ar fralst I" — hvar- 
pS hon lemnar scenen. Sangerskan atergaf det 
lefvande och sjong vackert; men nu foil publicum 
in med ett skrikande och framropande, Ginevra 
visade sig ater, och for aft rigtigt uttrycka sin tack- 
samhet, lopp hon med storsta latfhet genom kyrkan, 



« 




60 

ned tt trappan i grafhvalfvet , frani till lamporna , 
gjorde sin bugning med det iycksaligaste ansigte ocli 
hoppade satillbaka, samma viig hon kom ifran,,ocli 
hvarest man i minuten fomt sett honne , s5som den 
halfdoda, slapa sig fram. For mig Stminstone var 
Mn delta ogonblick hela skonhetsbilden forstOrd. 
For Ofrigt ar denna theaters repertoire god och 
interessant. 

Men jag ^ill vanda mig till konstens forharli- 
gande i Bayerns hufvudstad , och namnen Cornelius 
och Kaulbach trada fram; jag viU forst tala om den 
yngre, alltsa om Kaulbach. En hvar, som under 
senaste tiden har varit i Berlin , kanner sakerligen 
hans genialiska, beromda malning, "die Hunnen- 
schlacht." Jag horde Here konstnarer, visserligen 
folk, som efter min tanka ej hafva presterat nagot 
stort, tala mycket ofiirdelaktigt om konstnaren orh 
beskrifva honom sasom stolt och franstotande' jag 
beslot icke destomindre alt aflagga ett besok i hans 
ateher, jag viUe se mannen och hans nyaste arbe- 
te, Jerusalems forstoring, hvarom alia utlata sig 
hogst olika. Utan nagot slags rckommendations- 
bref faegaf jag mig till hans atelier, hvilken ligger 
i en af stadens yttre delar vid Isarfloden. (ffver 
en hten ang, innesluten af ett staket, kom jag in 
• den yttre ateliern;den forsta syn, som har mOtte 
m,g, yar en lefvande, hogst egendomlig taHa; en 
ling n,cka, en modell, Iflg utstrackt i en sofvandc 
stallnmg, en mangd unga malare stodo sysselsattc 




cm 



10 11 12 



61 



rundt omkring, en tecknade, en annan spelade gui- 
tarr och sjong dertill ett Ora pro nobis, under det 
den tredje, just i detsamma jag tradde in, lat cliam- 
pagnerbuteljens kork spiingai'jag Mgade after Kaul- 
bach och man visade mig in i ott stCrre rum tatt bred- 
vid, der konstniiren tradde emot mig. Kaulbach 
ar en ung man med ett genialiskt ansigte, ban ar 
blek och har lidande drag, men det lyser en hjert- 
lighet ur de stolta ogonen, en hjertlighet, sadan 
som den, hvarmed ban emottog mig, i det jag sa- 
de,' att jag Yar en framling, bvilken hade ingen, 
som kunde fora mig till honom, och maste derfore 
sjelf presentera mig, om jag ej viile resa fran Mun- 
chen utan att liafva sett honom och bans ar- 
beteu. Han fragade mig ora mitt namii, och 
dS jag namnde det , var jag honom icke langre 
frammande, han tryckte min hand, halsade mig 
valkommen, och nagra minuter efter voro vi redan 
gamla vanner. Huru mycken missundsamhet och 
och okunnighet lag det icke i de omdiJmen jag 
hort om honom? Han forde mig nu framfOr car- 
tonen , till sin nyaste stora malning som re- 
dan bar ett slags namnkunnighet, ''Jerusalems for- 
storing". Det \ar forsta gangen pa denna min re- 
sa, forsta gangen under hela mitt vistande i Miln- 
chen , som jag kande mig ratt glad, hanryckt och 
uppfylld af stora, kraftfulla tankar, och det var 
denna talla, som spridde Ijus i min sjall Allt hvad 
jag nyss fOrut bos andra unga malare hade sett 



62 



och funnit skont, forekom mig'nu endast sSsom 
fOrstudier till detta verk. Jag erfor en kSnsIa, lik 
den man forniramer, da man , efter att hafva last nagra 
sma lustspel, dikter eller livardags-noveller egnar 
sig at lasningen -^i D antes Dimna Comedia eWev Go- 
thes Faust; i dessa ligger nagot sa storartadt, att 
de der andra skrifterna, sa fullkomliga de an hvar 
1 sitt slag mi vara,i det Ogonblicket sta sa under- 
ordnade, att de synas oss nastan utan allt varde 
ochlikvalvar det endast i cartoneu och ganska 
htet utfordt jag sag detta Kaulbachs arbete, som 
sakert en gSng skall i konstens verld .inna en 
plats sadan som Michael Angeles "Yttersta Dom" 
ager Som en vandpunkt i verldshistorien , som 
en handelse af mer an allman historisk charakter 

har Kaulbach uppfattat och atergifvit densamma, 
• det han hamtat sitt stoff fran propheterna och 
Josephus *1. Ofversf na taH^n » . 

I J. Kjivevsi pa tallan synas pS skyarna , 

omgifne af en gloria, Esaias, Jeremias, HeLhie 

?^ketT '/' '"^'"""^ '^^"^^^^"^ ^"» -h ': 

folket hvad som star att lasa i bockerna; under 
pnjpheterna svafva de sju strafTenglarne sSsom verk- 
s^ Hare af Guds vrede. Man ser judiska folkets 
n-d, templet star i brand, staden ar intagen 



J"'';-""'V''-tonesl<nfvare fran Jerusalem 
a 37, Om jndzska riket och Jermale 
ring l.ar han skrilvit 7 bocker 



fcidd 
ms for St n- 
Ol'vers. anin. 




cm 



10 11 12 



63 

Romarne plantera sina ornar omkring det heliga 
altaret, medan Titus och Lictorerna intSga ofver 
de stOrtade murarna. I forgrunden ses templets 
ofversteprest, som tillika med sin familj dOdar sig 
sjelf vid Ssynen af helgedomens fall ; vid bans fet- 
ter sitta och ligga Leviterna med sina harpor, de 
harpor , som IjOdo vid klagan i Babylon , da annu 
tron var lefvande , men nu aro stumma , da allt ar 
fOrloradt. 

Till hoger pi konststycket tagar en kristen 
familj ur staden, tvenne englar ledsaga den, de 
svajande palmqvistarna hantyda pa martyrd5deu ; 
till venster ser man den evige Juden, JerusalemB 
skomakare, af trenne deemoner jagas ut ur staden : 
ban ar en representant f5r den nuvarande jiidendo-' 
men, fOr folket utan hem. 

Pa lange bar ingen anblick gjort mig mera 
glad och uppfyllt mig med sadana tankar, som 
betraktandet af delta Kaulbachs arbete gjorde. Konst- 
naren genomgick for mig hvarje sarskildt parti 
deruti, visade mig de sarskilda studier, som hvar 
for sig voro hela, skont utforda bilder. Sedan sag 
jag skizzer till bans beromda '^Hunnenschlacht" ; 
huru harligt sviitva icke dessa kampeandar .' Iiu- 
ru harligt presenterar sig icke Attila, buren pa skOl- 
dar genom luften! Jag sag de geuiaJiska fecknin- 
garna till Gotbes Faust och Reinike Fuchs och 
lemnade med hog beundran denne snillrike konst- 
nar, hvars alskvarda personlighet lika innerligt in- 
tog mig som bans arbeten. 





m 


H 






5 


%! ' 


8 

I 



■TW-«^ 



64 

Ett af de storsta verk Miiiichen bar af Cor- 
nelius, ar utan tvifvel bans "Yttersta dom ,'' sora 
finnes i den annu ej fullaudade Ludvigskyrkan. For 
6 ar sedan sag jag i Rom cartonen till denna tafla; 
jag gjorde ocksa der den store konstnarens bekant- 
skap. Det var tvenne aftuar fore min afresa till 
r^eapel dajagi vardshuset ^id Piazza Barbarina traf- 
lade . kretsen af mina landsman en Tvsk, den jag 
forut ej sett; ban bade skarpa talande" o^on, Jar 
valtabg ocb inlat sig med mig i san.tal om den 
nyare tyska litteraturen. Vi talade lange tillsam- 
mans Da ban emellertid reste sig for att gS, fra- 
gade uonom tvenne af mina landsman, cm de nfi- 
^ta dag finge besoka bonom i bans atelier ocb se 
carto t.„ha„snyastearbete. "Jag 5nskar icke 
gerna,svarademannen, "att det ses af man^a- 
men varen ock vulkomna , likvSl under det viir^att' 
J sasom intradeskort medlagen denne berre!" och 
pekade derv,d pa mig. Ingen bade sagt mig, bvem 
mannen var iaa talnHp rT>,..i • , , ' 
att det varen malare, ocb sadana gifves det i Rom 
bir m" /^= '"'"''^ '"'^""^^" UHjakteligen L 
Kunde antaga densamma, emedan jag ,-edan i of- 

kim !zt s:r T^'-^''^'' ^'""^'•'- "=^' 

"o^. jttradc ban med ett leende iide 

banden pa min slii.iri..„ i • , '^enue , ladt 

Kn nnt n °''' -"'' ^l^y^dsamt bort. 

'^n«PPt Aar ban utom durren, furran n^gra 



65 

af mina landsman borjade fcirebra mig min stora 
oartighet, som de kallade det, att saga nej till en 
inbjudning af Cornelius; "jag hade ju kunnat se pa 
bans ogon hvem ban var, se det pa hela bans 
person," yttrade man. Jag egde nu icke denna 
formaga; emellertid gick jag till honom med de 
andra foljande dagen , ocb ban mottog mig med 
ett leende: "sade jag icke, att ni skulle komma?" 
Vi sago da utkastet till den nu sa prisade malnin- 
gen "Yttersta Domen." Var personliga bekantskap 
i Rom var salunda belt flyktig; f6rst bar i Mun- 
cben blef det mig forunnadt att uppskatta bans 
glskvarda personlighet ocb rona vanskap ocb bjert- 
lighet af den store Konstnaren. 

Hos den beromde malaren Stieler, som jem- 
te sin vackra, sjalfuUa maka kom mig sa bjertligt 
till metes , traffade jag tillsammans med Cornelius och 
philosophen Scbelling, man, bvilkas umgange och 
vanskap gjorde mitt sjuka sinne godt — dock des- 
sa minnen tillhora en plats i bjertats album och 
icke i denna bok, som ligger oppen for hvar ocb 
en att lasa. 

Af sma atventyr, af bvilka altid nagra intraf- 
fa i en fraramande stad, nar man blifver der ett 
par veckor, vill jag meddela ett: jag spatserade 
genom nagra af Miinchens gator och kom att ga 
fOrbi en boklada, der jag bland de utstallda boc- 
kerna sag en tysk upplaga af min roman "Improvi- 
satoren", upptagen i miniaturbibliothek af utiand- 



66 



ska classiker. Jag gick in och begarde boken: en 
»ng man lemnade mig ett litet-hafte, som utgjorde 
lorsta delen. 



"Men jag Onskar erhalla hela romanen!" 



sa- 



la 



ond . 



de jag 

"Detta ar hela," svarade ban, Met fxnnes ej 
Hera delar, jag bar sjelf last den , min herre!" 

rflUlor afbrutet, och att man f.",„ ■ 
i.pplosni„g?» '" ^"^ '"^«" «S^""'S 

«om i"dr f ''"?'' ''^' *''""' "'"«" ^'^t «^i den 

.lutet och sedan ma man sjelf mSla sig det." 

"d!tt hi .11' ^^''^^"-det bar," genmalte 
det ar blott forsta delen ni bar gifvit mig." 

jag bar sjelf last den " 
;^Men jag bar skrifvit den," svarade jag. 
^ade^neTo"'"'^"'^'^'"'^"^™'^"''^'''-^^ 

En af de sista aftnarna under mitt vistande 

iis. S^^rirr'r^^'^^^-^'^^'- 
der- ua dpn 7 ^"'^'''"' langs Isarnodens strSn- 

facklaframfor sic \T! '"'" "" brinnande 

vattenytan el,:f/^^^f ^ blosset Hammade p3 
sjongo muntra tyska visor, modan 




cm 



10 11 12 



67 

stjernoina glimmade mellan cle nakna trader. 1 
mitt hjerta var det ocksa sang och fackelsken. Med 
dufvopost IlOg min sang till Norden, till hemmet 
da jag for ofver Alperna. Har ar sangen : 

Nu sitter du hemma, vemodigt glad 

Med din myrtenkrans. 

En framling jag ar i den frammande stad, 

Jag skall se dess glans. 

For altar't din hand ar lagd i bans. 

De glada vanner nu sjunga for eder 

Och kring vanlig bal 

Dricka de er skal , 

Men jag — for eder jag beder. 

Mann' dig i hemmet, fran dig nu skild, 

Jag mer skall se? 

Du var mig en syster, sa god och mild , 

Ciuds vilje ske ! 

I morgon jag gar ofver Alpernas snO, 

Ser rosorna blomstra, jag tanker pa eder, 

Pa hvart viinligt ord, 

Pa hvar drimi i Nord, 

Och da — for eder jag beder. 



) I 



u 



««— *Y 



i 



68 



XL 



Tyrolen. 



i 
II 



A. 



Ula bergen voro holjda med sno, de rnorka gra- 
narna voro llksom pudrade. Till venster visade 
en torn, mork fara floden Inns djupa botten, och 
denfran uppstego skyar, de der drefvo frarn sasom 
ocken for Mndeo, i det de an skvlde an blot- 
tade snon och granarna pa bergens sidor. 

1 evan ar och xned gev.ret pa a.eln, n.Otte oss i 
lien kalla morgonen. 

Vi hade lemnat Seefeldt och voro nu pa ber- 

f^^'^fVunU, Vi sago hela Inndalen 'djup 

,upt under oss. Fait och gSrdar dernere 'to'o' 

node! fT.T ''"'''*'" kOkstradgard,sjolfva Inn- 

ra n i, 't'" -^"^ '^'°" ^" 1'*-' ^-nil. Na- 

:nenikT„;rrr:r'"^^ 

malas i .in \ ,. ° ^kuggor, nej, slikt kan ej 

blott uppenbara sig i minnet hos 




cm 



10 11 12 



eg 

Tyroiarea sjelf , nSr han liingt fran sitt hem i fram- 
raaiide slattland sjunger sina enkla, melodiska San- 
ger; dock ar dot ett han saknar, som minnet ej 
kan atergifva honom, och detta ar just det, som 
utgor naturens nimbus kring dessa nejder, det ar 
det djupa lugn , denna dodsstilla tystnad , som blott 
stores af hjulets gnisslande mot snon och roffog- 
laraas skrik. 

D5 jpg far flera ar sedan pS min resa Mn 
Italien kom denna vag, uppehoU jag mig nagra da- 
ger dernere i Innsbruck och foretog Here van- 
dringar har i bergen med en ung Skottlandare; 
denne lann en stor hkhet mellan naturen har och 
den i bans hemland vid Edinburg; de lekande 
barnen framfor bondstugorna , kallsprangen, som 
ofverallt qvallde fram, klangen af bjelhorna 
om boskapens hals, allt var sasom i bans hem; 
han blef belt vemodig, och da jag, for att 
fiivstavka bans minnen , begynte att sjunga en 
bekant Skottsk melodi, brast han ut i grat och 
blef sjuk; \i maste satta oss ned, och, forunder- 
ligt nog, da jag sag mig om, stod pa denna en- 
samma plats mellan de nakna klippblocken ett mo- 
nument af trad, hvarpa voro malade hebreiska 
hokstafver; en herde, som gick forbi, fragade jag 
om betydelsen och han sade, att en jude var be- 
grafven har; man hade ingen kyrkogard for slikt 
folk och derfore hade man lagt honom harute i 
bergen , men en af hans trosffirvandter, som resle 



70 



:1 



f 
I 



med honom, hade rest honom- delta monument. 
Min fantasi sattes vid denna berattelse i lika stark 
rorelse som Skottlandarens kSnsla vid betrak- 
tandet af naturen , och dock glomde jag sa belt 
och hSllet denna stund, hvilken lik en doftan- 
de res, full af poesi, foddes i ogonblicket. Ja" 
bar ihagkommit bundrade andra obetydliga saker, men 
icke denna; nu, dS jag sd plotsligt sag Innsbruck 
framformig, da jag reste ofver den liUa bergvag, ja- 
da gick uppat och der annu de mSnga kaliorna flodade" 
vaknade tanken for mig sa lefvande ; det tyck- 
tes nu blott vara nagra timmar sedan jag var bar 
och jag blef sa tankfull dervid och det med skal' 
Huru manga minnen slumra ej i var sjiil huru 
mycket, som vi kunna vara glada ofver att hafva 
glomt: och om nu alia dessa minnen pa en gSng upp- 
vaekas Jagtankte pS Skriften.s ord , att vi skola gOra 
rakenskap for hvarje otillborligt ord, som vi tala. 
Vi minnas dem val! jagtror, att sjalen aldrig glom- 
mer nSgot. Allt kan vackas ater , sa lefvande som i mi- 
nuten det sker. Vara tankar, ord och gerningar 
arofron och vaxter, dem vi plantera i verlden, 
och en stor del minnas vival, men forst vid andan 
vanda v oss om och se da det hela i sitt flor, och 
det ar paradiset eller helvetet, som da kallas v5rt 

Skall jag afmala Innsbruck, d5 mS jag fOrst 
^fckna en brusande strom med manL tim- 
merflottor, styrda af tv5 eller tre karlar, ^jag ma 
antyda starka tradbroar och tranga gator mdbou 




cm 



10 11 12 



71 

tiker i de tungt byggda hvalfven; men en gata ma 
vara ansenlig och bred, solen ma skina pa altaren 
och pa den lysande manan, som barer Madonnan, 
lifoch rorelsema antydas, Tyrolskor med vida 
hattar, langa Osterrikiska officerare och resande 
med en bok i hand ma kryssa om hvarandra: och 
s5 hafva vi taflan af staden, men ramen omkring 
den ar mer storartad," den utgtir bildens relief 
Ramen ar de hoga bergen, de likna hotande storm- 
moln, som vilja draga han iifver oss. 

Snart fann jag samma spatsergang, som jag med 
Skottlandaren hade besokt. Innfloden brusade o- 
fiirandradt. timmernottorna gledo under de starka 
broarna nedat strOmmen, aldeles sasom sist. Jag 
gick uppfor vagen, der kallorna qvallde; p§ alia 
husen pralade en storMadonnabild, den enaftirsvariigt 
copierad efter den andra, samma ftrger i kladnin- 
gen och samma stallning hos modren som hos bar- 
net. Ned ofver murarna och aldeles ofver fon- 
stren — man hade blott hallit ett litet hal oppet 
— hangde , sasom ett stort tlicke , den vaxgula 
majsfrukten, for att mogna i solen. Glada barn 
lekte pa gatorna, allt var som forr. Jag feljde sti- 
gen och stod emellan de tysta fjellen, der jag ha- 
de sett monumentet med den hebreiska grafskrif- 
ten, och jag sag en del af den annu, men blott en 
del; i graset lag ett stycke planka med till halften 
utplanade hebreiska bokstafver, hogt gras skjet upp 
ofver fotstallningen , som hade burit det; jag sj6ng 



m\ 



72 




f 



5ter min skottska visa, och betraktade den mig 
omgifvande naturen ; dei.na och sangen lefde oforan- 
drade. Jag tankte pa min Skottska van , som nu 
kanhanda ar familjefader och mojligen i detta ogon- 
bhck satt i sin mjuka landstol och sof efter en god 
maltid, dromde tillafventyrs om ett och annat, som 
han hade upplefvat, dromde mojligen om detta 
stalle och sag i drommen staden, floden och ber- 
gen hkasa lefvande som jag sag dem, ty sjalen 
tninnes att sjelf mala de minsta smasaker, dromde 
att jag sjong den Skottska visan for honom pS detl 
ta stalle, och han vaknade, sag upp ochsade: "det 
hade jag aldeles glomt ; hur man dock kan drom- 
ma!" och sa var just drommen en ren verkli^het 
ty jag stod ater vid grafven och sjong den Skot^^ 
ska melodien. 

De blanka messingskulorna pS de hosa kv,k- 
tornen nere i staden blankte i aftonsolen- "iac 
gickditned hofkyrkan stod oppen, som ^ruket 
ar 1 katholska landerna. Ljuset log fridfullt genom 
de stora rutorna. Frfln ingangen upp till choret 
sta kolossala metall-statyer af tyska keisare och 
kejsarinnor, visserligen alia gjutna pS samma tid 
och af samma mastare, men oaktadt de nappeli 
gen hora till konstverk, gifva de kyrkan en Zli 
'iomhg pragel, hvilken vi Hkna vid en uppsla4„ 
-go-bok, som fortaljer om medeltiden/ SjeC 
de hv,ta monumentet i gSngen till venster pas 
-1, om .eke som en del aftaflan, dock so .o, 



Nil Nil 



cm 



Nil Nil Nil Nil Nil Nil 



llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll III 
5 6 7 8 9 10 11 12 



73 

frisk blomma, som iir lagd inuti boken ett dof- 
tande niarke; det ar en alpblomma, som fortalier 
orn de kraftfulla bergen , om karleken till hemlan- 
det, om trohet mot landets kejsare: det Sr Andreas 
Hofers monument. Med fanan i banden och Ogat 
mot himlen tyckes den tappre Tyrolaren ga till 
strids for sma berg, sitt hem och kejsar Frans. 

Fran Innsbruck foier vagen ofver Brenner till 
Italien. Det var emot aftonen den 4 December da ja- 
med diligencen for ofver berget, val insvept'i kap-^ 
por och med Islandska strumpor ofver knana, ty det 
blefvekalltderuppe, hade man spatt mig, och'm'ojligt 
vore, att snon var sa djup, att vi maste skotta oss fram- 
det var den varsta arstiden, visste jag; men fram' 
skulle V,. Vagen gar bestandigt i zigzag iippat, och 
det gar langsamt. Utsigten tillbaka ar storartad 
och blifver, med hvarje steg framat, af a!lt storre skon- 
het. Luften var nastan fosenrod , bergen med de- 
ras sno liknade en skinande silfversky, och alltefter 
som det rtida skimret fiirsvann i luften, blef den allt- 
Dier och mer aldeles bla. Natten lagrade sig ofver da- 
len och Ijusen blinkade fran staden , liksom vore det en 
stjernhimmel under oss. Aftonen var sa stilla : vi 
horde snon knarra under vagnshjulet. Manen , som 
blott var i forsta skiftet, lyste klart nog for att upp- 
lysa alia foremal rundtomkring i den hvita snon , u- 
tan att dock botaga oss de manga stjernornas asyn; 
stundom sag man en af dessa , sa klar och lysande 



., .^ ■ 



74, 

just vid spetsen af ett berg, 0€h det tycktes, lik- 
som vore det en fyr deruppe. HjulspSret gick nara in- 
till den djupa, svindlande afgrunden; det var ingen 
stangsel for den, intet, utom har och der en kraft- 
fullgran, som med sina langa rotter holl sig fast 
1 stalpet; i mSnljuset sag det bottenlost ut der- 
nere. Hvilken stillhet; man horde blott Ijudet af 
en backs brusande! Icke en vandrare mOtte vi icke 
en fogel flog oss forbi, och snart blef det sS kallt, 
at det fros isblommor pa vagnsfonstren , och vi sago 
blott manens stralar, hvilka broto sig motblommor- 
na. V, hollo stilla i Steinach, der vi i vardshuset 
trangdes knng en kakelugn med messingskulor och 
vederqvcktes med en tarflig maltid, medan kusken 
y de vagnen med ho, sj att vi skulle kunna halla 

m en h-yTr;, """' ''' "'*' "y*^''^* «"« haruppe, 
Tseri « '" '''■ ^•'i P«ss klockan olf 
pa se ade V. Brenner, den hogsta punkten , och o- 
aktadt ko.den var densamma, kande vi mindre till 
den da V. sutlo med fotterna i det varma hoet och 
med tankarna i det varma Italien , som vi nu ilade 
ned emot. De tiUfrusna fOnsterrutorna begynte at! 
upptme, solen rann upp , granvegetationen blf allt- 
sade vf" 'rr fy^'^'' ' "'^^t 8- emot Italien ," 
K.nder och nasa hade samma farg som morgonsky- 

d. nJT'' f r '"^^'^"'^'gt den bnisande (lodon 
de omg.fvande fjellen aro icke h5ga, men hafva e"; 




10 11 12 



75 

undransvardt imponerande utseende; de likna taflor 
med till hiilften utplSnade runor och hieroolvfer of- 

ta biida de stora vasear snm fvnto» i ° '. 

«&s<" > som tyckas utgora ruiner 

af gamla grafmonumenter, forfallna och piskade af regn 
och storm. Under flera tiramar sago vi standigt sam- 
ma formationer; det sag i sanning ut, som om har 
vore en kyrkogard for hela Adams slagte; det dod- 
fodda barnet och den uslaste tiggare hade hvar och 
en sitt monument, alia slagter och alia tider hade 
sina; underbart kastade om hvarandra stodo liktaf- 
lorna der. Den grOna busken , som skjot fram ur 
fjellvaggen, bildade holt besynnerligt en lefvande 
fiaderbuske pS riddarens hjelm, sa som det forvitt- 
rade klippblocket visade honom. Har stod en harnesk- 
kladd nddare mellan vanskapliga dvargar, som alia 
hade ringkragar; de kunde ej vara battre framstall- 
da, an tiden med storm och sno har hade bildat 
dem. Under arhundradren forvittras ocksa dessa 
bilder, men nya formas igen, en annan kyrko-5rds 
monumenter for ett annat artusendes afdoda °och 
floden brusar oafbrutet dernere och sjunger samma 
dodssane. 






Mot middagen voro vi i Botzen. Na°ra la- 
gertrad voro l6fvade, det roda vinlofvet hang'de Sn- 
nu pS rankorna. Vackra hvita oxar drogo bonder- 
nas vagnar. Kyrkogarden hade fargrika alleer. I 
vardshuset hordes likasa mycket itaKenska som ty- 



u 



76 



ska och pa bordetlag en theateraffisch , ,ler det stod 
med stora bokstafver- Tn-if, w; r 




10 11 12 



ITAIilEll- 



Gi)> 



2 3 4 5 



9 10 11 12 13 



^ 




2 3 4 5 6 7 



9 10 11 12 



»e« iiaie drefven, 

€relieime>litatsmiiiistern , 

KOjNRAD RANTZAU af BREITENBURG 

i HOLSTEIN, 

och 

Tysklands store Maiare CORNELIUS 

i BERLIN 



( 



l/llegnar j'lit/ defsa skiizer frcin /talien. 








r 

L 

'l 




k 












i 


1 





I 



4*.. . Lf ^._ 



Nil Nil Nil Nil Nil Nil 



Nil Nil Nil INI Nil nil nil nil Nil Nil Nil Nil Nil Nil Nil Nil Nil 



I. 

Intrude i Italien. 



Resebilder. 



1. 

Ofver Alperna kommer man in i ettland, der 
vintern ar som en skon hostdag i Norden, sS her 
den atminstone en gang varit det for mig. Sex ar 
voro tilliindalupna, sedan jag lemnade Italien , nu 
\ar jag har ater, och i det fOrsta vftrdshus pa I- 
taliensk botten skulle valkomstskaien tOmmas, men 
diligencen korde forbi bade det fOrsta, andra och 
fredje vardshuset, ty konduktOren sof, och vi gjorde 
visst bast i att fOlja bans exempel. Jag bh'ckade 
mot den blaa himmelen och slappte ned vagnsfOn- 
stret, for att dock dricka skalen i denna Juft; men 
vara damer skreko hogt fOr detkal/a luftdraget, och 
sa fick jag knappt smutta p5 den. 




10 11 12 13 






£? 



82 

Det var annu icke i morgorigiyningen , da \\ 
uppnadde Verona. Hotel "della "posta" ar ett kallt 
ohyggligt stalle; jag fick elt rum med stengolf och 
nied tre onaturligt stora sangar. N§gra trastickor 
blossade i kaminen, men denna eld vai blott blan- 
dande for ogat, utan att det ringaste varma. S5 
g.ck jag till sangs och sof _ sof tills solen stralade 
genom fonstret. Jag sSg upp och drack dess slra- 
lar och 1 sanning, dessa voro den kosteligaste 
dryck Italian kunde gifya. Men jag villa hafva me- 
ra sol och derfore gick jag ut, och da jag har fick 
mera, ville jag hafva det annu starkare. Dat gar 
med soldrinkarne, som med andra drinkare, de 
vilja alllid hafva mera, de vilja alltid hafva det 
starkare. 

Solen flammade pS Scaligernes*) priiktiga 
marmorgraf, pa Romeos och Julias sarkofag, pS den 
stora amphitheatern: jag sag alit detta, men Italians 
sol lys te annu ,cke in i mitt hjerta med den glans, 
som alia mmnets bilder hade. 

Vi stego upp till castellet. for att njuta afden 
herrhga utsigten ofver den gamla staden och den 
brusanda floden, och haruppa uppenbarade sig forst 
Itahen! - ja man skall le at denna uppenbaralse, 
men sanmng ar det: helan da tarrang , der denna 
uppenbarelse egda rum, var inora blott n3gra fa al- 
nar den var inskrankt till en gron sallatsang i an 
t^dgardl^lott gronsallat, men den var i den fria 

*) Ett beromdt furslehus under Kejsar Maxim,li,„>s t.d. 

0(v, aiim. 




cm 



10 11 12 



83 
luften i ett starkt solljus, och solens varma strSlar 
kastades lillbaka Mn en gammal mur, som var belt 
och hSllet ofvervaxt af murgroni — bar var "rOnt 
bar var varmt, och dock skref man den 7 De- 
cember. 

Den fattiga, grona sallaten bar i den fria luf- 
ten i skugga ocb solsken var sasom ett draper! for 
den thron, fran hvilken Italiens majestat belsade mi" 
och sade : "valkommen I" 



Man talade blott om kriget, det krig , som 
Frankrike snart skulle fora mot Tyskland. Det var 
pa vagen ett lif, en rorelse affolk, men ocksa det- 
ta tydde pa krig. Den ena rustvagnen med ammu- 
nition fOljde efter den andra, ledsagad af ridande 
Osterrikiska soldater; alia drogo de, som vi, mot 
Mantua, den beromda, stora fastningen. 

"]ag skall tillbaka inom atta manader," sade 
en nordtysk i samma vagn som jag," nara nog 
samma vag tillbaka! det ser fOga hugnande ut, hu- 
ru man skall slippa fram genom de fiendtliga le- 
derna." 

"Jag bor bar pa slatten i den lilla sfaden Vil- 
la franca!" suckade en dam; "vi hafva derifran 
blott nagra timmars vag till Mantua. Der foresta 
OSS forskrackbga dagar." 



( 



ll 



m 



fe« 



^lgl 



M 



111! 



84 

Jag blef allvarsamt stamd; clock i stora epoker 
i lifvet, der jag sjelf alldeles int'et kan utratta har 
jag Turkens fasta tro pS den styrande forsynen, jag 
vet, att del sker hvad som shall ske. Har viinde 
s,g m.na tankar till mina alsklingar i hemmet, de 
Ijufvaste Ijusbilder uppstego i min sjal 

Det vardt afton, iuften var klar oci. bla, ma- 
nen lyste, det var sa stilla, aldeles som pS en skon 
hostafton 1 Danmark. Mantua lag framfOr oss. 
Mantua, sade man och jag var dock belt och h§l- 
let 1 Danmark, och det icKe blott i tankarne utan 
1 otngifnmgen. Jag sag en stor klar insjo, och den 
syntes , manljuset omgifven af skog, som forsvann 
1 sm egen blahet. Den stora Lombarder slatten, 
denna sjo och skogarna . som egenteligen icke vo- 
ro, men syntes vara till, forde mig plotsligt till 
hemmet, och da kom det tarar i mina ogon; kalla 
det ej hemsj,.ka _ ty jag var hemma. 

Man sager, att sorgen satter sig bak pa man- 

zr:it°^'''^^'""''^°'--j^«^^'-'™^ 

hl.d •>•»,"?'" '^ "'" '^"^ -1' '"t^desitt 
nutvud till mitt hjerta. 

ar om'f '""'h '";";^;"' ^''^ ''"'''^^-^^ J"Snasj5- 
den hlia sfgen mellan vilda rosor och hoga orm- 

eer v7d\i« "'° "''°" "'"-inerade. Der lig- 

ger v.d sjon en gamma! riddarborg med sina rul 




cm 



10 11 12 



85 

da torn, och storken har sitt naste deroppc — 
det ar hailigt i Danmark!" 

"Minnes du det frodiga doftande klofverfaltet, 
ined den gamla kampegrafven , bevaxt med hallon- 
och slanbarsbuskar ; stenarne derinne i grafkamma- 
ren skina som koppar, dS aftonsolen kastar sitt ro- 
da skimmer derofver? Minnes du den grOna ang, 
der hOet star i stackar, och utbreder en angenam 
lukt i den stilla luften? FuUmanen lyser, drangar 
och pigor ga sjungande hemat med blankande liar. 
Minnes du hafvet, det svallande hafvet, det spegel- 
klara hafvet — ? ja, det ar skont i Danmark!" 

Och vi fore in i Mantua, och ruUade fram ge- 
nom bomen ofver en praktfull bro. Qvarnhjuleti 
brusade tiitt bredvid — och sa voro vi pa Mantuas 
gator. 



I! 



3. 



Det var mandonnans fest! den herrliga kyr- 
kan stralade af Ijus, bilderna i kupolen syntes lef- 
va, de svafvade; det var, liksom biickade man in i 
sjelfva himmelen. Doft af rokelser uppfyllde kyr- 
kans gangar, sang och musik jublade sa skont, den 
andades gladje, en gladje, som vi Nordboar icke 
kunna tanka oss i en kyrka, och dock nar vi hora 
den har och se den andiikliga knafallande niSngden , 



I 



*> « '^ " 



S6 



J/ "i I 



lianna vi oss upplyftade af den. Fran kyrkan str6m- 
aade folket ut pa den stoia platgen och tatt derin- 
till stod en liten marionettheater; traddockorna slogo 
sina hufvuden mot hvarandra och faktade med de 
stoia armarna; dialogen blef applauderad, det var lif 
och lustighet. 

Under gatans hoga alleer vandrade folk upp 
och ned; musik och sang Ijod fran de oppnacaffe- 
erna, jag tog plats i ett, der ett konstnarspar just 
da lat hora sig. 

Mannen var ful, ja vanskaplig aldeles son, en 
dverg hustrun deretnot var ung och vacker: hon 
spelade harpa, han Ool, hans stamma var rik det 
var den briljantaste has, sa klangfull och bojlig 
han sjong med smak och kansla. Alia rundt om- 
knng blefvo uppmarksamma, ingen laste mera i sin 
tidning.Jngen pratade med sin granne, ty man ha- 
de ju sang att hora. och Italienaren har ora fOr 
sang. 

Jag markte alt den unga qvinnan en gangsSg 
pa honom med ett uttryck af mildhet, med ett sS 
vanligt leende att det i deras hvardagslif fOrekom 

hanVfTh T.fr'''' '"" °" '^°" ^^» visste, att 
hans fulhet b ott var genom troUdom honom adra- 
gen, hans iidlare "jag" uppenbarade sig ju i sangen 
och u„,er den ville den fula larven fflli af, pT S 

:oi'z:irv'''^ -- '--- ^-^ -^ -^^-^ 

Alia gasterna gSfvo det akta paret en liten 



\\\\\\\\\ 
cm 



llll|llll|llll|llll|llll|llll 
2 3 4 



5 6 7 8 9 10 11 12 



87 



tribut; miii foil i bans hatt i detsarama man kallade 
mig till posthuset. Byggningen har ar ett upp- 
hafdtkloster; man skall ga genom hvalfvet ofver en 
gammal klostergard in i kyrkan, en ganska stor kyr- 
ka, byggd i Italiensk stil; den gor nu tjenst som 
vagnshus. 

Den af nianen upplysta luften utanfore gaf ett 

sa starkt sken at kupolen, att alia dess contourer 

syntes. Den lagre delen af kyrkan sjelf var sa godt 

som 1 morker. En stor stallykta hangde dermes- 

singskronan forr hade hangt; diligencen och en af 

de narmaste vagnarna blefvo deraf belysta; rundt- 

omkring stodo koffertar, ressaker och packer. Det 

hela gjorde ett obehagligt intryck pa mig, ty bar 

var for mycket, som paminte om ett Guds hus. 

Der ett af altarena hade statt, var nu rest ett trad- 

skjul, invigdt at de lagsta behof. Jag vet ej, med 

hvilken kansla katoliken ser en sadan fOrvandling 

af kyrka till stall ; altid har jag tankt mig katoliken 

mera lagande for sin tro an den sa litet ceremoni- 

ella protestanten. Jag kande mig glad vid att kom- 

ma harifrSn. Kyrkoporten Oppnades, och der cbor- 

gossarne fOrr hade svangt rokelsekaret f5r den kna- 

bojande bopen, trampade nu vara hastar; postiljonen 

blaste och vi foro astad. Fyra ridande gensd'armer 

ledsagade oss, ty vagen var icke saker. Snart var 

allt tyst och stilla; vi sago intet Ijus meralysafran 

nagot hus vid vagen. Vi narmade ossPofloden.och 6f- 

verallt visade sig spar efter den sista ofversvamningen. 




10 11 12 13 



-«W— w; 



dy, blott steg for steg kunde vf k5ra. Vid flod- 

TnT :'r '"■^■'' " ''"'' ^" ^^d^ hastar och 
vagn kunde kdra ut pa den. Ett litet tr.dskjul var 
uppres p sjeifva fartyget och deHnne blossade e 
stor eld, knng hv.lken vi trangdes i den kalla n-.t 

rr^rstn^'^" r ^^^'^^ ^^ ^*---- A^^ 

na och ' " . ''' P'P'"^'^ '•'"'^^' «ftnssor- 

dreflr Z"' ^^™/^f ^"« ^-'yget, „>edan det 

dw rr"; • °''*^'" ^'^^ ^'"'' -'^r^ g-- 

de OS ' '"""*' ' '^^"-^ '^^PP^^ vLta- 



lii 



4. 

"Snsken ocii Solljus. 
Bel var efttr inidnatt jag .,« f H.„ , ii , 

Be. ,a, de. he„„„„e ma«r: 'e„ 'sL'". iT, 

^» '0.... ,,,,,, ,, ,,j ::•„,, ti'r ,::;;- 



89 
de varelse lorde sig i den stora gamla staden; det 
var som allt vore fortrolladt. Vi hollo pa en liter, 
plats; midt pa den stod en murad pelare, hvars 
ofversta del utgjorde ett slags lanterna, en' lampa 
flammade derinne ; ''det eviga Ijuset" kallas detta 
slags altar, natt ocli dag halles lampan tand. 

Lagan syntes i det starka nianljuset som en 
rOdlett punkt, en malad laga. En qvinna, insvept 
i en trasig mantel satt och sof vid den, hon luta- 
de sitt hufvud mot den kalla pelarens murvaggar , 
ett sofvande barn lag pa knaet, med sitt hufviid i 
liennes skote. Jag stod lange och betraktade den- 
na grupp; den lilies hand lag till halften oppen p5 
modrens kna, jag lade ganska sagta en skilling i 
barnets hand,barnet oppnade ogonen, sag pa mig, 
men slot dem cigonblickligen ater igen. Hvad drom- 
de det val nu? — jag visste, nSr det vaknade, hade 
nianljuset lagt silfver i dess hSnder. 

Yid solsken sag jag Bologna, som ligger mel- 
lan yppiga vinfalt tatt under Apeninerna, de dana 
ett gront garde, der hvarje ranka ar en vingard 
och hvarje Momma ar en villa, eller en kyrka. 

Solen spelar en stor ro! i denna nejd, stads- 
boarne fmna dock ej nagot behag deri, derfiire ar 
allt beraknadt pa, att gifva skugga, alia htisen haf- 
va svaJa hvalfda gangar, men ofver vinfaltet stralar 
solen och mognar den saftfulla drufvan, ja med sjelf- 
va sfenarne shitar den f5rbund. Det ar har i trak- 
ten, pa berget Paderno, sora den sa kallade "bon- 



I 



I 



M 



- " tT^ ' ' ^ ^ ir ?<i ffl a % aH K > 






90 

noniska sfenen" finnes , hvilken. har den sallsynta 
egenskapen att insuga solens stralar och derefter 
lysa i morkret. 

Jag tankte derpa, da jag 1 solsken sag den 
stora staden och mitt oga foil pS det lutande 
tornet; se det ar ocksa en stenmassa, hvil- 
ken lyser, tankte jag, men Ijuset har den fatt fran 
Dantes Divina comedia. 

Jag tankte derpa , da jag besOkte den rika 
kyrkogarden och betraktade de manga marmormo- 
numenterna; dessa aro ocksa Bononiska stenar, som 
f5 sitt Ijus ifran de ddde, ofver hvilka de aro resta. 
Men jag fann ingen annu, som indruckit nagot Ijus, 
oaktadt pa den ena liistes, att har hvilade en be- 
romd komedi-forfattare, och pa den andra stod, att 
har lag en dam, som kunnat tala bade grekiska och 
latin. 

Jag tankte p5 den Bononiske stenen da jag 
stod framfdr en af stadens privata byggnader och man 
namnde egaren. Delta hus skall en gan- blifva 
illustreradt, fast det icke ar det annu, ty sden Sr 
uppe, stenen indricker i ySr tid straiarna - nSr 
egaren dor, sa kommer glansen - egaren Sr com- 
ponisten Giaconio Rossini. 



i 



Nil Nil 



cm 



Nil Nil Nil Nil Nil Nil 



*^^;W-:^i: 



Nil Nil Nil Nil Nil Hill Hill Hill Nil Nil Nil Nil Nil Nil Nil Nil II 



9 10 11 




91 



II. 



En natt pd Apenninerna. 

Fran den grona, Qacka Lombarderslatten hoja 
sig Apenninerna med loftrad och vingardar ; da man 
kommer utanfore porten af Bologna , synes del sa- 
som om vagen ginge upp ofver en storartad trad- 
gards odelagda terrasser, lika dem, hvilka sagan for- 
taljer oss, att Semiramis latit bygga. 

Det var midt i December ; allt hade antagit 
den sena efterhostens charakter. Vinlofvet var rodt, 
loftriiden gula, blott lagerhackarna stodo i sin evi- 
ga gronska, pinier och cypresser lyste i all sin 
pragt. Langsamt akte vi uppat, alltid uppat; gir- 
lander af vinlof hangde ned ofver de remnade mu- 
rarna; vi motte skaror af vackra oxar, hvilka hade 
begagnats till dragare; deras hvita, glansande sidor 
fingo ett rOdlatt skimmer af den sjunkande solen. 

Allt, som vi kommo hiigre, blef trakten mera 
odslig; jag gick ensam forut Solen var nedgSngen, 
och inom nagra minuter lag en blaaktig kolorit Of- 
ver bergen, hvilken syntes liksom utstrOmraa ur 
desamma; icke en vindflagt rorde sig, allt var 
mildf och stilla: en storhet i klipporna och den dju- 
pa dalen stamde sinnet till andagt. Ensamheten 
omgifningen gaf denna, jag v^garicke saga, en prii- 




10 11 12 13 



gel af melancholi, nej, jag tror-det kunde kallas 
ett djupt lugD, det var som om somnens ande ha- 
de sitt like dernere; det var en hvila, en fiid, som 
nastan fOrhOjdes af Hodens sakta sorlande i djupet. 
Vagen slingrade sig kring berget, der jag gick, 
och snart sag jag ingen vagn mer, ingen menniska, 
jag sag blott den djupa dalen , jag var ensam, all- 
deles ensam. 

Det blef natt: stjernorna tiindes; de glansa 
mera starkt hos oss en klar vinternatt, men har i 
bergen ar luftrymden l§ngt hiigre ; dess aflagsna 
hvalf var genomskinligt, som om ett nvtt oerhordt 
rum begynte bakom detsamma, 

Snart skimrade mellan fjallen en Ijnsstraie 
den kom fran ett vardshus deroppe. I den cippna 
hvalfgSngen brande lampa.i framfor madonnahilden 
Uppassaren, i hvitt fcirklade och sammetstroja mot- 
tog oss.; vi fingo plats i en stor sal, hvars hvitgrSa 
vaggar prunkade med namn och inskrifter pa alia 
Europeiska sprSk. Men bar var kallt och odsligt 
Stora risknippor kastades pS elden i kaminen de 
blossade med en klar fiamma och inbjodo oss att 
slula en krets omkring den. En hvar i vart lilla 
sallskap hade nSgot att beratta, sSrdeles om den 
asista flodofversvamningen. 

Efter att hafva fortardt den rykande afton- 
maltiden, sokte vi upp vara rum; mitt lag nagot 
fsides, det varstort och odsligt, sangen var lika 
bred, som lang; vigvattensfatet stod vid hufvud- 




9 10 11 12 



93 

garden, inskrifter funnos pa muren, till och med 
en (lansk: 

"Fryd dig ved Livet i dine Dages Vaar,'' 
hade en landsman skrifvit! Gud gifve, han ma hafva 
trojdat sig. — Ett fattigt bord och tvS rorstolar ut- 
gjorde de ofiiga moblerna. 

Jag oppnade fonstret, stora jernstanger voro 
anbragta derytanfor, det vette 5t en djup dal. Morkt 
var det dernere.. Jag horde en flod brusa; ofver 
mig stralade himlen med dess stjernor; jag lutade min 
panna mot jernstangen och kande mig ej mer en- 
sam, iin jag ar det i min lilla kammare i Danmark. 
Den som bar ett hem i hemmet, kan kanna hem- 
sjuka, den som ej nagot bar kanner sig lika myc- 
ket hemma fifver allt. Efter fa minuter var mitt 
rum bar ett gammalt hem for mig, och dock kan- 
de jag icke annu omgifningen. 

Utom den allmanna ingSngen sag jag en liten 
dorr med rigel for; hvart manne den forer han? 
Jag tog metallampan, hvari de trenne vekarne brun- 
no, jag tande alia fern, drog rigeln fran och gick 
ut pa upptackter. 

lltanfor tann jag ett stort skraprum, hvarest sto- 
do kistor, sackar, stora krukor och pa vaggarna 
hangde gamla klader och gevar. Men harifran var 
annu en utgang; jag oppnade dorren till den och 
stod nu i en lang smal gang, jag foljde don stad- 
nade vid en dorr — skuUe jag ga vidare? jag iyss- 
nade. Da Ijod derinne tvenne fltijttoner, en djup 



m nil 



r- 



ID 



in 



PO 



OJ 



o 



-o^ 





-LT) 



10 11 12 13 






Ut 



) 



' ' 



94 

och en hOg och skarande; efter en paus 5ter- 
togos de. 

Ju langre jag lyssnade, dess sakrare var jag, 
att det ej kunde vara en flojt dessa toner kom- 
mo ifran - jag lyftade klinkan , och dorren flOg 
upp med en fart, langt hastigare an jag formodade; 
- rummet var svagt upplyst af en lampa: en gam- 
mal bonde, med ISngt hvitt har, satt halfkladd i en 
landstol och blaste flojt. 

Jag gjorde min ursakt for min ankomst, men 

somhanej faste nagon upmarksamhet vid mig, 

og jag. dorren for att gS; men den oppnades 

ater och en ung gosse, som Jag forut ej varseblifvit, 

fragade m.g med hviskande stamma hvem jag sOkte. 

Den gamle jag hade sett, var husets onkel; 

tonde Tr.""'"'"'^ '''' """'' '""' '''' ^'''" «*" ««^- 

logen kande orsaken; han hade som yngling blSs 
val pa flojt, men fran en viss natt aLl forsi 

o ta fll r" """" ''"''' ""'- ^'--^'-'^ -h 

a tarn- r^;.""^ "^"'^"- ^^^^" ^^-'-^ ^^^<^ 

J'W^a det Yid perpendikelns knappan- 




cm 



10 11 12 



95 



de eller kopparslagarens hamrande, nar han i flera 
ar varit var granne. 

Jag gick till mitt rum, stangde dorren, men 
tyciite mig dock hora de tvenne flojttonerna ; de 
klingade sasom nar langt borta vinden rorer flo- 
jelnp§. en tornspira! — Jag kunde icke falla i somn; 
min fantasi sysselsatte sig med den gamie; jag hor- 
de flojttonerna; de klingade sSsom fran andeverlden. 
Nar den gamle en gang dor, skall husets folk i nat- 
tens tysthet tro sig hora, sasom spoktoner, hvad 
jag nu i verkiigheten horde. Forst mot morgonen 
inslumrade jag, och samma timma tror jag -vackte 
man mig igen; vi skuUe resa fore dagningen. Det 
■var annu morfet da vi sutto i vagnen, bergen fram- 
fOr OSS voro betackta med snO, i morgonrodnaden 
s5go de derfore glodande ut. Vid Pietra Mala ses 
blott nakna, vilda klippor af vulkanisk natur, och 
vulkanerna aro Icke utbranda, ty till hOger hvirflade 
en tjock vok utur fjellklyftorna. Jag sag denna 
morgon tvenne haf sasom ett glansande band vid 
horizonten, till venster Adriatiska hafvet, till hoger 
Medelhafvet. En stark mur ar upprest tatt vid va- 
gen, tor att gifva de resande skydd mot stormarna, 
som komma fran oster. Innan denna mur byggdes, 
var det ofta dagar och natter som ingen kunde 
fardas bar, ty stormengeln gick ofver bergen. 

"Den gamle i vardshuset," sade Vetturinen, "bar 
en natt i den vildaste storm krupit pa bander och 
fOtter Ofver detta berg, sages det; da var ban an- 






v.^^-.^^-^'?^^, ^ '' jfer -^s^^3»- 



i 



I 

a,' 



96 

nu icke galen, han ville och skulle ned p5 andra 
sidan af berget." 

Jag tankte pa den gamle och p§ flojttonerna. 
Vagen gick intagande vackert nedat, i djerfva but- 
ter, emellanat ofver murade vagar, alltid pk >den sida 
af berget, der solen sken varmt, och snon ^ar smalt 
samt traden lofvade. "Herrhga Italien!'' jublade vi 
alia, och Veturinen klatschade med piskan, och echo 
upprepade bans klatschar pS ett satt, som han icke 
lOrmadde gora. 



III. 



MetnU.svinet. 

(En historiaO 

..-andlf r'" """f"' "'' '^"»"' '''" pi-- -i*^' 

s no. '"' "»"'*'" ''"'''''' ^ J^S tro, den kal- 

as porta rossa; pa denna, framfor ett sla-s Inzar 

l^'ari gronsaker forsaljas, li^^er ett hi f ' 

eta .etallsvin; det f.,ska klara vattnetl n ; t 

Z^^V: ^""!' ^°" '' ^'^- -■ "«- svart- 

b an och S3 .r det ocksa af de hundratL barn 

s«trr\T,""'''"'^'-"^ f^ttaidet och 

en glad tafla, att se det val formade djuret blif- 




cm 



10 11 12 



97 

va omfamnadt af en vacker, halfnaken gosse, som 
satter sin friska mun till dess tryne. 

En hvar sora kommer till Florenz fmner nog 
slaiiet, han behofver blott fraga den fOrsta tiggare, 
ban ser, om metallsvinet och han skall "snart 
finna det. 

Det var sent en vinterafton, bergen voro hOlj- 
da med sno, men det var mansken, och mansken 
i Italien lyser lika sa klart som en mOrk vinterdag 
i Norden, ja till och med battre, ty luften skiner, 
luften upplyfter, men i Norden trycker oss det kal- 
la, graa blytaket till jorden, den kalla jord, som 
en gang skall sluta var lekamen i sitt skote. 

I hertigens slottstradgard , under piniernas 
skygd, der vintertiden tusende rosor blomstra, ha- 
de en liten trasig gosse suttit hela dagen , en gos- 
se , som kunde vara en bild af Itahen, sJ 
skon, sa leende och dock sa lidande, han var hun- 
grig och torstig, ingen gaf honom en skilling, och 
da det blet morkt och tradgarden skuUe stangas 
jagade portvaktaren honom bort. Liinge stod han 
drommande pa bron ofver Arnofloden, och sag pa 
stjernorna, som glanste i vattnet mellan honom och 
den praktiga marmorbron, della Trinita. 

Han tog vagen ban till metallsvinet, knafoJl 
och slog sina armar om dess hals, och satte sin 
lilla mun till dess skinande tryne och drack i dju- 
pa drag det friska vattnet. Nara derinvid lago na- 
gra salatblad och ett par kasCanier, de utgjorde bans 




10 11 12 13 



98 



aftonmaltid. Icke en menniska_ fanns pS gatan; han 
var helt och hallet ensam; han satte sig ned pa 
metallsYinets rygg ochlutadesig framat, sS atthans 
lilla lockiga hufvud hvilade pa djurets, och innan 
han visste sjeJf deraf, var har han imslumrad. 

Det var midnatt, metallsvinet rorde sig, han 
horde ganska tydligt, att dot sade; "Hall dig nu 
fast min lille van, ty nu springer jag!" och sa sat- 
te det af med honom; det var ea lojlig ridt. FOrst 
kommo de till Piazza del granduca, och metallhS- 
sten, som bar hertigens staty, gnaggade hogt; 
det brokiga vapnet pa det gamla radhuset skimra- 
de som en biidrik transparent, och Michael Ange- 
los David svingade sin slunga; det var ett sallsamt 
lif, som rorde sig. Metallgrupperna af Perseus och 
Sabinskornas bortrofvande stodo blott alltfor lefvan- 
de; ett dodsrop fran dem gick ofver den priiktiga 
folktomma platsen. 

Vid Palazzo degli Uffizi , i hvalfgangen, der 
adeln samlas till Carnavalens gyckel, stannade 
metallsvinet. 

"Hall dig fasti" sade djuret, "hall dig fast, 
ty nu gar det uppfor trappan!" Den lille, halftbaf- 
▼ande, halft lycksalig, var tyst annu. 

De tradde in i ett langt galleri; han igcn- 
kande det latt, han hade varit har forr. Vaggar- 
na pralade med malningar, har stodo staty er och 
byster, alia p& det skonaste belysta, liksom det 
vore dager, men praktigast var det, da dorren till si- 




cm 



10 11 12 



99 

dorummet gick upp. Ja, all denna herrlighet ihog- 
kom den lille, dock denna natt var allt i sin skOnaste 
glans. 

Har stod en naken "dejlig" qvinna, sa skCn, 
som endast naturen och marmorns storsta masta- 
re kunde dana henne; hon rorde de skOna for- 
merna, Delfiner lekte \id hennes fot, ododlighet 
stralade ur-, hennes oga. Verlden kallar henne den 
Mediceiska Venus. Pa bada sidor om henne sto- 
do marmorbilder, hos hvilka andans Yd hade ge- 
nomtrangt stenen; de voro skona, nakna man; 
den ena hvassade svardet, ban kallades Sliparen; 
de broltande Gladiatorerna utgjorde den andra 
gruppen. Svardet slipades, kamparna brottades fOr 
skOnhetens gudinna. 

Gossen blandades af all denna glans. V'ag- 
garna stralade i lysande fargor; allt var der lif och 
rOrelse. Fordubblad visade sig bilden af Venus, 
den jordiska Venus, sa svallande och yppig, som 
Titian hade famnat henne vid sitt hjerta. Detvar 
sallsamt att se; de voro tva skOna q-vinnor; deras 
yppiga och obeslojade former utstrackle de pa mju- 
ka hyenden. Deras brost boljade och hufvudet 
vandes, sa att de rika lockarna floto ned kring 
de runda skuldrorna, medan de mOrka ogonen ut- 
talade blodets glodande tankar. Men ingen af bil- 
derna vagade dock att trada ut af ramen. Sjelf- 
va skonhetsgudinnan, gladiatorerna och sliparen blef- 
vo pa deras platser, ty de bundos af den gloria, som 



m 



i 




cm 



10 11 12 13 



1 




I. 


t, 






100 

straiade frSn Madonnan, Fralsafen och Johannes. 
De heliga bilderna voro icke bilder langre, de vo- 
ro de helige sjelfve. 

Hvilken glans och skonhet Mn sal till sal! 
och den lille sag dem alia; metallsvinet gick ju 
stag for steg midt igenom all denna prakt och herr- 
hghet. Den ena synen borttrangde den andra, 
blott en bild fastade sig ratt i minnet, i synnerhet 
for de glada , lyckliga barns skull, som voro derpi 
den lille hade ju i dagsljuset nickat at dem. 

Manga vandra visst latt forbi denna blld, och 
likYal omsluter den en skatt af poesi, det ar Chrl- 
stus, som nedstiger till underverlden, men det ar 
ej de pMgade, man har ser omkring honom, nej 
det ar hedningarna. Florentinaren Angiolo Bron- 
z.no har malat denna tafla; harligast ar uttrycket 
af barnens visshet, att himmelriket horer dem till. 
Tva sma omfamna redan hvarandra, en liten rac- 
ker handen till en annan och pekar pa sig sielf 
som om han ^iIIe saga: ''Jag kommer i LLl^ 
alia de aldre sta under ovisst hopp eller boja de 
sig odmjukt bedjande for Herren Jesus. 

pa denna tafla s§g gossen langre an pS na- 
gon annan, metallsvinet drojde tyst framfor den. 
lin sakta suck hOrdes, kom den frSn bilden eller 
fran djurets br5st? Gossen upplyftade handen 
-not de leende barnen, - da ilade djuret derifrSn 
med honom ut genom den oppna fOrsalen. 




cm 



10 11 12 



iOl 



"Tack och valsignelse, 



du snalla djur!" sade 
den lilla gossen och klappade metallsvinet, som 
i egonblicket sprang utfor trappan njed honom. 

"Haf tack och valsignelse sjelf!" sade me- 
tallsvinet, "jag har lijelpt dig och du har hjelpt 
mig, ty blott med ett oskyldigt barn pa min 
rygg far jag formagan att springa! ja, ser du, 
jag tors till och raed ga in under stralarna af 
larapan framfOr Madonnabilden. Jag kan bSra 
dig ofver allt dock icke in i kyrkan, men blott 
utanfar den; nar du ar hos mig, kan jag se in 
genom den oppna dOrren. Stig icke ned af min 
rygg, gor du det, sa ligger jag sjelf dod, som du 
cm dagen ser mig vara i porta rossa." 

"Jag blifver hos dig, mitt alskade djur!" sa- 
de den lille och sa gick det i susande flygt genom 
Florenz' gator ut till platsen framfor kyrkan San- 
ta Croce. 

Den stora flygeldorren flog upp; fran altaret 
stralade Ijusen genom kyrkan ut pa den ensamma 
platsen. Ett sallsamt sken utstrommade fran ett 
grafmonument i den venstra sidogangen , tusen ror- 
liga stjernor bildade liksom en gloria omkring det. 
Ett skoldemarke pralade pa grafven, en rOd stege 
pa bla grand; den syntes gloda lik eld. Det var 
Galilffiis graf, det ar ett enkelt monument, men 
den roda stegen pa bla grund ar ett betydelsefuilt 
skoldemarke, det ar, som vore det konstens eget, 
ty dess bana gar pa en flammande stege alltid upp- 






I 



f ■$li■ 



102 

at, till himlen. Alia andans propheter gk till him- 
len liksom propheten Elias. 

I kyrkans gSng till hoger syntes hvarje bild- 
stod pa de rika sarkofagerna hafva fatt lif. Har 
stod Michael Angelo, der Dante mad lagerkransen 
knng sin tiraiing; Alfieri, Machiavelli hvila har si- 
da vid sida, dessa store man, Italians stolthet*). 
Det ar en harlig kyrka, vida skonare an Florenz' 
niarmor-domkyrka, om an icke sa stor. 

Det var, som om marmorkladerna rorde sig 
som om da stora valnadarna annu en gang hojde 
sum hufvuden och blickade i natten, under sang 
och toner, upp mot det brokiga, stralande altaret, 
hvarast hvitkladda gossar svangde gvldena rOkeise- 
kar; den starka doften strommade ut fran kvrkan 
till den oppna plafsen. 

Gossen strackte ut sin hand mot Ijusglansen 
och 1 samma ogonblick for metallsvinet astad, han 



) M.dt emo, Galilei's graf fi„„es M,cl>ael Angelos ; 

brodv.d ar Panles gral (men sjellva like, hvlar , 

P Danes kolossala Slaty. Poesien begrSle, den 
-^ lorade. >a sieg der,l,5„ ar Alfi.ris grafmonu- 
ment som ar pryddt med lager, iyra ocl, Thalias 
b d, Ita.en sorier vId hans kista. Machiavelli 
^l"lar raden af dessa beromda store. 



iiii|iiii mii|iiii mii|iiii mii|iiii mii|iiii mii|iMi mii|iiii mii|iiii mii|iiii mii|iiii mii|iiim 

cm 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 



103 
mSste halla sig fast dervid; vinden susade om bans 
oron, ban horde kyrkporten gnissla pa sina gang- 
jern da den stangdes, men i detsamma tycktes 
medvetandet ofvergifva honom, han kande en isan- 
de kyla — och slog upp ogonen. 

Det var morgon, han salt till halften ned- 
gliden af metallsvinet, som stod pa sin gamla plats 
p5 gatan porta rossa. 

Fruktan och angest uppfyllde honom vid tan- 
kan pa henne, som han kallade moder, hon, som 
i g5r hade sandt honom ut med tillsagelse att 
skaffa penningar, men han hade inga fatt. 

Han var hungrig och torstig. Annu en gang 

tog han metallsvinet om halsen , kysste det pa try- 

.iiet, nickade at det och vandrade sa bort till en 

af de trangaste gator, som blott var nog bred 

fOr en vatpackad asna. 

En stor jernbeslagen dorr stod halfoppen; 
bar gick han uppat en murad trappa med smut- 
sig mur och ett glatt snore i stallet for ledstang, 
och kom till ett oppet galleri, behiingtmed trasor; 
en trappa forde harifran till garden; derifran till 
brunnen voro dragna stora jerntradar till alia hu- 
sets vaningar, och det ena vattenkarlet svafvade 
vid sidan af det andra, under det att trissan pep 
och vattenkarlen svangde i luften, sa att vaftnet 
plaskade ned pa garden. Afer gick det uppat en 




I- 



\ 




10 11 12 13 






»i| 



i!^ 



104 

murad, forfallen trappa, tva Ryskalnatroser, somkom- 
mofranderasnattliga bacchanal, sprungo lustigtnedfiir 
den och hade sa nar stott den stackars gossan om- 
kull, och efter dem foljde en ej mera ung, men 
yppig qvinlig varelse med tjockt, svart har. "Hvad 
har du med dig hem"? sade hon till gossen. 

''Blif ej ond!" bad han "jag fick intet, alldeles 
intet!" och han fattade i hennes kladning, liksom ville 
ban kyssa den, de gingo in i rummet, det Vi ej 
vilja beskrifva; blott sS mycket skall sSgas, attder 
stod en fyrpanna medkoleld, marito, som den kal- 
las, denne tog hon pS sin arm, varmde fingrarna och 
skuffade gossen med armbogen: "jo visst har du 
penningar?" sade hon. 

Barnet grat, hon sparkade till det medfoten,. 
det jemrade sig hogt. - "ViU du tiga, eller s5 
krossar jag hufvudet pa dig, gaphals!" och hon 
svangdeTyrpannan, som hon holl i handen • gos- 
sen hukade sig ned till golfvet, med ett hogtskrik. 
Da tradde grannquinnan in genom dorren, afven 
hon hade sin marito pa armen. "Felicita , hvad 
gor du med barnet?" 

"Barnet ar mitt," svarade Filicita." "Jag kan 
morda det om jag vill, och dig med Gianina," 
och hon svangde sitt eldfat, den andra hiijde sitt 
parerande i vadret, och begge pannorna slogo mot 
hvarandra, sa att kolen, askan och elden flog om- 



iOo 



kring i rummet; — men gossen flog som en blixt 
genom dorren, ofver gSrden och utur huset. Den 
stackars gossen sprang, sa att han knappt kunde 
draga andan. Han stannade vid kyrkan S:t Croce 
samma kyrka, hvars stora dorr sistlidna natten hade 
oppnat sig for lionoin, och han gick derin. Allt 
stralade ; han knafoU vid den forsta grafven till hO"er ; 
det var Michael Angelos , och snart snyftade han 
hogt. Folk kom ock gick, rnessan lastes, ingen 
gaf akt pa gossen, blott en aldre borgare stannade 
och s3g pa hononi — och gick bort liksom de an- 
dra. Hunger och torst plagade den Mile ; han var 
mycket sjuk och matt; han krcip bort 1 hornet mel- 
lan vaggen och marmormonuraenlet och foil i scimn. 
Det var emot aftonen som han vaknade, d5 nagon 
ruskade honom i armen; han for upp, och samma 
gamle borgare stod framfor honom. 

"Ar du sjuk: hvar ar du hemma ; bar du 
varit bar hela dagen?'' voro ett par af de manga 
fragor, som gjordes honom af den gamle, hvilken 
efter erhallet svar tog honom med sig till ett litet 
hus nara vid en af sidogatorna. De tradde in i en 
handskmakareverkstad , der hustrun satt (litig och 
sydde, da de kommo. En hten hvit bolognesare. 
sa nara klippt, att man kunde se den rosenrOda 
huden, sprang pS bordet och hoppade mot den 
lille gossen. 



I 



i 



^M 



106 



;^ 



"Oskyldiga sjiilar kanna hvarandra," sade Im- 
struri, klappande b5de hunden ocli gossen; denne 
fick sa yal mat som dryck af det goda folket, hviket 
gaf honom lof, att blilva hos dem ofver natten; 
iiasta dag skuUe fader Giuseppe tala med bans mo- 
der. Han Tick en liten tarflig sang, men den var 
kungligt praktig for honom, som sa ofta mSst 
sofva pa det harda stengolfvet; ban sof godt och 
dromde om de skona taflorna och om metallsvinet. 
Giuseppe gick ut nasta morgon, och det ar- 
ma barnet var ej sa gladt dervid, ty det visste, 
att delta gSende var for att biinga liononi tillbalw 
till bans moder; han grat ocli kysste den lilla viin- 
liga hunden, och hustrun nickade at dem bada. 

Och hvad besked bragtc fader Giuseppe? Han 
talade mycket me<i sin hustru, och hon sinekte och 
klappade gossen. '^Det ar on \acker gosse," Bade 
hon, "han kan blifva en sniiU handskmakare 
liksom du bar varit, och fingrar bar han sS fina 
och bojliga; Madonnan bar bestanult honom till 
handskmakare." 

Och gossen blef qvar i huset, ocli hustrun 
sjelf larde honom att sy handskar. Han at och 
sof godt och blef raunter och begynte retas med 
Bellissima , sa bette den lilla hunden ; hustrun hota- 
de med fmgret, gralade och blef end, och det gick 
gossen till hjertat, tankfull satt han i sin lilla 



107 

kammare, som vette ut St gatan. Skinn torkades 
derinne. Tjocka jerngaller voro utanfor f5nstren. 
Han kunde ej sofva, ban tSnkte pa metallsvinet, 
och plotsligt horde han utanfOre: klatsch, klatsch- 
ja, det var bestamdt detsamma; han spran" bort 
till fonstret, men der var ingenting att se, det var 
allt forbi. 

"Hjelp Signer att bara bans farglada"! sade 
madamen en morgon till gossen, da den unge ma- 
laren, som var deras granne, kom sjelf slapandes 
med den och raed ett stycke sammanrulladt larft. 
Barnet tog fargerna och foljde efter malaren, som 
tog vagen till Galleriet och gick uppfOre samma trap- 
pa, som gossen kande sa val sedan den natten han 
red pa metallsvinet. Statyer och taflor samt den 
skOna marmor- Venus och alia dem , som lefde der 
i farger, igenkande han latt, och atersag nu Guds 
moder, Jesus och Johannes. 

Nu stodo de stilla framfor mSlningen af Bron- 
zino, der Cliristus stiger ner i underverlden och 
barnen omkring honom le af salig visshet om him- 
len; det fattiga barnet log ocksa, ty han var nu i 
sin himmel. 

"Men ga nu hem I" sade malaren till honom, 
da han redan stStt der sa lange, aft denne hade 
upprest sin stafTlett. "Tors jag se eder mala," 
sade gossen, "far jag lof, att se hur ni f§r bilden 



if 



IP 









108 

hitofver pa det hvita stvcket!"- bad ban inner- 
ligt. 

"Nu malar jag icke," svarade mannen och 
tog fram sin svartkrita; hastigt rorde sig banden, 
ogat matte den stora bilden , och oaktadt det teck- 
nades blott Qna streck, stod dock Cbristus svaf- 
vande der som pS den malade taflan. 

"xMeri ga da en gang!" sade malaren , och gos- 
seu vandrade langsamt bemat, satte sig pa bordel 
— och larde att sy handskar. 

Men hela dagen voro bans tankar i mainings- 
galleriet, och derfore stack ban sig i fingrarna, bar sig 
bakvandt at, men retades icke heller med Keliissiraa. 
Ba det blef afton och porten stod oppen , smog ban 
sig ut; det var kallt men stjernklart, och ban van- 
drade astad genom gatorna, som redan voro ode, 
och snart stod ban framfiir metallsvinet; ban bOjde 
sig ned, kysste dess blanka tryne och satte sig pa 
dessrygg; «du valsignade djur, h„r bar jag ej langtat 
efter dig! I natt vilja vi rida en tour^' sade ban, 
men metallsvinet 13g ororligt, och den friska vagen 
sprutade ur dess mun. Den liUe satt som en rvt- 
tare; da drog nagon honom i kladerna; ban .ag 
sig cm pa sidan, och det var Bellissima, den lilla, 
natt klippta Bellissima. Hunden hade smygt sig ut 
och toljt honom, utan att ban markte det. Bellis- 
sima bjafl-sade, som ville hon saga: ser du jag ar 
med, hvarfor satter du dig bar?- Ingen glOdande 




cm 



10 11 12 



109 

drake kunde hafva foiskrackt gossen mera Sn den lilla 
hunden pa delta stalle. Bellissima pa gatan iitan 
att vara pakladd, som gamla mor kallade det; hvad 
skulle det blifva utaf? Hunden kom aldrig ut om 
vintern utan att ikladas ett litet farskinn , som var 
klippt och syddt at den; skinnet kunde bindas med 
ett rodt band fast om halsen, till hvilken det var 
bandpos och bjellra, och likaledes bands det under 
buken. Hunden sag nastan ut som ett litet lam, 
nar den om vintern i denna habit fick lof att 
trippa med Signoran. 

Bellissima var med och icke pakladd; hvad 
skulle det blifva af? Alia fantasier voro fOrsvunna, 
dock kysste gossen mefallsvinet och tog Bellissima 
pa armen; den darrade af kold, och derfOre sprang 
han allt hvad han formadde. 

'■■Hvad springer du der med" , ropade tvenne 

gensd'armer, dem han motte; "hvar har du stulit 

den vackra Imnden?" frSgade de och togo den ifran 

honom.' 

"O, gif mig den igen !'' jemrade sig gossen, 
''Har du icke stulit den, sa kan du saga der 

hemma, att hunden kan hiimtas pa vakten;" de 
namnde stallet och gingo med Bellissima. 

Det var en sorg och ett bekymmer; han vis- 
fe ej, om han skulle storta sig i Arnos vagor eller 
ga hem och fi/lsta allt. De skola visst sla ihjal 



!i (!i| 









iih 



1.10 

mig, tankte han; men jag vill .blifva ihjalslagen, 
jag vill do, sa kommer jag till Jesus och Madon- 
nan!" och han gick hem glad att blifva slagen 
ihjal. 

Dorren var stangd; han kunde ej racka upp 
till portklappen. och ingen fanns pa gatan , men 
en sten 15g los, och med den dundrade han p5. 
Hvem ar det, fragade man derinne; "Det ar jag," 
sade han, "Bellissima ar borta, Oppna och sMn mig 
se'n ihjai!" Der blef en f orskrackelse . i synnerhet 
hos madamen for den stackars Bellissima; ty hon 
sag genast efter pa vaggen , der hundens plagg 
plagade hanga, att det lilla farskinnet var qvar. 

"Bellissima pi vakten," ropade hon belt hOgt. 

Du elaka barn, hur har du fatt henne ut? hon 

fryser ihjal det fma kraket bland de grofva solda- 

terne!" Mannen maste genast begifva sigut. Hu- 

strun jemrade sig och gossen gret; allt folket i hela 

huset kom tiUsammans, mSlaren ocksa, han tog 

gossen mellan sina knan och gjorde honom fragor, 

ochiosammanhangandeberattelserfick han hela hi- 

stonen om metallsvinet och om galleriet. Detta var 

ejlattatt forstS; maiaren trostade den lille och tala- 

de godt for honom hos den gamla, men hon blef 

ej tillfreds, forran mannen kom hem med Bellissima, 

som hade varit ibland soldater; det blef nu en 

§ladje; och mSlaren klappade den stackars gossen 



ill 

och gaf honom flera smS rilningar. O, det var 
praktiga stycken, koraiska hufvuden; men framfor 
allt var der metallsvinet lifslefvande sjelft. O iutet 
kunde vara harligare; med ett par drag stod det pa 
papperet och sjelfva Imset bakom det var antydt. 
"Ack, den sora kunde teckna och mala, sS kunde 
man fa hela verlden till sig!" 

Nasta dag pa forsta lediga ogonblick grep 
den lille till blyerzen, och pa den hvita baksidan 
af en tafla forsokte han att atergifva teckningen af 
metallsvinet och det lyckades; litet snedt, litetupp 
och nedvandt, ett ben tjockt, ett annat smalt, men 
man kunde dock begripa hvad det skulle vara; han 
jublade sjelf derofver. Blyerzen ville just ej ga sa 
riktigt som den skulle, och han marktc det nog. 
Men nasta dag stod der ett svin vid sidan af det 
forsta och det var hundrade ganger battre; det 
tredje var sS bra , att en hvar kunde kanna igen det. 

Men det gick daligt med handsksyningen , det 
gick langsamt med arenderna i staden, ty metall- 
svinet hade lart honom, att alia bilder maste kun- 
na ofverflyttas pa papperet, och staden Florenz ar 
en hel bilderbok, cm man vill bladdra i den. 

Det star pS piazz,a della trinila en smiirt pe- 
lare, och ofvan pa denna star raftvisans gudinna 
med forbundna dgon och vigtskalen i handen, snart 
stod afven hon pa papperet och det varhandskma- 



! A' 



-'iB* 



il^ 



I t 



112 

karens lille gosse, som satt henne dit. Bildersam- 
lingen vaxte, men allt i den var blott doda ting an- 
nu; di hoppade en dag Bellisshna framfor honom: 

stashlla,»sadehan, "saskalldublifvavackeroch 
komma med bland mina taflor!" men da Bellissima 
ej vdle vara stilla, sa ™a.te hon f.ngslas, hufvud 

d svans blefvo bundna, hunden gn.Hde och 

r;::::; --'-' -'-^^ '--- ^-agas, . 

allt h7d",°'?'"'' ''°^''' ''' ™kraket!" var 
allt hvad hon kunde saga; hon stotte «ossen 1 si- 
dan sparkade honom med foten och kOrde honcn 
alkum "^,'^"°-' -- -r detotacksammaste 
=m lilla halfqvafda Bellissima. 

Malaren kom i detsamma uppfor trannan - 
och har ar vandpunkten i historien ' 

de«a arte, tva v,d hvarandra uppstallda taflor sim- 
lade en mangd askadare P", a ■ 

framst-ilMt "'^^^'^^- ?•» den mmsta taflan var 

iramstdlldt en hten munter gos^e .^ .. u 

terknarlp- rM j ,. . gosse, som satt och 

lecknade; till mode hade ban f.n i;t . • . 
klinnt m«r. ,. ''*°" hv't) kuriost 

Sar!^ det r ' "^ "^"^ '^"-•''' -^^ -gel- 

Sett r""'"' "* ■'' ' "^^"^ '«««' -- 
^de m ' '' '^" '"'''■• ^«"»-" var, sa berat- 
•ade man, en ung Florentinare, som var funnen p5 



113 

gatan sasom litet barn och uppfostrad af en gammal 
handskmakare ; ban bade sjelf lait sig att teckna; 
en nu beiomd malaie hade upptackt denna talang, 
da gossen en gang skulle jagas bort for det ban ha- 
de biindit inadamens gunstUng, den lilla mopsen. 
och gjort den till modell. 

Handskmakargossen hade bllfvit en stor ma- 
lare, derom vittnade denna tafia; det bevisade i syn- 
nerhet den storre vid sidan; liar var blott en enda 
ligur, en trasig, vacker gosse, som satt och sofpa 
gatan; ban lutade sig mot metallsvinet pa gatan por- 
ta rossa»). Alia askadarne kande stallet. Barnets 
annar hvilade pa svinets bufvud; den lille sof s5 
tryggt, lampan vid madonnabilden kastade ettstarkt 
efTektfullt Ijus pa barnets bleka, herrliga ansigte. 
Bet var en praktig malning; on stor forgylld ram 
omgaf den, och pa liornet af ramen hangde en la- 
gerkrans, men emelian de grona bladen slingrade 
sig ctt svart band, ett langt sorgflor hangde ned 
dcrifran. 

Den unge konstniiren hade just i dessa da- 
gar — aflidit. 



m 



■') Metallsvinet iir en afsjutning; orignalet ar anliktoch 
af marmor; det har sin plats vid ingangen lill <zMe~ 
riet I palazzo degli uliezi. 



--iw-^- 



114 



IV. 



Resa med Fetturmen. 

Det vanligaste sattet att resa genoin Italien iir 
att resa mod vetturin; han anangerar dethela,men 
sa maste man stanna hvar han a ill, iita hvad han 
later satta pa bordet, och sofva pa' det stallo som 
han behagar viilja for oss; middagsmaltid och logi 
aro alltid med i accordet; men resan varar dubbelt 
sa lange som nar man foljer med posten. Det 
ar ocksa ganska charabteristiskt, att da man blif- 
ver ense med mannen, gifver man icke honom pen- 
ningar pS forhand, utan han deiemot gifver oss! 
ty han ar saker, att vi ej springa fran honom \ 
men vi kunna icke vara det i hanseende till ho- 
nom, ty blifver han bjuden ett hOgre pris an det 
vi accorderat om, sa tager han den hogst bju- 
dande och later oss sta tillbaka med hvad vi haf- 
va fatt. Vanligtvis ar afresan bestamd fore solujjp- 
gSngen, men da vetturinon skall afhiimta sina pas- 
sagerare p4 Stskilliga stiillen i staden och icke alia 
hora till de morgongirige , sJ maste n5gra vackas 
nar han kommer, andra halla annu pa med inpack- 
ningen; sa blifver dot temmeligen sent pS nior- 



115 

gonen, innan den siste passageraren kommer i vag- 
nen. Jag hcSrer nu till dem, som stiga upp midt 
i natten, nar jag skall 5stad tidigt oni morgoncn, 
och saledes var jag ocksa uppe har och hade allt 
i ordning for att ofvergifva Florenz och ofvor Ter- 
ni resa till Rom, en resa med vetturin, som varar 
hela sex dagar; vJigen ofveir Siena ar deremotkor- 
tare, jag kande dem b5da ocu valde den interes- 
santaste, fastan den "var langst. Klockan tre skul- 
le vetturinen resa, och en timma tidigare stod jag 
reskladd och. stirrado pa nattsack och koffert. 

Jag lat nodbara mina saker, pa det man oj 
skulle vitnta pa mig. Klockan slog tre, der kom 
ingen vagn, klockan slog fjTa, nu rallade det ge- 
nom gatorna, der kom en vetturin, — men han 
korde forbi — der kom en annan, ocksa han for 
forbi — och allt var stiila. 

Klockan slog qvartslag och ater qvartslag! klo- 
sterklockorna ringde til! bon, hotollets klockor ring- 
dc till uppassning. Pa gntan kommo vagnar nog, 
men ingen til! mig. Klockan slog fern, hon slog 
sex, jag var viss pa, att man hade glomt mig — 
men just nu kom vagnen; inuti satt en tung En- 
gelsman, som hade sofvit annu, nar vetturinen 
skulle hamta honom: der satt en romersk dam, 
hon hade besokt sin dotter i Firenza och afske- 
det hade varat en timma . sade vetturinen, men nu 



■*- -y^?Qi^i-*^ 



i. 



Ifl':!: 



f 



116 

skulle det g5 i galopp, blott jag vore inkommen. 
Piskan smallde, vi rullade ofvor Arno — och sa 
hollo vi. Det yar utanfore ett kloster; nagra and- 
lige kommo ut; en ung, biek broder af Camaldu- 
lenserorden steg upp i siitet hos mig. Han var 
Engelsman och kunde lltet fransyska, men det var 
ej tankbart att komma i samtal mod honom; han 
/aste oupphorligt i sin bonbok, slog sig for bro- 
stet, korsaJe sig och tiUslot emellanat ogonen sS- 
som om han hvarken ville hafva att gora med tra- 
den, bergen eller solen, annu mindre med en kiit- 
taresSdansomjag. Hvarje folkslags, ja hvarje sekts 
atskdhga satt att narma sig till Gud ar mig' heli-f 
jag kanner mig forlagen vid tanken derpft ,' att min 
narvaro gor dom mindre fria i deras umgange med 
Gud; saledes ocksa bar vid sidan af denne, den 
ifngaste katolik jag annu bar traffat; men efterhand 
da jag markte hur han helt och hfiHet lefde fur 
s.g och sina former, blef jag ocksS fri, och da 
han en gang tiUslot sin bcinbok och skadade ut i 
naturen, min stora heliga bibel, pekade jas pa .less 
skona skrift och de sentenser der kunde lasas'. 
t^ud bar ju strott aska pa olivtradens grona huf- 
vuden, som odmjukt bedjande framracka de -ra- 
grona grenarna med deras rika fVukt. Vinran^or- 
"a hollo hvarannan fast, ehuruval verlden hade 
-rofvat dem deras tunga drufvor, och vinden „ 



U7 

plundrade deras rodbruna lof. "Varen odinjuke, 
om J an gifven verlden en narande frukt!" predi- 
kade olivtraden. "Haller ^amman i enighet, oin 
an verlden rofvar allt fran eder!" forkunnade' vin- 
lofven. Saledes laste jag i min bibeJ; hvad Ca- 
maldulensern laste vet jag ej, men bibein kan 
lasas pa manga salt. 

Inne i vagnen var konversationen mycket lifli- 
gare; Engelsmannen talade fransyska mod la Ro- 
mana; hon log och ofversatte det pa Italienska for 
sin man, en liten abbotkladd horre. En ung prest 
var fjerde mannen i sallskapet. Vi kommo till In- 
cisa. Den unge presten och den lille sraale man- 
nen svingade sig ut ur vagnen, och nu kom Sig- 
goran, Engelsmannen foljde annu besvarligare efter 
med ludna kangor pa fotterna, ett stort, blatt 
skarp Ofver skuldrorna och ett tjockt ylleklade om 
de tunna, roda polisongerna; han hade nagot af 
en hofmans viirdighet och en hOkares hallning; min 
engelske prest, svartkladd med stoilorna utanpa 
byxorna, mycket forfruson och andaktig, vandrade 
straxt till kyrkan; vi andra ledsagade Sir'n, hvilken 
forde La Romana uppat den breda, smutsiga trap- 
pan till matsalen, som framtedde fyra icke alde- 
ies hvita vaggar, ett tegelstensgolf och nagra ror- 
stoiar samt ett bord, hvarp5 duken sijg ut som 
hade den varit tvaftad i kaffesump. Engelsmannen 



118 



underhftll oss med berattelser om alia de furstars 
salonger han hade varit uti; oin tvenne prinsar, 
som hade suttit vid hans sang, da han 15g sjuk 
uti Florenz — och nu var han sa nedlatande att 
resa med vetturin och det utan att f5ra betjeniiig 
med sig; tj man ar ju icke i Italien fSr sitt folks 
nOjes skull. Signoran bugade fOr hvarje fornamt 
namn, som han namnde, berattade det fOr sin lillc 
man, som bugade sig annu djupare, och sSg pS den 
unge presten, som bugade sig liksom han. 

Nu kommo ratterna, dem hvar och en af oss 
hade bestallt; Engelsmannen beskSdade dem, grep 
en gaffel, och tog sS utan krus det basta stvcket 
han sag; "det ar godt!" sade han, och vi bugade 
oss hOfligt allesammans, sallskapet ujorde det iiir 
hans originalitet. Nu tog Signoran fram nagra sni3 
pastejer, dem dottren hade gifvit henne mod sig; 
tva af de basta bjod hon var gast, det kunde vi 
vid bordet kalla honom. "Dessa kakor gommer 
jag till i afton," sade han, "de aro doliciosa," 
och han svepte in dem i ett papper, stack det i 
fickan och bugade sig; "men smaka dem skall man 
dock," atertog han, och tog sS annu ett stycke frSn 
S.gnoran; de aro utmarkt dolicata," och sa tog han 
iter ett stycke; Signora neg och skrattade host; jaa 
tror hon ocks5 borjado finna honom origineli. Nu kom 
vardmnan med hans frukost; den forsvann liksom 
vara ratter. Till desert lat Engelsmannen oss hOra 



119 

en bra\our-aria;Signoran klappade handerna och ropa- 
de bravo , mannen likasS ; uppassaren slappte af f6r- 
skrackelse tallrickarna och Engelsmannens rorstol 
gick sonder ; det syntes dem begge for mycket hos 
en menniska. Nu gaf Signoran ett tecken , och hen- 
nes man sjong sS vekt, sS dOende, si etheriskt, 
kan jag saga, att jag till slut blott pa den dar- 
rande munnen sSg,,att han annu fornojde oss med 
sin sSng*, den gjorde mycken lycka. Andteligen 
kommo vi i vagnen igen. Min engelske andlige 
lat se sig och krop iter upp hos mig; bans fru- 
kost hade varit luften och den lilla boneboken; 
han bad annu. 

Piskan smailde, tre roster i vagnen stamde 
upp en melodi, och sS foro vi astad. Mot afto- 
nen fingo vi regn, och snart ofvergingo regndrop- 
parna i snoflingor, hvilka straxt smalte pS den vi- 
ta, leriga vagen; vi foro blott langsamt fram; det 
blef morkt och inget hus fanns, der vi kunde ii 
tanda var lykta. Signora jemrade sig af fruktan fflr 



rofvare, och mannen af fruktan att valta. 



Engels- 



mannen gralade pa kusken och kusken pS hastar- 
na; och sa gick det i samma marsch, tills andte- 
ligen ett Ijus stralade emot oss; vi voro vid ett 
Odsligt vardshus, der vi genom stallet stego upp i 
giistrummet forfrusna och utsvultna. Det varade 
b5de lange och va! innan vi fingo nSgra sticker och 




-^11^ 






120 

qvistar, att tiinda pa i kaminen, men i sanima 
ogonblick kom Engelsmannen med sina lakan och 
hiingde dem som ett skrank onikring kaminen ; 
"fuktigheten skulle dragas af dem!" sade han. La- 
kanen fingo all varmen. Det ofriga sallskapet talte 
det, och jag maste ock finna mig deri. Engelsman- 
nen och jag skulle ocksa sofva i samma rum; da 
jag kom in, fann jag honom staende pa mitt sang- 
tacke, som han hade utbredt p4 golfvet, och for- 
hOjde sin hufvudgard med tva af mina hufvudkud- 
dar, hvilka han utan allt krus hade lagt sig till. 
"Jag tycker icke cm att ligga lagt!" sade han. 

"Icke jag heller!" svarade jag. "Med er till- 
latelse!" och jag tog dem fran honom. Han sag 
forvanad pa mig. Det var en odraglig sofkamrat; 
han utbad sig en uppassning, som blott till slut 
kunde besvaras dermed, att jag gick till san-s. 
Jag latsade sofva, men sag med halfoppna (igon 
hum han arrangerade sin n.idnattsmat, uppstalld 
pa en vacklande rorsto! vid sangen. 

Jag hade lange varit uppe den foljande mor- 
gonen, hastarna voro redan forspanda, och annu 
vantade vi pj Engelsmannen; han kunde aldrig blif- 
va fardig; Signoran var ocksa „u forst i begrepp 
att klada sig; "det g5r langsamt," sade hennes 
make, 'ty hon grater af liingtan efter sin dotter." 

Andteligen foro vi. 




cm 



10 11 12 



, 121 

Jag satt ater hos min gudfruktige granne, 
som korsade sig, laste i sin bonbok och fastade. 
I Arezzo maste vi gOra halt, ty bada presterna 
skulle bedja och Signora maste absolut bifcta sa- 
de hon. 

Harifran var alltjemt olivskog. Den ena trad- 
gruppen syntes efter den andia. Olivtradet liknar 
mest pilen, men grenarna skjuta icke sa ratt upp 
de boja sig mora, bladet ar mindre och sjelfva 
stammen ser ut som hade en jattehand till half- 
ten uppryckt den utur jorden, vridit den rundt- 
omkring och latit den sa sta svigtande i stor- 
men. 

Ofver den grona olivskogen hojer sig pa en 
klippa det gamla Castellone, en af Italiens mest 
smutsiga, men ocksa mest malande stader. Jagkan 
icke biittre beskrifva den an med att saga, att 
den ser ut som hade den tillkommit derigenom 
att man tagit alia de hus och ruckel, som varit 
allt for elandiga i andra stader, och kastat dem in- 
nanfer den gamla muren, Ofver hvilken de dock hojde 
sig. Dessa sma hangande tradgardar hafva knappt 
nSgon likhet med terrasser ; de aro anbragta som 
balkonger under ett fonster eller Ofver en dcirr, 
pa det stalle af huset, der man minst vanfade 
det. En del af stadsmuren bildar ett slags 
'forum" for folkef; plafsen der var aldeles upp- 



t 



-warn 



n 



[\j- 



co- 



tn- 



ID- 



o 



M 



CO 
h- ' 


f 






hCi 


= 


I—' 


= 






en 


= 


h- ' 


= 


Is 




(T, 


= 


I—' 


= 






-~J 


= 


I—' 


= 




CO 


^ 




o 



122 

fylld af menniskor, den stela vagen upp till stads- 
porten hvimlade likaledes af ridande och gSende, 
men ingon kyrkklocka ringde, ingen fana svajade, 
annars hade man kunnat tro, att har vore en stor 
fest. Fr5n alia sidovagarna och [A landsvagen, der 
YikOrde, var fuUt af menniskor och af svin, stora 
grymtande flockar. En tung sky hangde Ofver v5- 
ra hufvuden och upploste sig i regn, hvarfSre alia 
ridande uppspande sina paraplyer, hvilka nastan 
alia voro gulgrona och sS kolossala, att man blott 
s5g det grOna taket och asnans bakdel, da nSgon 
munk eller landtlig donna red oss forbi. Det var 
ett skrikande, ett grymtande och en munterhet, ju 
narmaro vi kommo viirdshuset, som liggor tatt vid 
stadsporten. I Castellone var svinmarknad. 

Signoran steg baklanges ur vagnen just som en 
svinhjord drefs fcirbi; halften af dem sprang in un- 
der Yagnen det sSg ut som det svarta hafvets bol- 
jor, och Signoran trampade pS det och gungade 
derp5, somen karickerad Venus Anadyomene; hon 
skrek, boljorna skreko och herden skrek. Det var 
ett lifsmoment for Signoran. 

D5 vi kommo till herds i vardshuset, bOrjade 
Engelsmannen att skrika och befalla, sS att hela 
huset trodde honom vara en forkiadd prins, och 
att det skulle vankas kungliga drickspenningar ; de 
horde blott honom, och sprungo blott for honom: 



133 



lie blefvo bannade och sparkade, men till allthvad 
han sadc och gjorde, logo de blott och bugade 
sig; men han gaf inga drickspenningar, "ty jag ar 
niycket missnojd," sade han, "jag ar missnojd med 
maten, med huset och med uppassningen;" och de 
forbluffade uppassarne bugade sig annu djupare 
och bada presterna togo af hattarna, d5 han steg 
i vagnen. 

Uti vagnen var trSngt och besvarligt; der var 

sa fuUt med askar och fodraler, att en hvar maste 

vara fSrsigtig, om det skulle ga val; hela packnin- 

gen var Engelsmannens , som dock skrot af, aft 

han betalte minst af oss alia. Han hade tagit den 

basta platsen, och kom en ask eller packe honom 

for nara, sa skuffades den ofver till de andra, "ty de 

der persedlarna genera," sade han; och det gjorde 

de ocksa, men alia sakerna voro bans egna, sjelf- 

va det stora fodralet, som han hangde bakom Sig- 

noran. Vid Lago del Perugia lemnade vi det To- 

skanska gebietet och kommo in pa det pafliga. Tull- 

huset bar sag ut som en ofvergifven stallbyggnad , 

men det ligger vackert pa bergsidan midt i en oliv- 

skog, och likasom uf ofver t errasser ser man ned ofver 

sjon. Solen kastade rOda stralar pa traden, vack- 

ra bondflickor med hvita slojor ofver skuldrorna 

drefvo boskap forbi, jag gladde mig vid askadandet 

af denna lefvande tafla, medan tullbetjentema be- 

skadade innehallet af v3ra koffertar. 



'^Hil 



124 



:'i '! 



Det blef morkt innan vi kommo derifrSn. Va- 
gen var tung och vara hastar "mycket utmattade; 
blott langsamt gick det framSt. Vetturinen sade , 
att vagen bar ej var saker, det ville saga; vi be- 
hofde ej frukta for rofvare men val for tjufvar, som 
kunde skara af koffertarna bak pa vagnen. Sic- 
noran grSt hogt. ' 

Tva och tva af ess bytte nu om att g§ bak- 
om vagnen for att gf5ra vakt. Det var en tung, le- 
r.g skogsvag, som blott svagt upplystes af v5r da- 
hga vagnslykta; nu gick det ocksa upp3t en bac- 
ke Hastarna pustade; Engelsmannen brummade 
och Signoran suckade ur sitt hjertas djupaste djup. 

Snart uppnadde vi den Hlla staden Passgonore 
som af alia resande betraktas sasom en akta rofvarehSla 
Tva tjocka karlaktiga flickor, hvilka sago ut som 
rofvarebrudar, uppassade oss i det smutsiga vards- 
huset \i fmgo soppa, som smakade af bara salt 
ost och peppar, derpa kokt och stekt fisk hvarie' 
fisk sa stor som ett finger. Vinet var surt som 
attika, drufvorna mogliga och brodet stenhardt 

Sangarna voro alia lika langa som breda " och 
syntes vara inrattade for fyra personer pa langden 
och fyra p5 bredden. ^ 

Utanfore sfrommade regnet ned hela natten. 

Da V. onamorgonenskuUeofvergifvavardshuset 
lodr^^' "\ '"' '"^'^ ^tentrappan, som gick 

adeT ^^""^^'--8»^ trampade v3r va, 
•npackade Engeisman i nSgot - jag vet icke hvad 




cm 



10 11 12 



125 

- och praktiserade sig sedan fr5n det Ofversta 
trappsteget belt graciOst nedat hela trappan steg 
for steg, men det satte honom icke i battre humor. 

Till Perugia gar YHgen uppat; vi bade fatt oxar 
till forspann, de gingo fot for fot; jag trodde 
vi aldrig skulle uppna den goda staden , som ar 
mer beromd for sin krukomakares son, an for alia 
sina biskopar*). Andtligen voro vi der. 

Forstugan i hotellet var alldeles ofverlastad 
tned vapenskOldar; en sadan var upphSngd for 
hvarje furste, som der tillbragt en natt. 

Den forfrusne, bedjande Camaldulensern skil- 
des fran oss bar; till ingen af ess sade ban farval. 
Nu hade jag da andtligen en god plats, bela cou- 
peen var min; jag kunde ensam sitta och se mig 
oinkring mellan de vackra bergen ; for tva personer 
var verkligen denna plats for liten. 

Vi skulle fortsatta vSr resa; var tjocke En- 
gelsman balancerade sig upp till mig; ban ville 
njuta at utsigten. Jag fOrsakrade bonom, att den- 
na plats icke var stor nog fur honom ; "det ar o- 
behagligt," sade ban ocb boll sig fast; ban medgaf, 
att jag hade ratt deruti , att har icke kunde sitta 
tva och foreslog mig derfore att krypa in i vagnen, 
men jag berattade bonom , att det just var for na- 
turens skull som jag hade byrt denna plats. 

"Jag blifver ocksS bar for naturens skull!" sa- 



»?1 



*) Perugia ar, som bekant, Raphaels Jaro-stad. 



- ■ ■■ «■ -fe j ' ifSi^ aaf*:-,.--?^*. 



ill 



{^^ 



126 

de han. Vi hade blott rest ett. litet stycke, di 
han tillslOt sina ogon och bad mig stota pa sig , 
nar vi passerade nSgot vackert; jag gjorde det ett 
par ganger, men sa utbad han sig, att jag blott 
skulle stota pa honom, da det kom nSgot aldeles 
utomordentligt skont. - Jag lat honom sofva. 

Vid Assisi, den heliga Frans' stad, besOkte vi 
kyrkan del Angeli; Signoran skulle der ea till skrift. 
\Sr engelsmanlat ensam fora sig omkring for att bese 
markvardigheterna, "ty han sag icke val i sallskap," 
yttrade han. Munken, som forde honom omkring, 
fick hvarken penningar eller tack. "De karlarna 
hafva intet annat att gora," sade han, d5 Signoran 
forebradde honom det; frSn detta ogonbilck blef 
forhallandet mellan dam mera kallt, och inpen fvr- 
stammig sang Ijod mera Mn vac^nen. 

-'^'<^rjf f«rr har jag traiftt nagon menniska 
med en sadan - hvad skall jag kalla det _ en 
sSdan makalos oforskamdhet; alia skulle lefva for 
honom, alia mratta sig efter 1k™s beqvamlighet , 
aldng sade han en compliment, utan att den i bans 
mun forvandlades till en grofhet. Jag kom till 
s ut 1 bans sallskap att tanka pS sagan cm den 
elaka s jufmodren, som, da hon sag guld och ro- 
or noda ur s.n stjufdotters mun, „ar denna vande 
tillbaka fran brunnen, hvari hon fOrst hade kastat 
henne, i ogonblicket kastade sin egen elaka dotter 
derut.: men da denna kom uppigen, varhonmyc- 
Ivet varre an forut, och vid hvart ord hon sade 




cm 



10 11 12 



127 

hoppade en groda eller cidla ur munnen. Ju mera 
jag sag pa Engelsmanrien , ju mer jag horde ho- 
nomtala,desto mer blef jag iifvertygad om, atthan 
var kottslig ,broder till stjufmodrens elaka dotter. 

Hum gjorde han oss icke aftonen obehaglig 
i det fredliga Spoleto, der elden branri sa treflig i 
kamiiien, der musiken Ijod sa vackert fr§n gatan 
och folket jublade utanfor kyrkan: "eviga Madonna ! 
eviga Jesus Christus!" Forran solen var uppe voro 
u ater i vagnen, och sa lange det var ratt mor- 
gonkyhgt hade jag mm plats ensam. Vadret var 
gratt, men bergen voro vackra; manga trad stodo 
aldeles grona. Den ena Hlla byn after den andra 
reste sig opp Ofver oss; de lago som Sphinxer pS 
bergct och tycktes fraga: "vet du hvad som bar 
lefver och rorer sig!" — Vi foro forbi. En tigger- 
ska knafoll pa vagen och kysste jorden ; vi foro forbi. 
Vi motte bevapnade soldater, som omringade en karra, 
pa hvilken lago fyra fangslade rofvare, kraftfulla, 
svartskaggiga man; en gammal karing satthosdem; 
lion Skte baklanges, nickade at oss och syntes ratt 
munter; vi foro forbi. — Vi voro i Spoleto. 

En forskracklig karl, i smutsig bia kappa och 
med en liten rod calott pa det okammade haret, 
narmade sig vagnen; jag tog honom for en tiggare 
och visade honom till sallskapet i vagnen; han nar- 
made sig forst p5 den ena sidan, och sedan p5 den 
andra, men j)a hvarje stiiile blef han afvist. 



.-ieaf~~ .r^.— 






ii-s.-*i^J 



128 

"Detar en passagerare!" sade vetturinen, "han 
ftr en Nobile fran Rom ;" men vi protesterade alia 
emot att hafva honom till granne; han sag just ut 
som salig Job, da han skrapade sig med lerkarls- 
skarfvorna. 

Mannen steg da upp hos vetturinen, och nu 
var all utsigt tillspanad for mig. Hemma i sin 
^ uka soffa drommer man icke om att pa sadant 
tt rasa . Itahen; da ser man blott vackra menni- 
skor, da skmer solen evigt mellan vinrankor och 
cypresser, kroppen kanner ej nSgotbesvar. Sjelfva 

an Nobdis klader. Vid nasta station ofverlemnade 
hostr"" *'.^''"°'^"^" -h «B«e m,g utanpa 

tade den herrbga, skona bergsnaturen. Vagen sick 
. ^ig^ag uppat n^onte Somma; .i hade oxar for v' 1- 
n n; kaliorna porlade fram mellan de stora ste^- 
blocken , enstaka ioflrad voro aldeies grona sS om 
om varen, och der traden voro gamla^ch bla 1 a 
slmgrade, s.g murgronsrankor sa frodiga och "ka' 
onjkrmg dem, att tr.den syntes i dera's rikaste t' 
hela kronan var svallande gron. 

Vackra flickor sprunco nml;,.;„ 
L-.i ciJiuugu umKrine vaanen opTi t;ii 

bjodo OSS frukter. OxdrifvarPn • • 
och hvissHH. . 11 „ °""^^'^^" sjong Sin canzonette 
och hvisslade emellanat ratt muntert. Ja-. honnade 

de skonhet. Nere i bergsklyfterna lago ruinerna 
af tvenne vattenqvarnar; en stor svart roffogel svin- 



129 

gade sig upp derifran ; allt var vildt och odsligt; 
regnskyar hSngde i luften ofver oss, dimman lyfta- 
de sig fran klyftorna; blott steg for steg rijrde sig 
den tungt belastade resvagnen. 

Vetturinen forklarade, att vi ej kunde komma 
nog tidigt till Terni fOr att bese vattenfallet. Jag, sora 
pa min forra resa hade sett det, resignerade ; En- 
gelsraannen deremot rasade, och denna gang hade 
han orsak dertill. Han gralade och stojade; vatten- 
fallet skulle han se. Det var kolmorkt da vi nadde 
Ferni, men mannen skulle hafva sin vilja fram; han 
lat kalla vagvisare, lat tanda tva lyktor, satte sig 
pa en asna och begarde att blifva ford till vatten- 
fallet. 

"Men ni kan ju omojligt se det vid tva lyk- 
tor!" sade man honom. 

'^Sakunna vitaga tre!" sade han och redastad. 

Vagvisaren sag mest fornOjd ut med det hela ; 
det var sakert forsta gangen han skulle se vatten- 
fallet vid en sadan belysning. 

Huruledes de buro sig at med att stalla de 
tva eller tre lyktorna vid det jiittehoga fallet, vet jag 
ej, men da de kommo tillbaka, sade Engelsmannen 
att vattenfallet vid Terni icke vore vardt att gora 
sig sa mycket besvar fur; han hade besett det ba- 
de fran ofvan och nedan, men han fann ingenting 
utmarkt deri. 



i 



(^ 




-■* ""ki" 



130 

Redan klockan tre nasta mergon skulle vi re- 
sa, ty vagen var dalig, sade vetturinen ; vi hade nu 
A-Sr lijngsta dagsresa att gora, ty yi maste innan det 
blef rnorkt uppna Nepi, emedan trakten derom- 
kring var osaker. _ En annan vetturin med sitt 
sallskap slot sig till oss, men vi voro anda icke 
manstarka nog. 

Regnet sk()ljde ned, vagen var djup och tung, 
det var morka natten: vi horde ett doft starkt Ijud 
fran bergen, det var herdarna, som tutade i sina 
iurar for att samla sina hjordar. 

I dagningen passerade vi fjellstaden Rocca, som 
l.gger hogst romantiskt; trakten liknar tvrolerber- 
gen vKl sommartiden. Hvarje buske, hv^arje trad 
stod grOnt, regnet hade uppfriskatgras och lof. Mur- 
gronsrankor slingrade sig i rika guirlander om klip- 
porna och om de tjocka tradstammarna: sjelfva sta- 
den hangde som ett svalbo pa fjellvaggen; den gu- 
la libern shngrade sig i djupet nedanfore 

Var Engelsman sof, Signoran gjorde detsamma, 
men desto hurt.gare stego de sedan upp da vi 
stannade i Atricoh, en stad , hvars gatUning 
synes hafva blifvit gjord uuder en . „.f 
v«„j I, . „ uuoer en jordbafning. 

Vardshuset var sa ofverfullt med smuts , att jag 
foredrog att ata i stallet, der luften dock var re- 
nare ,„ ; dessa nedsmorda stugor. Utsigten der- 
emo var mokalost vacker, bergen forlorade si. i 

fr-iktbara. Denna skonhet och denna smutsighet' 



131 

— Man sager jii, atl ingenting ar fullkomligt i den- 
na verlden, men sanneiligeii har voro bada delar- 
ne sa fullkoraliga, som de kunna tankas. 

Engelsmannen var det ocksa pa sitt salt; han 
gick pa matstiOfveii hos det nya vetturinsallskapet 
och lat sig val smaka de basta stycken, som sattes 
fOrhonom; han borjade blifva grof mot vargodsin- 
te andlige och begynte ta!a ohofligt till Signoran. 

Obehagligt sallskap, elakt \ader, dajiga vagar 
och usla hastar, allt var forenadt for att gOra resan 
till en bot- och battriiigsresal Solen ville icke ski- 
na mig in i hjertat, och icke heller pa landskapet 
omkring; och just den stracka \i nu passerade lag 
i den skonaste gians, da jag sist var har, men na- 
turen tankte val : fOr det sallskapet behOfver jag 
ej se bra ut, och poeten har ju sett hur vackert 
har kan vara; han har besjungit mig, han gOr 
det icke biittre; och s3 forblef den i sin regnvaders 
phlegma. 

Vetturinen fOrklarade nu, att vagen var for da- 
lig for att kunna vid dagsljuset uppna Nepi ; det 
var afventyrUgt att fardas har i morkret, vi ma- 
ste derfore ofver natten blifva i Civitta Castellone. 
Vi foro forbi Monte Soracte, hvars snO Horatius 
har besjungit, och vart nattqvarter uppenbarade sig 
med gamla mossbelupna murar, som nSstan betSck- 
tes med krypvaxter. 

Vattnet brusade skummande ofver klipponia. 
Civitta Castellone ar en af de stilder, som blott 



H 






132 

vid en hastlg genomfart forekomma vackra, men 
aro ohyggliga uppehallsstallen. 

Vi logo in i Albergo croce di Malta , ett gam- 
malt Franciskanerkloster, som var forvandladt till 
en krog. Fran gatan kommo vi in i ett stall; det 
s3g ut som liade det fcirr varit en bonsai; en hOg 
stel trappa forde till gastrummen; kattor och hons 
spatserade rundtomkring. D5rrarna hangde blott 
pa ett gSngjern, eller saknade de det aldeles. Frun- 
timren i husen sutto och flatade sitt langa hSr och 
Tisste knappt, cm de skuUe taga emot oss. Jag 
gick litet omkring och besag stallet; Ofverallt rad- 
de den stOrsta oordning ; i „3gra rum stodo sangar 
utan sangklader; vatt linne var upphangdt pa stiin- 
ger; i andra lago sonderslagna mcibler , eller voro 
der uppstallda krukor med Gud vet hvad. Jag kom 
ned i en trang gard, som inneslots af fyra dunkia 
hvalfgangar. Midt pa garden var en djup brunn • 
nadermOss flogo i dussintal ofver mitt hufvud ;' 
en liten traddOrr stod pa gliint; den kunde hvarken 
skjutas fram eller tillbaka; jag stack in hufvudet; 
bar var en fuktig, kail kyrka; jag sag hoga funster, 
men allt derinne var inhoijdt i niOrker. Jag var 
icke ensam, jag horde steg, jag gick till sidan ; 
tva svarta karlar med breda hattar som Jesuiferna 
bruka kommo i hvalfgangen: "Viva Giesu san- 
guine;" sade de sakta i det de gingo fOrbi mig. Jag 
foljde langsamt efter. 



133 



Da jag kom upp, horde jag, att det fallit pS 
min lott att denna natt dela rum antingen med INo- 
bilen eller med Engelsmannen ; jag protesterade 
deremot, och tog rain tillflygt till den unge pre- 
sten; han hade fatt ett slags dufsiag alt sofva i, ocii 
jag fragade honom, om jag hos honom, kunde pS 
nagra stolar fa tillreda mig en sang, 

"Men jag har nagra religiosa ceremonier," be- 
gynte han. Jag bad honora att i detta hanseende 
icke tanka pa mig , jag skulle insomna pa ogonblicket; 
i hast lick jag nu ett par stolar satta bredvid hvar- 
andra. Presten, signoran och hennes man alia tre 
hjelpte mig att slapa in sangkladerna; det blef en 
forskracklig badd! Midt under detta arrangement 
inkom Engelsmannen blossande rOd och vred for 
det jag ej ville sofva ihop med honom. 

"Gar ni ifran mig i detta rofvarehal?'' sade 
han; "skall jag liggaoch blifva mordad ensam '? dor- 
ren kan ej stangas ! i mitt rum ar ett skap med en 
trappa! i rummet bredvid ligga en munk och en 
bonde; de se nedriga ut! — Skall jag ligga ensam 
och blifva niordad? Ni ar ingen god kamrat; jag 
skall icke tala med er pa hela resan!" 
Jag tackade honom derfOr. 
Det var en ohygglig afton; och just pa den- 
samma Cmen det visste jag naturligtvis ej da) blef 
i Kopenhamn min tragedi "Maurerpigen" uppford 
for forsta gangen. Publiken har sakert haft trefli- 
gare an forfattaren. 



I 



I 



Hi:^ 



III 
P I 



134 

Oaktadt vi voro tva Vetturin-sallskaper, som 
nasfa morgon skulle resa tillsammans, radde dock 
folket i vardshuset oss att taga betackning till Ne- 
pi, der vi forst kunde intrafTa vid soIuppgSngen. 

Redan kiockan tre voro vi alia uppe; fyra ryttares 
hastarstampadeutanfore hotellet; det regnade grufligl. 

Var engelsman kunde icke blifva fardig, och 
d5 ban andteligen blef det, begynte ban ett gral 
med vardinnan och derpa ett med uppassaren. 

Andteligen Skte vi; tva ryttare redo forut och 
tva bakefter; straxt utanfOre staden motte vi den Ro- 
merska diligencen, som g^r ofver Forii till Bologna; 
ocksa den var under betackning. Vi passerade en 
iSng bro, "ponte del cujoni" kallade veturinen den 
och berattade, att under den gomde sig banditerna, 
da de sago att ruan hade soldater med. Huruvida 
det har var osakert att resa eller ej, kan jag icke 
afgora, men jag atisSg med skal det hela for ett 
aftal mellan vardshusfolket, vetturinen och soldater- 
na; dessa fortjena ju en liten drickespenning. Hvar- 
ken nu, forr eller sednare har jag afhort nagot of- 
verfal , Italien ; man reser belt visst lika sakert i 
detta land som i England och Frankrike. 

Det var nastan Ijusa dagen, da vi kommo till 
«ep., en stad, som kan galla for ett praktexemplar 
al svmaktighet och elandighet, De stora palafserna 
sago ut som om de voro ofvergifna af menniskor 
och ofverlemnade at r3ttor och fladermSss. Spin- 



i 



135 



delvaf och damra hangde i alia vinklar och viSr. 
Har upphorde emeliertid regnvgdret, men soui en 
tung blykupol hangde den graa luften ofver oss. 
Det var en forunderlig odslighet mellan den sista ut- 
greoingen af bergen. Andteligen voro vi vid den 
sista stationen La Storta, en liten flack, som blott 
jigger nagra tiraHiars vag fran Rom. 

Det foista och enda vardshuset har sag ut 
som ett vanligt stall hos oss ; kok och skankrum 
voro forenade. Viiggarne voro malade med fOr- 
skrackliga landskaper, sadaoa som man ser dera i 
en dalig laterna magica, med grofva drag och fargerna 
glodande och brokiga som i en iliuminerad abc-bok. 
All upplysning kom genora dorren. 

Midt pa golfvet stod ett stort fyrfat med eld, 

och vid sidan ett boird med trabankar omkring ftir 

gasterna. Lofrankor hangde i taket for flugornas 

skull, mojligtvis derfore att de ej skuUe forderfva 

mSlningarna. Hons och flaskor hade sin plats pa 

golfvet; matluktuppfyllde rummet, och man sag allt 

inholjdt i en latt sky af skorstensrok. Utsigten 

genom fonstret begransades af en sandgrop och en 

godselhog, vetturin- och packvagnar fyllde den ofri- 

ga planen. 

Var Engelsman gick straxt tillspiseln, beska- 
dade ratterna , tog det som var fardigt och som 
syntes honorn bast; men madamen i La Storta 
svangde sig om pa klacken, ryckte pa ogonblicket 
ur handerna pa honom hvad han anammat, i det 



III 




cm 



10 11 12 









■^ 



136 

hennes gnistrande 6gon matte honom frSn topp till 
t§; han stotte henne bort; hon fragade, om ban var 
galen, och visade honom derpa den mat, som han 
bestallt, och som annu var aldeles ra i pannan. 

_ Han nop henne i de feta armarna, och hon 
hojde s,n koksknif; hennes gemal, en liten tjock 
man, sprang fram, tog henne om lifvet och lyftade 
henne fran golfvet; hon stred med knlfven, och 
en Strom af skallsord genomskallade huset. 

Engelsmannen blef eldrod i ansigtet; han grep 
en rorstol och holl framfor sig. Vi fmgo emeller- 
tid st,fta fred, och nu at han fOr tre personer. "Jag 
skal ata for tva!" sade han, «jag skall ata for det 
jag bar forargat mig! ata och dock blott betala tre 
paoli I" 

Vardinnan begarde emellertid sex paoli- vettu- 
nnen, som var Engelsmannens kostballare vid alia 
mSltider jemrade sig hogt. Vi togo vetturinens 
parti, och Engelsmannen ofverhopade den arma raen- 
niskan med ovett. "Han f3r inga drickspenningar," 
sade han; "jag ar .missnojd med honom! jagarmiss- 
nojd med maten, missnojd med sallskapet!" 

"Med sallskapet!" utropade Signoran ' 

"Ja visst," sade han, "hon sladdrar altid!" 
snurr. det ma g5 bur som haldst! och hennes man 
ar dum, ar stum, bar ingen bildning!" 

"Ingen bildning!" Stertog Signoran; hon blek- 
nade, och satte arraarne i sidorna; "ingen bildning! min 




cm 



137 

mail) tag hit ditt akademiska diplotn och visa ho- 
noui, att du har bildning!" 

Och hennes lille man var iikasa blek soin 
hon; han sade icke ett ord , hans ogoii stirrade 
.viidt, han drog upp sin planbok och uppvek ett 
papper och holl det framfor Engelsmaiinen. 

"Las! sade Signoran, las, om ni kan! Min 
man ingen bildning I Engelsman, se pa mig, ni ar 
det, som iir en ra karl! och ni sSger mig, att ni 
har lefvat med prinsarlnej, oxar och hundar hafva 
\arit eit siillskap! maladetta!" 

"Jag laser icke'." skrek Engelsmannen midt 
under hennes tal, och slog till papperet, satte han- 
derna i sidan liksom Signoran, och lat sin tunga lik- 
na kalkonernas kacklande. 1 detsamraa stod var- 
dinnan vid Signorans sida; hon reste sig pa ta, hen- 
nes ogon blixtrade, hon holl ett fatblomkal i han- 
den, och kalen flog ofver Engelsnaannens hufvud. 
HOnsen pa golfvet flaxade vildt omkring, jag skrat- 
tade, nagra af sallskapet trummade med fingrar- 
na pa bordet, och ett par damer, horande till 
det andra vetturinsailskapet, flydde till sidodOrren. 
Fran delta ogonblick talade, ingen mer till Engels- 
mannen; han satte sig i vagnen och latsade sofva. 
Fran La Storta bOrjar Campagna; en grasbe- 
vSxt kyrkogard i stort ar den bild den framter. 
Inga hus men grafruiner utan naran iigga vid va- 
gen; emellan de hijga tistlarna drefvo herdarne si- 
na farhjordar. 



f}l|( 



138 



"Neros graf !" ropade vetturinen och pekade pa 
ett monument tatt vid vagen. Vi foro forbi. Ja-^ 
varseblef S:t Peters kupol! o hum klappade ej mitt 
hjerta, da jag aters^g Rom! jag igenkande det gro- 
na monte mario, vi rullade afver ponte molle och 
omslotos af Vigniernas *) hvita murar till dess vi 
stannade utanfor porta del popojo. Passen aflem- 
des, vi fingo var bulletta, en soldat satte sig hos 
den andre vetturinen, medan ofliceraren bad oss fol- 
ja efter till Polisen. 

"Icke till polisen!" var det fOrsta ord var En- 
gelsman sade; han ropade ur vagnen och befallte, 
att man skuUe kora med honom till ett hotell ty 
han ville ej lata slapa sig omkring efler nagra 'sol- 
daters bud. Till polisen, ropade vi alia, och vettu- 
rinen korde dit. 

I Engelsmannens koffert funnos emellan klader- 
na en mangd vaxljusstumpar. "Dem har ja" tagit 
pa vardshusen, der jag legat, de sta betalte pa rak- 
ningarne, och jag tager hvad som ar mitt." 
Har skildes vi 5t. 



*J Med vingSrdar omgilna luslhus omkring Horn. 

Ofvers. anm. 



Nil Nil 



cm 



Nil Nil Nil Nil Nil Nil 



Nil Nil Nil INI Nil nil nil nil Nil Nil Nil 



2 3 4 5 6 7 



9 10 11 12 



139 



ill 



V. 



Ankomsten till Rom. 



Rom ar troligen den enda stad, der en fram- 
ling utan fatniljebekantskaper kan \axa fast och blif- 
va hemmastadd; ett stilla sinne kan bar lefva sa en- 
samt och afsondradt, som det kan iinska sig, och den 
niest orolige ande kan bar finna nog omvexlingar, 
ty har gar ingen dag forbi utan att bringa nSgot 
nytt for oga och tanka. 

Man Lor lefva ett belt ar i Rom for att ratt 
uppfatta bilden af denna verldens stad , som vid 
h\arje arstid far en sarskild kolorit. Det ar lika 
sa intressant att se Rom om hosten, nar de dansan- 
de flickorna komma fran vingardarna , som det Sr 
intressant att se den i Camavalsdagarna, da de 
muntra masqnerna uppfylla gatorna. Man skall ■va- 
ra i Rom nar sn6n ligger pa bergen och soldaten 
slSr pa sin post nied eldgryta framfor sig, medan 
de barbenta gossarna satta fotterna pa isen och sa- 
ga, att den branner. Man skall vara i Rom under 
den glodande solhettan, da det svalkande spring- 
vattnet om aftnarna samlar sjungande skaror om- 
kring sig. 



li I! n\ 



li: 



140 

i)en resande Mn norden, som, d4 han fat ill 
1 staden, tror, att han skall fS sa ett stalle, som 
ennrar om Nlirnberg eller framter en annu aldre 
rragel, blifv^er hogst iifverraskad af den muntra 
scenen, den skcina regelbundenheten, dot hogst Wo- 
derna, som bar visar sig. Man ser straxt en stor, 
vacker plats med obelisk och springvatten , elegan- 
ta hotelier herrliga terrasser med nyhuggna statyer 
och basrehefs; unga doftande akasier bilda alleer, 
den ena r .g.ag ofver den andra; hela den stora 
V riden rullar fOrbi i pr.ktiga vagnar. Engelska 
lamer och Ro..erska dandys visa sig till ,4 det 
enda, som kunde stora bilden af det moderna, voro 

lernas rodmalade, klumpiga vagnar, hvilkas kusk 
och betjent hafva peruk och trekantig hatt 

Emot stadsporten stracka sig tre gator*V 
den medlersta ar il corso den h. *• ' 

1 .. . , t^orso, den, hvaruti carneval 

kappranmng och vagnpromenader aga rum- det 
en pr.k«g gata med hredflisig stenilggni^, ^^ 
Ker ky.,or och framfOr allt n.Snga mtnnJk'or ; d r 
t :2 "!'"*' '''' '' ' '^'^ «f ^■^''^-t-- «1. 



1 



*3 Bbaberina, i, corso ocl. ripetta .ro do ,re gatorna. 



Illl|llll 
cm 



llll|llll llll|llll llll|llll 
2 3 4 



llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll| 
5 6 7 8 9 10 11 12 



141 

Man berattar, att Tibern en gSng steg sS 
hegt, att den forde en bat upp till denna plats; 
plotsligt sjcink vattnetoch baton bJefbggande just der 
vattenkonsten ar. Michael Angelo, som skulle gO- 
ra ritningen hartill, tog iden dertill af den strandade 
baten, och derfoie ser man nu midt i den runda 
bassinen en bat af sten, hvarur vattnet sprino-er 
fram. 

Bakom fontainen reser sig en stentrappa, hvil- 
ken ar sa bred som en hei gata, och sa hog som 
grannhusen; det ar den sa kallade Spanska trappan, 
som forer upp till det fransyska nunneklostret och 
den fransyska akademien, samt till den skonaste 
och mest besokta promenaden. En tid var denna 
trappa mycket ilia beryktad for rofveri och dfver- 
fall nattetid och aftnar. Dylikt hiirs nuniera ej af, 
sedan har ar statld en soldat pa vakt och lyktor 
anbragta deromkring, och dock sitter soldaten al- 
tid inne i skyllerkuren, och lyktorna brinna daligt, 
Ohi dagen hYimlar det bar af lytta och lama tig- 
gare; nagra hoppa som grodor och bruka hander- 
na att ga med, andra ligga utstrackta langsat mar- 
ken och framvisa deras sjuka lemmar *). 



ff! 



*) Den forste, som under mitt nya besdk i Rom, hjir 
tilJropade mig elt Excellenca! var just den /igur, 
jag i Improvisatorn har skildrat Som OnkelPeppe; 
han lag har annu med sitt grinande ansigte. 



■ -t!!- ' **l!l!!Jl*l.i 



w 



112 

FrSn trappans Ofversta afsats, vid det murade 
brostvarnet, har man utsigt ofvet halfva Rom med 
dess torn och kupoler, men vi vilja annti icke se 
delta, vi fclja gatan, som ligger framfor oss, det 
ar via felice, och har hafva tva lionungar sina hb- 
ningar, hvar ligga slotten? Se der till vanster, dot 
smalaste huset af dem alia, inklamdt mellan fattiga 
bus och sjelft lika fattigt, tva fonster utan glas, blott 
jerngaller, en dorr med en portklapp och inskrift: 
Villa Malta. Det ar Konungens af Bayern palats i 
Rom. Stiger man in, sa glommer man snart den 
fattiga ingangen, man ar i en prilktig tradgard , der 
stora lagerhackar innesluta gangaroa; pinierna hiija 
sina grona kronor ofver den lilla boningen, hvari- 
fran man har utsigt ofver staden pa de sju' kullar- 
na och anda till de blaa Sabiner- och .\lbaner- 
bergen. 

Den andre konungens boning ligger till hOger 
och ser mera ut som ett palats, oaktadt fiinsterna 
sitta lika oregelbundet. En mork gSng med sten- 
trappa forer upp till rummen , som blott hafva te- 
gelstensgolf, men vaggarna prala med de herrli- 
gaste taflor. 

Har bor Thorvaldsen. 
^ Vi foija denna gata och sta pS en stor plats, 
sa akta romersk, att ingen mera egendomlig for 
Rom kan uppvisas. Man ser ett horn af Kapuci- 
nerklostret, man ser gamla fOrfallna murar, ser 
en rad smi usla hus och bakom dessa ett af de 



143 



praktigaste palatsen, som innesluter en skatt af 
tador. Till hOger hafva vi boutiker, akta romer- 
ska boutiker, smyckade med lageriof, guirlander af 
hvita och roda korfvar, pyramider af ost, mosaik 
af fikon ocb oranger, hela orgor af Ijus , och allt 
sa smakfullt ordnadt som till en stor fest. Lam- 
pan brinner dag och natt framfor Madonna -biiden 
pa hornet , en thronhimmel svafvar 6fver den , ett 
litet altar ar nedanfore, och pa detta sta blomster- 
krukor med fladdrande sidenband, men sjelfva mu- 
ren deromkring ar betiickt med votivtaflor, smS 
bilder, som forestalla alia de sjukdomar, alia de 
olyckor, dem Madonnan har hulpit och fralst men- 
niskorna ifran; man ser de skenande hastar hon 
hejdat i farten , man ser barn, som fallit i brunnen 
och likval blifvit fralsta. Det ar en hel exposition 
af rairakler, ett belt galleri af olyckor, som taga 
ett goilt slut. Pa sjelfva buset ar icke plats for 
flora votivtaflor och derfore aro nagra upphSngda 
pa vaggen midtemot. Men vi vilja betrakta platsen; 
i midten star en maktig stentriton, som med fulla 
kinder blaser i hornet, sa att valtenstralen stiger 
flera alnar hogt i solskenet och spelar som ett pris- 
ma nifed regnbagens farger. Ypperliga hvita oxar 
med alnslanga horn ligga har frSnspanda, grupper 
af bonder med brokiga band och spelsiga hattar sf3 
och spela morra; skona flicker, med guldkam i 
det glansande svarta haret, sta och betrakta ett 
dansande par; tamburioen Jjuder, det ar lustigt att 







144 

hora och se. Capucinem, som jSr fOrbi med sin 
tiggarpase pS ryggen, kastar en ieende blick pa dR 
glada. 

Ja, har aro vi riktigt i Rom; i detta qvarter 
bo vanligtvis framlingar ; bar vilja vi ocksa blifva 
och harifran gora vara utflygter och se — ja , de- 
taljer biott af det hela, som talande uppenbarade 
sig for mig. 



VI. 

Pamilien Borghese. 

Pa gataii il corso ligger kyrkan Si. Carlo; 
musik och sang Ijodo genom de hiiga hvalfven: 
tusende Ijus buros i procession. En forgylld, hvit 
Hkkista, med hinimelsblatt lock, stod pS on hogfot- 
stallning, omgifven af kandelabrer med brinnande 
lampor, men ej nSgot jordiskt stoft ISg i'denna 
kista. I kyrkan Maria maggiore *3 hvilade Guen- 

*i En af Roms betydligaste och vackrasW kyrkor; dess 
40 loniska pelare af marmor aro fran Juno I.iicinas 
tempel. Takei ar forgylldt med det fdrstasuld, som 
ilran Peru kom lill Europa. 



145 

dalina Borghese Talbot i Borghesernas praktfuUa 
graf; framfor den tomma Sarkofagen lastes 
hcrrliga sjalamessor, och de fattige grato Of- 
ver henne, som de hade forlorat. 

Under de sista manaderna (18403 uppstep dods- 
engeln hvarje natt ur den gula Tibern och gick 
med stornisteg genom de tranga gatorna till de 
fattigas kojor och till de rikas palatser, och hvart 
han kom, skref han dodstecknet ofver ett hufvud. 
Pa de tysta gatorna om natten och bland det 
larmande hvimlet om dagen gick dOdsengeln, ej 
synlig for nagot menskligt oga, uppfor de smala 
raurstenstrapporna och genom de -vida marmor- 
portikerna. 

Pa via ripetta *) ligger ett litet obebodt hus; 
ett stort oppet hvalf utgor dess tvenne (ifversta 
vaningar, sa att man fran fonsfren i Palazzo Borg- 
hese^ som med ena flygeln gar intill den tranga 
granden, kan genom detta hvalf se utofver via ri- 
petta, och se den gula Tibern, der farjan drages 
efver, afvensom man kan se den motsatta stran- 
den, ja till och med de aflagsna kuUarna. 

Det rum i Palazzo Borghese, hvarifran man 
har denna utsigt, hor till det stora malningsgal- 
leriet, som stracker sig genom flera salar; har to- 
nar evigt Leonello Spadas concert, har slocknar 

*) En afde Irenne gator, som ga ut fran piazza del po- 
polo. 



I! 



i* 



*fi (I m 






146 

aldrig den roda aftonhimmeln for. Loth och hans 
dottrar; Genardo delle Notti gjorde den evig mad 
eld och anda. Guldet regnar evigt i Danaes sko- 
te medden maktiga klang, hvilken Rafael kunde till- 
dela det. 

Genom dessa salar svafvade om natten dods- 
engeln med sina stora vingar, hvilka skvlde allt bak- 
om honoin, dodsengeln, pS hvars Ijusa panna stjer- 
nan stralar och forkunnar oss ododlighet, den 
unga kraftfuUa doden, som ej ar nagot benrangel 
utan en djerf yngUng, som raskt afskarer jord- 
liivets trad. 

Genom dessa rika salar svafvade dodsengeln; 
Dommichmos Sibylla tycktes upplyfta ogonen! Cae- 
sar Borgia, hvilken Rafael hargifvit ododlighet, tyck- 
tes v.lja trada ur ramen -, men dodsengeln van- 
drade lugnt frarndt ofver de breda marmortrap- 
porna emellan de herrliga marmorbilderna. 

En son af slagten Borghese invigdes till doden- 

Och sorgaoret fastades ofver det rika vnpnet, 
men forr an det blef upphangdt, kom dodsengeln 
ater och sokte modren, som satt i tarar for sitt 
barn. Dodsengeln kysste hennes brost, och hon 
gaf upp andan. - Moder och son voro dode 

De fattige grato, det var sorg i hyddorna, det 
var jemmer 1 Borghesernas rika slott; men tvenne 
soner lefde ju annu; och dodsengeln kom ater, an- 
nu en son maste do. Den siste aterstod, men med 
sorg I sitt hjerta,med feber i sitt blod. 



*a^..^' 



INI INI nil nil nil nil nil nil nil nil nil nil nil Nil Nil Nil INI INI INI INI nil nil nil nil nil 



cm 1 2 



9 10 11 12 









^^^ 


H 


=^ CO 




147 


■ 


= r~ 




"Hvar ar min broder?" fr^gade han, och i 
samtna ogonblick utbars broderns lik ur palatsets 
port. 

Det Ijod intet svar. Dodsengeln kysste den 
sorjaiides mund, och sa var afven han dod. 

Jemmer och nod herrskade i Borghesernas ri- 
ka och praktiga palats. Den basta 'och karleks- 
fullaste moder Yar dod, hennes tre soner voro dd- 
de. Det eviga Rom fallde tarar, dess sangare 
sjongo vid harpan vemodiga qvaden; ett rOrde mitt 
hjerta, jag sjunger det om i mitt hemlands toner. 


J 


= ID 

= LO 

= en 
= ^ 

= CM 

= rH 


Guendalina Borghese Talbot och hennes 


1 


= ^ 
= ^ 


Ire soner. 

En paradisisk ros af trohet bragt 1' 
Till Themsens strand, planterad der i solen 
Skjot herrligt opp; dess doft,dess skonhetsmakt, 
Dess glans den finnes ej hos nattviolen. 




= O 
= ^ 

= — o^ 

= — CO 


Men rosen huldt med kiirlek vardas om, 

Den ros, som glader alia hjertan fromma, ' 
Den flyttades till Tiberns flod i Rom; 1 
En himmelsk doft spreds af dess skarablomma: 


1 


= — r~ 

= — KD 


Och uppat doften steg; en engel talar: 

Den rosen ej for jordens vinter ar, 

I Ijusets eden blomstrar blott dess like. U 

III 


1 


^— LD 


— — "^ 




i 


= — en 


1 




J 


= — c\J 

^ — ,— 1 


Ha||HBHH^KHtfflHHHH|^^^H^B^BHHi^^_^^^^^^^,^^ 


= u 


M 

err 


L : 


2 3 ^ 


1 5 6 7 8 9 10 11 1 


2 





^ ^ ■ '"v~ 






148 



Och Engeln svafvar ned till jordens dalar, 
Tar rosen med sig upp, tre skott gick med, 
Tre unga skott; de gro nu i Guds rike. 



VII. 

Horns kyrkor. 

Det ar icke mindre an 338 kyrkor i staden 
Rom; att Leskrifva dessa skulle blifva lika trottan- 
de som att lasa beskrifningen. Vi inskranka oss 
al tsa till de tre, som ligga i samma vag; i dessa 
viija vi halla var kyrkogang. 

Ofvanfor den spanska trappan hafva vi kyr 
kan Trinita del Monti; hvarje Sondags morion 
strommar on skara af frammande hit, som vilja ho- 
ra systrarna sjunga och musicera. Den blinda tig- 
garen haller med sin rygg undan det tun-a for- 
hanget, sk att mangden desto lattare kan trada in: 
han skramlar med sin sparbossa, men ingen tyckes 
bemarka det, ty redan Ijuder sangen af veka qvin- 
noroster, hvilken tyckes vara englarnas gr5t upplcist 
1 harmonier. Ingen andefattig predikan ftrstor har 
andakten; tanken hojer sig pS tonernas vingar till 



Nil Nil 



cm 



Nil Nil Nil Nil Nil Nil 



**4^..-A; 



Nil Nil Nil Nil Nil nil nil nil Nil Nil Nil 



9 10 11 12 



149 

Gud. Kyrkan iir Ijus och vacker; solen skiner pS 
de forgyllda och brokiga vaggarna. Ett galler skil- 
jer ahorarne fran Nunnorna, som sitta omkring al- 
taret med de sma fattiga flicker, dem de uppfo- 
stra. Ofver gallret ar afbildadt ett brinnande hjer- 
ta, omslutet af en tornekrans; manne det sager: 
"hjertat skall blott brinna for Gud i jordens tcir- 
nen;" eller kanske det betyder: "mitt hjerta brin- 
ner, men klostrets tornekrans ligger omkring det." 

Med lefnadsglada blickar speja de framman- 
de genom gallret pa de fangna dufvorna. Ack, 
hvilket ar val bast, antingen att vara ensam med 
Gud och sig sjelf och sitta under den svarta cy- 
pressen i klostertradgarden, eller att hora till de 
iladdrande foglar, som tva och tva flyga ofver berg 
och dal, der natet ar spandt och jagaren sigtar? — 
Fraga icke den unga, bleka nunnan, stor henne 
icke! hon har gratit ut sin smarta och sjunger i 
dag om sin gliidje, bakom det svarta gallret. 

Man berattar om en af systrarna, som sjong 
vackrast och var blekast af dem alia, att hon en 
Sondags morgon saknades af de frammande; i sam- 
ma ogonblick grafde tva gamla man hennes graf i 
klostertradgarden; spaden klingade, den stotte mot 
nagot hSrdt, rauUen kastades bort, och en mar- 
morbild fran forntiden upplyftades ur jorden. En 
skon Bacchus , njutningens gud , steg fram i dags- 
Ijuset ur den graf, som skulle moftaga den, som 
aldrig njot lifvet. Grafven kan ocksa vara ironisk! 



H 



i 

'r JJIl 



m 




150 

Fran kyrkan Trinita del monti vandra vi ned- 
5t gatan, vika af om hornet och sta framfOr Ca- 
puciner-kyrkan. Derinne finnas skona bilder; i 
klostret aro svala gangar, som omshita en liten 
tradgard, hvarest citrontrad vaxa med grenarna 
tyngda af fnikter, men vid intet af allt detta vilja 
vi droja. Under kyrkan, dock icke under jorden, 
ar en rad af kapeller, dem vilja vi besoka! Solen 
skiner genom gallerfonstren, luften ar frisk ocb 
ren, fastan man gar mellan de dode. Golf, tak 
och alia de sma kapellerna aro endast och allcnast 
uppforda af menniskoben; hvarthan man ser, ar 
allt benknotor; de bilda resetter, cirklar och taflor. 
Vid en hufvudskal aro tva hoftben sa anbragta, 
att de se ut som vingar; en thron af ben ar upp- 
rest i en ben-nisch, tva sma barnskeletter svafva 
som englar ofver den, dubbla hOftben utgora de- 
ras vingar. Ljuskronor, likaledes af menniskoben, 
banga bar och kunna med ett snore hissas upp ocli 
ned. Bander fatta i hvarandra och bilda sallsara- 
ma arabesker, golfvet inne i hvarje kapell bestSr 
af mull blandad med jord fran Jerusalem. Mun- 
kens lik, som nedlagges bar, upptages efter alta 
5rs forlopp; hanga lemmarna da annu tillsamman, 
sa iklades den dOde en kapucinerkappa och upp- 
stalles 1 en af nischerna, och en blomsterqvast elier 
en bonbok sattes honom i handen. Det ar sall- 
samt att se livilket eget uttryck, som kar. ligga i dessa 
ofta mumieartade fysionomier. Munken, som visar 




cm 



10 11 12 



lol 

OSS omkring har, pekar ofta p3 en af dessa tysta 
hamnar och sager: "han var niin van oeh broder 
har i klostret, vi hade hvarandra mycket kSra, bed 
for oss!" 

Det hela ar ett memento niori, hvilken man al- 
drigglommer, och dock har askadandet haraf intet 
ohyggligt; det ar det fcirgangliga vi se, det ar hos oss i 
vart varma solsken, i var friska luft, som delta liksom 
leker med sig sjelf for att mildra bilden af doden. 
^Santa Maria degli Angeh', den tredje kyrkan 
vi ga till , finnes midt i ruinerna af Diocletiani bad; 
dessa se ut som vore de en del af stadens gam- 
la murar, de intaga en betydlig plan, en del deraf 
tjenar till holada , en annan ar forvandlad till ett 
stort hospital ; bredvid detta , nara en rad af son- 
derfallna hvalf och remnade murar, synes en in- 
gSng, liksom till eft kapell; man trader in och star 
i en af Roms storsta och skcinaste kyrkor. 

Det ar Diocletianii badrum, herrliga kolonner, 
som bests af ett enda granitblock. pr^ra har annu 
fran forntiden. 

Har i denna kyrka ar nagot salifligt, sa mtin- 
tert sasom gingeman i det fria under piniernas 
skygd, och tillika ar hiir sS hogtidligt, ensligt, ak- 
ta katolskt. Vaggarna prydas af harliga taflor; har 



i 



*J Hvardera a( dessa 8 kolonner ar ]6 fot i omliiels 
och 13 i liojdcn. 



I? (I 



Pl^ 



II 



ra,^^:S 



152 

ar Dominichinos St. Sebastian, har ar Carlo Mara- 
tis*3 Christi dopelse. 

I ingen af Roms stOrre kyrkor finner man det 
sS folktomt som har; man ser blott nagra framlin- 
gar vandra ofver marmorgolfvet , och en munk dra- 
ger undan forhanget till en af de betiickta taflorna, 
Dorren till klostret star pa giant, och har man 
tittat innanfor, kunde man fa lust att blifva qvar der, 
ty sa i klostret som i kyrkan ser man icke nSgot 
tungt, intet, som nedtrycker. Stora, svala portiker 
omsluta en tradgard, som prunkar med de storsta 
cypresser Rom har att uppvisa. Jag har aldrig 



*) I den tapelliba byggnad man gar igenom for atl 
komma in i kyrkan, ligger till venster Carlo Mar- 
ti och till hoger Salvator Rosa; bysler af hvardera 
sta pa deras grafvar; lUet ofvanfor dessa gratvarfin- 
nas tva andra, hvilkas latinska grafskrifter fdrekom- 
ma mig vara de skonaste och mest innehailsrika jag 
annu har last; de lyda salunda : 

Kroppen varder till stoft , 

Minnet kring verlden gar, 

Anden bland stjeinorna bor. 
Den andra ar icke mindre uttrycksfiill : 

I dygd har ban lelval; 

Minnet ododiigt lelver, 

Aran for evigt skall lefva. 



*^i:A^.:_^: 



INI INI nil nil nil nil nil nil nil nil nil MM nil Nil Nil Nil INI INI INI INI nil nil nil nil nil 



cm 1 2 



9 10 11 12 



153 

sett popplar hOgre och frodigare an dessa tr8d, 
som har beskugga ett springvatten, 

Man far lust att arbeta med munken, som plan- 
terar orter i de sma tradgardarna utanfor cellerna. 
Hvarje tradgard bar synes vara en lOfhydda af vin- 
rankor , appelsin- och citrontrad. De varma sol- 
stralarna spela mellan de morkgrona bladen och lika- 
sotn samla sig i de gyllene, skioande frukterna. 

Fran delta doftande, grona naturens kapell 
vandrar munken in i den stora Gudskyrkan, bojer 
silt kna och prisar sin Gnd i stilla ensamhet. 



VIII. 



Fepalatser i verklighelen. 



"De gamla Gudarna lefva annu!" — ja, det 
kan man saga i en saga, men i verkligheten? — 
Den ar ofta sjelf en dikt. 

Barnet, som laser "Tusen och en natt", ser i 
tankarna de praktigaste fortroUade siott, och ar 
lyckligt dervid, men sa kommer den aldre och sa- 
ger: "sadant finns ej i verkligheten." Och hkval 
finnes det der. Vaticanen och St Peterskyrkan i 
Rom erbjuda cigat ett skadespel, som i storhet 



'iMli' 



154 



och prakt tafia med de slott , so«i pliantasien har 
upprest i de gamla Osterlandska sagorna. Vi kun- 
na sjelfva se det och veta, om de gamla gudarna 
lefva annu. Vi sta redan pa Petersplatsen och 
omslutas till hOger och venster af tre rader pelar- 
gangar. Kyrkan midtframfor ar i alia afseenden 
sa sloraitad, att vi ej hafva nagon mattstock for 
densamma. De motsvara sa fuilkomligt hvarandra , 
platsen och den harliga Vaticanen tatt hredvid, alt 
vi kunna sSga; "det ar en stor trevaningsbyggnad." 
Men vi betrakta menniskohvimlet, som strommar 
uppfortrappanCdenna ar jika bred som byggnaden), 
och menniskorna synas da, efter som ogat har 
uppfattat proportionerna af dcirrar och fonstcr, bloll 
sasom dockor eller sma punkter. Vi erkanna stor- 
heten iitan att annu hafva uppfattat den. 

Midt pa platsen star en obelisk, och i)a hvar- 
dora sidan ett springvalten, som, med hanseende 
till omgifningen, har en passaiuie storhet. Men 
betrakta vi dem hvar for sig, finna vi dem forva- 
nande stora. Det beriittas om en f,ammand« fur- 
ste, att ban, vid asynen af den vaidiga vattenmas- 
san ropade hogt: "Nu ar det nog!" Han troddc 
nemhgen, att detta ovanliga skadespel blott var ho- 
nom till ara, och med utomordenllig konst blott 
lor ett kort ogonblick mojiigt att /istadkomma. 
Men vattenstralarna fortforo att springa, och de springa 
annu med samma rikedom. Skont ar det att se 




cm 



10 11 12 



155 



nar solstralaroa mala en regnbage pa de nedstor- 
taride dropparna. 

Fran platsen gar man till hoger genom en 
gang, iu pa Vatikanens borggard, som pa tre sidor 
omslutes af den valdiga byggnaden , hvilken ar li- 
ka stor som Peterskyrkan , men vid sidan af hvar- 
andra ar ingendera af dern sa imposant som den 
eljest skulle vara. 

Soldater, iitgorande tyska legotruppar i medel- 
tidens uniform (med ett utseende aldeles som klof- 
verknekt i en kortlekl, lialla vakt i hvalfgangarna 
och pa garden. Omkring hvarje vaning gar ett 
galleri; i det ofversta af dessa arc vaggarna malade 
med landkartor al fresco. Pafven kan hSr studera 
de land bans fader en gang hafva beherrskat. Gal- 
leriet nast inunder ar en hel bilderbibel ; det sir de 
sa kallade Raphaels loger. Forst pa de sednarr 
aren bar man med stora funster tillslutit de (3ppnr\ 
hvalfven; malningarna aro nagot urblekta, arabe- 
skerna temligen forvittrade , ja till och med forstor- 
da af sjelfsvaidiga hiinder, eller fullskrifna med namn 
af resande, dem ingen fragar efter. Det nedersti 
galleriet forer till den ilygel af palatset, som pafven 
icke bebor, men som innesluter verldens rikasfe 
och harligaste skatter. 

Hela byggnaden bestar, som vi veta , af 22 
gardar och 11000 rum; redan de(ta later nagot sa- 
golikt. Vid nagra timmars vandring bar inne ar det som 
vore man i ett fOrtrolladt slott. Den djerfvaste fan- 




II 



I' 






156 

tasi far har ej tid att skapa sig-nagot nytt; den 
fiirstummas af att se verkligheten lika sa rik och 
djerf som denna. 

Lat OSS vandra vidare. 

Genom en gallcrport intrada vi uti en i o- 
andUgket utstriickt gang; ofverallt i verlden, blott 
icke har, kunde den galla for ett rikt museum: 
golf och vaggar framvisa forntidsminnen. Vi titta 
genom en dorr och blandas af fargprakten i de 
manga salar, som har gransa intill hvarandra. Tak 
och vaggar ijro ofverlastade med mShiingar, men 
ingen af dom faster sig i minnet; de gora samraa 
verkan som bilderna i ett kaleidoskop. Delta ar 
bil)h-otheket, men hvar aro bockerna? Do sta 
gOmda i^iaga hvitrndlade och forgylkla skap*). 

Vi titta genom en annan dorr; Ijuset strOm- 
mar har in genom glastaket; vaggar och golfJiroaf 
blank polerad marmor. Herrliga statyer sta pS ba- 
da sidor; de synas i forsta ogonblicket sasom on. 
de vore nyss uthuggna ur marmorblocken, och lik- 
Tiil ar det mer an tusende flr sedan de horde mej- 
solns klang. Man bor se dessa skatter vid far- 
kelsken; da syncs marmorn fa lif; vid det roriiga 
Ijuset tycker man sig se musklerna svalla: klader- 
^_^^J^^^sijora^g, och det bleka anletct f5r fSrg. 

*'' hrnvn';'"^ ^'':'^'>nas af Svcrige bibliolhek utgor en 
oeijfllig samling. 



*»:W-.^l 



INI INI nil nil nil nil nil nil nil nil nil MM nil Nil Nil Nil INI INI INI INI nil nil nil nil nil 



cm 1 2 



9 10 11 12 



^i 



157 



Men vi folja den stora gangen, stiga upp fOr 
nagra trappsteg, och en strScka af salar med forn- 
tidens skOnaste niinncn, den ena salen rikare och 
praktigare an den andra, oppnar sig for oss. Man 
l)lir nastan trott af att beskada allt; huru skulle man 
da kunna beskrifva det? Olympens gudar lefva har 
annu, Muserna helsa oss dodlige; allt ar skonhet 
och storhet. 

Blott pa en liten flack vilja \i droja; ifran 
denna ina man sluta till det hela. 

Vi sta pa en liten gard; Guds klara sol ka- 
star sin sjufargade guirland. ofver den hiiga vat- 
tenstralen, som plaskar i marmorbassinen. Garden 
omslutes af oppna hvalfbagar och i dessa prala 
verldsberomda harligheter. Har sta Antinous och dei> 
vaticanske Apollo ; har vandas Laokoon i evig smiir- 
ta, omslingrad af ormarna. Har hafva Cano\as gla- 
diatorer och Perseus plats. 

Man blir likasom ofvervaldigad af det stor- 
sta konsten har frambragt; det ar en hvila for tan- 
ka och oga att kasta en blick ut genom fonstren, 
och den utsigt, som har gifver hvila, ar utsigten of- 
ver Rom och Campagnan anda till bergen; det ar 
utsigten ofver sma stenlagda gardar eller praktiga 
tradgardar, som hela vintern prunka med den vac- 
kraste gronska; alia alleer aro af lagertrad; tOrn- 
rosor synes luta fram langs at de hoga murarna. 
Vattnet utstrominar ur konstisa grotfor och halor. 



'fl 



li 






m 



158 

Skulle man ej tro, att det vore en saga man 
dromde om , och allt ar likval ve'rklighet har, den 
underskona verkligheten. 

Genom en i Egyptisk stil uppfdrd vestibul, 
som prunkar med grandiosa sarkophager — hvarje 
af en enda stor kostbar sten _ trader man derin. 
Museum kan det icke kallas, det ar for litet; man 
trader m i en af Egyptens pyramider. Hela salen 
ardecorerad sasom en af de storsta och priiktigaste 
grafkamrarna i pyramiderna. Vaggarna aro mSlade 
medkolonner och tropiska planter, taket h^alfver sig 
som en himmel, en afrikansk stjernehimmel! Den 
renaste nltramarinfarg och en otalighet af rikt for- 
gyllda stjernor! Man kanner sig i Afrika, man ar 
midt mne i pyramiden och rundt omkring sitta,. 
tysta och morka, de sallsammaste gudabilder! 1 si- 
dorummen stS mumier, nagra lOsta ur deras dods- 

de'wstor'. " ' '"'"' '"'"^'' °* '^'"'^^ ' "^Sla- 

Fran de oformliga bilder i sten, de bjerta far- 
go , som har n.ott ogat, gd vi till de mest fullan- 
dade bdder konsten kan uppvisa. Ett litet galleri, 

de andra. Och vagen dit forer genom mSnga sa- 
ar, nagra med de brokiga gobelinstapeter, som Ra- 
Z S'fv. teckning till, andra med kartor och sta- 
ders grnndritningar, malade al fresco! Det ar som 
cm hvarje sal i den oerhorda Vaticanen ville of- 



*^*^W^-3siS 



iiii|iiii mii|iiii mii|iiii mii|iiii mii|iiii mii|iiM mii|iiii mii|iiii mii|iiii mii|iiii mii|iin 

cm 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 



159 



verti'affa den andra, antingen genom sina konst- 
skatter eller genom sin egenliot. 

Vi sta nu emellan odOdliga bilder! Hvarthan 
skola vi vanda oss? Till hvilket rum, mot hvilken 
vagg? Der se vi Dominichinus doende Hieronymus! 
Dor svafvar i skyn Raphaels Madonna del Foligno. 
Har ar bans sista verk, Tiansllgurationen. Peiugi- 
no, Giulio Romano, Titian, Italiens storste miistare 
helsa OSS fran dessa vaggar. Vackert sasom en li- 
ten blomma fran hvardagslifvet lyser har, emellan 
glorier och skyar, ett litet djurstycke af Paul Pot- 
ter. Man ser det tatt vid dorren sasom en blyg- 
sam, fast icke ovairdig gast bar 1 konstens paradis. 

Sfora flygeldorrar Oppna sig, och vi sta i Ra- 
phaels Stanser, vandra genom salar, hvilkas murar 
ega bans odiidliga taflor. Hvilken natur, pbantasi 
och lenhet i hvarje stycke! 

Och hvad aterstar, efter en vandring genom 
denna hiirlighet, hvad aterstar af menniskoverk, 
som Ran ofverraska oss med storre rikedom och 
prakf? Vi vandra genom tvenne salar; stora dorrar 
sta oppna till hvad vi skuUe kalla hoga kyrkor, 
men har aro de blott kapeller; de straia afljusoch 
bilder, men vi ga forbi, upplyfta fcirhanget till en 
dorr och sta i St. Peters-kyrkan. Allt ar marmor, 
allt ar guld och mosaik; vi sta i verldens storsta kyrka. 

"Ja , den ar stor, men dock icke sa stor som 
jag bade vantat!" sager man' den forsfa gangen 



Ml 



160 



I 



man trader in. Det gar oss harinne likasom i 
Guds fna natur; n.ramet ar for stort, ogat kan ej 
mata detsamma. Proportionerna aro for gigantiska; 
man maste forst vandra genom kyrkan; man ma- 
ste se den menniskomassa, som synes fylla plat- 
sen och rora sig derinne. Man maste trada fram till 
marmordnfvan, som man tror svafva midt for ogo- 
nen och da se att man maste racka upp handen 
lor att kunna na den. 

Mosaik-englarna i kupolen synas oss sa obe- 

flere alnar hdgt. Derifran skada vi „ed, och al- 
arets kors, djupt inunder oss, reser sig likval till 
en hojd, jemforhg med ett af Roms palatser. 

man befinner ^.g der, tror man sig vara pS ett 
torg. De enkia kupolerna synas sasom kapeller 
den slorsta kupolen sasom en valdig kyrka. Cll 

etr tz\"°, r '"^' "pp^-^^f^^h-i 

verKare, hvilka harstades arbeta H^r « 

och al.t mo,ig,, ,, _, 4J; ^^- - "J- 

tra uppat de hoga murarna omkring for att se „t 
ofver Rom och Campagnan at hafvet och bergen 
I paskveckan bor man se St. Peters-kvrkan 
se de om aftonen och vid klart sols e^I i «> 

kupoibeysmngen; ty det ar icke blott kupolen och 
h^gt pa denna stralande korset, som lysa af 



^*»4^,Jsil_ 



iiii|iiii mii|iiii mii|iiii mii|iiii mii|iiii mii|iiM mii|iiii mii|iiii mii|iiii mii|iiii mii|iin 

cm 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 



161 



iampor; nej det ar hela den colossala byggnaden, 
med colonnaderna onikring platsen! Allt ser man 
uti eldcontourer. Lamporna aro sa likt ftiidelade 
och sa anbragta , att det hela framstaller sig i sin ar- 
chitektoniska skonhet. Det ar af stor effekt att 
pa en sadan afton fran den upplysta platsen trada 
in uti sjelfva kyrkan, der allt Sr natt och stillhet; 
men midt under kupolen, vid hogaltaret, stralar en 
gloria af flere hundrade silfverlampor, anbragta p5 
gallret omkring St. Peters graf. Vi trada fram och 
se ned i detta af guld och silfver stralande ka- 
pell, der marmorbilden af en knafallande pafve 
stilla haller sin bon. Det ar en frid och andakt i 
kyrkans stillhet, uti denne aldriges anlete, sa att 
vi sjelfve uppfyllas deraf, och kanna liksom katho- 
liken ett behof att boja kna fOr den osynlige 
Ciuden. 

Man masie -vid soleiis ijus genomvandra det- 
ta Guds tempel, nar det ar tonit och de skona 
stammorna Ijuda fran sidokapelien. Man maste 
komma hit vid de stora festerna; musiken klingar, 
rcikelsen doftar, tusende menniskor falla pa kna 
och emottaga \alsignelsen. Allt stralar af Ijus, 
af guld och af fSrger! De beromdaste taflor, vi 
hafva sett pa sarskilda stallen i Rom arc hSr ater- 
gifna i mosaik, och prunka sasom altartaflor. Dock 
elt altare harinne framvisar icke n3gon tafia; tven- 
iie kampegestalter i paflig ornat biira der en thron, 
hvilken endast ar helgad St den osynlige Guden. 



# II 



■^ ti f ^ ' j^^'^^ a^ii^ 



i 



1(32 

Harliga marmorbilder omgifva da praktfulla viig- 
garna. *3 

Men hvad betyder denna mOrka malmstaty un- 
der en thron, som strSlar af guld och purpur? 
Paflig vabt ar uppstalld pa hvardera sidan; fol- 
ket kysser malmbildens fot. Det Ar St. Peteos 
bildstod; en gang var det Jupiters; blixtst'ralen ar 
ryckt ur hans bander, nu bSlIer han nycklarna. 
I Rom lefva annu de gamla gudarna. Framlingen 
bugar s.g for dem i museum, folket kysser deras 
fotter i kyrkan. De gamla gudarna lefva annn - 
det ar begynnelsen och slutet af sagan. 



IX. 

Julafton i Rom. 

Julangre bort Svensken, Norrmannen ellcr 
Dansken kommer fran sitt hem, ju hogro jublar 
hjertat hos hvar och en af dem, da de motas: 

*) Hvarje slaly har anlyder slUtaren af en mnnkorden; 
V. se salunda proleten Elias; ett brinnande hjul an- 
lyder den la.ande vagn, pa hvilken han for till him- 
'en; han st3r sasom representaiit for Cimaldulenser- 
orden. 



^^4^-^^:^ 



iiii|iiii mii|iiii mii|iiii mii|iiii mii|iiii mii|iiM mii|iiii mii|iiii mii|iiii mii|iiii mii|iin 

cm 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 



163 

"Vi er eet folk, vi kaliles Skandinaver!" 
Da jag 1833 var i Rom, firade de tre natio- 
nerna sin julafton tillsamnians sasom en familj. 
Sang och munterhet stiimma icke cifvercns med 
den Romerska hogtidligheten pa Fralsarens fodel- 
sefest. Vi ktinde derfore ej halla oss muntra och 
glada inne i staden, men vi ville icko derfore ga 
miste om vSr gladje; — ingen stad ar sa tolerant 
som Rom. — Man inrymde oss i en vacker lokal 
utanfor staden, ett stoit has i Villa Borghese, midt 
i pinie-skogen, bredvid den nya amphitheatern. Vi 
smyckade salen med guirlander ocli kransar; blom- 
morna plockade vi i tradgarden utanf'ire. Lufteri 
var mild och vann; det var en Jul sadan som var 
midsommar. 

Ett jultrad skulle anskaffas, ett grantrad lika- 
som i norden; men det var har en alltfor kostbar 
skatt. Vi maste lata oss noja med stora appolsin- 
trad, som voro afsagade vid roten och stodo fiilla 
af frnkt , och den var icke buiiden pa grenarna, 
nej, den hade vuxit pa dem. Vi voro omkring fem- 
fio Skandinavier och bland dessa sju damer; de 
biiro kransar af letvande rosor kring pannan ; vi 
karlar hade endast kransar af viniof! Do tre na- 
fionerna hade gjort sainmanskott till julklappar, som 
skulle vinnas genom lottdragning. Den hogsta vin- 
sten var en silfverbagnre med inskrift: "Julafton i 
Rom 1838." Det var en gafva af de tre nationer- 
na, och hvem fick den? — jag var den lyeklige! 



-A 



.1 




164 



Mot midnatten broto de aldTe upp och gingo 
till Rom ; Bystrom och Thorvaldsen voro bland des- 
sa; jag fciljde med. 

Stadens port var stSngd, men for att komma 
in, hade man tillsagt oss , att vi sliuUe sla tre 
starlia slag med hammaren och ropa : "gli Scandinavi !" 

Jag tankte pS Holbergs komedi, da Kilian bul- 
tar pa Trojas port! Och sa fattade jag hammaren 
gaf signalen och vart faltrop : -'gli Scandinavi!" En 
jiten lucka pa porten oppnades, och sS kropo vi in 
j den stora verldsstaden. 

Det var en munter Jul! Natfen var varm och 
mild s§som en skon sommarnatt i Norden. 

Och nu vid samma hogtid 1840; ingen hade 
nu tankf pa nagot julnoje. 

Hvar och en satt hemma hos sig. Det var en 
kail vinter. Kaminelden lormadde icke uppvarma 
mitt rum. 

Tankarna Qcigo sa vildt omkring; de flogo mot 
Norden. 

Nu, hviskade de , ar jultradet der tSndt med hun- 
dradebrokigaljus,barnenjubIa iljuf iy,ksalig- 
het.Nusittade hemma omkring bordet, sjunga 
en sang och dricka en skal for vJinnerna , som a- 
ro borta. Det ar lustigt i staden, det ar iustigt 
pa landet, pa de gamla herrgardarna. Gangarna 
aro prydda med Ijus och med granar, mattor ligga 
pa trapporna; gladfiga och valkladda tjenare springa 




cm 



10 11 12 



upp och ned. 



det gar till den stora danssalen! 



165 

Musiken klingar och taget begynner, 
Julen ar glad 
och tieflig i Norden. 

Jag gick bort fran mitt ensliga rum! Folket 
strommade till kyrkan Maria Maggiora. 

Annu brunno blott nagra enstaka lampor har- 
inne, men qvinnor och barn, hvilka hade vandrat 
hit fran Campagnan och bergen, sutto och lago pa 
trappstegen till kapellen och altaren i sidogangar- 
na. Nagra af de stackars menniskorna voro af 
trotthet insomnade, andra laste pS sin rosenkrans. 

Nu tandes Ijusen. Hela kyrkan stralade af guld 
och purpiir, rOkelsen doftade, musiken Ijod. San- 
gen forkunnade: '^ss ar fodd en fralsare, Hallelu- 
ja!" De gamla kardinalerna buro Christi krubba 
pa sina skuldror genom kyrkans ganger, folket sag 
en gloria omkring densamma, starkare an fran tu- 
scnde Ijus. Det var som om herdarna sjongo , som 
om englarna sjOngo; och frid och fortrOstan ater- 
komnio i menniskans hjerta. 



X. 



Tre Eomerska Piltar. 

I det storartade Rom rakar man pa tranga 
krokiga gator stora palatser, hvilka, derest de lage vid 



i 




M 



mm 




166 

en fri plats, skulle pruiika sSsom praktbyggnader; 
jag vill med black och penna tetkna ett sadant, 
och, som jaghoppas, sS nojaktlgt, att man pS 
teckningen igenkanner det, haldst nar det ar pa ga- 
tan "ripefta", som det bor sokas. 

Hoga hvalfgangar med konstigt uthuggna mar- 

morpelare innesluta en liten fyrkantig gSrd; statyer 

sta emellan pelarne och i vaggnischerna stympade 

marmorbdder; murarne prala nedanfore med basre- 

Uefer och ofvantill med kolossala hufvuden af Ro- 

merska kejsare. Gras och slingervaxter hanga om- 

knng piedestalerna och skjuta fram i vecken i)A 

marmordragten. Spindeln har spunnit sin vaf sa- 

som ett sorgflor emellan gudar och kejsare Pa 

gSrden ligga kSlhufvuden, citronskal, sonderrifna 

flaskholster; jord har myllat sig «pp pa sidorna om 

de har framstaende marmorsarkofagerna; en ahn<r 

omsloto de en af Roms maktige, nu gomma do 

nagra lerskrallen, sallatsblad och jord. 

Den breda marmortrappan, som forer upp till 
palatsets salar, ar annii mera smutsig an -^rden 
Barbenta, forfrusna tiggarpojkar sitta har i enkrets' 
den ena har ett trasigt tacke kastadt, sasom kappa,' 
ofver skuldrorna och en tobakspipa af ror i mun- 
nen. Den andra har en fotbetackning af kiutar, 
sammanbundna med segelgarn; reckon ar sS stor 
och v,d att den gSr dubbel omkring gossen och 
^enar honom tillika, tror jag, sasom benklader. 
Ren tredje har hattcn pS, och for ofrigt en vast, 



cm 



llll|llll|llll|llll|llll|llll 
2 3 



«;:W:-^l 



4 5 6 7 8 9 10 11 12 



167 



jag tror intet mer, om icke inalianda en tofTel, som 
star iiedanfar trappan, horer till pakladningen. Alia 
tre spela kort. 

Kan det intressera er att litet niirmare kanna 
dc tre iinga Ilomarne eller dcras familjV Tillfal- 
ligtvls iiro nastan sanitliga hufvudpersonerna i fa- 
miljen i detta ogonblick samlade pa terrassen vid 
"piazza del popolo." 

Har star en grupp svartskttggiga rniin i bla- 
och hvitraudiga klader; det ar en liitt igenkannelig 
uniform; mojiigtvis hijrer dertil! en kedja, men den 
bares om benen; det ar Romerska slafvar som ar- 
beta. Den forsta, hvilken stodjer sig mot spaden, 
ar fader till den gosse, soin bar det sondriga tac- 
ket sasom slangkappa; ja det ar fadren! Men ban 
ar hvarken en tjuf eller rcifvare; ban ar blott en 
nedrig kanalje. Det ar en kort historia. For att 
forarga sin luisbonde blef ban slaf. For att forarga 
sin husbonde lade ban kontraband i dennes vagn; 
att detta blef upptackt, det siJrjde ban sjelf for, ty 
lagen i Rom bjuder, att hastar och \agnar, om ock- 
sa husbonden ar oskyldig, frantagas honom och tiil- 
falla polisen. Karlen blifver slaf, men husbonden 
maste dagligen gifva femton '^bajocchi" till slafvens 
underhall ; det ar en vacker utgift. Ar karlen nu 
arbetsam, sa ar bans fangelsear blott ktta manader, 
och ban skcirdar har for sitt arbete den hogsfa be- 
talning. 



168 

Det ar delta stora rakneproblem, som han i 
hufvudet upploser under det han lutar sig mot 
spaden. 

"Husbonden bar mistat hast och vagn! Hus- 
bonden maste hvar dag punga ut med kostpengar! 
Jag bar fritt husrum, altid arbete for hogsta Ion, 
och jag ar slaf med berom! Det ar mahanda me; 
an mm son bhfver!" 

pa promenaden straxt bredvid rullar en liten 

It 2n Z "'V^^''"^'"''" ""^ "agra och trettio Sr 
kOr s elf. Han bar forr varit i Rom, det ar atta 
r sedan; nu reser han med sin unga hustru cm- 
knng. verldsstaden; de hafva just i dag sett en 
vacker qvmnostaty af Canova och beundrat den 
och transmannen kande dessa skonhetsformer, som 
nu arc odOdliga i marmorn, men ban talade ickc 
om det. Den skona Giuditta ar stoft; bennes son 
.r den andra gossen i kortspelet; ban sveper s " 
in . sm slora pjalt, liksom fadren sveper si- in i 
sm r,ka mantel, under det ban i flyga„de fa^tja^a 
ofver promenaden. ""'i'^oar 

Dentredjelille med hatt och med vast ja 
hyar a v. reda pa bans foraldrar? - dock v 'ao 
pa sparet. — Under trad^n ,.- 
on tr^i • P^ promenaden star 

en krokrygg.g gumma med s.tt fyrfat pa armen 
och beder cm litet i Madonnans 'namn.' Hon ka„' 
bans ;:?"""" '""°^ '''' -°™-' ^" -■"d.-e 



169 

Rakt emot Engelborgsbron gar en gata fran 
Petersplatsen ; pa denna ligger ett stort bus, i hvars 
viigg befinnes en rorlig nisch, dekorerad mad sam- 
ma slags tyg sora slafvarne hafva i sina kladei" 
Nischen bar en mjuk kudde til! botten och later 
vrida sig omkring som en skyllerkur; en stor kloe- 
ka hanger straxt bredvid. For nio ar sedan kom 
denna gamla gumma och lade ett litet bylte i ni- 
schen, vred den omkring, ringde pa och skyndade 
sig bort. Det ar hittebarnens Hospital. 

Harifran ar den tredje gossen. Den gamla 
hustrun kunde val beratta, men hvad tjenade det till. 
Den unga rika Signoran Sr langt harifran , i det sim- 
mande Venezia, ett monster af stranghet och rena 
seder. Sonen gar det ju godt! ban sitter pa raar- 
mor och spelar ut trumf. 

Det ar tre gossar att mala af! Uttrycket i o- 
gonen, hvarje rorelse, de smutsiga korten och den 
tjocka rOkskyn fran cigarrerna! det ar en grupp. 

Den stores af en skara kalkoner, dem tvenne 
bonder med langa hvita kappar drifva uppfor mar- 
mortrappan till en af de hOgre salarna , der kopa- 
ren bor, och hvarest de annu nagra dagar tillatas 
Irippa omkring pa mosaikgolfvet under det brokiga 
loftet, som pralar med den utdOda slagtens rika 
vapen. — — 



fMl 



I 



170 



XI. 



Rcligiosa Bruk. 

De fiesta menniskor bafva visserligen ett be- 
lief af en yttre impuls for att pa bestamda hOg- 
tidsdagar och timmar kunna hoja sitt sinne till 
andakt. En sadan impuls bar den katholska guds- 
tjensten, men den forlorar sig for mycket i cererao- 
nier. Det synes bar som hade kyrkan origtigt 
uppfattat den laran, att utan att vi blifva som barn 
kommaviickeihimmelen; ty den betraktar ofta sin 
menighet sasom barn, hvilka se ocb tro, och som 
mera dromma an tanka. 

Hvarje hOgtid jag i Rom varit vittne till bar 
i verkligbeten innefattat en skon idee eller t'anke 
men uttrycket haraf blef ofta, om jag sa ihv saga' 
for mycket forkroppsligadt. Man vilje askSdligt 
framstalla det, som blott borer till kanslans omrade 
och dervid framtrader en bjert karrikerad bild. 

Jag tror, att alia bildade katboliker erkanna 
detsamma, ty der bvarest min rejigiosa kansla 
blef sarad, sSg jag aldrig bland forsamlingen annat 
an folk af den lagsta klassen, hvilkas andliga begrepp 
icke ofverstiga barnets. 



171 



r- 



Det ligger onekligt nagot skont deri , att de christ- 
iia en dag pa aret minnas sina fdrsta brtider i 
Iron, som Jedo doden fOr dem och med sitt blod 
liksom beseglade trons helighet och kraft. Katho- 
likerna hafva saledes en fest fOr martyrenia, och i 
Rom ar en af de pragtigaste kyrkorna invigd at 
dem. Den oppnas blott en gang om aret «); da 
stralar allt derinne af Ijus; golfvet, ja sjelfva viigen 
dit ar bestrodd med grcint. Men hSr finnes ej nagot, 
som kan hoja tanken till martyrernas sjalsstorhet, 
till kraften i den tro , som gaf dem mod till att 
iippoffra iifvet for densamma. I bjerta taflor ar 
rundlomkriiig martyrernas dod framstalld ; man ser 
en rad afskyvarda bodelsscener. Har blifva brijsten 
afskurna pa en qvinna, der marteras en till dods, 
har blifva ogonen utrifna, der blir en annan led 
for led sonderhuggen och derpa stekt eller kokt. 

Man Yander sig bort fran dessa obyggligheter; 
tankan nedtynges deraf och omfattar dock delta, 
i stallet for att uppfyllas af den andliga storheten. 

Det ar nagot poetiskt skijnt i att fira julen , 
sisom barnens test. Men sasom det sker i kyr- 
kan Ara-celi i Rom, blef ideens skouhet tillintet- 
gjord af det materiella utforandet. 

Ett af sidocapellerna i kyrkans vestra gang 
ar forvandladt till en theater. Scenen forestaller 



*) Den 26 September 



ID 



in 



i 



PO 



OJ 



o 







cm 



10 11 12 



172 



en landtlig nejd. Har sitter en figur, som 
forestaller Madonnan, ikladd verkliga klader; i hen- 
nes skote hvilar Jesusbarnet, formadt af vax och 
stralande af guld och juveler. Joseph star vid 
hennes sida, herdarne frambara sitt offer. Malad 
pa papp, stralar Gud hogt uppe i skyarna omgifven 
af englar. 

Framfor denna skadeplats, som ar val upplyst, 
hSlIa pSfliga soldater vakt. Ett bord ar stalldt 
bredvid en af de narmaste pelarne. och pS de(ta 
stalla modrarna sina barn, ibland hvilka flere aro 
ganska sma, om fern till sex Sr. Barnet upplaser 
da ett skaldestycke om barnet Jesus eller juien. 
Det bander icke sallan, att den liile predikanten an- 
tingen blir hapen och plotsligen tystnar, eller ock- 
sa upphojer sin lilla stamma sk komiskt, att hela 
forsamlingen borjar skratta. 

Detarej blott en, som talar, man ser stundom 
tv§ eller tre smSflickor, uppstallda vid sidan af Imr- 
andra, pa vers halla tal ofver Bambinos skonhet. 

Den sjette Januari ar denna fest mest utmarkt; 
jag bivistade den i Sr. Det var en regnig dagmed 
s.rocco; den starka rokelsen inne i kyrkan var tryc- 
kande, och den blandades med utdunstningen fran 
hvitloksatande bonder och smutsiga och trasiga 
fggare. Jag fann mig for ingen del val derinne. Hog- 
t'dl.gheten skred emellertid framSt. En liten flicka 




cm 



10 11 12 



173 



r- 



holl dristigt sitt fOredrag pa vers; en messa afsjongs, 
och nu begynte processionen genom kyrkan bort 
till den lilla skadeplatsen. En af munkarna klat- 
trade dit , tog Jesusbarnet ur Madonnans famn , 
steg sa ned dermed, och i samma ogonblick foil he- 
la musikchOren in med den mest larmande musik; 
pukor och trumraor IjOdo genom kyrkan; det var 
en marsch som 1 en Opera Buffa! Den skulle ut- 
trycka hjertats jubel ofver alt nu Christusbarnet 
var OSS gifvet. Men mig genomisade denna vild- 
het; jag kande mig pinad och sokte utgangen; ett 
par bonder, som ville ga ofver golfvet, der proces- 
sionen skulle passera, blefvo af tva kraftiga mun- 
kar stotta for brostet, sa att de veko tillbaka; jag 
sasom framling ficfc passera. Jag sokte dorren, 
men hela processionen foljde efter i en sa hurtig 
marsch, att de voro p3 den hoga trappan likasa snart 
som jag. Regnet skoljde ned. Biskopen lyftade Je- 
susbarnet pa sina armar och \isade det for mang- 
den derute; alia sjonko pa kna; nu ropade en af 
de narmaste munkarna: ''en paraply! en paraply, 
barnet blir vatt!" Jag tyckte mig ga fran ett guds- 
tempel, som var var.helgadt. "Fader forlat dem , 
de veta icke hvad de gOra 1" bad jag ovillkorligt. 

Kyrkan, Jesus, ja Guds moder voro mitt hjer- 
ta f()r heliga for dessa osmakliga ceremonier. 

En annan hogtidlighet mSste jag afven omtala, 
som ocksa for tankan ar christligt vacker, men 




ID 



in 




cm 



10 11 12 



n 



- ' ffr- ' ' '!g? ' WHS%l<M 'v 



[\j- 



l-'^: 



co- 



tn- 



o 



h- ' 






I—' 






M 






I—' 






CO 






I—' 






hCi 






I—' 






en 




J 


h- ' 




1 


(T, 






I—' 






-~J 




I—' 







174 

som i utforandet blifver mer konysk an uppbygglig; 
det ar den , att afven djuren skola hafva del i Her- 
rans nad och vaisignelse. 

Pa ea bestamd dag, eller rattare sagdt i en 
bestamd vecka , ty en dag forslar ej , forer bonden 
sin asna , ja stundom till och med sin gris till St. 
Antonii kyrka, pS det att de skola blifva ofverstankta 
med vigvatten och derigenom bevarade for sjuk- 
domar och trolldom. Alia hastar, fran Vetturipens 
till Pafvens eget spann , komma till kyrkan. Denna 
star oppen , ocii alia altaren aro fullsatta med Ijus; 
golfTet ar bestrodt med gront. Vaggarna arc fulla 
af taflor, malade al fresco men daligt, aldeles utan 
fantasi; det ar skildringar ur den helige Antonii 
frestelses historia. Pa ett stalle kommer djefvulen 
och bultar pa bans dorr; pa ett annat stalle sta 
djeflar och gora narr af helgonens gloria. Hela 
platsen framfor klostret ar uppfylld med menniskor. 
Har aro motiver for en genreraSlare ! Frammande 
vagnar halla har bredvid hvarandra, deri alia sta 
uppe for att kunna se. Ridande soldater rodja 
plats pa gatan. Nu kommer en vagn, full af barn, 
som aro glada ofver att hastarna skola valsignas 
lin annan vagn kommer med ett gudfruktigt gam- 
malt akta par, som korsar sig djupt, under det de 
gora halt vid klosterdorren , der en munk star och 
med en vanlig murborste stiinker vigvatten pa hii- 
starna. En chorgosse racker kusken en bild af 
den helige Antonius, och erhaller derfore ett eller 



llll|llll 
cm 



llll|llll llll|llll llll|llll 
2 3 4 



llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|ll 
5 6 7 8 9 10 11 12 



175 



flera stora vaxljus, hvilka sedan invigas i klostret 
och saljas till ganska htSgt pris. Det ar liOgst ko- 
niiskt att se bonddrangarna pa liastarna, som sko- 
la valsignas, ty de sitta icke pa den vanliga plat- 
sen utan midt ofver hastens land ; brokiga band 
fladdra fian deras spetsiga hattar; trojor och byxor 
aro sa lappade, att man ej kan urskiija hvilket styc- 
ke fran borjan hor till kladningen. 

Jag sag en gammal gumma komma ledandes 
rned en mycket liten asna, som hade bandrosor 
om svansen, och pa hvarje bog var klistrad en 
gris af guldpapper! Gumman stannade med stor 
andakt framfor munken, neg djupt och korsade sig. 
Pojkarne stucko eniellertid med langa kappar den 
lilla asnan under svansen ; soldaterna maste kom- 
ma asnan och gumman till hjelp. Rakt Mn klo- 
steidorren rider bonden i traf tvarsofver gatan till 
ett af de oppna vardshusen, satter med djuret in 
stiigan, der andra bonder sitta kring de langa 
traborden och dricka, tor att sjelfva blifva djur 
dag och fa tiilgang till valsignelsen.*) 

'■') Under dessa dagar foras faren, som aro prydda med 
band och glitter, till St. Agnes Uyrka , iitanfore sta- 
dons murar, och erlialla der valsignelsen. Legender 
fortalja fran hedniska tider oni den lieliga Asines, 
alt hon var Jika skon som oskyldig; och da hon ej 
ville afsvarja sin christna Iro, hief hon ford i euhiis 
som var invigdt at laslen, Har funno soldaler och 




10 11 12 



V. 



176 



Jag mSste pa detta stalle omtala annu en hog- 
tidlighet, som val icke tillhor "de kyrkliga, men 
dock sluter sig till dem. Det ar sprakfesten i Pro- 
paganda , hvilken gifves som det heter: in onore 
dei santi re magi, men man kaa med likaskal,allt 
efter hvar och ens lynne, kalla Propagandan verl- 
dens akademi eller Noachs ark ; har uppfostras 
till raissionarer unga menniskor fran alia verldens 
andar. Har aro barn anda fran Californien till 
Chma, fr5n Irland till Cap. Hvar och en af dessa 
upplaser ett skaldestycke pS sitt eget modersmlil; 
>nen man maste vara en Mezzofanti for att njuta 
af denna Babyloniska anthologi. 

Det ar nagot gladjande och upplyftande i att 
se, hum vi dt omkring jorden den valsigneise brin- 

vagabonder lattfardiga qvinnor. T.ll dessa blef 4- 
nes naken inslapad i ett rum och ofverlemnad \ 
tva raa soldater, men i samma osjonblick blef hen- 
nes vackra har annu langre och ijockare an Corn 
sa alt det som en kappa hangde kring hennesskul- 
dn.r t.ll fotterna. Och di soldaterna ville laggahand 
pa henne, tradde en strSiande engel mellan dem 
och henne; de blefvo fdrskrackta och flydde. Obe- 
smutad, lann hon sin dod pa balet. En kyrka Jn- 
vigd at St. Agnes star nu pa det stalle, der fordom 
let beryktade huset ISg och ett kapelli kallaren be- 
tecknas som det rum, hvari hon omsvafvades af eng- 
l"na. Kyrkan star p5 Piazza navona. 



^w 



cm 



lllllllllllllllllllllllllllll 



*a=^..^; 



Illl|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll 



10 11 12 



177 

gande christna laran finner vag; men det "ar a- 
horarne i Propogandan, liksorn det gar askadarne 
vid de ofvanfore omtalta ceremonierna , de fa ej 
ro att bevara det upphojda i tanken, som festen i 
ocb for sig sjelf kunde fOda. De borja att le och 
der Jcijet herrskar, der fir andakten borta. 

Unga man vid Propagandan emottogo vid hog- 
tidlighelen Cardinalarna och alia framlingarna; man 
far sig plats an\isad. Och after en inledning pa 
latin , fiilja nu skald^stycken pft 44 sprak. Jii min- 
dre ahorarna forsta deraf, dess mera applaudera 
de; sk horde jag denna gang att man klappade 
sfarkast for en Efhioper och for tva Chinesare. Des- 
sa sprak klingade underbarast och vackte mesta 
skraltet. Under fOredraget af ett tyskt skaldestycke, 
sag jag tva Italienska munkar skratta sS haftigt at 
delta for dem kuriosa sprak, att de voro nara att 
nedfalla pa golfvet. 

De raest olika tungomSl och dialekter omvax- 
la har; stundora gifves ocksa en sang, som kan 
vara intressant, men aldrig vacker. Intrycket af hela 
festen ar sasom ett burleskt skadespel , man har 
nastan ingenting fihstatt och derfore skrattat at 
allt hvad som klingade meningslost. 

Emedlertid laser man ar fran ar i de tyska 
tidningarna cm den storartade verkan af Jenna 



'IM 11 



i 






178 

fest; men verkan deraf ar sannerligen blott den — 
att man skrattar *> 

Alia de har omtalade ceremonier gjorde ett sa 
djupt intryck pa mig, att jag icke kunde forbiga 
dem, ehuru mycket stort och egendomligt for iif- 
rigt maste utelemnas bland mina skizzer fran Rom. 
Emellertid skuUe dessa blad hvila tungt som en 
qvarnsteu pa mitt samvete , cm de skiiUe gifva en 
enda upplyst katholik anledning till forargelse, men 
jag kan icke tro detta, — jag har framstallt facta 
och i tanken odmjukt vordar jag allt, som ar he- 
ligt och sannt hos hvarje olika religions kult. 



*) Den unge andlii;?; , en Tysk, som anvisle mig min 
plats der, taiade med mycken ilver om lesten och 
atertog flera ^jinger: "Ja nagot sadant upplelver 
man blotl i verldsstaden Rom!" — Detta yitrande, 
som i sig sjeir ar hogst obetydligt, skiille jag e,i 
hafva omlaliit, om icke en correspondent i "All- 
gemeine Zeitiing," i en pomptis skildiiiig al Propa- 
ganda feslen , hade lagt mia det i munnen, lor all 
visa vcrkan at' denna hogtidlighei pa alia fraiii- 
lingar. 



^w 



cm 



lllllllllllllllllllllllllllll 



SrW^..-^: 



Illllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllll 



10 11 12 



179 



m 



XIL 

Vattenfallen vid Tivoli. 

Det var i borjan af Februari, men redan ett 
herrligt solken, och mandeltrSdet stod i blomma, 
— da en vagn med tre Danskar*} rullade af till 
den gamla Via tiburtina , forbi kyrkan S.t Lorenzo. De 
ville cm aftonen vid fackelbloss se det stortande 
vattnet vid Tivoli. 

Ruiner af forntidens grafvar och forfallna torn 
fran medeltiden synas pa den ojemna Campagnan. 
Hevdar i farskinspelsar och med madonna-bilderpS 
de spetsiga af solen genombranda hattarna, stodo 
bredvid de forfaUna murarna, der ett bal var upp- 
tandt, och hvarifran en blagra rok hojde slg 1 
luften. 

Vi markte redan den giftiga stanken fr§n den 
lilla floden Solfatare, den ar ej st5rre an en back, 
men dess giftiga anga har dodat alia friska planter 
■ dess narhet; ett svafvelgult skum flcit pa det vi- 
dnga vattnet. Vi korde i galopp och kommo snart 



*3 Theologeii Conrad Rolhe, skalden H. P. Hoist ocli 
forfaltaren. 



<! 




10 11 12 



n 



[\j- 



co- 



tn- 



180 

ur den forpestade kretsen. Floden Anio, med friska 
strommar och safbevexta strander och ett herr- 
ligt torn, halsade oss valkomna till bergsbygden. 
Vagen gick uppat emellan traden, en praktig oliv- 
skog ligger bar framfore staden. En forunderlig 
luft-ton benskade ofver den vidstrackta Campagnan: 
denna blahet, det violetta i bergen langt borta. och 
brcdvid OSS det morkgrona i tradens lOf , gjorde en 
berrlig effekt. Solen gick ned och kastade ett rodt 
eldskimmer pa fradstammarna, de sago fOrgylda ut. 
Ljuden af sackpipan hordes under bergshallarna. Allt 
gaf bilden af en skon sydlandsk aftons herrliga lugn. 
Med ungdomlig frojd jublade vi alia tre iifver denna 
naiurskdnhet. — Solen sjonk ned nara den punkt 
vid horizonten, der Peterskupolen tronade; och 
straxt var det niorka qvallen. Yi vandrade genom 
de skunima gatonia till den motsatta sldan af sta- 
den, till albergo del Sybilla, som bar sitt namn af 
det gamla Sybilla- templet, som ar uppfordt vid 
afgrundens rand nara det brusande vattnet Vi 
horde inne i vart rum det vilda eviga danet fran 
do stora cascaderna. 

Vagvisaren tande sin fackia, en karl foljde ef- 
ler med tva stora boknippor, de skuUe antandas i 
grottan framfor vattenfallet. Det var kolmorkt i 
den hlla tradgarden utanfor, fackelskenet upplysto 
blott de narmaste hackarna. Himlem var Ofversadd 
med stjernor, men de lyste ej. Vi fiiljde en neriflt 
s;aende vag meilan buskarna, besWndigt ombrusade 




cm 



10 11 12 



181 

af vattenfallen djupt under oss, att ^i blott kunde 
se de narmaste foremalen omkring den , sotn bar 
facklan, och allt det 5fnga inholjdt i mOrker, ejorde 
hela vandn'ngen nagot afventyrlig. Ingen af oss 
visste, om den afgrund hvari vi hciide vattnet bru- 
sa, var lodratt bakoni de narmaste hackarna eller 
taft vid den grasbe\axta stigen, vi stundom betradde. 

Snart blef vagen ganska trang, den stela klipp- 
vaggen hade vi till hoger, afgrunden till venster. 
Vagvisaren stotte sin fackla mot marken sa att den 
nastan slacktes, svingade den derpa i luften, och 
den flammade ater, kolsvart rok hvirflade bort of- 
ver tradens glansandeblad. 

Plotsligen stannade ban, iitstotte ett vildt rop 
och pekade upp mot vardshuset. HOgt pa fjelikan- 
ten midt oh^exoss lag det gamla, runda Sybilla- 
templet; en knippa ho var antand mellan kolon- 
nerna. LSgan kastade ett flammande Ijus pa pela- 
re och muvar, det sag ut som bolls der ett forn- 
tidens offer. Boljorna sjongo annu sina majesta- 
tiska hymner med samma thordonsstamma, som i 
en af de at den fordna gudinnan invigda natter! — 
I ensekundstod hela templet, omstraladt af det mest 
efrektfiiila Ijus, och det blef aterigen natt, mcirk naft. 

Vi vandrade 5t en smal stige, forsteningar bang- 
de i fantastisk vildhet ofver vara hufvuden; nSra 
vid oss var en remma, hur djupt gick val den? 






182 



Fackelljuset visade oss ingen botten, vattnet danade 
ganska niira. Vi maste halla oss-fast vid de grona 
hackarna f5r att icke storta ned i djupet. En trap- 
pa, danad af klippblock, forde oss snart till Sirener- 
nas grotta. Vi maste ropa af alia krafter, om vi 
der skulle kunna hora hvarandra. Vattenfallen stOr- 
tade genotn grottan med nastan dcifvande dan. I 
hast tandes eld i en hop ho, den klara flamman 
upplyste haian, allt drop af vatten, de phantastiskt 
formade klipporna, det ojemna golfvet, det roda 
eldskenet spelade pa den hvita vatfenpelaren, som 
med Ijungeldens fart stortade fran den oerhorda 
hojden, och ater banade en vag genom klippan. 
Vagvisaren kastade brinnande ho ut pa den brusande 
strommen, och hoet lagade annu da vattenhvirfveln 
ryckte det med sig i den gapande afgrunden; ett 
kort ogonblick upplyste det foross den djupahvirfveln. 
Har fran en af de glatta stenarna, der nu ar 
anbragdt en liten tvarbjelke, slintade fOr ett par ar 
sedan en ung Engelsman och forsTann for evigt. 
Den nu regerande pSfven, Gregorius den sextonde, 
har for att icke staden skall blifva undergrafven af 
de manga vattenfallen och plotsligen storta tillsam- 
mans, gifvit floden Anio ett nytt aQopp, som bildar 
cascaderna; och haraf har uppkommit ett vattenfall, 
som 1 storhet ofvertraffar alia de andra. Da jag 
1834 besokte Tivoli var detta verk under arbete 
det fuUbordades tva ar sednare. Der jag da gick 




cm 



10 11 12 



1S3 

och plockade blommor, brusar nu och mahanda 
for alltid Tivolis storsta cascad. Till den vandra- 
de vi fran grottorna, men vi maste forst upp igen 
at den ojemria faktiga trappan, vi maste ater hal- 
la OSS i de friska niyrtengrenarna nara afgrunden 
och just liar slackles facklan; den tankan genom- 
for migatt, vi maste blifva liar i natt, vi maste satta 
OSS i hScken, och ej flytta en fot ur stallet, annars 
Sro VI dodens barn, Nu foljde ett tyst kort ogonblick 
facklan svingades i luften, stottes derefter mot klipp- 
grunden och flamman blossade svagt, snart lyste 
den herrligt. Jublande vandrade nu vagvisarn raskt 
fram pa en bredare stig. Efterhand fick allt har ut- 
seende af konstens inverkan. Har voro starka led- 
stanger och murade trapper, hvilka gingo stelt ned- 
Jt; facklan lyste utofver gallret; en sky af vat- 
ten upplost till ett fint regn hOjde sig Ofver oss. 
Som den hvitaste mjcilk stortade liela iloden i dct 
svarta svindlande djupet. Vi genomvandrade ett 
langt hvalf, livarest floden har sitt nya lage och 
hvarigenom den med pilens snabbhet narmade sig 
fallet. Har var ej nagot racke, facklan upplyste 
strommen, briunande ho kastades deri, ocb det seg- 
lade med foglens hastighet; man var nara att svind- 
la dervid, jag kSnde alia nerver angripna, kallsvet- 
len trangde fram pa min panna, jag maste halla 
lig fast vid muren, och en stund hafta cigat pa 
det fasta hvalfvet Ofver oss. Det var omiijligt att 




10 11 12 



184 

har gora sig forstadd af nagon, sa haftigt brusade 
dea valdiga strommeri! 

En half timma derefter sutto vi alia tre uppe 
i ett stort rum, kring ett val dukadt bord. Vi ta- 
lade om Danmark, om alia vara vSnner, skalar 
druckos for dem, medan cascader och cascateller 
danade dertill. 

Det var en afton full af poesi, arm 1 arm 
stodo vi vid det Oppna fonstret, stjernorna glanste 
sa skont, och som ett hvitt flor sago vi djupt un- 
der OSS de brusande vattenmassorna, som uppstam- 
de en sang sa stark och evig, att ingen skald for- 
mar sjunga sa. 



xm. 



Mina stoflor. 

CEn sannfiirdig berattelseO 

I Rom ar en gata som kallas via purificaziorie, 
men man kan ej saga om den, att den ar jmri/i- 
cerad! Den gar upp och ned, kalstockar och son- 
derslagna lerkaril ligga kringstrodda har. Roken 
uppstiger fran osterians dorr, och den raidt emot 
qoende, Signoran — jag kan ej hjelpa det, men 




cm 



10 11 12 



185 

sant ar det — Signoran skakar hvarje morgon sina 
lakan ut genom fonstret. Pa denna gata bo manga 
framlingar; men i ar hoU fruktan for feber och 
elakartade sjukdomar de fiesta qvar i Neapel och 
Florenz. Jag bodde alldeles ensam i ett storthus; 
ej en gang vard och vardinna sofvo bar om natterna. 
Det var ett stort, kallt bus med en liten fuk- 
tig tradgard, hvari blott vaxte en Srtranka och en 
balffOrvissnad levkoja. Dock stodo i de h5gre liggande 
granntradgardarna blomstrande hackar med manads- 
rosor och trad fulla af gula citroner. De senare 
talte Yal det oupphorliga regnet, men rosorna der- 
emot sago ut som hade de atta dagarlegati hafvet. 
Aftnarna voro sa odsbga, i de kalla, stora rum- 
men , den svarta kaminen gapade mellan fonstren , 
utanfor var regn och rusk. Alia dorrar voro viil 
tilisUitna med las och basplar, men hvad hjelpte det, 
vinden pep i skarande toner genom dorrspringorna. 
De sraa pinnarna i kaminen blossade upp, men de 
skankte ingen viirme. Det kalla stengoUvet, de raa 
murarne, och det hoga loftet syntes blott vara till- 
kommet for sommartideu. 

Ville jag en gang hafva det ratt hyggligt, sa 
maste jag fOrst taga pa mig ludna resstoflor, rock, 
kappa och luden mossa; da kunde det bJifva tam- 
meligen lugnt. Jag blef nastan halfstekt pa den si- 
dan jag vande mot kaminen, men man maste i den- 



Clii 



lyi 



r- 



VD 



LO 



ro 



c\i 



o 



-a^ 



-LD 



%j- fr<'« 



-CM 



10 11 12 



186 



na verlden veta att vanda sig, och jag vred mig 
som en solros. 

Aftnarna voro nagot langa, men sa funno tan- 
derna pa att gifva nagra nervosa concerter, och 
det -var markvardigt med hvilken fardighet foredra- 
get tilltog ; en dugtig Dansk tandvark kan ej mata 
sig med en Italiensk. Smartan spelade pa tander- 
nas tangenter, som om Liszt eller Thalberg sutte 
framfor dem. Ibland rullade del i forgrunden, ibiand 
i bakgrunden, som nar tva krigiska chorer svara 
hvarandra, medan en stor framtand sjong prima 
donnans parti med alia smartans zirater, ruladeroch 
hoga sprang. Det var en harmoni och en kraft i det 
hela, sa att jag till slut knappt var menniska mer, 
Fran aftonconcerter blef det nattconcerter, 
och det var under en sadan, medan fonstren ska- 
kades af storm och regnet skoljde ned utanfor, 
sem jag kastade en vemodig blick pa nattlampan;' 
,mitt skrifdon stod nara vid , och jag ' sag ganska 
tydligt hur pennan dansade bort ofver det hvita 
papperet, som om den fordes af en osynlig hand, 
det gjorde den dock ej, den gick pa egen hand, 
den skref, men hvem dikterade? Ja, det ISter otro- 
ligt, men sanning ar det! Jag sager det, man ma- 
ste tro mig! Det rar mina stOflar, mina gamla 
Kopenhamns-stoflor, som for det att de voro ge- 
nomvata af regn hade fStt plats pS askmorjan i 
kaminen. Led jag af tandvark, sa ledo de af vat- 



187 

tensot. De skrefvo nu sjelfva sia biografi, ochjag 
tror den skall kasta ett Ijus (ifver den Italienska 
vintern anno 18-10 ocli 41. 

Stoflorna sade: 

"Vi aro tvenne broder: stofvel till hoger och 
stOfve! till venster! Det forsta yI minnas ar, att vi 
blefvo val ofversmorda med vax och derpa sfirde- 
les val putsade. Vi kunde speela oss i hvaran- 
dra, vi voro nastan en kropp, ett slags Castor och 
Pollux, en sort sammanvaxta Siamesare, som odet 
hade bestamdt till att lefva och do med hvarandra. 
Begge aro vi fodda Kopenhamnare. 

Skomakaregossen bar oss i sin hand ut i verl- 
den, och detta vackte Ijufva, men falska forhopp- 
ningar om var bestammelse. Den som Yi blefYO 
buina till, drog oss straxt i Oronen tills vi omsloto 
hans ben, ocksa gick han nedat trappan med oss. 
Vi knarkade af gladjel Det regnade utanfor, men 
vi knarkade annu — ! Dock biott den forsta dagen. 

Ack! h\ad har ar mycket vatt att ga igenom i 
denna verlden! — Vi voro icke fodda till Yatten- 
stoflor och kande oss derfore icke lyckliga! Ingen 
borste atergaf oss var ungdoms glans , som yI agde, 
da skomakargossen bar oss genom gatorna; hvem 
skildrar var lycka da vi en inorgon horde att vi 
skulle resa utrikes, ja till Italien, detta milda var- 
roa land, der vi skulle ga pa marmor och klas- 
sisk jord, indricka sol, och sakert atervinna viir 



IMI 






( 




10 11 12 



n 



[\j- 



188 



co- 



tn- 



ungdoms glans. Vi reste! — Den mesta tiden 
sofvo vi i kofferten och dromde om varma lander. 
I staderna sago vi oss val om , om der var v5tt och 
smutsigt likasom i Danmark. Vara sulor fingo 
kallbrand, de maste derfore tagas af i Munchen, 
och ti fingo andra sulor i stallet och de voro sa 
val gjorda, som ora de varit oss medfodda. Voro 
vi blott ofver Alperna! suckade vi, "der ar mildt 
och varmti" Och vi kommo ofver Alperna, men 
der var ej stort battre! Det regnade och blaste, 
traropade vi nagon gang pa raarmor sS var den is- 
kall och drog kallsvett ur vara sulor, och den v3- 
ta bilden deraf stod qvar , der vi hade sfatt. Mun- 
tert var det om aftnarna, nar uppassaren numrae- 
rerade alia hotellets stoflor och skor, och vi blef- 
vo stallde bland dessa frammande kararater, och 
horde af dem, om de stader de kommo ifrSn! 
Der var ett par vackra roda saffiansskaft med svar- 
ta fotter, jag tror det var i Bologna, de berattade 
oss om den varma sommaren i Rom och Neapel 
och orti deras vandring uppa Vesuvius; der hade 
deras fotter blifvit uppbranda af den underjordiska 
hettan. Ackl vi langtade nastan efter ett sadant 
dodssatt. Voro vi blott ofver Apenninerna! 
Vore vi blott i Rom - och vi kommo dit -! 
Men nu hafva vi gMt i regn och slask den ena 
veckan efter den andra! Allt skall man ju se, det 
far intet slut, hvarken med markvardigheterna eller 
med regnet! Icke en varm solstr31e bar veder- 




cm 



10 11 12 



189 

qvickt OSS, den kalla vinden susade omkring oss! 
Roma! Roma I For forsta gangeii dricka vi varma 
i natt fran den valsignade kaminen , och vi vilja 
dricka tills vi spricka! Ofverladerna arc redan for- 
bi, nu borja vl ga pa skaften, de brista ocksa! 
Men fcirran vl do denna sallga d(jd, onska vl upp- 
teckna var historia och att vara Ilk blifva forda 
till Berlin , for att hvlla hos den , som bar haft mod 
nog att sklldra "Italien som det ar!" Nemligen den 
sanningsalskade Nlcolal ; och sa fOUo stOflorna till- 
samman. Det blef ganska tyst, lampan slocknade, jag 
slumrade in, och da jag om morgonen vaknade, trod- 
de jag det var en drom; men jag sag till kami- 
nen, stoflorna voro aldeles sammankrymta, de sto- 
do som mumier. Jag sag pS papperet, som I5g 
bredvid lampan, det var fullklottrat, pennan hade 
verkligen lupit derofver, men det var oredigt, ty 
pennan hade skrifvit stoflornas memoirer pa gratt 
papper, jag upptecknade det sedermora. Och man 
maste erinra sig att det icke ar jag, utan mlna 
stoflor, som ropa ve ofver la bella Italia! 



\li 



(t 



XIV. 

Mejsarborgen- 

Hur otreflig iin vintern kan vara i Rom, skSnkef 
den dock dagar, skona som de behagligasfe vardagar 



fl 



'«E^4i^S^fe; 






Nil Nil Nil Nil Nil Nil 



llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llllllllll 
5 6 7 8 9 10 11 12 



I 



190 

i Norden; man far lust att komnia i det grona, 
och sadant finns der! Rosorna sta i flor, lagertra- 
den dofta — vi hafva manga stallen att vaija pa 
for v§r spatsergang. Nu vilja vi besolta ruinerna 
af kejsarborgen. De aro belagna pa en bergstrac- 
ka , midt inne i staden ; bar aro vinplantager , iin- 
gar, ruiner och usla bus; bar aro frodiga akrar 
och gula tappor, bvarest asnan gnagar tisteln och 
getterna soka det mossaktiga graset. 

Vid Forum star annu en stracka af fasta murar, 
stora hackar och krypande rankor hvalfva sig sasom 
en cascads vatten, langs sluttningen af branten ; 
hoga cypresser susa ofverst deroppe ; vi vandra 
den breda korvagen och narma oss en villa midti 
en iing, sa grOn och doftande, att vi icke kunna 
tanka oss att det nu ar vintertid, att vi aro i Januari 
manad. Resedor, levkojor och rosor dofta pa mar- 
ken; citroner och appelsiner skina pS traden mel- 
lan de morka lofven! Vi vandra genom en alle af 
lagertriid bort till den naturliga balkong, som miiren 
bildar emot Campagnan, vi se under oss de ensta- 
ka grafstenarne , den gula, bugtande Tibern , och 
langt ute vid horizonten en glasklar rand; det ar 
Medelhafvet. — Midti angen, der vi ga, aro tva be- 
tydliga oppningar i jorden ; de aro belt runda, och 
fran bradden, sa djupt man kan se, bekiadda med 
vintergrona; man skulle vara frestad att tro, det 
hvar och en af dessa halor vore en krater, som, i 
stallet for aska och lava, kastade gront och blom- 




cm 



10 11 12 



191 

ster, hvarmed liela den vidstrackta ruinen kunde 
Letackas. Under dessa oppningar stracka sig stora 
hvalf sS djupt , att dagsljuset ej nar botten af dem. 
Har, hvarest marniorbassinen mahSnda engang 
stod och ftirtjusande qvinnor badade slna skona lem- 
mar , omstralade af tusende lampor , omdoftade af 
rokelser, sang och harpolek, hoppar nu den vam- 
jeliga grodan; kanske denna Sr en af dessa mak- 
tiga kejsarinnor sjelf, som ar domd att slapa sina 
vata, tunga lemmar nere i raorkret, der hvarest hon 
fordom spann sina onda mordiska ranker. 

Blif nere i den svarta natt, osaliga ! Haruppe 
blomstra rosorna, den varma solstralen kysser la- 
gertradets grona blad , och franiHngen insuper 
har en skon bild af Sodern, som aldrig skall pla- 
nas ut fran hans minne. 

Vi vandra bort fran dessa frodiga grfina svalg, 
vi folja stigen, som vindar sig mellan blomman- 
de buskar han ofver hoga murar, en tradtrappa fo- 
rer oss ned i en annan del af kejsarborgen, till en 
kaltappa. Golfvets mosaik ar forsvunnen, sni^eln 
skjuter upp ur den yata jorden, der fordom Roms 
kejsare med sitt hof frossade "vid den yppiga 
tafein. Har doftade de kostbaraste ratter, flamingo- 
tUngor, almjolke, pafagelshjernor, har vaxlade dessa 
jordens stora under maltidfen sina rika dragter,har 
prunkade de med falska lockar, sminkad hy och 
fargade ogonbryn, guldstoft i haret och med skor, 
hvars sulor doftade af valluktande salfva. Den 



mu 



! 



i 



!! 



Nil Nil Nil Nil Nil Nil 



•tfes«!Jefe 



llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llllllllll 
5 6 7 8 9 10 11 12 



192 



stackars guldsmidda slafven stod-stel som kalstoc- 
ken nu ; om han hostade eller nos, blef han ka- 
stad i fiskdammen, for att gOda fiskarna, som skul- 
le sattas pa kejsarens bord. 

Hvilka minnen hanga dock vid delta stiille , 
har, hvarest Caligula, Commodus och Tiberius herr- 
skade? Skalden kastar med fOrakt dessa vanvettiga 
kejsares namn ut i yerlden; forbaiinelse hvilar of- 
ver dem till verldens anda! Skolpojken i den rin- 
gaste stad i Norden knyter sin lilla hand och kan 
ej bedja till Gud for de onda menniskorna. 

Pa kejsarborgens ruiner svafva deras onda 
andar; de flyga med tankens snabbhet ofver jor- 
den och droja blott der en fordomelse uttalas ofver 
deras lif och framfart! - Flyg ofver haf och land! 
Intel slagtskap, inlet politiskt forhallande, inlet be- 
skyddar eder nu.' I stan allena! - Menniskorna 
domma; Gud tillgifver! — Der ofverflOdet hvalfdes itt 
yppighetshorn, vexer nu den trefliga gronkSlen; de 
murar, som omsloto den djuriska lasten, bara' nu 
forsonlighetens breda skylande blad; olivtradet vaxer, 
der blodet flot. Vi vilja erinra ess Titus, minnas 
de adle, hvilkas lefnad kastar en solglans ofver min- 
net; vi vilja se p5 de doftande skOna rosorna , 
och for den evigt herrliga naturen gl6mma den sjunk- 
na storheten! 



193 



XV. 

Sand Knut. 



Val ar Danmark ett protestantiskt land, men 
manget helgons namn lefver der annu pa folkets 
tunga eller faster sig vid ett och annat stalle. I 
mSngen Dansk landtkyrka pralar annu madonnans 
bild , antingeu malad pa muren elier under hvalfvet, 
sa vida den ej blifvit ofverkalkad, eller ocksa p5 
sjelfva altartaflan. Vid solnedgangen ringa annu de 
danska landtkyrke-klockorna sasom i katholicismens 
tid till Ave Maria. 

Sand Knut rar det forsta helgon jag sasom 
barn horde naoinas, fastan min Lutherska kathe- 
ches ej talade ett ord om helgon. I min fodelse- 
stad barer annu en gamraal praktig kyrka delta 
helgons namn, bakom altaret hvilar bans ben. Sanct 
Knut var en gang i Danmark ett storre helgon Sn 
konung, tusen Ijus brinna p^ hans altare. Gille- 
skran*3 pralade med hans namn. Sasom liten hor- 
de jag historien om honom ; han blef af Jutarna 



*) Alven i Sverige qvarlefver hins namn; sa till exem- 
pel existerar annu i Malmo S:t Knuts-Gillet. 

OfVers. anm. 






I! li 



n 



[\j- 



co- 



3 



tn- 




194 

forfoljd till Fyen, derfOre aft han ville palagga dem 
skatt; han hvilade sig pd vagen och stenen hvar- 
pS han satt var mjukare an hans fienders hjerfan; 
annu ser man spar efter der han hvilade, jag sag det 
sasom barn och trodde derpa. I Odense i Sanct 
Albani kyrka sokte kungen raddning; fienderna 
skockade sig utanfor. Kungens tjenare Blake blef 
da sin herres forradare*). En sten kastades in ge- 
nom fonstret; den traffade konungens hufvud, han 
sjOnk i sitt blod framfor hogaltaret , hvarest han 
gjorde sin bon. Munkarna gjorde honom till hel- 
gon och i sjelfva Rom blef upprest ett altare ho- 
nom till ara. 

Sasom barn kom jag aldrig forbi S:t Knuts ■ 
kyrka utan aft jag tillslot mina ogon, och just da 
sag jag tydligt den bleke konungen, med guldkro- 
na pa det bliidande hufvudet, och med kappa af 
sammet och hermelin vandra under det hoga hvalf- 
vet upp till altaret. 

I verldsstaden Rom ligger till hoger pa gatan 
tran Engelsborg mot Petersplatsen ett munkkloster § 
med en kyrka, jag tror den kallas transmontane; 
ett af de manga altaren harinne ar invigdt at det 
danska helgonet kung Knut. Pa altartaflan sfSrhan 
med guldkrona o ch mantel af hermelin och sam- 

'^ mUkl^" kommer det danska taJesaitel ^falske 




cm 



10 11 12 



195 

met, alldeles sadan jag som barn tankte mig hononi 
vandra genom kyrkan som gommer bans ben. 

Den 19 Januari ar det S:t Knuts fest forkiin- 
nas i diario romano. Regnet skoljde ned, det var 
ett forskrackiigt vader ; men sSsora Dansk maste jag 
dock ut och se den danska hogtiden Bras. 

Jag kom in i kyrkan; der var Icke en enda 
menniska, tva sma talgljus brunno sa sorgligt och 
fattigt pa S:t Knuts altare. 

Detta kunde mitt hjerta icke fordraga, jag rai- 
ste atminstone veta hvarfore bar icke gjordes ho- 
nom mera ara. Jag ringde pa klockan till klostret 
en gammal munk kom ut. Jag fragade hvarfore 
S:t Knut ej hade flera an tva Ijus, hvarfore bar ej 
var nagon musik och festlighet. 

''Ack min herre!" sade munken, "vart kloster 
ar ett af de fattigaste i Rom ! vi hafva blott rad att 
fira en enda stor fest cm aret," och ban namnde 
denne, "da ar bar musik; da stralar kyrkan af Ijus. 
blott en gang om Sret hafva vi rad till att astad- 
komma dylikt! S:t Knutar fran Norden, och derifrSn 
far vart kloster ingenting I Sanct Knut ar fattig!" 
Jag fann att mannen hade ratt. 
Ensam stod jag framfor helgonets altare, mitt 
barndoms helgon! I hvars kyrka jag hade gratit 
vid min faders kista, i hvars kyrka jag ar confir- 
merad. Helgonet, hvars kyrka i sin storhet tjente 
mig till en mattstock for alia bergshfijder, ja till 



tUf 







cm 



10 11 12 



in: 



196 



och med f6r afstandet mellan jorden och stjernor- 
na. Sanct Knut, all verldens harlighet ar forgang- 
lig! I ditt fordna jordiska konungarike Ijuder in- 
gen messa mer for din sjal, der brinner Inget Ijus 
vid din graf. Och 1 sjelfva pMvens stad har du pa 
din fest blott tva fattiga talgljus ! Den storsta hOg- 
tidligheten ar att en landsman star vid din graf, 
och upplifvar det sorgliga minnet om dig, Sanct 
Knut. 




Colosseum. 

Flere intressanta foredrag har jag hort om 
det gigantiska i urverldens former; men jag begrep 
det ej ratt, forr an jag en gang fick se skelettet af 
ett mamuthsdjur. Det uppfylde en betydlig plats pa 
den stora garden, hvarest det lag. Hogt gras viix- 
te ut af ryggraden och omkring refbenen. Man 
kunde tro att det vore skrafvet af ett fartyg och 
ej af ett djur, som en gang hade lefvat. 

Ett mamuthsskrof af en annan sort, ett sten- 
skelett, som battre an alia booker forkunnar Roms 
forsvundna storhet iXr Colosseum. Det ar en ruin, 



cm 



10 11 12 



197 

en otroligt stor ruin, hela palatser i Rom aro upp- 
forda af dess nedrifna ruiner, ocli dock ar har ihvad 
vi aiinu se, en storhet sadan den endast finnes i Py- 
ramiderna och ilndiernas klipptempel*3; livarje pe- 
largang bildar stora gator, de sonderbrutna trapp- 
stogen fran golfvet till den Ofversta kornischen aro 
en hfil klippmassa, bevaxt med gras och arter, och 
branten kunde gerna bara en liten stad. Har uppe 
ar byggdt ett litet hus med sma sneda fcinster , hvar- 
uti bo menniskor. 

Hela ruinen bildar en oppen kyrka med man- 
ga aitaren; korset stir midt under Guds klarahim- 
mel. Capusinermunkarna vandra har hvarje Fredag 
i procession, och en af broderna haller en predikan 
har, hvarest fordom vilda djur rasade, hvarest gla- 
diatorerna brottades och utan ett end,a rop af smar- 
ta uppgafvo anden. Har pa den solbeiysta bran- 
ten, hvarest sprackliga Odlor i ro fa utklacka sin 
yngel , sutto Roms kejsare med sina purpurkladda 



i m 



*) Ampiiitheateriii Verona arannusa viilbibehallen, alt 
den lidens doda, om de kunde uppsta och koinma 
dit, skulle tro att det vore blottiiagra veckor sedan 
de sutto pa delta stalle. Men hela denna theater 
jemiord med Colossedin ar dock blott ett barnverk; 
detsamma kan sSijas om amphiteatern utanfor Capua, 
iivilken, ehuru den gil'ver det biista begrepp om 
den tidens byggnadskonsl, dock i storhet fdrsvinner 
aldeles lor Colosseum. 



(t 



1K?»1 



^^S^^aSf^iy^^ *^*—- 



Nil Nil Nil Nil Nil Nil 



llll|llll llll|llll llll|llll mil|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llllllllll 
5 6 7 8 9 10 11 12 




198 

hofman. Der nu trasiga tiggare hafva sin plafs, 
svafvade fordom Vestalernas h\ita slojor. 

Vid fullmanens sken bor man fCrsta gangen 
trada hit in, det ar en tragedie, formad af sten, 
vi da uppfatta. Vid fackelsken bor man genomvan- 
dra dessa valdiga hvalfbagar , uppstiga till trappan 
der ej sten utan klippblock bilda murarna. Hvil- 
ken dodstillhet! hvilken storhet! — Vi hafva icke 
tanke for nagot annat, vi glomma hvardagslifvets 
jammer. Stenarne omkring oss hafva en stamma, 
stjernorne i^fver oss sta i forbund med dem. I en 
stor omgifnSng kanner sjaien sig stor; Colosseum 
predikar for oss cm verldslifvet , om menniskoslag- 
tets storhet och vanmakt, sa att sjaien upplyfles 
och odmjukas deraf. 



XVII. 

Carnaval. 

Hvad som gor den Romerska carnavalen sS 
liflig och egendomligt rik framfiSr samma fest p4 
hvarje annat stalle, grundar sig derpa att har ar 
carnavalsfesten pa gatorna inskrankt till sex dagar, 
och pa hvarje af dessa ater till tre timmar. Blott 
il corso och de narmaste sidogatorna bilda scenen 
for denna folkfest. Allt concentrerar sig, bade tid 




cm 



10 11 12 



199 

och rum. Gladjen ar liiir en champagnestrale, 
biigaren skummar, den tommes genast och — sS 
kommer fastan. 

Goethe har sa askadligt skildrat den Romer- 
ska carnavalen, som ar Mn ar, mad obetydliga 
variationer , ar den samma , att ingen kan gora det 
battre; hvarje ny beskrifning ar derfore Ofverfliidig. 
Jag vill ocksa ej gora iiagon , men blott for att na- 
gorlunda fullkomna min bild af Rom, inlagger jag 
liiir en liten skizz i boken. Egenheterna tillhora 
lielt och ballet carnavalen 1841. 

I purpur och guld sitter senatorn pa capito- 
lium, omgifven af brokigt kladda pager, en depu- 
tation af judar infinner sig och beder om tillstand 
att annu ett ar fa bo i det at dem anvista qvar- 
terct: Ghetto. Do erhalla denna tillatelse, sena- 
torn siitter sig i en gallavagn, capitoliums gamla 
klockor ringa; detta ar tecknet till carnavalens bor- 
jan. Vagnen kiirer i sakta mak ned mot piazza 
del popolo^ och bakom den framstrommar nu ur 
palatser och bus ett hvimmel af menniskor. Men 
iifverallt rader den storsta ordning, hvarje dame 
tors fritt vaga sig ut i karlklader, utan att detfal- 
ler nagon in att fornarma henne, eller gora min- 
sta tecken, som kan vacka hennes fruktan. ~ Roligt 
ar det att se huruledes fattigt folk veta att for- 
forhjelpa sig till en carnavalsdragt; de fasta sallat 
iifverallt pa sina klader, dermed ofverdraga de si- 
na skor, dermed gora de sig en peruk pa hufvu- 



I \\i 



I! 



r~- 



VD 



LO 



en 



c\] 



o 



-en 



t 




10 11 12 



200 



li 



mi 



(let. Man och hustru, ja stundom barnen med aro 
helt och liallet kladda i sallat. En appelsinskal ar 
utskuren till glasogon, det ar hela deras prydnad; 
men dock med mycken gravitetisk och kunglig hall- 
ning vandrar det fattiga akta paret genom gatorna, 
Fran piazza del popolo, begifver sig senatorii 
mod sitt folje uppat il corso. Alia fonster och 
balkonger aro har ofverdragna med roda, blaa och 
gula sidendraperier; ufverallt ar bar uppfylldt af 
menniskor, en stor del i costymer med och utan 
masquer. Langs St husen tatt vid viiggarna sta sma 
rorstolar eller bankar, hvilka uthyras, och hvarpS 
de mera phlegmatiska taga plats. Som oftast aro 
bade hastar och vagnar utsirade med gront och 
Oaddrande band. Man ser ofta kuskar, gamlakar- 
lar med akta italienska fysionomier, vara utkladda 
sasom fruntimmor; en mops sitter som lindcbani 
vid sidan. Andra vagnar aro utstyrda sasom fing- 
fartyg och hafva en besattning af lika kladda raa- 
troser eller flicker i uniform. Nar tva sadana far- 
tyg motas uppstar straxt en valdig kamp, i hvil- 
ken confetti*) regnar ned, ickc med handen, utan 
oste ur stora skalar. Pa fartygen och emellan sjelf- 
va vagnarna rorer sig en oraknelig menniskomassa. 
Motas tva pulcineller eller arlechiner, sa taga do 
hvarandra under armen, och storta ham med skri- 
kande och hojtande. Likartade masquer sluta sig 



i'ii 



*3 Roda och Iivjia kiilor -if 



gips. slora som iirtor. 




cm 



10 11 12 



201 

till dem, och snart jir det en hel skara, som ju- 
blande banar sig vag inellan de korande och gaen- 
de; det ar som nar en brusande vattenpelare far 
iifver ett sakta upprordt Iiaf. Vid solnedgangen 
Ijuda kanonskott, vagnarna viinda om pa sidoga- 
torna; soldater, som varit posterade pa nagot af- 
stand fran hvarandia, samlas nu till en marsch ge- 
nom gatorna. Ryttare rida langsamt efter, andra 
gangen rida de fortaie, och tredje gangen gar det 
i full carrier. Det ar teckiiet till att kapplopnin- 
gen skall begynna. 

Pa piazza del popolo aro hoga tribuner upp- 
resta, en Hna ar spand 5fver gatan och bakom den- 
na halla sex eller sju halfvilda hastar, behangda 
med platar af jern, som vanda piggarna inat, och 
pa ryggen aro de fullsatta med brinnande tunder. 

Linan nedslappes, hastarna rusa astad, siden- 
band och glitterguld pa mahnar och sidor rassla 
och naddra. "Cavalli! Cavalli!" Ijuder det i vildt 
skrik fran den otaliga mangden, och plats oppnas 
for de framat stortande hastarna, som blifva annu 
mer skygga af skriket. De flyga forbi, och gatan 
bakom dem fylles ater af den oerhorda mennisko- 
massan. 

Forran hastarna uppna malet aro de oftast sa 
utmattade, att de blott komma i jemt traf. Emed- 
lertid ar dock den yttersta andan af gatan afstangd 
med stora tacken, som pA ett litet afstand fran 
hvarandra aro upphangda fran bus till bus. Yore an 

9 



(I 

I, 
II I 



202 



f 



hastarna i deras vildaste lopp, skuUe de dock hej- 
das har, invecklade i dessa vafnader. 

Mycket narraktigt ser det ut, nar stundomhiin- 
der, att en hund tillfiilligtvis inkommer pa den till 
kapplopningen bestamda gatan ; ty fa nu de narmast 
staende lust att jaga hunden, sa fOljer hela laden 
exem]>let, ocb hunden maste astad genom hela ga- 
tan. Skrik och handklappning fran bada sidorna 
halla honom midt pa gatan. Nu ar der ett jubel! 
Den stackars hunden maste afven gora kapplop- 
ning, och ar det nu en tjock, fet liund, sa ar det lika 
omkligt som lojiigt; han kan knappt Ivfta fotterna, 
och maste oupphorligt galoppera. 

Det ar roligt att under carnevalstiden cm aft- 
narna komma in i ostederna, hvarest man stundom 
trafiar ett helt sjillskap lustiga masquer, som sit- 
ta och dricka sin "foglictta", inprovisera en visa eller 
dansa "saltarello." Pa gatorna komma hela skaror 
med sang och tamburincr; en brinnande fackla ba- 
res framfor dem. I deras masqueraddragt gS de 
till theatrarna, i synnerhet de mindre, och publi- 
ken spelar der likasa mycket som skadespelarne. 
Jag foljde en sadan skara till theatro Alibert. Om- 
kring tredjcdelen af askadarne voro i costymer: 
riddare i rustning, blomsterflickor, arlekiner och 
grekiska gudar sutto emellan oss andra hrardags- 
kladda menniskor. En af de storsta logerna var 
aldeles uppfylld af unga Romerska skonheter, alia 
kladda som Piero, men utan masquer och smink; 




cm 



10 11 12 



I 



203 

de voro sS lefnadsglada och sa intagande, att det 
var en gladje att se dem, men de drogo ocks5 he- 
la uppmarksamheten fran skadespelet. Har ^afs 
en omtyckt tragedle: Byron i Venedig, England och 
Missolongi! Den var mycket rorande, men publi- 
ken var munter! En simpel karl mad tjockt, svart 
skagg, kladd sasom en bondflicka, salt uppe pS 
galleriet, han latsade vara rord ofver stycket, dra- 
perade logon an med sitt forklade an med sin'klad- 
ning, torkade ogonen och applauderade! Publikens 
ogon voro oftare p8 honom an pa BjTon i Missolongi. 
Den sisfa karnevalsdagen ar alltid den muntra- 
ste; den slutar med bouqvetten for hela festen det 
glansande, praktiga "Moccolo". Det var sardele's lif- 
ligt delta ar.«) Har kom ett utkladt akta par pa 
famnsh()ga styltor; de rorde sig djerft mellan vag- 
nar oeh de promenerande. Har briimmade tvenne, ut- 
kladda till bjornar, den ene hvit, den andre kol- 
svart, fastkedjade vid hvarandra ; dem foljde en 
mjolnare, bunden vid en sotare. Har hoppade en 
annan omkring med lotterinummer; pa kullen af bans 
halt var en blSsa. Der kom en annan med en 
orgel pa en karra ; ur hvarje pipa stack en lef- 
vande katt fram sitt hufvud och skrek jeramer/igt, 
ty ban hade ett Jitet snOre om halsen p5 hvarje 



I ; sista dagen a/' carnevalen var den 25 Febniari 



tlN 



I 




cm 



10 11 12 



I 



204 



katt, och pS det sattet spelade han. En vagn var 
«tstyrd som en blomsterthron , och pa den salt en 
forntida sangare, med tystnad harpa, men 6fver honom 
satt ett Jyckohjul med manga flaggor och vande sig 
for vinden. En annan vagn forestallde en gigantisk 
violoncell, pa hvarje Strang hvaraf red en karrikatur; 
qvinten bar en liten fin jungfru, och alia fyra stran- 
garna sjongo i hogan sky, allt efter som spelman- 
nen, som stod vid sidan af violinen, strok personerna 
ijfver ryggen med sin slrake. 

Pa gatan regnade det confetti och blommor, 
dock mest af de sednare, ty detta ars Februari 
var rik pa violer och anemoner, Jag sag Don 
Miguel, den verklige Don Miguel, vandra civilt 
kladd i trangseln; han fick en handfull confetti. 
Drottning Christina af Spanien hade sin plats p§ en 
balkong; confetti och blommor voro hennas va- 
pen. - Nu Ijod signalen till kappranningen; denna 
dag blef en af askadarne dodad af de jagade bS- 
starna. Sadant sker arligcn; liket blef fordt afsi- 
des. Gladtigheten afstannade likval icke; "moccoli! 
moccoli!" aterljed det, ocli i ett nn strackte sig 
fran alia fonster, fran alia balkonger, ja fran sjelf- 
va taken, langa ror, kappar ocli stiinger, fullsatta 
med sma brinnande vaxljus. De kiirande, som un- 
der kapplopningen hade mast halla pa sidogatorna, 
uppfylde ater il corso ; hastarna , kuskens liatt, bans 
piska allt var fullsatt med brinnande vaxljus. Hvar- 
je dam i vagnarna holl sitt Ijus, hviiket hon sokte be- 



205 



skydda mot det motsatta partiet, som strafvade att 
slacka det. Kappar med nasdukar hviftade i luf- 
ten. Ett skrik och ett ropande, hvarom ingen kaii 
gOra sig begrepp, som ej hcirt det, dofvade alia 
oron: "sensa moccolo! sensa moccolo!" Sma 
pappersballonger med Ijus i svafvade ned uti 
trangseln. Det tycktes som om alia himlens stjer- 
nor, vintergatan ej undantagen, gjorde en vandring 
genom il corse! Luften var upphettad af de manga 
Ijusen; oronen dofvades af skriket. Allt hvar 
som den vildasle bacchanal, — och ater i ett nu 
slacktes alia Ijusen; man sag det sista, och detblef 
miirkt, det blef stilla. Kyrkklockorna ringde, den 
langa fastan begynte. 

Morgonen derpa kOrde den ena valpackade 
vagnen efter den andra bort med de frammande , 
bort Mn det dodstysta Rom, der alia gallerier vo- 
ro stangda, alia tailor och altarprydnader betackta 
med svart ofverhSnge. — Det bar af till Neapel. 



XYIII. 

Pegasus och f^etturin-hastarna. 

(En dialog.) 
Man har fatt resebeskrifningar p5 sa manga 
olika satt men som dialog tror jag annu icke. 



II 



fe 



t 



cm 



10 11 12 



-I g- vy 







206 

Den 24 Februari 1841 korde tidigt om mor- 
gonen en val packad resvagn fran Rom , ut ur por- 
ta sanct GioYanni , dragen af tva vauliga hiistar och 
en forlOpare, sa skon, sa liflig och full af eld - 
det var Fegasus sjelf. Och det var mycket san- 
nolikt att han latit sig forespannas, ty i vagnen 
suttoMpoeter, och dessutom en andlig sSngare, sa 
I'flig , sa ungdomsglad , nyss utsluppen ur klostret 
for att i Neapel studora generalbas. Redan i Al- 
bano alkastade han munkkapan och pSdrog en svart 
kavaliersdragt. Han kunde nastan ocksa galla for 
poet. Och sa var der en Signora, som svarmade 
for poesi och poeter, men hon kunde ej tala att 
aka baklanges. Det var som man ser ett sallskap, 
mycket tillstandigt for Pegasus att draga. De togo 
vagen till Neapel; „u skola yi hora dialogen. 

Forsta dagsresan. 
Pegasus. 

Ofverantikavagar, forbi milslanga vattenled- 
ningar som prSla likt kolonner till ett slotts fOrsal, 
forb. buskbevaxta murade grafvar, _ g3r va.en 
till Albano. En Kapucinermunk med tiggarpSsen pS 
nacken var den forste yi motte. Vi narma oss Ascanii 
f Som en valdig murkoloss nara vagen hojde 
clen s.g ofver gras och buskar ! Sjungen dock der 



207 



on), J skalder der inne i vagnen, sjungen ora Roms 
campagnal 

Vetturin-hastarna. 

Vill du bara se till att du ocksa drager! Hvad 
skolla sadana sprang betyda. Nu gar det uppfor, 
I Albano beta vi hela tva timmar ; hafren ar god, 
stallet ar stort; ack, vi hafva langt innan vi komma 
till hvila i aftoni — 



iif^ii 



I 



Pegasus. 

Vi aro i Albano! Har pa gatan ar ett bus; vi 
komma der tatt forbi ; det ar blott litet, bara tva 
vanjngar, och ganska smalt. DiJrren cippnas; ei» 
jagare trader ut, ban bar bleka kinder och svaria 
ogon! Det ar Don Miguel, exkungen af Portugal; 
derom kunde gOras ett poem I HOren det, J poeter 
i vagnen! Nej, de hOra ej, den ene gor sig intres- 
sant for Signoran , den andre sitter med tankarna pa 
en tragedie. 

Vetturin-hastarna. 

Nu hafva vi betat, lat oss nu komma astad ! 
Vagen ar lang och gar upp och ned; se ej pa de 
stenarna, det ar Horatiernas graf, det ar en gammal 
historia. Ga bara pa! 




10 11 12 






t 



208 



Pegasus. 



Hviika praktiga trad, hvilka ranker af evigt 
gront! Djupt mellan fjellen g^r vagen , kallorna 
poria, och hcigt pd bergen mellan tradens kronor 
synes Aricias valdiga kyrk-kupol.' Klockorna ringa; 
vid yagen star ett kors; vackra flickor vandra fOr- 
b., niga for korset och lasa sin rosenkrans. Vi 
nalkas Genzano; poeterna stiga ur vagnen, de vilja 
se ^em.-sjon, som en g^ng var en krater! Ja det 
ar en aldre historia an den om Horatierna! Lat 
OSS spnnga bort medan poeterna svarnia : i Vel- 
letri kunna de ju inhemta oss; Vi vilja springa!- 

Vetturin-hastarna. 

Den framste hasten ar som vore han gaien! 
Han kan ej sta, han fcan ej gS! Han ser likval ut 
att vara gammal nog for att hafva lart det. 

Pegasus. 

Djupt under oss ligga de grona grasbevaxta 
trasken och Circes klippo vid hafvet! Vi aro i Ci- 
sterna, den liHa staden, hvarest apostelen Paulus 
blef emottagen af vannerna fran Rom, da han nar- 
made s.g denna stad. Sjunger derom J skalder! 
Attonen ar skon , stjernorna glansa. Det ar en 



i 



#. 



\" 1 



209 

vacker flicka i Cisternas vardshus; se pii heiine J 
skalder och sjungen om den lagande liljan i trilsken! 

Andra dagsresan. 

Vetturin-hastar na. 

Ga nu bara lite sakta , icke i galopp ! Framfur 
OSS korer en vagn, den vilja vi ej komma forbi! 
Heir du ej sjelf, der ar tyska damer i vagnen, de 
hafva ingen herre med sig, och hafva bedt om att 
fa vara i vart sallskap, ty de aro radda for rofvare. 
Har ar ej sakert! Vi hOrde for ar och dag sedan 
kulorna har pipa omkring vara oron. 

Pegasus. 

Regnet strommar ned! Allt omkring oss star i 
vatten! Rorhyddorna tyckas segia bort fran de smS 
ofversvammade grona oarna. Latom oss trafva duk- 
tigt! Vagen Sr jemn; der borta ligger ett praktigt 
kloster, munkarna aro borta, dunsterna frSn trac- 
sken hafva bortjagat dem. Rlostret star med groot 
mogel pa murar och marmorkolonner ; gras va- 
xer pa golfvet; flSdermossen flyga under kupolen , 
Vi springa in genom den oppna porten, raidt in i . 
kyrkan och stanna der! Da skuUe vi fase, huruledes 
den dam vi draga, blefve forvandlad till en vac- 






V?? 


^ 


1 


^ 


1 


^ 


i 


= 



i 



*i£^-*^- ■-•^■- 



llll|llll llll|llll llll|llll 

2 3 



llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|lll 
4 5 6 7 8 9 10 11 12 



fr 



L 4!/ 



210 

ker marmorbild af idel fdrskrackelse I Sa skulle 
ni hora, hur var capellmastare sjunger; bans stam- 
ma ar sa skdn , ban sjunger en hymn for sin frals- 
ning; och bada poeterna fortaija all verlden om 
deras lifsfarliga afventyr i de Pontinska traskeni 



Vetturin-hastarna. 

Tag dig i akt for piskan. Hall dig midt p§ 
vagen; nu aro vi snart i Terracina; der skola vi 
hvila, och pa gransen skola vi hvila! Det ar det 
basta af hela resan. 



1*6 gas us. 

Solen skiner pa de rodgula klipporna, triisken 
ligga bakom oss! Tre hoga palmer sta tatt vid vft- 
gen! Vi iiro i Terracina! Hvar blef v3rt sallskap 
afV Den ene poeten gick uppSt fjellen mellan de 
hoga cacterna; baromkring ligga tradgSrdar med 
citron- och appelsintriid, hvarje gren svigtar af 
den guia, glansande frukten. Han stiger upp till 
ruinerna af Theodoriks borg, ser mot norden utof- 
ver de grasgrona trasken och bans hjerta sjunger: 

— min F'iv f 
Mill fattre , duftende Bofe! 



211 



r~- 



Og Jtu mill Puslinif! mit Alt, mit Liv, 
Min Oiesteen og mit Tidsfordriv 
— Dtt linop paa miii Rose I" *) 

Men den andre poeten sitter nere vid hafvet, 
ja ute i sjelfva hafvet pS klippstyckenj han fuktar 
sina lappar med salta droppar och jublar: du sval- 
lande haf , du stilla haf! du famnar som jag hela 
Jordan; den ar din brud, den ar din sangmO! Om 
den sjunger du i stormen. I din hvila drommerdu 
om himlen! Du klara genomskinliga haf! — '' 



H 



^ 



LO 



ro 



OJ 



Vetturin-hastarna. 

Det var riktigt god hafre vi fingo i Terraci- 
na! Vagen var ganska bra, och vi hollo sa lange 
vid Doganen i Fondi ! Se nu g5r det uppat bergen; 
hvad tjenar det till! — Forst upp och sedan nedl 
Det ar just ett vackert nOje. 

Pegasus. 

Tarpilarna bafva for vinden ! Vagen shngrar sig 
som en orm uppat bergets sida forbi forfalina 
forskansningar och oliv-skogar , bestr^Iade af den 
roda aftonsolen! En romantisk vacker stad pa fjel- 



*) H. P. Holsf. 



I' 

i 



o 



-(T\ 



I 



-LD 



I! !i 




cm 



10 11 12 




^'^ist^^ltei 



»"*5'' 



212 

let "Sfver oss , och en fora af bonder hiirnere pi 
vagen, Det ar poesi i dessa berg! Kom hit hvem 
som kan sjunga! sitt opp pa min rygg! Mina po- 
eter der i yagnen sitta och slumra. Vi flyga a- 
stad i den stiila , stjernklara aftonen forbi do cyklo- 
piska murar, der den lummiga vinrankan hanger 
som draperier cifver klyftorna, som mShanda dolja 
en rofvare! Forbl den sonderfallna graf, der Cice- 
ro foil for mordarnes dolk! Vi narma oss mellan 
lagerhackar och glansande citroner bans Villa. I 
Mola di Gaeta dromma vi i natt! 



I! 



Vetturinhastarna. 

Det var riktigt en belvetes vag! Hvar skola 
vi afa? Hvar skola vi dricka? Ar blott hafrengod? 
Ar blott yattnef friskt, och m^tte vi finna" en 
krubba for oss hvardera! 



Tredje dagsresan. 



Pegasus. 

■ Under orangernas loftak satt den skona Sig- 
tioran; en af poetefna upplaste hogt italienska San- 
ger, skona och klangfuUa ; capellmastaren lutade 
sig mot ett hogt citrontrad och horde pa, och sag 
i detsamma mellan cypresserna ut3t hafvet, der 



213 

soIstrMama lekte pS skeppens hvita segel. Den 
andra poeten fl6g ofver falten och plockade roda 
anemoner, bandt kransar, tog emellanat glansan- 
de appelsiner, lekte med dem och kastaJe dem som 
guldapplen i den rena luften! Det var hogtidihans 
hjerta^ det var sang pS bans liippar! Han kande: 
"jag ar ater i Italien." Hastarna stodo i stallet, 
med hufvudet i krubban, de madde rattgodt: men 
hvar stod jag, Pegasus? Det var en lucka pa vag- 
gen och den var oppen; jag stack ut hufvudet och 
sag ofver citrontradens toppar de morka ry- 
presserna och den hvita staden pa landttungan i hafvet, 
och jag gnaggade , sa att jag tror poeterna kunde 
igenkanna mig derpa. 



i m 



i 



Vetturin-hastarna. 



Sa, nu lunka vi harifran! Till Sancta Agatha, 
der ar godt foder! Och derpa till Capua, den star- 
ka fastningen med det daliga vattnet! Men s5 lider 
det till slut med resan, 

Pegasus. 

Hvad bergen aro bla, hvad hafvet Sr blatt! 
och hur himmelen ocksk stralar i blatt! det ar en 
enda farg i tre nuancer; det Sr kariek uttalad p5 
tre sarskilta sprSk. Se hur sljernorna findra, se 



( 



Olft.S'f- 



'"-^ 



lllllllll lllllllll lllllllll lllllllll lllllllll lllllllll lllllllll lllllllll lllllllll 

5 6 7 8 9 10 11 12 



214 



huru staden framfor OSS stralar af Ijus; detarNapoli, 
det ar den skdna staden, den lifliga staden, Napo- 
li! Napoli! 

Och sa voro vi i Neapel ! 



XIX. 

Malihran-Garcia dr dod! 

Teatern San-Carlo var stSngd och skuUe for- 
blifva det under hela den tid jag kunde vara i Ne- 
apel. Det stora praktiga huset med sina basreliefs 
forekom mig som ett grafmonument ofver sangens 
drottnlng, henna, som jag for sju 5r sedan har hOr- 
de for forsta gangen. Hon ar dod, Malibran-Garcia, 
sangens drottning! 

jag minnes henne, hon star lefvande fiSr 
mig fran denna forsta afton! Man gaf operan Nor- 
ma, som da var ny; jag kande den icke, jag hade 
aldrig hOrt Malibran. 

Huset var ofverfylldt! mitt hjerta klappade af 
langtan! Ridan rullade upp, Druidernas chor Ijod 
genom skogen — och snart , upptriidande i hvit 
dragt med kransen cm sin panna, stod nu Nor- 



215 



ma-Malibran der, som vore hon sSnggudinnan sjelf; 
lion afskar den friska ekqvisten och sangen IjOd — 
ja , det Yar den hciga sSnggudinnan sjelf ! sa hade jag 
aldrig fdrr hort sjungas! detvar sasom om hjertats 
djupaste kanslor hade uppenbarat sig i toner; mitt 
brost utvidgade sig dervid; jag kande en ofiivillig rys- 
ning sasom Yi alltid kanna, nSr nagot gudomligt 
uppenbarar sig for oss. — Hon tystnade och en storm 
af jubel uppfyllde hela huset, men der hordes ock- 
sa en skarande pipa, en enda, men dess hYissling 
genomtrangde allt; afundsamhetens orm hYastemot 
sSngens drottning. Hundrade hander knotos mot 
den, tusende stammor maktade ej ofverrosta den. 
Men jag hade blott oga och 6ra for henne ! HYilken 
s5ng, hvilket spel, och det Yar en skon qYinna jag sag! 
— eviva la divina ! genljod det fran hvarje horn a' 
det OfYcrfulla, stora huset! Blommor regnade ned om- 
kring henne och mellan blommorna hYaste ormen. 
Jag horde Malibran sedan i "la pruova,'^ — 
hvilket lif, hvilken sjall Alia blefvo hanforda! 
det Yar ett jubel, ett akta NeapoUtanskt jubel, och 
om delta har man intet begrepp i Norden ! — Stam- 
morna korsade hvarandra med de lifligaste utrop; 
hundrade roster folio in och sjongo themat af den 
slutade sangen, och i sin hanforelse trodde de, att 
de ocksa kunde sjunga ! Alia ogon flamma; man 
springer upp pa bankarna; der klappas med ban- 
der och fotter; blommor, Yerser, kransar, ja, lef- 
Tande dufvor flyga frSn logerna och parterrenl 






i 



II 



216 



It 



' PS satnma Srstid som nu var det jag den 
gSngen horde Malibran i Neapel. Allt hade Ak ny- 
hetens doft; en sydlandsk varme och glans lag of- 
ver det hela, och nu - hum forandradt! Den 
gSngen stod dag for dag en pelare af rok frlin Ve- 
suvs krater; nattetid forvandlades den till eld ; kro- 
nan, stammen och rotterna, det hela speglade sig i 
den klara viken. Nu deremot 1% ett tocken ofver 
kiatern; kampen sof derinne. 

Den gangen sag jag Men blaa grotta," hvars 
djup ar det lysande vattnet, hvars vaggar tafla i farger 
med ^Skerblommans blad, grottan, den ingen skald 
formar skildra, ingen mSlare visa oss; nu var den af 
storm och sjogSng sa godt som bestandigt stangd. 

Vesuv Capris grotta och Pompeji, de dodas 
stad, voro for mig Neapels tre underverk; och af 
dessa helsade mig nu, i oforandrad gestait, blott 
de dodas stad. Af hvad min erinring prisade och 

\ZV ^T^St'"'- J«S nu blott det, som till- 
h6rde de doda. I de dodas stad tankte ag pS de 
dOda, tankte jag pS Malibran-Garcia , sangfo4ln i 
hvars ^toner jag funnit uttryck for allt hvad m^in sjal 
den gangen kande for Italiens under och fagring. 
Itahen och Malibran voro for mig beslagtade som 
ord och melodi till en alskad sang; man kan ock- 
sa skdja dem At! - och nu var hondod! - hon, 
som , s5 mycket af det vi beundre var beslagtad 
med Byron, fann sin dod i det land, som gaf ho- 
nom iifvet. 



217 

En af de sista aftnar jag denna gang var i 
Neapel, kom jag iifver Largo del castello. Fasa- 
den af de sma theatrarna har pralade med malade 
bilder, som visade effects-scener af den opera el- 



ler farce, som skuUe gifvas innanfor. 



Jaa; gick till 



theatro del Fondo, hvarest sujetter fran San Carlo 
gafvo opera. I afton var det Norma; en miss 
Kemble, livars namn ar beromdt i tidningarne, sjong 
Normas parti. 

Hade England gifvit en lefvande for den do- 
da! Miss Kemble sjOng — Neapolitanarne sutto 
stilla! mycket stilla! jag tror de siJrjde. 

Malibran-Garcia ar dod! 



'fl 



XX. 

Utsigl frdn mitt fonster. 

Det ar Piazza Fiorentini vi se; en plats, nStt 
upp sa bred som en vanlig gata hos oss i norden, 
och djupet ar som bredden; tatt vid en trang, kro- 
kig grand utbreder sig facaden af en liten kyrka, 
ofver hvars oppna fol-gard grannfruarna hafva hangt 
sina torkklader, alltifran de persedlar, som zc/te skul- 



i 




iftf.st^ -V' 



218 

le synas, intill de brokiga kladningarna, som skuUe 
synas. ' Tvenne unga prester, lasande i deras evan- 
geliibok, ga upp och ned i Yapenhuset. UtanfOr 
sitter en gammal "Mor lille" och saljer pengar. Hon 
ar fattig mans vexlare ; planen ar liennes kon- 
tor, det lilla bord, hvars skifva Sr en kassa med 
messingstradar ofver, ar hennes penningekista; der 
ligga de sma mynt, dem hon mot procent saljer 
(ov de storre! Men handeln gar dock icke ratt 
friskt. Nara henne star, brokig som "bilderna i en 
ABCbok," en fruktbutik med mosaiker af citroner 
och appelsiner! Bilden deruppofver, der madonnan 
laskar sjiilarna i skarselden, ar en passande skylt. 
Hela planen ar belagd med breda lavaflisor; dear- 
ma hastarne kunna icke fa fotfaste utan halka, och 
pryglas derforo under skrik och rop. Icke mindre 
an sexton skomakare sitta och sy till venster* de 
tvk narmast dorren hafva allaredan tandt Ijus- de 
rifva hufvan af den arme pojken och sla honom 
med appelsiner pa magen, han tyckes protestera 
emot att dessa anvandas till utvartes bruk. I alia 
husen ar jordvaningen utan fcinster, men forsedd med 
Oppna breda butikdorrar; utanfor den ena brannes 
kaffe, utanfor den andra kokas soppa p5 kastanier 
och brod, och mannen haller spisnlng; folk, kladda 
i trasor, spisa ur stenkarl. 

I husens hogre upp belagna vadngar hat 
hvart fonster sin balkong, eller g5r denne Mngs mod 
hela etagen och bar en blomstrande parterr, stora 




219 



rabatter mec! citron- och appelsintrad ; de mogna 
frukterna i det grona skina sasom Hesperiens stjer- 
nor; en Eiigelsman i nattrock har sin gungstol dep- 
ute, nu gar stolen bakut och Britten slar till stier- 
norna med sin stolta nacke. Men hogt ofver kvr- 
ka och hus hojer sig klippan med fastningen S:c 
Elmo; aftonsolen beskiner de hvita murarna, tor- 
nen och telegrafen. Nu sjonk solen och klockorna 
ringa till Ave Maria; folk strommar in i kjTkan 
lamporna derinne strala genom fonstren. Rostaura- 
torerna satta Ijus i sina hvita papperslyktor; sko- 
makarne fa hvar sin lampa; det ar ju en fuUstan- 
dig illumination! "Mor lille" tillsluter sin penninge- 
butik, och hennes pojke lyser henne hem med ett 
tiindt Ijus i en pappersstrut. I kyrkan sjunges, pa 
gatan stojas, bada delarne smalta forunderligt till- 
sammans. Men hvad ar det? En procession kommer 
fran den tranga gatan; hvita masqueradeskepnader 
hvar och en med ett Ijus i handen, fyra man, li- 
kaledes i hvita rockar med hattor pa liufvudet, ba- 
ra pa axlarna en i rodt draperad likbar; en un<' 
dod flicka, kladd som brud, med flor och hvita ro- 
sor ora pannan, ligger pa baren; alia taga hattarna 
af for den diida; skomakarne knaboja. 

Nu ar taget inne i kyrkan, och p5 gatan Iju- 
der ater samma stoj som forut. 

Denna iilla plats ar en trogen bild af det sto- 
ra Neapel, ja en sardeles trogen, ty skalden satt 



I 



\:iS 






I 



220 

vid sitt fonster och tecknade drag for drag allt hvad 
han sag dernere. 

Vid midnatt vilja vi annu en gang se utat, 
och allt arstillapaplatsen; intet Ijus utom den matta 
lampan framfor helgonbilden i kyrkans hvalfgang; nu 
horas fotsteg. Nagon slar med sin kapp i stenbron; 
det ar en munter pilt, han gar forbi och sjunger af La 
figlia del regimento ^ med full och vacker stammai 

^4 • . . . ... ' 



"viva la gioja! 



och han gar 



att mota den; hans 



varma bled, hans glodande tankar saga honom hvar 
han skall finna den. Tyst! mSnga instrumenter fal- 
la in! hela platsen ar forvandlad till en orchester; 
en manlig bas sjunger en stor bravur-aria. Man 
bringar den skona en serenad; hor bara hur vac- 
kert: "Te voglio bene essai!" Oppnar icke fonstret 
sigV Trader hon icke ut pa altanen? Nej, alls icke! 
allt ar stilla i alia husen; musiken drager bort; 
platsen ar ater torn; en skugga svafvar langs huset, 
nagra fa accorder kliuga fran guitarren, men ingen 
sang! — Allt ar stilla i huset! Annu ett accord, 
och porten oppnas helt sakta; den unge herrn smy- 
ger in! — felicissima notte! — "god natt, sof val!" 
sager man i Norden; det ar en ratt vacker helsning. 
Den som sofver han syndar icke! Itahenaren sager 
deremot: felicissima notte, och Soderns sol gloder 
i detta god-nattlj 



221 



XXI. 

En Ncapolitansk eorricolo. 

Man bOr se den i dess fart, se den packed af 
menniskor ofvan och nedan, for och efter. Det 
ar en liten folkmassa, som ruUar bar pa tva sto- 
ra karethjul, dragen af ett stackars krak, som ar 
s5 behangdtmedplatar ocb qvastar, bjellror och hel- 
gonbilder, att det kiinde tjena som en vandrande 
skylt for en krambod. 

Kabrioletten busar oss forbi , bort Ofver den 
raed breda lavaskifvor belagda gatan. Hvad ar det 
for ett sallskap? hvad manne det tanker pa? 

Kusken, med sin stora fiskarkoj slangd fifver 
skuldran och med halfnakna bruna armar, svar i 
sitt hjerta pa angvagnen, hvilken, latt som en sva- 
la, skjuter af bortat vagen till Portici, forbi gr6na 
vingardar, gungande batar och lysande villor. 

Der sitta tva madamer tatt vid bans sida ; 
den ena har ett fbrlarligt stort lindebarn; hen be- 
handlar det som en packa utan varde; begge ma- 
damernas tankar motas i kyrtan : "Sanct Joseph , 
som klader de nakna", de komma bMa derifran. 



I 



( 



II ! 






t 



\l 



222 

Ylle och linne, kjolar och trOjor Sro gifna 5t Sanct 
Joseph, Madonnan och Bambino ; hela kyrkan var 
behangd med de goda kladerna; det var en vacker 
syn, en hel butik ! i morgon skulle kladerna utde- 
las. Hvem far, rnanne, den roda praktiga kjolen 
med den breda och praktiga garneringen? Se,detar 
nog vardt att tanka pa. 

pa samma sate i vagnen sitter annu, utom 
kusken, de tva madamerna och Hndebarnet, en 
fornumstig karl; ban brukar sta vid dorren af Mu- 
seo Borbonico, ban fortjenar der nagra styfver for 
hvarje kapp och paraply ban forvarar at de man- 
ga utlandningar, som dagligen komma att beskada 
de praktiga statyer, biider och antiqviteter, son, 
bhfnt uppgrafda; just nu har han fatt den tanken 
I hufvudet, aft framiingarna i gallerierna kunde lik- 
nas nd auktionarer, som g^ och se sig om , fOr 
at fa hvarje pjes inskrifven i sin bok. Det ar iu 
ocksa en tanka! •" 

Utom kusken, de tva madamerna , hudebar- 
net och den fornumstige karlen, sitter der ock 
- ehuru det icke tyckes vara rum for flera - 
annu en en ung gosse, med ett ansigte sa brunt 
och vackert sa akta Neapolitanskt , _ hvad kunde 
man .eke , Norden gora med bans ogon! han sit- 
ter aldeles icke bra, och har derfore lagt sin arm 
om den ena signorans hals, men signoran ar na- 
Sot gammal, han ser ocksa St s.dan; han tanker pa 
J osihpo-grottan, den forngamla vagen, som g3r gencm 



J 



223 



berget under lundar ocb villor, vagen, som skulle 
h5ljas af evig natt, om icke laniporna brunno der- 
nere. Nyss kom ban derigenom. Vagnar rullade 
fftrbi; en flock getter, alia mod klockor om balsen, 
brakade derinne. Man bade icke oronljud, och sS 
red dertill pa kopet en Engelsman i traf; man kun- 
de biifva alldeJes forbryllad; det blef ocksa ett stac- 
kars qvinnobarn och sprang forfiiradt i armarna pa 
var pilt; hon ville det platt icke, men bvad gor 
man icke i farskrackelsen ! Lampan sken henne i 
detsamma midt i ansigtet, och da ansigtet var vackert, 
sa kysste pilten benne, — nu tanker han pS den- 
na kyss och detta ansigte, och derfore ser han sa 
fornojd ut. 

Kusk, madamer, lindebarn, karl och pilt, 
ja, det ar alltfor mycket i ett sate, och hkval sit- 
ter der dock en till, en tjock munk, men hvar 
han egentligen sitter, det ma var Herre veta, och 
hvad han tanker — ja, det tors jag icke saga. Han 
har en ofanthgt stor paraply med; han ar sjelfva 
godheten, och haller lindebarnet, medan mada- 
men loser sitt halsklade; men nu kan har icke sit- 
ta (lera, och derfore star den halfvuxne ungsven- 
nen der framfor sallskapet ; bans mindre broder 
sitter pa bans fotter och dinglar med sina smala 
ben belt nara hastens hals. Be tvenne ungsven- 
nerna bora till teatern, det vill saga dockteafren, 
hvarest det gifves tragedier och stora balletter. Be 
tva ungherrarne tala fruntimmersstammorna, den ene 



( 



(1 !i 



«*-.! 



co^="'^:'^ 



k 



l^'^ll 



224 

skall i afton fora ordet fOr drottning Dido, den an- 
dre for hennes syster Anna ; se, det ar det de fun- 
dera pS. 

Bak pa vagnen st4 tva karlar; jag tror att de 
svafva i luften, ty den bradstump, som sticker ut 
der bakefter, ar upptagen af en gammal fiskare , 
som sSlunda aker baklanges, och bar sina Ogon 
och tankar \anda till en portschas , i hvilken sitter 
en madam, pyntad och grann med glitterguld och 
bandrosor pa hufvudet; det ar en barnmorska , 
som bares tvars ofver gatan, ja hon sitter verkli- 
gen nagot battre an ban. 

Den ena karlen vid bans sida ar ett slags san- 
debud, — bans tankar vilja vi derforo icke utveck- 
la; den andre ar ett ficktjufsgeni; bans tankar aro 
just nu vid den rcida Calcutta- duk, som sticker ut 
ur en forbigaendes ficka ; karlen forargar sig ijfver 
sin fard, den kostar honom atta skilling och — denna 
calcutta-duk. 

Se, nu kaa har d§ icke vara flera personer , 
hvarken fram cller bak, ofvan eller nedan — jag 
sager nedan! — men der hafva vi icke sett annu, 
och der ligger ju en lefvande kalkon ocb en men- 
niskovarelse ; ja, i det gungande natet under vag- 
nen ligger en tupp och en trasig kari; bans hufvud 
och ben hanga utom natet; ban bar blott tvenne 
plagg pa, permissioner ocb skjorta, men ar af ett 



raskt utseende. Han iir innerligt fornojd, 
tanker pa ingenting! 

Se, det ar en Neapolitansk corricolo. 



225 

han 



XXII. 



Afresan frdn Italien. 
1. 

En blick pa mig sjelf. 

Dob 15 Mars 1841 stod koffert och nattsack, 
val inpackade och lasta, i mitt rum. Uppassaren 
kom redan upp, for att bara bort mina saker; jag 
skuUe resa, fran Neapel, Mn Italien, och jag var 
ratt glad derofver — huru menniskan likval foran- 
drar sig! Da jag forra gangen skulle ofvergifva 
detta land, var jag innerligen bedrofvad, men d5 
gick det ocksa hemat mot den kalla Norden. Nu 
deremot till Grekland och Orienten. 

Ma man forlata mig att jag nagra ogonblick 
drtijer vid min egen person, dock endast sS ISng 
tid, som atgar till nedbarandet af mina saker. 

Jag har forut gifvit skildringar af Italien, hvil- 
ka jag nastan tror, blott andas detta lands solljus 

10 



m 



i 



f 



\ 



II '. 




cm 



10 11 12 




ll 



226 

och skonhet; nu deremot hafva mSnga af de gifna 
malningarna starka skuggor. Men sadant bar jag 
denna gang sett Italien. Nyhetens behag var bor- 
ta! Vintern ovanligt strSng, och jag sjelf ■var sjuk 
bade till kropp och sjal. Har i Neapel, for fa da- 
gar sedan, brande febern i mitt blod, jag var mk- 
handa nara doden. Jag tior att jag sag dodentitta 
in genom min dorr, men det var flnnu icke bans 
tid, ban gick sin vag och balsans gudinna kom i 
bans stalle. Utanfor kom varen lika ofiirvantadt, 
snon smalte pa bergen, sjon lag klar och bla. 

En ny resa, och kanhanda ett nytt lif skulle 
nu borja. Den sista timman var Cfvergangspe- 
rioden. 

2. 

"Leonidas," 

Det fransyska krigsangfartyget, "Leonidas," fOrdt 
af kapten Lorin, lag i Neapels hamn»;. 

*) De fransyslsa anglartygslinierna aro fran Marseille 
till Constantinopel och Iran Alexandria till Pireus, 
Hvar tionde dag gar etl krigsangfartyg ftan Mar- 
seille, det foljer den Ilalienska kusten till Neapel, 
och gar derilran pa Iva dagar till Malta, der farly- 
get drojer i 24 tinimar, derilran till den greUiska on 
Syra pa tre dagar och vidare till Constantinopel pa 
tre dagar, under hvilken tart det anIOper Smyrna 
och J)ardanellerne. Hvar tionde dag gar likaledes 
ett analartyg Iran Alexandria till Pireus och auldper 
alven on Syra, som saledes ar en mellan-station for 
ne bada anglarlygshnieina. Har ombytes passage- 
lare och de som komma fran ostern underga har 



M^ 



r~- 



227 

Min van och reskamrat, skalden Hoist, fOljde 
mig ombord. Allt pa skeppet sag sa frammande 
ut, och sjelf var jag obekant for dem alia. En 
sjuk Turk lag pa nagra tacken, som voio utbredda 
mellan kolsackarna. Nara honom satt i randig gron 
koftan och med hvit turban engestalt, som hade Yackt 
mycken uppmarksamhet genom sin orientaliska dragt, 
de sista dagarna i Neapel. Jag horde sedan att 
det var en Perser fran Herat. Den ena passage- 
raren kom ombord efter den andra; Amerikaner 
och Italienska munkar, fransyska darner och her- 
rar, folk frdn alia verldens kanter, blott ingen fran 
Norden eller broderlandet Tyskland. 

Signal gafs aft gora dacket klart. Hoist sade 
mig farval — det var som om jag fOr sista gan- 
gen horde en Dansk stSmma, som om har mitt fa- 
dernesland och alia dem jag alskade sade mig del- 
ta farval! Jag tyckte mig nu , for forsta gSngen, 
komma ratt ut i den vida verlden. 

Jag stod vid skeppets reling, mitt oga foljde 
baten, som styrde mot land, med honom. Hat- 
tarna svingades a Omse sidor; fran kusten ropade 
han annu en gang lef vall 

Jiarantan, hvilken racker mellan 12 och 40 dagar 
aJIt eiler som pesten visar sig i Egyplen. Syra ar 
alven mellanstation for den dsterrikisia Ingfarlygs- 
iinien, hvilken garhvar 14:de dag fran Triest, berflrer 

„„'"^'',"m ' ,9"''^'' "'''' f'^"'^^' §'■'•■ derpa nedom Morea 
upp tiil Pn-eiis, hvarifran den gar till Syra, der 
aen sa ter sina passagerare ombord pS ett annat 
ustemJ(is&{ angfartyg, som harifran anioper Smyrna 
Uardanellerne och Constanlinopel. 



JF^^sr^ 



-iv^fi^. — 



'kD 






ro 



OJ 



o 



-o^ 



( 



(I f, 



-in 




cm 



Nil Nil Nil Nil Nil Nil 



5 6 7 8 9 10 11 12 



u 



228 



Ankaret \ar lyftadt, allting klart inombords, 
och annu lago vi stilla. Alia papperen voro glom- 
da, en officer maste i land efter dem. Yi lago 
visst en half timma och vantade. 

Under denna vantan vill jag gora inina lasare 
bekanta med det fransyska krigsangfartygets inred- 
ning och beqvamliglieter, sa noga jag annu min- 
nes det. 

Dacket bildade en liten gata; Ofverst vid ro- 
dret utofver vattnet var af tra byggdt en liten vac- 
ker hytt for kaptenen. Har var sal och kabinett, 
malningar och sjokort hangde pa Aiiggarna, langa 
gardiner fladdrade for de oppna fonstren, och mel- 
lan dessa stodo divaner, fortepiano och statyer- 
har var ej blott trefligt iitan afven elegant. Till 
kaptenens hytt slot sig tvenne andra framstaende 
hytter, med kabinetter for de ofrige ofTiccrarne. 
Pa den lilla platsen utanfor lutade sig styrmanneii 
mot rodret, ett timmglas med sand och ett 
\ackert urverk stodo bred\id, hvarest en skepps- 
gosse slog qvart- och timmslag pa en stor malm- 
klocka, sa att det kunde horas ofver hela skeppet. 

Framfor rodret var en nedgang, med matter 
ofver trapporna och med gjutna jernledstanger; den 
forde till forsta kajutan, der damerna hade sin egon 
vackra salong mod siirskildta sofrum", herrarna hvar 
sin lilla kammare och en stor praktig salong, som 
tillika begagnas till matsal. Priiktiga speglar strala 
fran de blankpolerade mahognyvaggarne, marmor- 




cm 



10 11 12 



229 



kolonner uppbara det furgyllda taket; hSr var 
fortepian, bibliothek och tidningar. 

Maschineriet intog farlygets medlersta del. 
OfvanpS delta voro pa dacket uppforda hytter, i lik- 
het med officerarnes, en liten tiappa forde till hvarjo 
dorr. Commissarien , styrmannen, kocken och re- 
stauratoren hade har sitt hem. Har var forrads- 
hus, \inkallare och Gud vet hvad. Bakom dessa 
husen gick en sorts balkong, hvilken strackte sig fran 
bada sidorna af skeppet utofver vattnet, bar rensa- 
des potates under seglationen, tvattades karl och 
klader, det var cm man sa vill, fartygets bakgard. 

Midt pa dacket stod koket, det var belt och 
hSllet af gjufet jern, och aldeles fullt af krukor, 
grytor oeh kastruller; bar var ett kokande och 
brassande ! 

Tatt bred^id fOrde en trappa ned till den aii- 
dra kajutan, som bested af en stor vacker rnatsal 
med kojer. I sidorummen var plats for fyra til! 
5tta personer. *) 

Nedgangen till tredje kajutan ar framme vid 
fOrstafven, nagot brant gick trappan nedat, men koni 
man bara lyckligt ned, fann man ett Ijust och gladt 
rum. Divanerna utmed vaggarna tjenade har till 
sofstalle. 

Fjerde platsen ar dacksplatsen, och den ar 



! 



£S 



i 



*J Tva af officerarne sofva har och iila turvis med 
sailskapet. Spisningeri ar sardeJesgod p;! lorsla och 



andra platsen, och mjcket billiij. 




cm 



10 11 12 



230 



otroligt billig, for ett par R:dr Svenskt seglar man 
ofver hundra mil. I Orienten intaga sjelfva de for- 
namsta Turkar denna plats. 

Hemma i Norden gor man sig ej begrepp om 
beqvamligheten och billigheten pS dessa Medelhafs 
angfartyg. Amerikanerna ombord varderade den, 
som jag sedan horde, icke sa mycket som jag. De 
talade om sina skepps hastighet och om den stora lyx, 
som der rader ombord, "pa tolf dagar hafvayigatt 
Mn Amerika till Europa! Det var harligt vader, 
och muntert ombord; i den stora kajutan var byggd 
en theater, och under ofverfarten gafvos trenne aftnar 
komedier pS verldshafvet, det var vaudeviller af 
Scribe; oflicerarne ombord spelade fruntimmers- 
rolerna. Orchestern bestod af atta personer, askS- 
darne fingo glace och punsch, man bade appladerade 
och framropade: detta alJtsammans pS verldshafvet!" 

Jag var emedlertid glad at den myckna "com- 
fort" som de fransyska Sngfartygen erbjodo. 

Efter lang vantan kom andtligen officeren som 
var skickad efter de glomda passen. Angan frSste 
ej langre ut ur ventilen; commandoordet Ijod, och 
VI skoto med fart ut ur Neapels hamn , hvilken lik- 
som var uppfylld med gungande citron- och appel- 
sinskal. 

Vi voro knappt en half mil frin land forran 
skeppet stannade, nSgot hade gltt sCnder i maschi- 



r~- 



a3i 

nerlet. Men vi hade smed och smedja ombord, 

snart var det ater i ordning, och vi seglade vidare. 

Adlio Napoli! a rividersi! 



^ 



LO 



Jirziii. 

Anghdtsfart. 

En skald sjunger, for det han, liksom fageln 
icke kan lata bli; det svallar i bans brost och i 
bans tankar, sangen vill ut, den flyger som Ijuset, 
den hoj'er sig som boljan. Men ofta lagger natu- 
rens stora bok sina noter for skaldens ogon; 
det ar en uppfordran till honom att sjunga, och 
han sjunger da fran bladet. 

Bakom mig lag Neapel och hela kusten sasom 
ett stort notblad, sasom en sang utan ord. 
"Det ar harligt pa stormande haf." 

Napoli, du hvita, solbelysta stad! Mennisko- 
hvimlets sang och skrik ar en lavastrom , som fly- 
ter genom dina gator. Sasom en drake kringhafs- 
viken ligger stad vid stad, Napoli ar drakens huf- 
vud, St. EJmo ar bans krona. 

"Det ar harligt pS stormande haf." 



■ 


— 


1 


^ 


KB 


— 


r 


^ 


i* 


=' 


L 


= 


\ 


= 


\ 


= 


i 


= 


■' 


— 


1, 


=^ 



ro 



OJ 



o 



o^ 



i 



III ! 



I 



-LD 



-OxI 




cm 



7 8 9 



10 11 12 



232 



Tunga skyar omholja spetsen af Vesuvius, de 
hanga ned till Eremitens hydda! men det brinner 
der inne i berget, det brinner djupt nere i hafvet; 
som det brinner midt i vart skepp och midt uti 
mitt hjerta. Allt Sr Vulkaner! — Se, som en ry- 
kande raket, flyger angvagnen pS vagen utmedgol- 
fen, Der mellan orangelunderna ligger Sorrento; 
pinierna utbreda der \id hafvet sin skugga ofver 
Tassos hus. Likt forstenade skymassor stiga ber- 
gen fram ur hafvet. Stengeten klattrar pa de nak- 
na bergen. Capri jag halsar dig! Du sagolika , 
jag minnesdina palmer under vildaklippor, jagmin- 
nes din sallsamma azurblaa grotta, der hafsskum- 
met lyser somrosor, der stenarna hafva en fSrg som 
vinterhimlen i Norden. Hafvet lyser sasom eld. Hfigt 
pa fjellets topp gar asnan cifver ett golf af mosaik, 
den sista qvarlefvan af Tiberii praktiga salar. E- 
remiter knabfija bar i stilla ensamhet. Capri, min- 
nets 0, vi flyga dig forbi! Solen g5r ned, natten 
utbreder sina glansande stjernor! Boljorna brottas, 
hvarje svallvag Sr som glansande eld, kOlvattnet 
lyser, himlen lyser! 

"Det ar hariigt pS stormande haf!" 
Nu ar det natt, — skeppsgossen ropar. Vak- 
na opp! vakna opp! Stromboli flammar! Kom dock 
och se! Insvepta i kappor sta vi vid relingen fOr 
ut, vi skada i den morka natten ofver hafvet, som 
blixtrar i phosforisk glans. Vid horizonten stiga 
raketer, rcida, grfina och bla; nu hvalfva de fram 



4 




cm 



10 11 12 



233 

sasom flammor, det &t Stromboli , den brinamide 
On, som en gang uppsteg Mn hafvets djup. Det 
ar ettAetnas barn, som dykade upp med sinasyst- 
rar fran hafsdjupet utan for moderlandet. Pa Sind- 
bads resa, sager den osterlandska sagan, stego 
sjofolket ut pa en fisk, som de togo for en sand- 
bank; de gjorde upp eld p5 den, och fisken dy- 
kade ater ned i hafsdjupet; de Lipariske oarna aro 
s3dana afgrundens fiskar; menniskorna bygga och 
bo pa deras rygg — och innan de veta ordet af, 
dyka de ned med dem. 

Vi nalkas allt mer ochmer! Stjernorna blanka, 
■vattnet ser ut som eld. 

"Det ar harligt p5 stormande haf!" 



ii m 



XXIV. 

Sicilien. 

(Kiist-panorama.) 

F(5r nagra ar sedan gjorde jag den sakallade 
Gotha kanal-resan, genom Sverige. Pa en striick- 
ning af denna kommer man ut i Ostersjon, och 
gar "inom skars'', mellan en archipelag af (iar, 
nagra sa stora att de kunna gifva beteathefa hjor- 



i 



V, 

1 



aw-wf 



.^^^ 




334 

dar eller ock bara en liten granskog, andra aro 
nakna klippstycken, meilan hvilka boljorna brottas, 
Har fingo vi en lots ombord , alia passagerarna roa- 
sts siitta sig, lika fordelta pa hvaije slda af skep- 
pet. Stora friholtar uthangdes pa relingen , for 
att skydda fartyget for mojliga stotar mot kiip- 
porna; angfartyget skuile passera en hvirfvel. Der 
herskade en sadan nppmaiksamhet och ogonblick- 
lig tystnad, 'vattnet sprutade hogt upp forut, det 
var som om en osynlig hand fattade i farty- 
get och svingade det, — klipporna ISgo bak- 
om OSS, vi voro ofver hvirfveln. I ingen geografi 
bar jag last om en sadan vid Sveriges kust, deremot 
val om hvirflarna vid Siciliens. Charybdis och S yl- 
la aro verldsberomda namn. Vart fartyg gled Of- 
ver Charybdis' strommar, och vi anade det ej! 
Hvar ar den vilda hafshvirfveln ? Man pekade pS 
hafvet tatt vid der vi seglade, men der var ingen 
sardeles rorelse synlig bland boljorna. Hvar ar Scyl- 
la? "8e hon lefver annu!" Man visade mig pS Ca- 
labriens vilda klippkust ett litet framskjutande fjell 
med en mork forfallen stad. Har var stark bran- 
ning, fastan hafvet var tamligen lugnt. Svartgra 
klippstycken skoto fram der, hvarest boljorna brotta- 
des; det var Scyllas tjutande hundar vi sago. Un- 
der en storm tror jag att de maste hOras anda till 
Messinas sandiga landtunga. Vi nalkades denna; 
mot nordvest lago de Lipariska oarna och begran- 
sade horizonten. 




cm 



10 11 12 



235 



Sicilien! Du valdiga trefot i det djupa solklara 
hafvet , var oss lialsad ! Du vlnlofsomkransade land, 
hvarest Gudar hafva lefvat och hjeltar hafva kam- 
pat, Vid hvars kuster aniiu Fata Morgana bygga 
sina luftiga trollslott! var oss helsadi Vi gledofOr- 
bi fyrtornet, som ligger pi den yttersta punkten af 
en sandbank, pa hvilken ligger ett vackert fiskla- 
ge som sluter sig till Messinas forstad. Det var 
liksom om har begynte en flodseglats; en mangd 
skepp kryssade forbi, fiskare halade in sina nat 
och batar; barn lekte vid stranden. Calabriens klippi- 
ga kust hade ett besynnerligt gront och rodbrunt 
utseende, ganska olikt norra Italiens och Schweitz's 
klippor. Det syntes som om on hade sjudit upp 
ur djupet, och plotsligen blifvit forvandlad till sten, 
tunga skyar hvilade pa bergen, sasom om de ut- 
gjorde angan efter defta uppsjudande; Aetna var 
annu osynlig. 

Redan hade vi bugten bakom oss, och sjelfva 
Messina med sina gulgraa palatser och flata tak, 
Frammande flaggor svajade i den trygga hamnen , 
men jag kunde ej upptacka nagon Dansk. En and- 
lig man fran Rom, som stod vid skeppets relingar, 
pekade mot Messinernas stad, och berattade till 
stor iippbyggelse for oss om ett href fran Guds 
moder, ett akta bref, som fanns i kathedralkyrkan, 
det var egenhandigt skrifvet till Messinas innevana- 
re. Han jublade vid minnet af den beromde Var- 
refesten, kyrkans prakt och de praktiga upp- 



I 




cm 



10 11 12 



236 






tcigen. En syster till hononi hade en gSing fo- 
restallt Gnds moder; en maschin pa hjul, (den 
kunde gerna kallas for ett stort hus, uppfylld med 
man och qvinnor, gamla och unga, utkladda till 
Englar, Profeter och Helgon, ofverst satt Messina's 
skonaste qvinna, forcstallande Guds moder ,) dregs 
genom gatorna af Prester och Brodraskap. 

"Det ar harligt i Messina!" jublade han "Mes- 
sina nobilis, fidelissima!" 

"Der aro skOna qvinnor!" sade en ung Frans- 
man, der aro Scylla och Charybdis, de simma icke 
langre pa vattnet. Men de sitta under vinrankans 
skugga, och fanga oss med svarta lagande Ogon, 
skdna former och fOrforiskt smaloje." 

Vid sidan af Calabrien, lag Reggio, som for 
nSgra veckor sedan lidif af ett forskrackligt jord- 
skalf. Har pS kusten hade en mangd skepp stran- 
dat. Nu lag allt i ett varmt, leende solljus; dock 
'eendet fran dessa kuster har nigot fortrollande. 
Min tanke flog mellan de millioner, hvilkas hjfertan 
har klappat af dOdsfruktan och lefnadslust vid 
dessa kuster, de millioner som seglat har fran den 
tid Ulysses styrde forbi Polyfems grotta , tills nu, 
dS var pilsnabba angbat flog ofver denna vatten- 
spegel, hvarest Fata Morgana visade sina luftslott. 
Men i dag syntes inga pelarrader af stralar, inga 
fantastiska kupoler och Gothiska torn hoja sig 6i- 
ver vattnet. Dock sjelfva kusterna voro Fata 
Morgana fOr 6gat och tanken. — I djupa grafvar 



237 

af lava och aska slumra har hela stader och skO- 
na martnorbilder; men ofvan pa dem vaxa nya 
tradgardar och Villor, ofvanfor hOja sig vilda mor- 
ka fjell, hotande som ovadersnioln. 

"Alia dalar der," sade den unge Fransmannen: 

"aro skOna vinlOfshyddor, och i hvarje sitter 

icke Amor, men bvad som battre ar an han de 
skonaste qvinnor sa glodande som Aetna, sa latta 
som Feen Morgana, men de fOrsvinna icke som 
tion, d5 man griper efter dem," 

Mig forekom den narmaste kusten af Sicilien 
mera vild an leende. Val di demona: Djefvulsda- 
len, kallas denna stracka, namnet ar mycket pas- 
sande. Hogt pS klippan , hvarifran ett vattenfall 
nedstortar, lag Taormina med sin marmorbrud. Det 
var Bacchi lustiga stad, hvarest Pancratius, Aposte- 
len Pauli larjunge, stortade Gudens bildstod i haf- 
vet. Fran den praktiga ruinen af den gamlaThea- 
tern, der en gang ett belt folk jublade vid skade- 
spel af Aristophanes och Plautus, skadar nu her- 
den ensam utofver hafvet, och ser rSkpelaren frSn 
v3rt skepp, vart rykande, flygande Aetna. 

"Men hvar ar Siciliens Aetna?" fragade jag. 
"Fa vi £j se det?" 

"Der synes det I" sade man, men jag sag of- 
ver fjellen blott tunga moln , jag lyfte hufvudet 
hogre, och sag nSstan rStt upp i luften, och hdgt 
ofver skyarna i den klara Inften stod toppen af 
Aetna, betackt med sno. Dock rundt kring kra- 



( 



■ 


■ii 


mm 


PW.Sf^ -V^r-matm 


wsa 


s 


■i 


■ 


Wm^^ 


cm : 


lllllllll lllllllll 
2 ; 


3 ^ 


15 6 7 


8 


9 


]mW\ 

10 


11 


12 



1--1 




238 

terns rand var den smalt i langa remmor. Hvilken 
storhet ! Vesuvius ar blott en sandhog mot denna 
jatte, Siciliens stolthet och valgorare. Det ar en 
amphitheater for sjelfva de hoga gudarnal Hvarje 
afsats bildar en zon ; den nedersta visar oss vin- 
berg och tradgardar; den andra ar en skogsregion 
med hundraariga trad; den tredje bar blott sno 
och is ; den fjerde rok och eld. AUtid ryker det, 
alltid sprutar det, men detta sprutande och denna 
rok, kallas hvila , nar icke lava-strommen (lyter 
milslangt och omstortar stader, samt odelaggervin- 
gSrdar och dalar. 

Vi genomskuro Catania-viken, baljorna ruUade 
snabba och latta orakring oss. Solen sken klart! 
sa langt in i dalen vi kunde se, var Aetna snobe- 
betackt. Der var annu Nordens vinter, vid fotendere- 
mot Sodrens sommar, med friska blomster; med 
mogna frukter, med palmer och indiska fikon. 

Da vi efter middagsmaltiden, ater kommo npp 
pa dacket, hftU solen pS att ga ned. Hafvet glan- 
ste som guld och purpur, luften hade en glans 
som jag aldrig forr bar sett; kusterna, en koiorit, 
sk smaltande, sa fSrgrik; det hela visade oss ka- 
rakteren af det skonaste asiatiska landskap. Syra- 
cusa lag drOmmande, obeskrifligt vackert. 

"Der fir santa Luzia fodd !" sade var Romer- 
ske andlige. 

"Ja, och Archimedes ," tillade jag. "Det ar 
Agathokles stad! Och der ar Arethusas kalla!" 



239 

"Santa Luzia var Guds dotter!" svarade den 
andlige och suckade. 

Hvilken solnedgang! Hvilket skadespell Det 
kan blott gifvas af den hand, som i verkligheten 
mSlar den skona regnbSgen pa de latta svafvande 
skyarna. Ljudet af en klocka fran kusten Ijod ut 
till oss; det klingade sa melodiskt, som en doende 
svans sista toner, da han nedbojer hufvudet och 
p& de stora utbredda vingarna sanker sig fran luf- 
ten ned i det bl3, stllla hafvet. 



« m 



m 



XXV. 



Malta, 

Klockan tre cm morgonen, hOrde jag ankaret 
falla, och viste da. att vi lago i Maltas hamn. Jag 
kastade min kappa 6fver mig och sprang upp pa 
dack. 

Det fOrsta jag sag, var den aftagande mSnen; 
dess horn voro sa smala och bojda, och lyste dock 
som fullmanen i Norden. EUer kom kanhfinda 
denna kJarhet i luften, fran de otaliga sfjernorna? 
En sadan prakt hade jag aldrig for sett, hvarken 
under Italiens klara himmel, eller i sjelfva vflra 



* 



i) 



cm 



■ ^- ■ * ^: 



nil Nil Nil Nil Nil Nil Nil Nil Nil Nil Nil 



10 11 12 



n 



[\j- 



co- 



tn- 



240 

nordiska vinternatter. Venus stjernan tycktes vara 
en sol, oandligt langt borta, sa att den blott kun- 
de visa sig som en punkt; men det var en sol- 
punkt. Dess slrSlar lekte pa vattenytan i kapp mecl 
manen. Stjernorna i Norden Sro blott glittrande 
glas, bar aro de akta stenar; Mina bander sam- 
manknappte sig ovillkorligt , min tanke var bos 
Gud, i askadandet af bans herrbgbet. AUt varstil- 
la rundtomkringl Icke en aras plaskande hordes i 
vattnet, icke en klockas Ijud! Allt stilla och tyst 
som i en kyrkal 

Jag sag mig orakring, och bakom raig stoden 
lag, gul klippvagg, hvars hogsta punkt var formad 
till en obelisk, som pekade mot sjernorna. Frani- 
fOr mig och vid sidorna lago hvitgula, stora sall- 
samma palatser; dem jag blott kande fran "Tusen 
och en natt," men mellan mig och dessa byggna- 
der, lag stilla och drommande, det ena stora skep- 
pet bredvid det andra; mitt oga forlorade sig mel- 
lan master. Vi lago i La Valettas bugt; hvarest 
vi voro inkomna, knnde jag ej upptacka, 

Detta var sMedes den o, som Homerus bar 
besjungit och Phoenicierna hade bemaktigat sig 
lypsos o; der Ulysses tillbragte ar af sin lefnad, 
Grekernas och Cartaginiensernas Melitta. On som 
bar sett Vandaler, Gother och Araber, som seger- 
herrar; Grefve Rogers Malta, Johanniter riddarnas 
verldsberomda o, nu Englands station i medelhafvet. 




cm 



10 11 12 



241 



Hvilka minnen och hvilka egendomliga scener 
liar icke denna 6 att framvisa. Dock blef stjerne- 
himlen for raig i detta ogonblick, en prakt tafla, 
La Valetta och alia dess stolta skepp , hSr under 
verldens starkaste fostning, var blott ram en der- 
till. Ramen var prSlttig, en af de praktigaste jag 
sett, men att jag glOmde ramen for bilden det var 
ju forlatiigt och riktigt. 

Jag gick ater till ro, och bokstafligen sagdt blott 
med himlen i roin tanke! 

Da jag 3ter kom pa dack, agde utlossningen 
rum. Allt var lif och rorelse pa skeppet och ne- 
danf(5r detsamma. Hela viken hvimlade af batar. 
Bredvid oss lago tva skepp med dubbla lag af ka- 
noner, det ena ofver det andra. Citta nuova , 
V'ittoriosa, La Valetta, uppenbarade sig som en en- 
da stor stad. De i klippan uthuggna fastningsver- 
ken smalte samman med sjelfva byggnaderna. Ar- 
senalen, en lang mohrisk byggnad, de flesta palats- 
lika husen, alia tycktes vara formade af sjelfva klip- 
pan, derfore att de aro uppfijrda af dess gula sten 
och derfor smalta tillsamraan med den. 

Fartyg koramo och gingo. Deras kanoner sa- 
luterade fastningen, och blefvo Ster besvarade. Ba- 
tar med karantansflagga, rodde raskt forbi de stora 
skeppen; en mangd juUar som fuUkomligt liknade 
boutiker, lago stilla vid sidan af vart fartyg. Na- 
gra med frukt, hvaraf hvarje slag hade sin siirskiWa 
plats, citronen fOrsig, appelsinen for sig, och stora 



'■a I 

I 



( 



■j^i^sam 



B 




242 

graskorgar bildade rabatten. Fikon , dadlar , russin 
och mandlar funnos liar. Andra batar innehade 
kryddor och grOnsaker, ater andra skjortor och 
halmhattar, det var en belt och hallet simmande 
marknad. Sma usia batar, som syntes fardiga att 
sjunka, styrdes af halfnakna gossar, som koramo 
for att tigga. En bestandig rorelse var har med 
passagerare, som kommo fran angfartygen eller gin- 
go till dessa; har lag ej mindre an sju. Turkar,Be- 
duiner, Munkar och Malthesiska qvinnor rodde forbi. 

Nedanfor fallrepstrappan vid vSrt skepp 15go 
ofver ett dussin batar med skrikande roddare, som 
betraktade oss som godt byte. En ung Rysk offi- 
cer, med hvilken jag gjort bekantskap pa resan hit 
fran Neapel, foreslog mig, att vi tva skulle fara i 
land och bese markvardigheterna; han ville vara 
kassor under vandringen, om vi foro Sstad. 

Flora mohriska fakiner skockade sig omkring 
oss vid landningsplatsen , for att tillbjuda oss sin 
Ijenst; nu valdes en som skulle fora oss till Hotel 
de mediterranea. Den ena trasan pS honom slog 
den andra , men han bar dem sa stolt som en fur- 
ste sitt purpur. Ett par kolsvarta ogon Ijungade i 
det bruna ansigtet. 

En vindbrygga forer till la Valettas portar ; mu- 
rar och grafvar aro uthuggna uti klipporna, och 
sjelfva grafvarna se ut som de rikaste tradgardar; 



243 

har var en hel vild skog af orangetrad, bredbladiga 
palmer, peppartrad och Lotus. 

Innanfor stadsporten borjar en gata med frukt- 
boutiker. Alia de fruktsorter Sodern bar att upp- 
visa, niota bar ogat, det Sr en syn s5 rik och 
mSngfargad, sadan man aldrig far skada i Norden. 
Har var en rorelse och trangsel , som pS Toledo- 
gatan i Neapel. Maltesiska qvinnor, aldeles svart- 
kladda och med langa slojor, som hollos sS tatt fOr 
ansigtet att blott nasa och ogon voro synliga; En- 
gelska soldater i deras roda uniformer, trasiga fa- 
kiner och valkladda matroser; alia i en oupphorlig 
rOrelse.' Vackra tvahjuliga akdon med blott en hast 
foro forbi, den mohriske kusken sprang vid sidan. 

Snart kommo vi till storre gator, der allahu- 
sen hade ett palafslikt utseende och tillika en egen 
pragel af de manga grdnmalade tradsoffor hvilka 
stodo langs iitmed dem. Alia hufvudgator voro luf- 
tiga och breda, dels macadamiserade , dels belagda 
med lava. Alia sa renliga och snygga. 

Hotelet der vi stego in, var sa komfortabelt 
och praktigt, som hade det blifvit hitfijrdt frSn 
Drottning Victorias kungliga stad. 

Jag satt redan med en Fransysk tidningihan- 
den, da jag fick hora larmutanfor; min Ryskeres- 
kamrat hade bjudit mannen blott nagra skilling fOr 
sin vandring med oss, och karlen ville ej motfaga 
sa litet. Jag sag huru stor suraman var, och fann 
att den horde forokas, men Ryssen sade nej och 



( 



!<l 



n 



[\j- 



co- 



■^ 



tn- 



214 

(ippnade dorren. Mannen lade penningarna pa golf- 
vet, satte foten pa dem, med en blick, sora p5 
scenen skuUe hafva gjort mycken efTect; han tala- 
de med stolthet och vrede. Jag ville glfva man- 
nen litet mera penningar, men Ryssen hindrade 
mig, gaf tjenarna en vink, och de forflyttade 
den missnojde utom dorren. Och s5 var den hi- 
storien glomd. 

Jag gick emedlertid straxt efter ut pa gatan, 
der jag vantade att finna mannen, han stod der 
ocksS omgifven af en hel skock trasiga karlar. Pen- 
ningarna, som tjenarne hade lagt utanfOr dorren, la- 
go der annu. Jag riickte honom ungefar tredub- 
belt sa mycket som han forut fatt, i det jag lat 
honom forsta att det kom fran mig. 

Hans ogon rullade vildt, han pekade p5 de f§ 
penningar, den andre bjudit honom, visade sedan 
sina trasor, boll min arm tillbaka och ville ej emot- 
taga nagot. Han knot sin hand mot huset och gick 
bort, stolt som en forolampad valboren. Mig for- 
stamde denna forsta seen pa Malta. 

Vart besok gallde nu Domkyrkan, som Sr in- 
vigd at Johannes doparen. Den ar lika sS origi- 
nel som smakfull: alia pelare aro prydda med ara- 
besklika uthuggnipgar, forestallande svafvande eng- 
lar. Sjelfva vaggarna hafva ett rikt forgylldt lOf- 
verk och alfrescobilder , roaiade af Calabresaren 
Matheo; ett praktigt hogaltare och rika monumen- 
ter ofver Stormastarnc. Pa det blanktpoierade golf- 




cm 



10 11 12 



245 



vet prala brokiga riddanapen. Orgeln brusade, 
rokelsekaret svangdes och de knafallande Maltesis- 
skorna skadade fran det himmelska till de jordiska 
resande. De anade mahanda att en af desse ville 

besjunga dem. 

Gouverneurens palats , en gang Storinastarens , 
ligger ej langt harifran. Det ar eh byggnad likas3 
mork och skumm utanpa, som den ar Ijus och prak- 
tig inuti. I stora malningar kan man bar blifva 
bekant rned Malteser-riddarnes historia pa Rhodus. 
Dock finner man battre taflor och dyrbarare tape- 
ter pa de fiesta slott i Europa, men hvad man ej 
finner pa dessa, utan blott i Gouverneurens palats 
pa Malta, ar arsenalen. Alia pelare har aro smar- 
ta och hoga, och belt och ballet betackta af spj'ut, 
vxor och sablar, som aro mycket val gnipperade; 
de se ut som voro de en del af sjelfva pelaren, 
som voro de konstiga utskarningar, den ana olik 
den andra, men alia i samma f6rhallande, hvarvid 
allt blifver i harmoni, i hela den oSndliga pelarra- 
den. I leder utmed vaggarna sta de rustningar som 
Malteserriddarne hafva burit. Sjelfva vaggen Sr 
betackt med deras portratter, deras skoldar och 
vapen. Ofverst sitter Stormastaren Vignacourts por- 
trait, maladtaf Caravaggio; en sol stralar ofverdet, 
och rundtomkring rosetter af pistoler, arabesker af 
bossor. sablar och pilar. De r6da bloramorna vid 
Rosaiiefesten kunna ej bindas till djerfvare dra- 
perier, an dessa vapen bildat. 



I 



( 



.-"Hji.^:^^ 



Nil Nil Nil Nil Nil Nil Nil Nil Nil Nil 



10 11 12 



I.-''? 



IVi 



246 

Uppa den beqvama trappan, som ett halft Sr8 
barn skuUe kunna krypa uppfore, kommer man ut 
pa slottets flata tak; hvarifran man ofverskadar he- 
la staden, oarna och det vida hafvet. Det lag stilla 
blatt och glansande, och langt utat lyste det snii- 
betackta Aetna, som en pyramid af carrarisk mar- 
mor. Den brannande solhettan mildrades af de fri- 
ska hafsvindarna. Jag vSnde mig mot Afrikas kust 
Malta var mig nu ett Norden , jag kande en lang- 
tan, likt flyttfoglarnas om hosten. Min tankeflOg 
till lejonets fadernesland, den ffjljde karavanen Of- 
ver oknenssand; flogofver de svarta skogarna, hvi- 
lade \id de guldsandrika floderna, och dromde med 
Egyptens konungar i de molnbekransade pyrami- 
derna. Ack! manne jag nagonsin kommer dit? 

Hvilken vidstrackthet rundfomkring! Hela Mal- 
ta ser ut som en miir i hafvet; nastan intet grcint 
mOtte ogat, blott den gula grunden, som genoraska- 
res kors och tvars af murade inhagnader och bygg- 
ning vid byggning. Man ser straxt att denna flack 
ar den mest befolkade pa hela jorden. I ett afde 
latta, eleganta akdonen med en hast for och ku- 
sken springande \id sidan rullade vi ut genom per 
ten. Malet for var resa var Cilta Vecchia. 

Straxt utanfOr fSstningsverken foretedde allting 
bilden af ett Afrikanskt landskap. Vi sago ej ett 
trad, pj nagot gront, blott den laga nyss uppskjut- 



247 

na saden och de stora yppiga indiska fikonen, hvil- 
ka liksom ofverhoija jorden och de gamla murar- 
na. Dot var en hrannande solhetta ; 'vagen gick 
iitmed den af Malteserriddarne anbragta vattenled- 
ningen, som Sr mycket lag, pa flera stallen kan 
man latt ofverhoppa den, och den ser ut som ett 
lekverk mot vattenleJningen vid Rom. Vagarna aro 
fortraffliga ; vi kommo forbi nagra vaderqvarnar, hvil- 
kas egna luftiga byggnadssatt adrog sig min upp- 
marksamhet. De maste kunna sattas i rorelse af 
den aldra minsta vindflagt; de hafva tolf till tjugo 
vlngar, sa att dessa bilda en hel rosett. Sjelfva 
byggnjngen ar af sten, natt och prydllg; en spiral- 
trappa af sten forer upp till verket. Alia vader- 
qvarnar, jag sedan sag,, pa de Grekiske oarne och 
vid Dardanellerna, hade samma form, men Malta 
visade mig den forsta af detta slag. 

Utanfor Citta vecchia ofverskSdade vihelaon: 
den lag utan skugga, mod en yta sS gul och ski- 
nande som solen sjelf. Laga murar pa kors och 
tvars bildade inhagnader, och strackte sig ofver he- 
la landet, hvarigenom det fick utseende af en kar- 
ta, hvarpa de minsta grSnser arc utstakade. 

Citta vecchia, biskopssate och fordom 6ns 
hufvudstad, ar en ganska betydhg stad. Kyrkan, 
som barer S:t Petri och Pauli namn, ar i samma 
stil som de Italienska kyrkorna, stor, Ijus och bro- 



"\i 



II 



cm 



--^^-^t; 



nil iiii|iiii iiii|iiii iiii|iiii iiii|iiii iiii|ii 

8 9 10 11 12 



248 



l^mriHf ' 




T 






kig. Men en resande, som kommer Mn Italien^ 
ar si matt pa att se kyrkor, att till och med en 
sidan kyrka, som denna ej gor nagot intryck. Vi 
sago afven katakomberna, de likna fullkomligt dem^ 
som aro under Rom; tranga ohyggliga gangar, och 
da man sett tio alnar deraf , har man ett fullkom- 
ligt begrepp om huru de nasta tio ser ut. Under 
S:t Paulskyrkan ar en kallare, hvari star en mar- 
morstaty af Aposteln, som skall hafva varit har, dS 
han Yid en storm strandade pa Maltas kust. Men 
hvarken kallaren, kyrkan eller katakomberna gjor- 
de nagot intryck pa mig. Jag var ofvermattad af 
Sskadandet af sadana saker. Det gick med mig 
som med manga andra resande: ar man pS nagot 
stalle, der det ar nagot markvardigt att se, sa gor 
man det till sin pligt att se det, emedan det stSr 
i bocker, och det talas derom. Men ofta ar detej 
mOdan vardt. Hvad som most intresserade mig i 
denna stad var folklifvet, de halft beskijade bond- 
hustrurna, hvilkas ogon blixtrade bakom slojan; 
hvimlet af trasiga tiggare och de manga framman- 
de matroserna, som hade hyrt sig hastar och jaga- 
de §stad pa dem med sina blanka hattar, hvarpa 
skeppets namn stod med forgylda bokstafver, ski- 
nande i solen. Vi horde har ej ett enda Ifahenskt 
ord; allmogen forstod oss ej, de talade en sorts 
arabiska. 



249 



Pa hem-vagen passerade vi en praktig \illa, 
hvars skuggrika tradgard lyste som en doftande bou- 
quett, midt i denna brannande oken. Hogapoppel- 
trad och palmer med spetsiga blad vaxte hoct of- 
ver muren. Pa det flacka Osterlandska taket^ingo 
en mangd bevapnade turkar. Drusernas furste, E- 
mir Beschir, som flyktat bit, bodde bar, sade man 
OSS, och derfore var det ej tillatet att bese tradgar- 
den. Manga svarta slafvar vandrade omkring pa 
garden; en praktig Giraff stod vid muren och at af 
de grona loftraden. Det hela hade en sa Asiatisk 
pragel, att det till och med utan den lagande sol- 
hettan viile och maste branna sig in i minnet. 

Icke langt fran karantanshuset, som ser stort 
och praktigt lit, ligger den engelska kyrkogarden; 
den ar nastan ofverlastad med monumenter , alia 
huggna af Maltas sten. Har var emedlertid ej na- 
got monument af sardeles skOnhet, ingen inskrift 
som rorde mig genom sin originalitet ; intet stort 
bekant namn fann jag har, deremot skiina blom- 
mor, doftande och stora. Har \'ar varmare an i 
Norden pS dess sommardag, oaktadt det blott var 
den 17 Mars. 

Mot affonen gingo vl ombord p4 angfartyget. 
Asynen af hamnen och lifvet der var ett skadespel, 
som jag aldrig glommer. Da solen gick ned, ijodo 
kanonskott, och alia flaggor sjonko pa vart skepp. 

11 



n 



[\j- 



250 



co- 



tn- 



o 



M 



U) 



Blott fS minuter, och natten kom ofver oss utan 
skymning; men natten sasom den kommer i Sodern, 
klar och genomskinlig med lysande stjernor, som 
saga: ^vi aro solar, hur kan du tvifla p5 det!'' — 
Rorelsen forlorade sig in i staden, en svag nuisik 
Ijed Ofver till oss; men snart bnisade den i hiiftiga 
toner fran de tva krigsskeppen, som lago oss nai- 
mast. "God save the queen" spelades och sjongs, 
sa att jag ej hort nagot dermed jemforligt, men om- 
gifningen bidrog ocksa mycket dertili, 

Nu Ijod dansmusik! Pa ett af skeppen van 
ball Sjelfva stjernorna tyckfes dansa pa vattenspe- 
geln. Batarne gungade; det var redan sent, innan 
jag kunde slita mig los fran detta skadespel. 

Tidigt om morgonen blef jag vackt af ronspol- 
ningar pa dacket, sedan kolen intagits. D3 jag kom 
upp, sken dacket i all sin friskhet; man gjorde sig 
klar till segling. Rundt omkring hordes skrik ocb 
stoj. De simmande boutikerna med deras handels- 
man omringade oss; nakna pojkar tiggde ; passage- 
rarne stego om bord. Var Perser satt redan pS 
kolsacken bredvid skorstenen ; en Beduin, insvept i 
sin hvita Bennusch och med pistoler och knifvar i 
baltet, ISg med ryggen mot honom, nagra Maltesi- 
iska qvinnor med sina svarta slojor hade grupperat 
sig vid maschineriet; Greker i brokiga dragter, med 
den roda mossan pa hufvudet, lutade sig cifver re- 




cm 



10 11 12 



251 



lingcn. Vid fallrepstrappan stodo "tvenne matroser 
pa vakt och vidmakthOllo ordningen med jernbe- 
slagna hellebarder. Paketer, lador och kistor upp- 
staplades! Styrmannens pipa Ijiid, roken hvirflade 
lit ur roret och omkring skeppets hjal; kanonskott 
dundrade; flaggorna s\ajade, och med rask fart sat- 
te vi ut fran Maltas redd, ut pa det oppna Medel- 
haft'et, som lag sa blatt och stilla som en sammcts-, 
matta, utspand Ofver jorden. Hafvet syittes endast 
sasom ett blaaktigt doft, som en stjernlOs himmel 
under oss. Den genomsklnliga luften striickte sig 
sa vidstrackt for Cgat som jag aldrig fori sett den. Ej 
en enda Ijus eller mork strimma syntes begransa 
horizonten. Det var en klarhet, en oandlighet. som 
ej kan mSlas, ej beskrifvas, utan genom tankans 
eyiga djup. 




1 «1 



m\ 



NOP.niiOPiNrT. 

tijcld lios Uilltind S; BcrlljiQ, 1842. 






LUSTTANDRir^GAR 



''ill 



CWf-' .^f »r' 



cm 



2 3 4 5 6 7 



9 10 11 12 



■^ 



m 



k 




cm 



2 3 4 5 6 7 



9 10 11 12 



EN SKALDS 



'¥ m 



LlJSTVAi^DRII^GAR 



lYSKLAIVrt , ITALIEN, GREKLAND OCH ORIENl'EN 



«/" 



Mr. C, Aindersen. 



Ofversi'ittmnfi efter Banska oriyinakt 

"H S 1) r fi T E R S BAZA r". 



I iTennc (Ida 



Sednai-e clelcii. 



^onRKOl•I^G ism, 

I'a S. T. Diirift/. 's fiirlag-. 



0V»*^ .W« 



-^Qf-^ 






cm 



2 3 4 5 6 7 



9 10 11 12 



Sednare delens mnehdll: 



III. Grekland. 



fitt par dagar pa Medelhafvet sid. 261. 

Panorama af sodra Morea och Cycladerna „ 268. 

Bugten vid Pirajus 970 

Ankomst till Athen 282. 

^^'"■°P'"'« '.'.'' 290.' 

En regnvadersfdag i Athen „ 297. 

Rhapsoderne - ofi/^ 

^^P'^"'' ' .'.'.".' I 308.' 

Frihetsfesten o,., 

55 olo. 

Marmor-Lejonet ggf 

Pask-hogtlden i Grekland 335 

Hofvet i Athen , '...,. 308 

Prokesch-Osten 03^ 

En liten rasa , 300 

Vanskaps-forbundet, en noyell 343. 

Afresa fran Grekland ■ ^_ 35g 



m\ 



|rt 



IV. Orienten. 

s 

En storm i Archipelagen . . , , sid. 369. 

Smyrna ." ' 55 •^'*' 

En ros fran Homeeros graf „ 376. 

En liten fagel har sjungit derom „ 378. 

Dardanellerna och MarmorasjOn „ 380. 

Ankomst till Constantinopel och Pera . . „ 390. 

Bazarerna „ 397. 

En vandring genom Constantinopel . . . „ 401. 

Dervischernas dans : . . . . „ 409. 

En Turkisk skizz „ 420. 

Kyrkogarden vid Scutari „ 423. 

Mohameds fOdelsedag » 426. 

Bosok och Afsked „ 439. 

Bosphorus „ 447. 

Svarta Hafvet „ 460. 

Steppresa emellan Svarta hafvet och Donau „ 461. 

V. Donau-Resa. 

Fran Czerna-Woda till Rustzuck „ 481. 

Vi segla! „ 489. 

Orolig fart ,, 492. 

Servians Dryader , . „ 499. 

Paschan i Orsowa • . . » 509. 



i 



% 




10 11 12 



Karantaiien , „ 511. 

Det ar sOiidag i dag „ 520. 

Resa langs Donau fran Orsowa till Drencova „ 522. 

Donau-Resa fran Drencova till Semlin ; „ 534, 

Fran Semlin till Mohacz ......... ,, 545. 

Svinherdarne „ 552. 

Marknadsgaster „ 555. 

Pesth ocb Ofen , • •• v '5-3*^- 

Donau-Resa fran PesHi till Wien .... „ 569. 

VI. Hemresa. 

Wiens Theatrar „ -575. 

Silhoiietter ., .580. 

Handverkslarlingen ,, 585. 

En graf ,, 587. 

Flygt mot Norden , .589. 



« \i\ 



ilili 



-"•f** 



n 



[\j- 



co- 



tn- 



ifl 




2 3 4 5 6 7 



9 10 11 12 



C^MX^KliAirit. 



cm 



Nil Nil Nil Nil Nil Nil 



<*%r.. 



Illl|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll|ll 



2 3 4 5 6 7 



9 10 11 12 



n 



[\j- 






tn- 




2 3 4 5 6 7 



9 10 11 12 



Vetenskapsmannen , Skalden, den berSmde 

Resanden 

PAOHESCH-OliTKlK^ , 

Osterrikisk Minister 

i Grekland 



<m\ 



och 

min Landsman, Archasologen 
Hist. Professorn R O l§ !$ 

i Athen. 



( 



■Bi Ivcnne tniin. Hand de mdnga, Mm hafva gjmt mig vistandet h/ir Ic- 
hdfligt och dyrlim-t. sunder jag dessa Had till tacit och minne af var 
liorlu sammnnvarn i det ctatsiska landet. 



m 



.^ 



Jiap'- 



« 





t 



cm 



2 3 4 5 6 7 



9 10 11 12 



u 



Ett par dagar pd Medelhafvet. 



L< 



iugnt oeh spegelklart lag det omatliga hafvet;ic- 
ke den ringaste roielse formarktes hos skeppet; 
man kunde vandra upp ocli ned pa delsamma, lika- 
sotn ginge man pa det fasta landet; endast da man 
betraktade kolvatfnet, varseblef man, huru skeppet 
skjot a!lt langre och langre bort fran Maltas gula 
klippor. 

Vi hade fatt sju unga Spanska munkar oni 
bord; de kunde litet Italienska och voro alia mis- 
sionarer, som nu skulle afga till Indien. Den yng- 
sfe af dem var. mycket vacker, blek och melanko- 
lisk; han berattade mig, att hans foraldrar lefde 
annu, och att ban sedan sitt sextonde ar ej hade 
sett sin moder, som var honom sa kar; "nu far 
jag ej se henne ater forr an i himmelen!" suckade 
ban. Med tungt och blodande hjerta lemnade ban 
Europa, men ban erkande, att det var hans pligt; 
ban var ju Guds tjenare. Sa ^al ban som de an- 
dra brodeina horde till Theresianer-r.iunkarne, eii 
Olden, stiftad af den heliga Theresia. 



HI 



UT) 



i lllj 



OJ 



-CTi 



( 



-r- 



-ID 



-LT) 




10 11 12 



».\'i 




262 



For de fiesta orn bord var jag den, som syn- 
tes vara niest langvaga ifran; jag koiii ifiaii Norden. 

"Fran Denmark !" upprepade var Romerske 
andlige, som gick till Jerusalem; "Daiimark! Ni Sr 
alltsa en Amerikan?"' 

Jag forklarade honom, att Danmark lag langt 
ifran Amerika, men ban runkade pa biifvudet sS- 
sora frun i "Danskarna i Paris" och sade som hon: 
"icke s5 langt anda!" 

Vi bade bm bord en pafvelig gesandl, som 
skulle till Libanon; ban var den enda af Italienar- 
ne, som visste nagot om Danmark; ban hade kanl 
Fru von Gothen och varit pa hennes soireer i Rom; 
Thorwaldsens nanui var iionom bekant, och ban 
visste, att vi haft en Tiicho Eralie. Jag bar seder- 
niera gjort den erfarenhetcn, att Tycho Brahc ar 
den enda af Danskar, genom hvilkeii Danmark u- 
tomlands iir most kiindt; Tycho ar var berOiiiflaste 
landsman, och honom drofvo vi i landsflygtl Dan- 
mark ar stor som moder, men stundoni ar lion in- 
•gen god moder mot sina basta ham.' 

Annu midt pa dagen sago vi Malta, afSiciliori 
dercmot blott det snobetackta Aetna, men tydligt och 
kiart; det lyste som om det varit en j)yramid af 
hvit, solbeglanst marmor. Pa hafvet gifk ingen dy- 
ning; det var, som om vi gjidit fram genom liiften. 
Kn ofantlig delfin, storre an tiagon hast, tumlade 
sig ett par ganger tatt infill skeppet ; solen strSladc 
pa dess vata, glansande rygg. Melodier iir "Den 




10 11 12 



2(53 

hvifa f,un", klingade app till oss frSn fortepianot 
i kajiitan, ooh de glada skeppsgossarna hUngde i 
tSgvirket och sjongo: ''quel plamr d'etre mateloU". 

Konimandopipan IjOd, matroserna gjorde sina 
manovrer. Middagsklockan ringde. '— Da vi dnic- 
ko vart kaffe, sjonk solen ned i puipur och hafvet 
lyste sasom e!d. 

Solen var nedgangen, och stjeinorna broto fram 
med en prakt, som jag ej formSr skildra. Hvilket 
blixtrande! h>ilken glans! Venus tindrade, som om 
hon varit manen sjelf; hennes stralar kastade en 
lang strirnrna utofver hafvets yta, pa hvilken man 
endast bemilikte ett sagta boljande, likasom om haf- 
vet hade stilia andats. Lagtpa horizonten, ofveiAfri- 
kas kust, stod en stjerna skinande och rod lik en 
tyr. Under denna sfjerna jagade nu Beduinen pa 
sin \ilda hast; under denna stjerna drogo karava- 
nerna genoni oknens glodande sand. Huru he rrh'Jt 
alt sitta under tiiltot hos Afriljas doUrar! — Stjer- 
nan jagar flammor genom blodetl Jag salt vid skep- 
[lets reling — och sag ut ofyer hafsytan ; phospho- 
riska Ijus lyste genom vattnet, likasom, ginge man 
pa hafvets botten med facklor, och dessa plotsligt 
stralade upp genom vattnet; de kommo och for- 
svunno, likasom om dessa flammSir-mojIigen varit 
hafvets synliga andedrag. 

Allaredan klockan nio var jag i min hytt och 
somnade genasf, medan skeppet ofcirandradt skjOt 
sin fart framSt. Da jag tidigt om morgonen steg 



^ 



I li 



I 




10 11 12 



n 



[\j- 



2()1 



co- 



tn- 




iipp pa dacket, rengjordes det; aila bander voro i 
rurelse; snart glijiiste golfvet hvitt och rent, sa att 
det var en hist att se derpa. Uppe der ankarne 
och trossarna lago, hade mati-osevna sin stortvatt, 
och den var ganska egen. De tvattade i synnerhet 
sina byxor och lade dem utbredda pa dacket 
och hallde vatten derofver och gnodde eller riittare 
skurade dem med en vanlig, nagot sUten risqvast. 
pa hvilken de emellan qvistarna hade stiukit sapa. 

Tvenne raska skeppsgossar, helt sma, men 
hdiga som ekorren och fiilia af skalmstycken , slag- 
tade hons och htillo fOrst till honan ett humoristiskt 
tal, som alltid slutades med "voiia!" och sa satte 
de knifven till stnipen. 

En liitt krusning marktes pa hafvet, men all 
som solen kom hCgre iipp, bief det sa stilla ocli 
liignt som dagen forut; ingen iTod-seglats kiinde 



liknas hiirvid 



har och der langt borta aii- 




tydde nagra morka, blaa tlackar pft det vidstrackta, 

solbeglansta hafvet, att en hvirfvel der upprOrde 

vattenspegoln. Malta var redan ur sigte, men langt 

bort vid horizonten stod Aetna, klart och tydligt; 

i nordost upptiickle vi de hvita seglen af ett skepp, 

. .. Jem- 

nat Malta. ., 

Akterut hollo matroserne sin frukost; hvar 
och en fick en portion vin, iok och brod; de voro 
alia sa muntra, och for deras skamt och qvickheter 
hade de en af kamraterna fill skott-tafla. 



10 11 12 



•26a 



Persern i den grfina koftanen och med sin 
hvita shawlturbaii salt standigt ensam och lekte med 
sina oronriiigar eller med sinsabel; ingen talade till 
honom, och han icke heller till nagon , men emellan- 
St spelade ett leende kring bans mun, likasom om 
glada miiinen hade upplifvat hans sjal, eller tankte han 
mahanda pa henikomsten, pa detniyckna, som han 
hade att fOrtlilja om lander och haf; — jag gick 
forbi honom, och han fattade mig plotsligt i armen, 
sade nagra Persiska ord , dem jag icke forstod, men 
han log, nickade och pekade pa sidan af dacket; 
min vanliga morgonhelsning atergaldade han med 
att vacka min uppmarksamhet pa tilldragelserna 
inom var lilla verld pa var fart ofver hafvet. En 
iiten utmattad fogel, som hade satt sig pa tSgvis- 
ket, flaxade nu sakta ned pa dacket. Den var si'i 
trott, att den icke liingre kunde lyfta vingarna. Han 
fick snart en mangd askadare, och jag blef ganska 
vred pa denRomerske andlige, som ville hafva ho- 
nom stekt, ty han menade, att den skulle smaka 
utmiirkt delicat. 

"Var liile bevingade pilgrim skall ej uppatas!"' 
sade jag; en af lojtnanterne tog honom i sitt be- 
skydd och satte honom pa ett segel, som var ut- 
spandt sasom ett talt Ofver akterdackel, och gaf ho- 
nom vatten och brodsmulor, och fogeln blef var 
gast anda till nasta raorgon, da han qvittrande fliig 
ifran skejipet, likasom om han veiat saga tack for 
!;odt bemotande. 



-CTi 



;i 



-r- 



-ID 




10 11 12 



266 




Delta var en mUrklig hiindelse for ^ oss alia: 
tlock snart Stertog en hvar sin svsselsattning: 
en satte sig vid klaveret, en annan tog en bok, 
iiagra spelade korf, andra spatserade upp och ncd. 
Beduinen satt pa kolsackarna, tyst som en ande; 
"^gonen blixtrade i det bruna ansigtet under den 
hvita bernuschen; de nakna svartbruna benen stuc- 
ko fram. Persern lekte med sin stora sabel,klap- 
pade sina pistoler eller vred silfverringarna i sina 
svartbruna oron. Kapitenen kopierade ur mitt al- 
bum en teckning Mn Marstrand: "blott en spel- 
man", nu hanger den i kapitenens kajuta, och ar- 
ligen seglar "spelmannen" mellan Marseille ocli 
Constantinopel pa det stolta skeppet "Leonidas". 
Jag sjclf laste tyska med en af de fransyska office- 
rarna, hvilken Ofversatte Schillers "jordens delning". 
Tiden gick fortrafHigt; vid middagsbordet hen- 
skade gladje och lif. Solnedgangen var oandligt 
skon; sijernorna tindrade sa klara, sh stralande. 
Det var ej mojligt att fornimma skeppets fart, om 
man ej hojde sitt oga mot tacklingen och stjernor- 
na; da markte man farten sasom om stjernehim- 
meln hade rOrt sig och skeppet legal slilla. Det var 
nagot sa upphojdt, sa poetiskt i dessa aftnar pa 
det lugna, oandliga hafvet, att jag saknar sprSk 
derfor. Delta lugn utom mig spcglade sig i min 
sjal! Hemma i Norden hafva blott fa minuter af 
mitt lif gifvit mig hvad jag bar njcit under hela 
timmar. 



267 

Anriu sago vi Aetna sasom en hvit pyramid 
i nordvest, och allt aiinat rundtomkring oss var det 
oandliga hafvet, men vid middagstiden upptackte 
mitt Oga en hvit flack i nordost; den kunde ej va- 
ra ett skepp, ty dertill var den for vidstrackt, men 
mojligen en sky. Jag trodde, att det var den Gre- 
kiska kusten, och fragade kapitenen derom; han 
skakade pa hufvudet och sade, att vi forst nasta 
dag kunde fa Grekland i sigte; det lag emellertid 
ganska riktigt i det vaderstreck, der jag nu trodde 
mig se land. Men hvarken han eller nagonafpas- 
sagerarne varseblef nagot. 

Da jag pa eftermiddagen , kort fore solnedgan- 
gen, sokte samma pimkt som forr, stralade den 
nu lika sa starkt som Aetna; den kunde ej vara 
nagon sky, den hade icke fOrandrat kontourer, den 
stod oforandrad som for tre timmar sedan. 

Kapitenen tog sin basta kikare och ropade: 
"land!" Ja, det var den grekiska kusten, det var 
en bergstopp vid IN'avarino, som snobetackt, stra- 
lade i den klara luften. Forst af alia hade jag upp- 
tackt Grekland. 

"Aldrig fOrr har jag hort", sade kapitenen , "att 
nSgon med blotta ogonen har kunnat pa en och 
samma tid se fran Medelhafvet bade Aetna och den 
Grekiska kusten: det ar markvardigt!" M jag se- 
dermera i Athen berattade detfa, yttrade der en 
iard, att han nyligen i en kritik ofver ett engelskf 
arbcte hade sett omnamnas samma niarkvardighet. 







r 



( 



IfJSt^ ** ^T- 



^^r 





268 

men recensenten betviflade det pa det hogsta. Dock 
sjelf har jag nu sett det. Snon pa Aetna ocli snOn 
pa de Grekiska bergen gOr det i klart solsken mOj- 
ligt att bar se land bade i oster och vester. Grek- 
land! jag sag alltsa for mig detta snillets stora fa- 
dernesland! under detta berg strackte sigArkadiens 
skona dalar. Tusende tankar sasom en skara af 
flyttfoglar, den ena skild ifran den andra, llogo 
mot detta skinande berg; — men solen sjonk ned, 
och tankarna svingade sig fran jordens minnen till 
himlens oandbga prakt. 

Nasta morgon var jag uppe fore solen; det 
var den 20 Mars. SS blodrod som jag aldrigforr 
bar sett henne, uppgick hon underbart oval ; dagen 
rann upp oiver det sa lugna och sfilla bafvet, och 
langt, langt bort til! hOger lago Moreas kuster, 
klart och tydligt. Det var det gamla Laceda^mon, 
som vi sSgo. En slel kbppvagg skot lodratt ned i 
hafvet, och inne i landet hojde sig snobetackta, 
pittoreska berg. O, huru jublade ej mitt hjerta! — 
— Jeg seer skinnende Lufl! jeg seer lysende Vand! 
Q(j Bjergkysten hist er Grwkenland. 



II. 

Panorama af sodra Morca och 
Cycladerna. 

Vi narinade oss Morea, raullbarslandet, sasom 
dess namn betyder, och hvilket det har erhalht efter 



2t)S) 

(less utseende af ett mullbursblail. Der strOmniar 
Eurotas, der lag det gamla Sparta, och der finnes 
Agamemnons graf. Dessa fjell-kontourer med sam- 
ma solljus och akuggor, dom vi nu sago, visade 
sig afven fOr Phoenicier och Pelasger; boljorna sjon- 
go iifven da liksom nu. Hela scenen iir oforan- 
drad. Vi seglade niistan under Gap Matapans klip - 
per; naken och iitan vegetation forefoll oss hela 
kiisten. Starka branningar brOto sig mot klipporna, 
hvarest ingen stenget klattrade, ingen hefde eller 
jiigare syntes. Dock i sjelfva denna nakna viidmark 
hade hvarje flack ett \arde, ettiiitresse, langtstcir- 
re an det vi kanna fOr det rikaste landskap, ty det 
var Grekland, som vi sSgo. Den varma niinnets 
violblomma, den vi gomraa i var psalmbok, harf6r 
OSS ett stOrre varde an den friska, doftande rosen; 
iiiinnet har en fSrg och ett doft, som i verklighe- 
ten icke finnes. 

Vi passeiade den yttersta udden af Mainotter- 
nas lanJ; Maimitterna, en Spartansk folkstam , som 
iinnii aidrig blef underkufvad; ett folk, modigt och 
tappert, ratt och vildt, men gastfritt som i Lvkurgi 
tider*). 

Efter nagra timmars segling lag till hoger om 
OSS on Cerigo, 



y I Ml 



I 



*) Namnet Mainott barleder sig iiran det grekiska ordei 
Maine: gora rasande, och anlyder den vildhet, hvar- 
med de ga eraot sina fiender. 



&; 







10 11 12 



jm 




270 

"Cythere!" ropade var lefnadsglade Fransmaii, 
"Mn dessa fjellar flog Venus i sin vagn, dragen 
af dufvor! Jag har en aning om, att hennes slSgt 
lefver har annu; har ar den akta Grekiska mai- 
inorn, de akta Grekiska rosorna, begge framstaen- 
de med hf och natur! Latom oss kasta ankar ocli 
hylla gudinnan, som annu har ett altare i hvarje 
menniskas hjerta I". 

Vart skepp Hade forbi. Sjon gick hogt; det 
blaste fran bergen. Morea striickte det nakna Cap 
Malio ut bland de skummande branningarna. Hum 
vildt och odsligt var icke delta landskap! och dock 
• lag der en menniskoboning, en eremits hydda, sa 
afstangd fran hela verlden och blott omgifven af 
skriande sjofoglar, tatt vid det brusande hafvet. 
Det var omojligl for sjelfva det bevapnade ogat 
att upptacka sfigen melian khpporna, som foi'de 
till eremitens hem. 

Hyddan var lag och liten, den hade en glugg 
till dorr och fonster; nara intiU den rOrde si" en 
menniska, det var eremiten p5 Cap Malio, som var 
det fiirsta lefvande vasen vi sago p5 Greklands kust. 
Hvem var ban? Hvad hade drifvit hononi ut i den- 
na vilda Odemark? Ingen besvarade mina fragor. 
Han och hans hydda hafva har varit sedda i flera 
Sr. Skeppen med sin lilla menniskoverld segia for- 
bi , han ser pa dem som pS drombilder; han ser 
p5 dem sasom han ser pd de hvita hafsmSsarna; 
han laser sin morgon- och aftonbon, nar hafvet ar 



271 

lugnt, och nar det i stormen sjunger sin maktiga 
choral. 

Vi aflagsnade oss allt mer och mer. Mot 
nordvest hojde sig iir de skummande boljorna en 
klippa, danad sasom en gigantisk hjelm; aftonso- 
len fargade den med sina rcida stralar; jag ansag 
den som en fOrpost af Cykladerna , men forst emot 
natten kiinde vi iiarma oss dessa. 

Redan i morgongryningen var jag pa dacket. 
Nagra seglande fartyg kryssade oss tiitt forbi, sotn 
om de varit jettelika sjofoglar, de der velat sla 
\3rt skepps tackling med sina hvita vingar. 

Himmelshoga, nakna stenmassor reste sig som 
torn upp ur vattnet; det var on Melos, som ar urholkad 
af eld och vatten; det var Siphanto, Serpho och Ther- 
mia; vi seglade likasom i en kanal emellan begge 
dessa scdnare. Magnetgnifvor aro der under sten- 
skorpan, doftande rosor ofvaopa, men den resande 
ser ingen ting deraf, kusten visar sig naken och vild. 

Solen stod bakom on Mycones berg; den be- 
stralade Paros och Anti-Paros, men inga marmor- 
fjeilar skimrade har, den graa klippan lag tung och 
dod i vattnet; intet gaf oss en aning om dessherr- 
liga stalaktit-grotta med dess under. Vi sago Naxos 
klippor, der Ariadne gjutit tarar, der Maenaderna 
med losta lockar omkring de mjella skuldrorna dansade 
i stjernklara natter och sjongo sina hymner Bacchus 
till ara ; men hoga fjellar gomde for oss dess vin- 
bekransade, frodiga dalar. Dio, Jupiters helgade 



Hm 



( 



II 




•■gr^nKgff S^mt9»r^ ^ «rn 



■i 



23456789 



10 11 12 



--2f-^ 



i72 




berg hojde sig allvarligt mot denhimmel, fran hvil- 
ken menniskorna hade forjagat de gamla gudarna. 
I var skoltid kallade vi klassikerna de "torra": 
de klassiska oarna visa sig annu mera torra, dock 
det ar med de flesta af dessa som med dessa for- 
fattare: man maste intranga iiti dem, och dii se vi 
virirankorna sliiigra sina saftiga grenar ofver de sol- 
beglansta dalarna, da se vi anlikens minnen sa- 
som storartade tankar i skaldernas verk. Skona 
qvinnor helsa oss , och skoiihetens helsning ar sa- 
som melodier iir vara karaste Sanger. 

Skeppet styrdes han mot on ganska liten 6, 
pa hvilkeii stod ett hvitt, smart fyrtorn, och da vi 
kommo det fOrbi, oppnade sig for oss Syras hamn. 
Bejd som en hastsko omkring bugten, ISg der en 
stad med hvita, giansande hus , liksom om det vaiit 
ett lager af talt pS den graa bergsidan. Det var 
ett litet linigt Neapel; bisfcopens slott, haruppe hiigt 
pa berget, aterkallade i milt minne Sanct Elmo. 
Jag hade tankt mig alia Grekiska stader blott sasom 
ruiner och lerhyddor, men staden pa Syra visade sig 
treflig och inbjudande. 

En hel skara Grekiska batar rodde ut till oss, 
och fast de Mgo i lii om vart skepp, stotte dc dock 
hvart Ogonblick tillsamman, ty sjon gick hOgf.. Jag 
Fat kasta ned mina saker i en af de narmaste och 
sprang sjelf efter; fran angfartyget ijiid ett lef val! 
till mig fran vannerna, dem jag i hast hade vun- 



27;{ 

nit och sannolikt ej mer skulle aterse i denna 
veikl. Jag blef vemodig derofver. 

Iloddarkarlarna satte 5rorna i rorelse, det gick 
emot land, men vi voro langt ute, bOljorna vag- 
gade var bat son. om den varit ett appelsinskal ; 
den var nara att kantra i den starka sjfjgangen ; 
bOljorna spolade Ofvei- oss ; andteligen kommo vi 
in i haninen, der skepp lag vid skcpp och den ena 
biiten tatt intill den andra. 

Hela kajen var uppfylld med Greker i tranga 
trcijor, hvita fostaneller och med roda mossor p5 
hufvudet; det var ettropoch ett stojande. En aldre 
iiarl rackte mig handen och helsade mig god morgon, 
och jag stod pa Grekisk botten. Tacksamhet mot 
Gud, gladje ofver att vara har och dock en viss 
saknad uppfyllde mig i detta ogonblick. 

Pa det fransyska Sngfarlygs-kontoret fick jag 
veta, att forst efter sju dagar intraffade det Oster- 
rikiska angfartyget, ty det Grekiska var sonder 
och gick alltsa ej; dock en lagenhet fauns for mig 
samma dag, sa vida jag ville finna mig i att be- 
gynna min ankomst till Piraeus med nagra dagars 
karantan. Det fransyska krigsangfartyget Lykurgus, 
sora kotninit fran Alexandria, der pesten just nu 
rasade, hade redan i flera veckor legal med 
rantansflagg har vid Syra, det skulle i afton segia 



^P^^^^fl 



i 




2 3 4 



9 10 11 12 



m 




274 

till Piraeus och der pa tre dagar sluta sin karantan. 
Jag tog straxt en Mt och satte ut igen pa den 
svallande sjon han till Lykurgus, pa hvilken den 
grona flaggan svajade. Mina saker blefvo kastade 
ofver i en torn bat, som med en tross var fast- 
gjord vid skeppets fallrepstrappa; matroserna hala- 
de in den, och mina saker voroombord; nu fOrst 
kunde jag gora en vandring i staden. 

Nara vid kajen lag en iippen trabutik med 
lergolf och ohyflade bjelkar; den hade en vind, 
som blott strackte sig ofver halfva stugan; den an- 
dra halften hade blott tak utan fyllning. Det var 
en kafe. Rundtomkring de smS borden sutto Greker 
och framlingar. Ofver elden stod kafTekitteln; en 
vacker Grekisk yngling rcirde i den med en kapp, 
den han vred omkring med begge handerna, saalt 
kaffet blef jemntjockt, och sedan slogs det kokande i 
koppen»3. Tvenne ryska matroser dansade har ef- 



^=3 haifet i Grekland och Orienten iir alldeles fortriiff- 
hgt, jasa utmarkt.atl den resande, som koni- 
mer Iran delta land, icke snart (inner smak i det, 
som tillagas pa vanligt europeiski salt. Man dric- 
ker harafven det tjocka; kaffet iir jemnt, men 
derfore icfce grumiigt; det males till eit mjol, all- 
deles som chokolad. NSgon kaffesump vet man 
saledes icke utaf har. 



10 11 12 



275 

ter en skrallande fiol, pa hvilken en gammal Grek 
(ilado. 

Jag gick langie in i staden ; gatorna voro sSr- 
deles tranga, och pS den fornamsta, som slingrar 
sig omkiing bugten, var butik vid butik, der det 
saldes om hvaitannat kladningsstufvar, victualler, 
saffiansskor och frugtev. Framfor "hotel delia Grece'' 
sutto pa en brokigt inalad tiSaltan Greker och 0- 
steriiinningar, alia med langa piper. Blott en Frank 
tralTade jag och det var en Ryss , som straxt spor- 
de mig, hvad jag ville hSr i delta fordomda land, 
hos dessa menniskor? "Alia aro de kjaltringar", 
sade han; "lorbannade vare dessa Lamartiner och 
skribenter, som skildra dessa land sa, att man far 
lust att resa hit! jag Onskade, att jag hade en af 
dessa galniiigar har, jag skulle min sjal radbraka 
honom! — jag komnier fran Constantinopel, jag 
har gjort touren till lands langs kusten, och blif- 
vit plundrad af Albanesare; hvarje trad hafva de 
tagit ifrai) mig; min tjenare hafva de niordat, har 
ligger jag och vantar p^ creditiv och penningar! 
det ar ett nedrigt land och ett elakt folk! Hvad 
vill ni d5 i Orienten?" Det var en i sanning myc- 
ket behaglig omottagning. Emellertid gick jag dock 
efver till den narmaste barberaren , satte mig mel- 
lan de andra Grekerna pa trabanken langs med 
viiggen; en vid densamma fastad laderrem spSndes mig 



( 




9 10 11 12 



176 



F%\ 



om halsen, den skarpa knifveii flog latt som en 
fjader Ofver hela ansigtet, hvillset sedan bestanktes 
med Eau de cologne. Burbeiaren fragade, om jag 
vore Engelsman, och da jag sade, att jag var Daiisk, 
tryckte ban mig till sitt hjerta och ropade: "brave 
Americani!" Jag forsakrade honom deremot, att jag 
icke var nagon Amerikan utan en Dansk; ban nic- 
kade glad, lade handen pa hjertat och berattade, 
sasom jag forstod , hum kara Amerikanerne arc fSr 
alia Greker sedan frihetsshidens tider, dadeAme- 
rikanska skeppen tiliforde dem proviant. 

Jag gickgenom gatorna; pa dessa hvimlade det 
afrnenniskor, menickeen enda Grekinna sag jag till, 
Fonstren i alia husen voro invandigt bclackta med 
jalonsier eJler 15nga gardiner. Snart kom jag pii 
mera folktomma gator, som lago hogre upp at berg- 
sidan; framfOr de fiesta husen bar var ett slags 
mrgard med en stor lofhydda af ett enda vintrad. 
Blomkrukoi? stodo pa murarna och p§ husens flata 
tak; gatan var framfOr de enstaka husen belagd 
med mosaik, stenarne bildade stjernor och cirklar. 
Jag gick in 1 hufvudkyrkan , som i fdrhallande till 
de Italienska och dem jag hade sett pa Malta, var 
liten och obetydlig, men deremot i forhallande till 
kyrkorna i Grekland af ansenlig storlek. AltarvSg- 
garna stralade af forgyllningar och heliga bilder, 
»tora silfverlampor hSngde i rader Ofver hela kyr- 



ft 




10 11 12 



277 



kaiis brcdd; ett par sma gossar lekte harinne. 
Mitt sinne och mina tankar voro stamda till andakt; 
Gud var det enda, som jag har kande; jag kunde 
liafva bojt mitt kna for att fa luta mitt hufvud mot 
bans hjeita, och i tankarna gjorde jag det. 

Den hOgst belagria delen af staden stod annu 
under byggnad, gatan syntes sasom en vag i ett 
sEenbrott; det lag block och stycken af klippor 
der buseii byggdes; men herrlig var utsigten ofver 
staden och hamnen till den lilla On med det smiir- 
ta, bvita fyrtornet. Pa den motsatta sidan af bug- 
ten lag karantanshuset. Jag sag oarna Tenos, De- 
les, Naxos och toppen af Andros; da jag rigtado 
mill blick ut mot dessa oar, gick ett angfartyg for- 
l)i; jag kande flaggan, det var Leonidas, det for- 
svanii mider kusten af Delos. "Farval ! FarvalT' 
ropade jag, ingen h()rde det, skeppet var borta, 
jag sag blott riiken, som annu liksom en sky lag 
mellan oarne. 

Eraot afionen gick jag om bord pa Lykurgus. 
Sjon gick starkt, tva glada Greker rodde mig, och 
hvarje gang vagen reste baten sa, att vi voro nii- 
ra att falla cifver bord, jiiblade de hogt. Fram- 
mande ansigten mottogo mig om bord. Vid solens 
nedgang lyftade vi ankar och skeppet styrde nord- 
ost om Syra, der vi fmgo smult vatten. Det var 
en herrlig, stjernklar afton. Jcke med nagon hade 



= 



I 




10 11 12 



i 




278 

jag aniiu gjort bekaniskap, jag satt pa en kaiion- 
lavett och sag pa den praktfulla hirareielen; en frani- 
ling i osterlandsk dragt vande ryggen at raig, 
jag betraktade honom, ban sag pa mig tillbaka, 
nickade vanligt och vidrorde sin turban, det var 
Persern, med hvilken jag hade seglat fran Nea- 
pel; vi begge voro de enda gamla kamraterna fran 
"Leonidas''; ban syntes blifva glad ofver vart mote, 
bvilket jag ocksa blef; lian ville alltsa afven till A- 
then, och derifr§n hem; ban bjod mig nSgra frug- 
ter, och jag bjod bonom nagra tillbaka, men ingen 
af OSS kunde med ord g5ra sig fOrstadd fdr den 
andra. Jag pekade mot den herrliga stjernbimme- 
len; ban lyftade banden till sin turban. Jag fanii, 
att jag dock maste saga nagot, om an blott en ti- 
i-ad af ett sprak, som var beslagtadt med bans, 
och hvad visste jag da annat an forsta raden af Ge- 
nesis pa Hebreiska, man hjelper sig sa godt man i 
kan, jag pekade mot stjernorna och sade: "Be- ' 
reschit BarahElobimEtHoschamaim Veet Haaretz!" 
och han log, nickade och ville nu ocksa saga allt ' 
hvad han kunde af ett sprak, som han trodde va- 
ra mitt: 

"Yes Sir! verily! verily!". 
Det var hela var konversation; ingen af oss [ 
visste mera, men goda vanner voro v 



10 11 12 



2?y 



III. 

Bugten vid Pirieus. 

Tidigt pa rnorgonstunden horde jag ankaret 
falla! jag gick upp pa dack, vi lago i viken vid 
Pirffius, den sag iit som en liten insjo;on Aegina, 
(ifver hvars hoga berg hojde sig annu hogre berg 
pit Morea, det ena djerfvare an det andra, syntes 
tillstanga'inloppet, som var mycket smalt; tvenne 
Oytande tunnor tjenade sasom sjomarken , och oni 
aftnarna bar hvardera af dem en lykta till fyr. 
Jag raknade i Pirseus omkring 130 hus; bakoni 
dessa och bakom en stensatt, gul jordhog och 
gragrOna oliv-trad hojde sig Lykabettos och det la- 
gre liggande Akropolis. Bergen Hymettos och Pen- 
tehkon begransade landskapet, som hade ett fOr- 
stelnadt, hardt iitseende: "det steniga Attika" sade 
ocksa de gamla. Till venster lag en liten halfo 
med nagra buskar, en hogt liggande Yaderqvarn 
och det nya karantanshuset; till hoger strackte sig 
en naken , stenig slatt ut till Parnesbergen , hvilkas 
vSgformiga och brutna linier voio af en stor , pit- 
toresk verkan. 

I denna bugt, der Themistokles arligen lat 
60 galerer Uipa af stapein, lago nu blott ett par 




ft 



(f 



I 



.«dtefe-^- 



|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|lll 
5 6 7 8 9 10 11 12 



280 




sma Greliiska skepp och en bat, deiemot en mangel 
stora Engelska, Fiansyska och Ostenikiska fartyg, 
samt tva angfartyg fOrutom vait. Valkladda Greker 
rodde forbi oss, och fram pa dagen koni en bat 
raed en Dansk, som onskade mig valkommen!*]- 
Det blef mycket att hora, mycket att besvara. Dan- 
ska tungor talade med karlek for Danmark, och 
med hanfryckning om Grekland ; men blott pa af- 
stand kunde vi tala, vart skepp lag i karantan, hvil- 
ken fcirst blef slut om morgonen pa tredje dagen. 
Dagen gick snabbt till anda och med aftonen 
begynte ett skadespel, som jag aldrig forr bar sett, 
och som iiigen kaii med ord clier farger atergifva. 
Bergen Hymettos och Pentelikon , som i dagsljuset 
hade ett gr/iaktigt utseende, blefvo vid solnedgan- 
gen roda sasom om de varit byggda af alia Grek- 
lands rosor ; ofver hela dalen utbiedde sig ett blek- 
rodt skir, dock icke sasom om man sett dalen ge- 
nom en rosenfargad sloja, nej, har var intet spar 
af luftiga dimmer , alia foremal lago sa klara, sa 
underbart niira , och dock fann man, att de voro 
milslangt aflagsna. Aegina och bergen pi Morea 
hade en mera lilas-farg; den ena bergstrSckan hOj- 
de sig bakom den andra , och hvardera smalte bort 

*3 Professor Koppen, livilken der ar anstalid sasom la- 
rare vid militai-skolan i Pirasis var den loiste 



j:ti; 



kande. 



281 



Iran violett till svartblatt. Nu sjcink solen , signal- 
skottet Ijod, flaggan sjonk, — hvilken cnsamhet! 
iiittt trad, ingen buske var synlig! Hvilken stilihet 
inclian dessa berg, liviiket lugn lag ej ofver den 
vidstrackta slatten , ocli hum genomskinlig var ej 
(jeiiiiii hilt. Jupiter tindrade allaredan oandligt ho'^t 
deruppe, Carlvagnen syntes iinnu lUngiebort, men 
alltefter som jag betraktade den, riillade den med 
nattcn niirmaro; stjcrnoriia tittade fram allt mer och 
nior, som oin det oandliga nimmet skolat uppfyllas 
med eldkulor, som oin den blaa gnmden skolat 
boittrangas af ett stralande Ijus. Stjernorna skiin- 
ladfi i luften; de stralade i vattnet med adelstenens 
blixtrande glans. Fran Piraius Ijod matrosernas 
sang; ett Woss var iipptiindt pa strauden ; utanfcre 
iuisen gick folk med Ijus i biinderna. Blott en en- 
da gang hordes en ara plaska i vattnet, da en bat 
rodde oss fiirbi; annars var allt sa stilla; sjelfva 
liafsmasarna, som skriande tlaxat omkring oss, ha- 
de nil gatt till hvila. 

Hvilken Guds kyrka mod grafvar, monunienter 
och stora minnen! Aftonens frid var den skonaste 
siiilamessa Ofver de dOde. 




■$ 




cm 



Nil llll|llll llll|llll llll|lll 
10 11 12 



282. 



iff 



Ankomxten till Allien. 

Det var den tredje morgonen i PirEeus och var 
frihets timma slog; jag tror det lag ett dussin Gre- 
kiska batar onikring vart skepp; jag sprang i den 
fOrsta och basta, och med raska Srtag gick det 
emot land, der det boll en mangd droskor, gamla 
karreter och oppna vagriar, bvilka alia syntes san- 
nolikt hafva uttjenat i Italien , och nu pa sina gam- 
la dagar gjort en utvandring till Grekland fur att 
bOrja tjena anyo. Det iir blott ett par ar sedan, 
som det strackte &ig emellan Pirffius och Athen eft 
kiirr, omkring hvilket kamelerna gingo, belastadc 
mod varor; nu ar bar en fortrafl'lig landsvag och 
en butik med forfriskningar; for en bagateil aker 
man denna vag, som ar en knapp Svensk mil. 
Alia vara saker lades i den gamla karreten, som 
blef alldeles fullpackad; koffertar och nattsSckar tit- 
tade ut genoni begge fonstren. Sjelfva sallskapet 
kom i Ire stora vagnar; bakpa den, i hvilken jag 
salt, hade vi en praktigt utstyrd Grek, byrlakejen 
fran Hotel du Munich i Athen : ban var sa rikt och 
valkladd, att ban pa en maskerad i Norden kunn.il 
niei- 5n val blifva ansedd for en Hellenisk prins. 



283 

V'i rullade jublande ut fran Piraeus. Matvoser 
med blanka hattar sutto kring kafeerna, hvilka fO- 
rekommo mig som stora stugor af brader; ett hur- 
ra uppstamdes for oss, da yinglasen tomdes. Va- 
gen gick Ofver lemiiingar af aritika murar, som be- 
statt af en gul stenart, hvilken annu utgor klipp- 
grunden bar; vi foro i galopp, det dammade fOr- 
skiackligt, men damraet var ju klassiskt 

Snart iippnadde vi olivskogen, Minervas heliga 
olivskog; en tradbutik stod pa hvanJera sidan af 
Vclgen. Citroner och apelsiner voro bar utstallda, 
gainerade med en rad af flaskor med vin och h- 
korer; medan vara hastar bar fingo fiiskt vatten , 
Iramkommo tiggare med stoia tenntallrickar; vi gaf- 
vo dem alia, de voro ju Greker. 

Liksom i Atiiens basta dagar, far man nu fran 
Piiffius genom den stora oHvskogen. Framfur den 
lag Akropolis sa som jag sa ofta bar sett den pa 
tailor, men nu sag jag den i verkliglieten. Det 
stilla Lykabettos med sin skinande , hvita eremii- 
lioiiing tradde tydhgare iram; jag sag Athen. Fa 
steg fran staden , tatt vid \agen till hoger, stgr 
Theseus-templet, sa belt och stort med sina prak- 
tlga marmorkolonner. som genom tiden nu aro blif- 
na gulbruna. 

Jag kunde icke ratt forlika mig med den Ian- 
ken , att jag vore i Grekland och att jag rullade in 
i Minervas stad. Hcrmcs-gatan, den stOrsta iAtben, 




I 




10 11 12 



284 



ar ocksa den forsta for de resande, som komma fian 
Pirseus; men den borjar mad en rad af bus, som 
efter europeiskt begrepp synas hogst omkliga och 
fattiga. Efter hand kommer man dock till storre 
och battre tvavaningshus, liknande dem i staden p5 
Syra ; detta oaktadt var det atminstone bos mig na- 
got, som sade: bar ar Greklands hiifvudstad. A- 
kropolis stod sasom ett gigantiskt bogsate fOr en 
koniing liogt ofver alia de sma husen , och midt pa 
gatan , der vi foro , prunkade ett palmtrad sa hogt, 
att jag aldrig sett dess like; ett litet stakett om- 
gifver stammen, som annars snart skulle forstOras 
af de akande Grekerna, hvilka , staende i de garnla 
droskorna, ila franiat sasom i en kapplopning. Al 
allt omkring mig tilldrog sig denna palm mest mm 
iippmarksamhet; sedermera fick jag veta, att da 
gatan lades, skulle palmen hafva blifvit nedhugge" 
emedan den stod der folk skulle kiira , om ej var 
landsman Holsteinaren Professor Ross hade bedl for 
palmen och sa fick den sta qvar. Jag dOper den 
derfore till "Ross' palm", harefter hafva alia re- 
sande och resebeskrifvare sig att rattal Grekenia 
lagga vi pa hjcrtat att minnas, att deras land ut- 
giir bryggan fran Europa till Orienten, de bOra 
derfore varda de orientahska ziraterna , och en prakt- 
zirat ar denna palm; de fiesta andra i Athen aro 
forstOrde, man finner blott tva eller tre. 

Vi hollo vid hotel du Miinich ; varden ar en 
Grek, vardinnan en Tyska, och "die schone Wie- 



285 

nerinn" kallas hon. Man gaf mig det basta rum- 
met, och det var alldeles sadant, som man finner 
det pa ett vSrdshus af tredje rangen i hvarje liten 
tysk smastad. Jag hade nu allfsa ett hem , ett 
hem i Athen. 

Det forsta intrycket af staden vill jag sOka at» 
aiergifva och beratta, huru jag hSr tillbragte den 
fdrsta dagen. 

Den forfarliga malning af Grekland, och sar- 
skildt af Athen, som jag hoit i Neapel, fann jag 
Ofverdiifven anda till lojlighet. Jag vill tro, att for 
6 eller 7 ar sedan allting har mojligen befann sig 
i sa daligt skick som man sagt, men man ma er- 
inra sig, hvad ett fir betyder for ett land sadant 
som Grekland, hvilket befinner sig i ett fortfaran- 
de utvecklingstillstand. Att jemfora Grekland med 
en gammal stat, ar detsamma som om man viile 
jemfora barnets och den fullvuxna mannens utveck- 
ling Sju manader aro for det forra, hvad sju ar 
aro for den sednare. 

Athen forekom mig sa stort, som en Dansk 
smfistad, t. ex. Helsingor, och sag ut som en liten 
stad, hvilken i hast blifvit uppbyggd till marknad. 
Hvad man har kallar bazarer, utgores afsma,kro- 
kiga gator, med tradhus pa bada sidor, der man 
ser uthangda brokiga strumpor, kladesstycken , o. 
s. v.; pa andra stallen kottvaror, frukt, gamla och 
nya bocker, m. m. Kusken, som k6rde v5r dro- 

12 



I 



• 


^ 


t 



( 




10 11 12 



285 



ska, kopte sig en, hvars titel jag sag, Dit var 
Homers Ilias, tryckt i Athen 1839. 

Athen har eft par Grekiska eller rattare Turki- 
ska kafeer, samt en ny Italiensk, sa prydlig, attden 
ganska val kunde taga sig ut i Hamburg eller Berlin. 
Cafe Greco i Rom ar i jemforelse dermed blott en 
sandhaia under en trappa. Unga Greker, alia i na- 
tionaldragt, men starkt snOrade och forsedde mefi 
lorgnett och glacehandskar, rokte cigarrer ochspe- 
lade billard. De voro akta Grekiska spriittar och 
behijfde blott nagot andra dragt for att vara full- 
kom'.igalattingarihvilkcn Europeisk hufvudstad soin 
heist. Vid gatuhornen stodo hela rader med Mal- 
thesiska lastdragare och solade sig. 

Den inest bebyggda deioii af Athen strilcker sig 
mot Akropolis, men staden ar rundtomkring un- 
der tillbyggnad och synes vSxa iifren under de fa 
veckor, som en framling der uppehaller sia. Ko- 
nungens nya slott hojer sig emellan staden och 
Hymettos. Det ar en marmorbyggnad, till hvilken 
hvarje sten ar huggen fran det niirbeliigna Penteh- 
kon. I forsalen skadas redan bilderna afGrekiands 
hjeltar fran frihetsstriden. Universitetet star afven 
under byggnad. Det iir en Dansk, Christian Han- 
sen, som bygger det. Dess form ar ett liegande 
latinskt 33- Ett par kyrkor och flera boningshus 
for Ministrar och kopinan vaxa fran timnia till tiin- 
ma. Och hvilka iiro hiir haridtverkare? — Man 
har sagt niig, att det ar bonder, soldafer. rofvarc, 



287 

som gripit till murslefven, hammaren och sagent 
De hafva sett framniande aibetare och hafva strax, 
blifvit murare, smeder och timmerman. Grekerna 
aro ett laraktigt folk. 

Sasom nyss niimndes, ofvertraffar anblicken af 
AMn i allt den forestallning deroni, som man i 
Neape! hade vackt hos mig. Jag sade det till Pro- 
lessor Ross, som gonmalto, att en Grek fran Chios, 
(Romers fodelseort) , och hvilken Grek , efter sin 
stallning och omgifning, kunde anses mycket bil- 
dad, ehuni han aldrig sett nagon storre stad, blif- 
vit sk foTvanad (ifver den storhet och yppighet som 
lian fann i det nuvarande Greklands hufvudstad. 
att han livarje ogonblick uttryckte sin ftirundran 
och da nagon, som sett honom i 14 dagar, yttra- 
(le, att nu kunde han va! Athen utantill, utropade 
han: "Utantill! — Aldrig med en sadan stad. Har 
ar alltid nSgot nytt att se och hora! HvilkanojenI 
Hvilka beq\amligheter! Har aro vagnar, i hvilka 
man knn aka! Hvar dag regementsmusik framfOr 
slottet! Har finnas kaffeer, tidningar, skadespel, der 
de bade sjimga och tala! Det ar en fonindransvard 
stad!" - 

Jag haae loiestaiit mig, att jag i Grekland 
skulle finna mig sa frammande, si aflagsnad fran 
hemmet. Och jag tyckte mig har dock vara fiem- 
ma. Danskar och Tyskar emottogo mig sa vanligt- 
Redan forsta dagen befann jag mig i ett Dansk* 
bus, hos Drottningens Hofpredikant Luth, en Hoi- 



\ 



r~- 



ID 



LT) 



ro 



eg 



o 



-o^ 



( 




cm 



10 11 12 



288 



steinare, gift med en Danska ' fran Fredensborg. 
hvilken hade sin yngre syster hos sig. Mina lands- 
man infunno sig har, och jag traffade var Danske 
consul, Hollandaren Travers, som talade Danska 
mycket val. Cbampagnern skummade! Med ettbe- 
sOk i den nya theatern skulle jag sluta min forsta 
dag i Ath^n. 

Litet utanfor staden ligger theatern, somutgor 
fyra etager, och ar vackert dekorerad; dock det 
skonaste jag der sag, var askadarne i Grekiska drag- 
ter i logerna och pa parterren. Har voro flora 
skOna Grekinnor, men alia dessa voro fran oarna, 
som man sade mig, ty i sjelfva Athen fnnnos fa, 
som voro vackra. En Italiensk trupp gaf har re- 
presentationer; prima donnan hade nyss genom en 
kabal blifvit uthvisslad; jag horde alleia donna. 
som var hogst obetydlig. Sjelfva representationen 
bestod af bara plockgods; vi fingo ouvertyrer ur 
"Norma" och ur "Bronzhasten"; en akt af ''Barbe- 
raren" och en af Gazza ladra C'skatan"} samt 
dessutom en ballett. 

Fran parterren kom man i en slags foyer , der 
fOrfriskningar erhoUos. Bummet var ej lysande; sa 
val tak som vaggar voro sammanfogade afohyflade 
brader; den langa disken var icke prydligare, na- 
gra Greker serverade der punsch, mandelmjolk 
och kafle. 

Da theatern ligger ett stycke utom staden . 
SJorde det en forunderlig efTekt, att midt i natten 



r~- 



289 

komtna ur detta hus efter representationenaf'Bar- 
beraren" och "Skatan", och da se sig forflyttad un- 
der en Osterlandsk stjernhimmel, som lyste sa, att 
man knappt sag utstriickningen af den Ode sla'tten 
begransad af hOga berg. Allt var bar ensligt och 
stilla; man kunde tro sig i ett ogonblick genom en 
ffirtiollning vara forflyttad frSn theatern till den 
folktomraa oknen. Denna storartade naturens de 
koration, bvad var icke den emot dessa malade 
kulisser! Ensaniheten spelade ett drama, som visa- 
de OSS, huru smaaktigt allt var derinne, hvarifran 
vi kommo. Just igenom motsatsens ringbet kande 
jag Greklands hela klassiska storhet. 

En enstaka marmorkolonn stod p5 var vag i 
grus bland hedens Ijung; ingen visste hvilket tern- 
pel den hade prydt. Folket sager, att det ar den 
pelare, vid hvilken Cbristus blef bunden, da bans 
bodlar piskade hononi; det tros, att Turkarne haf- 
va kastat den i bafvet, men hvarje natt kommer 
den ater hit tillbaka. Ensam stod den hvita pela- 
ren och pekade i den stjernklara natten mot Gnds 
himmel. 



I, 

! 



( 




ID 



LT) 



ro 



eg 



o 



-G) 



cm 



lllll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|lll 
5 6 7 8 9 10 11 12 



•zm 



V. 



AkropoUs. 

Denna fritt staende klippa med sina marmor- 
luiner ar hjertat i det gamla Athen; dess minnen 
striicka sig anda in i en fabelaktig tid. Da Arons 
mandelstaf blommade, skjeto Athanas lagertradun- 
ga skott och Neptuns saltkalla sprang fram ur fjellet*). 
Framfor andan af den breda Eolus-gatan strackersig 
en plats sa ojemn som den kan vara genom dess ned- 
rifna lerhus och kullstortade murar. Upp ur graset 
hojer sig bar vindarnas torn, der i Turkarnes tid 
Dervischerne bodde; tvenne hoga cypresser pcka sor- 
jande mot himraelen; ett Turkiskt badhus med 
inSnga kupoler.en enstaka palm och en ur en gam- 
inal mur framqvallande kalla aro det mest pitltore- 
ska i den narmaste omgifningen. 

Jag gick ofver platsen ; vid kalian stod en vac- 
ker Grekisk flicka med sin lerkruka pa skuldran; 

*) 1400 ar fore Christi fddelse forde Cecrops en ko- 
loni fran Sais till Grekland och byggde har pa fjel- 
let borgen Cecropia. Erectheus och Cecrops iigga 
har begra(De. P5 Perikles tid blef det nuvaraiide 
Parthenon uppldrdt af Phidias och byggmastarne Ik- 
linos och Kallikratides. 



291 

(let var en liten tafia, men en mera storartad ISg 
framfor iiiig. Ofvanfor de oregelmassigt uppforda 
husen hojde sig npp mot kalkklippan en gron backe , 
hvarest en flock far betade i sallskap med fern it 
sex unga kameler, hvilka lyffade sina langa halsar 
i vadret och utvidgade siolt niisborrarna, i det de 
slogo med nacken; ruinen af en odelagd fastnings- 
mur stracktesig ofver den grona slatten ; gangstigen 
slingrar sig langs utmed densamma ofver grus och 
sten, foibi djupa, tatt intill hvaiandra liggande, 
bruniiar iitan ledstanger; jag fuljde deisna gangstig 
och snart lago stad och bus bakom mig. 

Hvaije flack bar bar en historisk betydelse, 
vid hvarje steg trader man bar pa en af minnen 
lieligjord; dot maktiga klippstycket tiil venster. 
som syncs genom siora naturkrafter vara lOsryckt fr^n 
Akropolis, iir det stalle, der Paulus tulade til! A- 
thenienserna; nii satt en ensam herde der nied sina 
tvenne huiidar och sag ut ofver den -vidstrackta 
slatten. der olivskogen frodas; men blott flygtigt 
betraklade jag denna taOa ; snabbt flog mitt oga^hiTn 
Ofver klippgrunden med de uthuggna trappstegen, 
p5 hvilket stalle Solon och Plato hade talat; Akro- 
polis var malet for min vandring, Akropolis tilldrog 
sig all min uppmarksamhet; bJott det vidstrackta 
hafvet och Moreas pittoreska berg blefvo en enda 
gSng malet for min tanka. 

Genom en Oppen port, hvars gamla, jernbe- 
slagna dorr hangde pa blott ett enda gangjern, trad- 




r~- 



ID 



LT) 



ro 



eg 



o 



-o^ 





cm 



III llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|lll 
6 7 8 9 10 11 12 



292 

Je jag inom fastningsmurarna fran Turkarnes tid; 
ett par likstenar af marmor med inskrifter tjena- 
de till karnis fOr porten. Litet nedanfore ligger 
annu, med lioga hvalfgangar af stora qvaderstenar 
danande en halfcirkel, den sa kallade Herodes- 
theatern. 

Annu en liten forgard, bildad af de odeiagda fast- 
ningsverken, maste jag genomvandra; ett segelgarn- 
snore hangde pa den skropliga porten, tradklinkan 
sprang upp, och jag stod pa en nagot storre gard, 
hvarest man af sonderbrutna marmorpelare, kros- 
sade bas-reliefs och murstensstycken hade uppfOrt 
ett litet vakthus; till halften pakladda Grekiskasol- 
dater med simpla, grofva militarrockar, lost kastade 
ofver skuldrona, 13go i atskilliga grupper och rokfe 
sina pappers-cigarrer. En spelade mandolin och 
sjong en Grekisk visa. Ett par steg till och vagen 
gar mellau ur jorden uppgrafda marmorblock och 
kullstortade kolonner; den obevingade segergudin- 
nans tempel, de herrliga propyfeerna och ett fail- 
fardigt gothiskt torn fran medeltiden ligga framfOr oss. 

Denna uppgang ar och har alltid varit den enda, 
som ferer till Akropolis; fran alia andra sidor liOJa 
sig klipporna lodratt, och starka murar pa dessa 
gjorde det an mera otiligangligt. 

Under Turkarnes tid voro propyleeernas pe- 
largSngar tillmurade och utgjorde en del af batte- 
net; nu st5 raarmorkolonnerna fritt, och sender- 



293 



brutna marmorbilder uppgrafda ur gruset aro upp- 
stallda i rader pa det snohvita golfvet. Det blaste 
starJit haruppe; vinden siisade mellan de herrliga 
pelarne, hvilka i solljuset kastade starka skuggor. 
Jag gick genom propylaeerna och stod nu pa 
en plats, sa forstiird och odelagd, att jag aldrig 
fori- bar sett dess like. Det var som om en jord- 
bafning hade kastat de gigantiska kolonnerna och 
kainiserna om hvarandra; har fanns hvarken vag 
el!er stig laiigre; jag gick ofver gruset af odelagda 
lerhyddor fran Muselmannens tid, der gras och 
Acanthus nu sket frodigt upp; hSr och der syntes 
odelagda cisterner, har och der stora bradskjul, i 
hviika man hade kastat menniskoknotor och upp- 
stallt vaser, basreliefs och gipsmodeller; har ISgo 
rostiga sondersprangda bomber fran Venetianernes 
tid. Nagra hiistar gingo pa bete haruppe; och sa- 
som i en sandgrop till venster stod Erectheus' teni- 
pel med sina caryatider; en lutande pelare fyller 
platsen framfor den caryatid, som Elgin har rof- 
vat at det Engelska museum. Skelettet af en asna 
lag framfor den forfallna marmortrappan. Litet till 
hOger \isade sig Parthenon , praktruinen pa Akro- 
polis. som genom sin storhet, stil och sina relief- 
fer annu forvanar! Det ar ett tempel ofver alia 
tempei, men hvarje pelare ar barbariskt sonderskju- 
ten , hvarje basrelief i frontespicen ar stympad, och 
dock ar det fSrvSnande hvad som annu finnes 
qvar. Under Venetianernes belagring flog en del 




10 11 12 



'•>r 



294 

af krutmagasinet i lufteo; i frihetskrigot var Par- 
thenon ettmal for kiilor och bomber! och dock haf- 
va dessa lemningar iinnu en storhet, som man blott 
kan uppfatta vid att sta raellan dessa praktfulla ko- 
lonner, som bara jatteblock af marmor, sasom om 
de blott vore bjelkverk. En fallfardig moske ligger 
pa tvaren inne i templet, och tjenar nu till ett tak 
ofver gudars och kejsares marmorstatyer! pa den 
sida, som ligger at hafvet till, har tiden gifvit pe- 
larne en rOdgul anstrykning, men de fiesta af de 
andra sti sa hvita, som om de i Sr vore huggna 
i Pares' marmorklyftor. 

Hela tempeiniinen lag i det starkaste solljus 
da jag tradde ditin , och sasom fond hdjde sig pa 
andra sidan om dalen berget Hymeltos, ofver hvars 
guIgrSa stenmassa, utan spar af vegetation, en niork 
sky kastade sin skugga. Evige Gud, om alia dock 
kunde se denna storhet och herrlighet! Tankan 
blifver stor i stora omgifningar! Hvarje smaaktig 
kansla var dod i mitt b^ost; jag var uppfyiid af en 
gladje, ettlugn och en lycksalighet, som icke kan 
beskrifvas, och jag bOjde mina knan i denna stora 
ensamhet. 

Fa steg fran mig, mella'n sprangda marmor- 
biock, der den vilda tisteln skjot fram, ISgo men- 
niskoben; man hade kastat en dodskalle pa det hvi- 
ta marmorblocket; delta gjorde ett fSrunderligt , 



295 

(Ijupt intryck jjS mig; tai'arna strSmmade mig ur 
iigonen. 

Stormen siisade mellan kolonuerna; svartarof- 
foglai- flogo Ofver dalen vid Hymettos; alldeles un- 
der lilippari strackte sig Athen ratt ansenligt med 
sina livila lius mod de rokta taken ; pa bergen Pen- 
t'likon och Paines hade snfi fallit. Hvilket skade- 
spcl riindtomkringl Dock skonast var det mot haf- 
vet; det sken sa stort och -vidstrackt,' sa oand- 
ligt biatt och vaggade de hvita seglarne. Lufteii 
vai- alldeles gonomskhilig, sa attjag tiodde mig kun- 
na ofverskada hela Peloponnesus; jag sag de afliigs- 
na bergstopparna kiing Sparta, och till hoger, derat 
Roiinth ligger, syntes vagen kort, och dock ar den 
{ill lands hela dagsresor; med blotta ogat sag jag 
Akiokoriuths hvita fastningsmiirar, hvarje horn 
som de bildade, och skuggorna, dem de kastade. 

Da jag steg ned , motte jag min reskamrat 
Persorn fran Herat; han nickade tortroligt, rackle 
ffliii; sin hand och pekade at hafvet till. Det var 
vart afsked. Under mitt vistande i Athen besokte 
jag Akropolis bade vid solsken och regn; har firade 
jag vid ett besok aiin fOdelsedag , har laste jag mi- 
iia bref (ran h emmet; Akropolis var det sista stal- 
let vid Athen som jag besokte, da jag skulle resa 
derifran. Pa Akropolis drojer min tanka iarigst,da 
iien vill gasta i Greklaud. Pa detta stalle liksom 




^if :H 



I 




10 11 12 



\l 



296 

hvilade naturen och konsfen vicl mitt hjerta, har 
kande jag ingen saknad, utom den, att ej alia mi- 
na alsklingar kunde dela denna syn med rnig. 

En solnedgang, sedd haruppe, ar det mest upp- 
hojda jag kanner! Jag har sett en sadan liar, 
jag sag den p3 trapporna till Parthenon; allt var 
6de och dodt bort emot Hymettos, svarta roffoglar 
flogo han (ifver dalen, der en ensam hvit koionn 
star; en Jsna skrek der nere sasom schakalen skri- 
ker, solen sjonk ned bakom Saiamisbugten, och 
bergen stralade i de starkaste farger; Aegina var 
bia sasom de friskaste violer. Samma farger, sam- 
ma bergformer, som jag sag, hade Plato, Socrates 
och de andra fornverldens store sett fran samma 
stalle. Det var samma seen de betriidde; jag kSn- 
de ett cigonblick en tanka sasom om jag varU for- 
flyttad tillbaka i tiden for dessa stora minnen och 
handelser. Solen sjonk ned, och utan skymniog 
bhekade de glimmande stjernorna fram ofver de 
gigantiska tempelruinerna .' Naturen och konsten 
liksom hvilade vid mitt hjerta och jag kande, atl 
Guds verk ar evigt, da menniskans faller i grus, men 
ur beggeindrackjag en lefvande poesi , hviiken, om 
Gud later den blomstra ochdofta, stall vederqvicka 
nienniskors hjertan. 



297 



VI. 



En regnviidersdag i Athen. 

Vata, tunga skyai- lago omkring berget Hy- 
mettos; vadret var gratt och kallt; den ej stenla"- 
da gatan stod full af gul dy efter regnet om nat- 
ten; de tunna vaggarna i husen voro genomblotta. 

Landets vigtigaste post, en Grek, som rider 
ined bref och ponningar landvagen til! Patras,kom 
i sin vata, tunga skinnpels och ledde den tungt 
jastade hasten; laddade pistoler hangde ofver dess 
hais; det arma kreaturet slapade benen efter sig. 
Vid Apotheket cjordes halt; hastens sjuka ben 
blefvo ingnidna ined salfva. 

Regnet foil i stora droppar och borjade snart 
atl i ymnighet nedstorta. Tre sarskilta farhjordar 
storio pa den tranga platsen framfor kyrkan; de 
skockado sig allt tatare och tatare tillsammans. 
Herdarne stodde sig n\ot sina langa stafvar; utider 
regnet tatt insvepta i sina bruna buldansrockar, 
och med slokiga hattar ueddragna ofver hiifvudet, 
sago de snararo ut som Gronlandare, iin som vi 
hade tankt oss Grekerna vara; de stodo barbenta 
i den gula gyttjan. Regnet skoljde ned ; forst emot 



[ 



I 




cm 



9 10 11 12 



29S 




aftonen Ofveigick det i duggregn; blaslen sonder- 
slet skyarna och dref dem omkring som dimmor. 
Jag vagade mig ut. Ett par svaita familjer, 
som under Turkarne hade varit slafvar, sag jag 
krypa fram ur deras laga jordkulor. Hustruns he- 
la pakladnad bestod i en siags sliiprock och ett 
srautsigt iinne; hon lag och oste vatten ut ufver 
dorrtroskeln, medan de sma svarta barnen. afhvil- 
ka blott en hade en rod ylleskjorta, dansade i 
gyttjan. 

Som en ocken utan viig eller stig svntcs bela 

strackningen fran delta, det sista huset pS gstan. 

ut til! Pentelikon och Parnesbergen. En nian i 

farskinnspels, nied pipan i munnen, red ban of\er 

heden, hustrun och den fulhuxna dottren sprungo 

bakefter; hustiun bar pa sin rygg ett Htct ban. i 

en rensel; under sin ena arm bar hon on iern^ry- 

ta och under den andra en torn svinbud, som hon 

bade haft till vinsack. Dottern slapade pS ett stort 

bylte. De talade hogt och gladt: mannon viinde 

sig gravitetiskt om och nickade , red sa pa raskare. 

och hustrun och dottren hollo hasten i svansen, 

pa det att de skulle kunna hinna med. Alit gick i 

den basta ordning, en hvar intog, efter vanan, sin 

riktiga plats. 

Hvilken tafla! dessa nakna berg, ofver hvilka 
skyn ligger v3t och tung, som om den ville sforta 



I 



299 

ned i dalen, ocb sjelfva dalen utan hyddor, utan 
herdens bloss, blott med sin blekgrSa timian och 
denna vandrando familj ! — Ar detta Grekland? 
Hvarfore hvila fadiens missgerningar pa barnen alll 
iiitill bundrade led! 

Der den bieda befarna vagen gick fram na 
hvilken unga sjalfulla Atheniensare jubJande van- 
ilrat till Plalos akademier, ridor nu,blanJ ocknens 
ijung, den halft forslafvade, fattige bonden; bans 
asna kanner spSret som lion skall folja. Den plats. 
som genom Plato fatt en helig betydelse, den 
plats, fian hvilken Andens Ijus strommade iit of- 
ver det olriga Europa , framvisar nu blott en grupp 
af vantrifna olivtrad. Sandhcigen tiitt bredvid ar 
liotnos, med hvilken Oedipos' ododliga namn iir 
fOrenadt. 

Jag tog vagen dit ofver den vata, ode slatten. 
En vattenninnil, sora blott pa fa stall'en ligger litet 
ofver jordytan och der bar en slags betackning af 
sten, iir uu Athens vattenledning fnui beraen. Man 
blifver blott der uppmiirksarn pa den, hvarest den 
till hiilften iir odelagd , ty for att skaffa sin boskap 
vatten hafva lierdarne tagit bort fiera af de of- 
vanpa liggande stenarna och kastat dera at sidan: 
den lossnade jorden flyter efter regnsqvalet ner i 
vattnet och grumlar det. 






.-w«*>»fe= 



llllllllllllllllllllllllllllllllll 



4 

I 



3 



300 

Jag sfcod pa Kolonos. En murad graf, i form 
af en likkista, finnes harujipe. Hflr har man jor- 
dat den for kort tid sedan afdode Tysken K. C 
Muller, till hvilken vetenskapen star i sa stor fOr- 
bindelse. Hans stoffc hvilar i det land, der han 
kande sig lyckiigast! Den jord, som han alskade, 
emottog bans stoft. Ung och lycklig, midt under 
loppet af slna strafvanden , innan nagra forhopp- 
ningar oni honom blefvo svikna, fann han doden; 
hvad kan vara lyckligarel 

Jag klattrade upp till grafven, och onskade hvad 
jag alltid har onskat: ett kort, men lysandc lif! - 
Och vinden hlaste kallt och skarpt fran bergen; 
vata skyar drefvo mig forbi, men i sjelfva demia 
nordliga kolorit vai- det ej nagot, som forde raina 
tankar mot Norden. Ofver hela landskapet lag on 
storhet, som sjelfva Sch^veitz icke iiger; der ned- 
trycka bergen, bar aro dalarna stora som bergen: 
Greklands natur ar i sin sorg for stor att adocM 
oss tSrar, man upplyftes af densamma. 



YII. 



llhapsoderne. 
Grekerne hafva ett slags kringvandrande spel- 
miin, en hvar i sitt yttre en sann Homaros, dock 




10 11 12 



301 

stundom aro de raska ynglingar, som i foljd af 
bOjelse och sin musikaliska talang hafva valt detta 
lefnadsyike. De kunna en otrolig tiiangd Sanger: 
vid vakteldarne pa bergen, framfor de rika Gre- 
kernas eldstader foredraga de sina Sanger, ja ulfO- 
ra till och med hela musikstycken pa mandolinen; 
jag har hort dessa Sanger, hort dessa melodier vid 
deras iialionaldansar. 

De sista dagarna af Mars var del min plan 
att gOra en utflygt till Delphi; jag hade da kunnat 
tillbringa den andra April, min fodelsedag, pa Par- 
nasscn, den verkliga Parnassen, men gudarne\ille 
det ej; Delphis dajar lago holjda af snO, floderiia 
stroramade ofver sina hriiddar, det var fuktigt och 
kallt, jag maste stadna qvar i Athen, men sanggu- 
dinnorna voro mig dock bevagna, jag fick pa den- 
na dag bade sang och musik, och det den mest 
oriainella, som jag horde i Grekland. 

Da jag kom ned fran Akropolis, der jag en- 
sam hade tillbragt morgonstunden , fann jag pa mitt 
bord ett bref med inbjudning fran Ross, att efter 
som jag i dag icke kunde komma till Parnassen, 
skuUe Parnassen komma till mig! Mera kunde jag 
ju icke onska! Det var just i Athen tvenne van- 
drande Rhapsoder, unga Greker fran Smyrna; de 
skulle for mig sjunga folkets bilsta visor; men inne 
i rummen mSste vi hora dem, ty regn och storm 



r- 



VD 



LO 



t 




-LD 




cm 



302 



herrskade derute. Skyarna hade spiint sina ^a.. 
strangar ned till jorden, och stormen grep i stran- 
garne ; en maktigare harpa kunde Gudarne icke 
stamma, och jas^ var egoistisk nog att lata det 
alltsammans ega ram pa min fodelsedag, som fira- 
des af Glaukopis Athana. 

Jag kom till Ross. Rhapsoderne togo plats; 
Jen ena hade sin Venetianska mandolin i knaet. 
den andra spelade violin, ett instrument, som forst 
de sednare Sren kommit i bruk hos dessa kring- 
vandrande virtuoser. Regge buro en blS Grekisk 
dragt och pS hufvudet hade de roda mOssnr; beggc 
liade vackra, sjiilfulla ansigten, morka Ogon, oeh 
vackert tecknade ogonbryn. 

Jag vill tro, att det xar tillfalligt, men gauska 
markvardigt var det _; i den ordning sangern. 
foljde, bildade de en hel ny Grekisk historia. 

Be burjade med en Grekisk klagosang, diktad 
af sjelfva folket, da det iinnu var under Turkarnes 
ok; de sjongo om sina hjordar och sina dottrar, 
•som fordes bort; det Ijod icke sS, som nar tv3 
sjunga en och samma visa, nej, stammorna kor- 
sade hvarandra sa originellt; hvardera hade sin 
sorg, sni forkist, men det var dock samma histo- 
na, samma smarta, som uttalade sig. Halft sakta 
och halft klagande blef den foredragen, sasom om 
'niUan bundit deras tungor; men nigra ginger 




10 11 12 



303 

svallade smartan ofver i ett vildt skri; det var s&- 
som om ett helt folk grate, det var nagot sOnder- 
slitande och hjertskakande , som i Israels sSng vid 
Babylons flodor. 

Nu foljde en sang af Rhigas, mest sjalfullt 
sjOngs strofen: 

"Sparta, Sparta kan du sofva? 

Vakna ur din djupa dodssOmn!"*) 



*■■) "Vaknen upp, J Hellas' soner!" En bcliant sing at 
Rlnuai, Grekernes Beranger; han lelde i Venedig 
som rik kcipman, och anvaiide sin formOgenhet 
lill iiniia Grekers uppfostran; bans Sanger, som 
nu aro pa alias lappar, bidrogo mycket till att upp- 
elda iVihelslankan hos det fortryckta folket. Han 
tier som bekant ar , af Osterrike ullefvereiad till 
Turkarne, som i Belgrad lato genomsaga honom 
lefvande. Ai' nu lefvande Grekiska skalder ar A- 
lexander SiUzos den, hvars Sanger aro mest 
onityckta. Han ar fodd i Constantinopel , afenrik 
Grekisk familj; under den Grekiska revolutionen 
llydde han till sin onkel Michael Sutzos, Hospodar 
i Wallacbiet, sedermera Grekisk gesandt i Lon- 
don, denne sande honom lill Paris lor atldcr ve- 
lenskapligl bildas, men han alervande snart till 
Grekland och skref der sina "Satirer", slot sig till op- 
positioaen mot Kapodistria och ilydde till Hydra, 
der han skref salirer, som aro samlade i hansar- 
bete: "Samling af folksinger'. Vid Konung Olios 






cm 



10 11 12 



-5rir-^^5SM? 



304 

Och ater Ijod en krigssang, soin till melodien 
var underbart beslagtad med Marseiller-marschen , 
och dock var den, som man sade mig, Grekiskt 
original; den antydde Grekernes strid; och rhapso- 
derne sjongo samma sang, som folket hade sjuiigit 
vid Konung Ottos iotag i Naupiion, jag sjelf kande 
mig djupt rord; ett folks historia skrifven med to- 
ner gar djupare till hjertat an den, som skrifves 
med boksEafver. 

Plotsligt grep den yngsta rhapsoden i strangen, 
och violinen atergaf ett potpurri ur "Fra Diavolo'', 
"Robert" och flora Fransyska operor; det var af- 
skyvardt! det forekom mig sasom en uppenbarelse, 
som forkunnade, huru alia dessa folksanger skulle 
forstummas, och friimmande toner tranga in bland" 
folket; allaredan nu hora Grekeina helire dessa 
Auberska melodier an sina egna Sanger. 

Till slut fingo vi en Turkisk sang; nagot for- 
farligare har jag aldrig hort; jag trodde forst, att 
det var en parodi, men Ross fOrsakrade mig, att 
detta icke var fSrhallandet, och sedermera har jag 
i Smyrna och Constantinopel blifvit ofvertygad om 
sanningen deraf. En stamma borjade ganska sakta 



ankomst gick haii ater till Paris, der han skref pa 
Grekiska tragedien Marko Bolzaris, som nyligen Sr 
uppford pa theatern i Athen. Hans sednaste ar- 
bete ar pa prosa: "Den fomsto". 



305 



och obegriplig till och med for den, som kun Tur- 
kiska; stamroan klingade soni otn en dronimande 
rnuinlade nSgol; jag trodde mig hora en berusad 
opiidrinkare vandas under en ryslig drorn ; hela 
accompagnemanget bcstod i ett knappande pa en 
och samma Strang, alltid samma ton. Det var na- 
got sa fruktande, sa fortviiladt i denna sang, om- 
qviidet IjOd sasom om sangaren plotsligt vaknade 
iipp och skrek, da ban blefve mordad. 

Da rhapsoderne lemnade oss, fattade de vara 
bander, kysste detn och lade dem sedan, efter 
Grekisk sedvana, pa deras panna. — Jag var han- 
ryckt ofvei- hvad jag bade hort. 

Om fOrniiddagen Grekiska visor, om aftonen 
folkdansar, det, ,ar en verkliu festdag. Holsteina- 
ren Luth, Drottningons bofpredikant, forskaflfade 
mig detta nOje; dansiarne voro iifven ur folket; 
bans tvenne Grekiska drangar, en gammal kafevard 
och tvenne unga bandtverkslarlingar fran stadcn 
utforde dansarna. Rhapsoderne lato mandolinen och 
violinen klinga, och vid nagra sJiiUen sjongo de 
dertili en kort sentens, eller uppmuntran till gladje: 
"frojden eder!'' "lifvet ar kort!" "karlek och smar- 
ta! karlek och frojd!" "dansen J unge!" 

Hela raden rorde sig graciost ban ofver golf- 
vet, den som var pa flygeln upptradde som en slags 
dansande chorforare, de andra betraktade bans steg 
och stallningar och gjorde dem sedan efter. JBarnflickan 
deri huset, en Grekinna fran Zea, som var serdeles 



i^irm^il l!?«ST#v-;;2^«* 



--»te:;i5 



llllllll llll|llll llll|llll llll|llll llll|ll 
9 10 11 12 



306 




vacker, hade tagit sina basta prydnader pS sig, 
turbanen isynnerhet kladde mycket val det raOrka 
haret och den skona pannan; hon begynte nu med 
tvenne af karlarne en dans fran hennes hemort. 
Nagot behagligare kunde man ej onska sig att M 
se, och likval voro, som sagdt ar, alia de dan- 
sande folk ur de lagre kiassfirne. Hon holl icke 
karlarne i handen, utan i deras balten, de riirde 
vid hennes axlar och till en btirjan gick det lang- 
samt fram och tillbaka alldeles som en promeiiad; 
alia hennes rOrelser antydde lugn, hos mannen 
dcremot andades de lif och passioner; hon ville 
slingra sig fran dem, de hollo henne fast, blick 
och miner uttalade starka kanslor, men blott en 
var den gynnade. 

Efter att de hade dansat och sjungit for oss, 
dansade nagra af vart sallskap en Tyrolcrdans f8r 
dem, hvilken behagade dem sa mycket, attdesokte 
under dansen likna de dansandes stiilhiingar. Den 
ene af rhapsoderne, som skulle hafva, enligt hvad 
man sade, en poetisk falang, bad, att f5 hOra en 
sang fran Norden , "en Iiyperboreisk sjlng", som 
ban uttryckte sig. 

Jag lat honoin da hOra innehaltet af visan om 
den Dafiske bonde, som bad, att hoiiom matte 
tiliatas, att fa bara Kung Fredriks lik till bans si- 
sta hvilostad. Och ban horde, hiiru folket sjong 
fran stadens vallar ett djupt, vemodigt farvSl! ocli 
kistan korde vid fackelsken ut iifver den med snO 



ni 



307 

bolackta laiidsvagen; ett fattigt ijus var salt i den 
minsta hydda nara vid vagen, och der stodo do 
gamie med sina barnabarn ; de sSgo facklorna bri.i- 
na, knappte handerna tillsammans och sade, "nu 
kommer kuiigens lik!" — Och allt som jag'sjonc 
visan, sag jag tarar per!a frani i den unga tjenste- 
nickaiis Ogon. Den yngsta af rhapsoderne bad vid 
(It'ss slut, att annu en gang fa hOra innehallet. 

"Det har varit en god Konung!" sade ban och 
sSgpa mig med en bedjande blick, att jag skulle 
sjuiiga cm melodien, och jag sjOng den. 

Da jag sent pa aftonen gick bort, fiiljde de 
tvcnne rhapsoderne med. Det regnade icke niera. 
men Ofver himmelen foro dimmiga skyar latta och 
genoniskinliga , sa att man genom dem kunde se 
de glimmando stjernoina; vid vSr sida strucktc sig 
ileii stora, tysta slatten npp mot bergen. Det var 
sa sfilla och tyst som i Roeskildes d6m. der Kun" 
Frodrik hvilar. 

PlOtsHgt tog den one af rhapsoderne sin violin 
och spelade nagra takter af melodien till : "den 
Danske Bonde og Kong Fredcrik!" Kanhflnda dik- 
tar ban sjelf en visa efter den, som ban nu hade 
hurt och sjunger mellan Greklands berg och i skug- 
gan under Asiens plataner en sang cm kungen i 
Norden , som blef buren till grafven af den sorjan- 
(le bonden. 



i 




10 11 12 



^rr-^X^--^ 



308 



VIII. 



! I 



Daphne. 

Rundtomkring Allien stracka sig flera stora sii- 
desfalt, men ingen stangsel skyddar dern mot g3- 
ende eiler ridande, hvilka sa val till hast sorn fots 
fortsijtta sin vag hvarthan de vilja ofver saden; a- 
yaren skulle blifva fOrvanad, om de gjorde annor- 
lunda, sade man mig, da jag foreslog attgautom- 
kring akern. Af kOrviigar finnes blott en, som ar 
god, nemligen den emellan Athen och Pirseus. 
Do andra, den till Tliefae och den ofver Eleiisis 
till Korinth, iiro annu sa godt som ofullbordade; 
men pa sjelfva de korta stycken, pa hvilka man 
skulle kunna kora, blifver det ofta afventyrligt 
att komma fram , ty hastanie vilja icke draga liar, 
de blifva istadiga, vanda om eller kasta sig pajor- 
den; jag har (leia ganger da hort kuskarne saga: 
"de ga icke, de kanna icke till dessa vagar! men 
vill ni aka till Pii^us, sa skall ni fa se, att det Sr 
hastar, som kunna springa!" Man nodgas sahnula 
hvarje cigonblick stiga ur vagnen, kuskon lederhii- 
slarno, och det g5r i skridt framat. 




10 11 12 13 



309 

Nast efter vagen till PjriEus ar den tillEleusis 
sakert den basta; straxt utanfor Athen passerar man 
just der olivskogenb6rjar,denverIdsberomdafloden 
Cephisus, som nu blott bestar af tre sma vatten- 
drag, hvilka man latt far fOrbi utan -att marka dem 
P5 andra sidan om olivskogen blifver trakten 
mera odslig ocli vild, viigeii stracker sig bar, tatt 
vid antika lijulspar i klipporna, jemn och bred ned 
mot hafsbugten och foljer denna Snda till Eleusis 
som nu blott bestar af omkring tjugufyra lerhvddor 
och nagra ruiner af gamla tempel; ett halft' tjog- 
fiskarbatar sag jag i hamnen. 

Midt emellan Athen och Eleusis ligger i vild 
eiisamiiet det under revolutionen odelagda klostret 
Daphne*), som Sr uppfordt i Morisk stil och nytt- 
jas nu till kasern at de gensd'armer, som aro hSr 
for vSgens sakerhet. 

Onekligen ar Daphne en af de mest intres- 
santa och pittoreska punkter mellan Athen och E- 
leusis; jag var har i sallskap med Ross och Gre- 
ken PliUippos Joan**). 

Man visade mig Aeginas mOrkblaa, hOga berg; 
tunga skyar svafvade ofver himmelen. Salamis- 
bugten lag kail och dyster; den hade i denna be- 



*) Det Grekiska ordet Daphne betyder, som bekant 

iir, etl lagertrad. 
**) Professor- vid uuiversiteiet i Grekland, och talar 
lortraffligt Tyska. 

13 



'-■%!-« 




310 

lysning belt och hallet charakteren af en Nordisk 
insjo; den med timjan och cypressbuskar bevaxta 
klippan tiitt vid vagen framvisade en mangd afsma 
inhuggna fordjupningar, som antydde nischer, hvari 
votivtaflor voro uppstallda; dessa och nagra h5r 
och der kringspridda marmor- och porphyrblock 
aro det enda , som patninner om det Venustem- 
pcl , som bar en gang stod. 

Luften var kail; skyarna kastade starka skug- 
gor pa de nakna bergen; nara intill oss lag den 
vidstiackta klosterruinen , till en del omgifven af 
hoga murar, i hvilkas sprickor frodades buskar och 
andra krypvaxter*). Utanf^r voro uppresta tvenne 
tradskjul; det ena utgjorde ett slags kafe, det an- 
dra en art bazar for resande ellcr aflagset boeii- 
de bonder. Dessa tradskjul vid ruinen gafvo land- 
skapot liksom sisfa penseldraget af Grekisk melankoli. 

Vi gin'go in p5 klostergarden, som var ofver- 
viixt af alnshoga nasslor, och under dessa skyides 
dppna brunnar utan nagon omiiagnad, vi raaste kSn- 
na oss fore steg for steg for att ej storta ned i 
dem; salunda kommo vi till den rnotsatta inuren, 



*) Kyrkan ar onikrin? sex olier atta hundrade ar gam- 
ma! och bygsd pa del sialic, der fordom elt A- 
pollotempel stod; af doita finnes aimu en stor 
marmorkolonn qvar i kyrkans mur ; for langre tid 
sedap lunnns der tre , men tvenne af dessa balva 
blifvit bortlfirda af Enjelsmannen. 




10 11 12 13 



311 

som syntes oss mest beqviim att bestiga , och snart 
stodo vi pa ky.kans till hiilften insturtade tak, der 
vegetationen var lika sa rik som sjelfva byggnin- 
geii var odelagd. Ett trappsteg haruppe utgjordes 
af det omvanda locket pa on stor marnjor-sarkofag. 
en annati trappa bestod af ett stycke af en refT/ad 
marmorpelare. Reseda, fogelgras och tistel skjoto 
fram ofverallt. Fladermossen flogo p§ Ijusa dagen 
afver oss; bar voio de hemma, bar var deras rike, 
till och med nar solen strSlade pa deras vingar. 

Inne i sjelfva klostret aro munkarnes celler 
forvandiade till ett stort stall, i hvilket gensd'armerna 
hafva sina hastar, som nu gnagga der munkarne 
forr gjorde bon. 

Kyrkaii ar praktig och kundo annu sattas i 
stand; vi stodo under drss kupol , sc;n prala i 
tnosaik med en ChristusbiJd. Fralsaren haller i sin 
venstra hand bibeln och utstrScker sin hogra for 
ntt valsigna. Under revolutionen lagrade Turkarne 
^•ig har; de tande iipp ett bal harinne; muren ar 
annu svart af rOken; de rokte sina pipor och roade 
sig med att skjuta pa de Chiistnas Fralsare dcrup- 
pe i kupolen, och deras kulor traffade bans ena 
6ga, bans mun och bans heliga gloria ; sparen synas 
annu tydligare i mosaiken; de utskrapade hel- 
gonbilderna pii aUartailan och ditmalade oanstandiga 
scener, rnedad kamraterna skrattade och jublade 
sitt bifall dertill. En mangd dOdskallar och ben- 
knotor, funna under buskar och niisslor utanfore, 



iml 




cm 



10 11 12 



H12 




lago nu kringstrodda i en vra mellan sjelfva altaret 
och den enligt bruket i Giekiska kyrkorna uppforda 
altarvaggen, som har trenne dorrar och fran ofvan 
till nedan ar Ofverrnalad nned heliga bilder; afven 
dessa voro till storsta delen utplanade, men tre 
sma lampor voro upphSngda och brunno haiinne. 
De putsas af den gamla Greken, som bor i brad- 
skjulet och der lagar till kaffe och skanker i ett 
glas raki*^ at de frammande. I denna kyrka d'^p- 
tes han , i denna kyrka slot han vanskapens forbund 
och i denna blef han vigd. Detta allt skedde un- 
der Turkarnes herravalde; viinnen stu-pade i fri- 
hetskriget, bans ben hvila nu mahanda under he- 
dens buskar, hustrun har sin gral' tatt bakom den 
remnade murei, hvarest loper en stig mollan acan- 
thus och nasslor; ett olivtrad ar plaiiteradt nara 
intill en igenfallen brunn, och under delta olivtiii- 
det ligger hustrun. 

Den gamla Greken har uppsigt iifver lamporna 
i detta (JdelagdaGuds bus; han och soldaterna balla 
der hvar hdgtidsdag sin andakt, och stundom nar 
en Grekisk prest far forbi, binder han sin hast vid 
bradskjulet, gar in i kyrkan och laser en messa. 
Den gamle Greken ar da ofta den enda ahcirareii. 

Om nagra ar harefter sofver oc.isa han under 
olivtradet; hvem ser da efter de brinnande 1am- 
porna? hvem rycker da bort niisslorna fr3n erafven? 



*J Grekiskt branvin, som beredes af torkade drufvor. 



313 

Lamporna skola brinna, lampor af silfver aro 
da iipphangda! rosor skola blomstra der nu nSss- 
lorna sta! Greklands goda genius tillhviskar oss 
delta. Daphne skall resa .ig ur sitt stoft Mr vid 
Eleusisvagen, hvilken af framlingar skall lika myc- 
ket befaras, 30m den Italienska nu. Daphne 
skall ater blomstra! I gSrden, der tistlar och nass- 
ior frodas, skall lagertradet gronska, rokelsen dofta 
och de knafallande barnen se ett heligt sar i Chri- 
sti oga, mun och gloria, hyilka en gSng blefvo 
sOnderskjutna af Turkarnes kulor. 

Viilsignelse och lycka ofver det land, som fod- 
de en Theseus, en Plato och en Socrates! 



IX. 



Frihetsfesten. 



Den sjette April ijr den Grekiska frihetsfestens 
dag; pa denna dag begynte upproret, pd denna 
dag flot det forsta Turkiska blod ; korset star nu 
planteradt, der halfmanen stod, korset lyser pa ru- 
inerna , dodstillhet herrskar i dalarna , hvarest krigs- 
buUret Ijod. Ofver hela landet, i den fattigaste by, 
svajar frihets-fanan i dag, herden vandrar till 
tempel-ruinerna i de odsliga bergen, upphanger der 
en brinnande lampa framfor de forvittrade bilderna 



\ 



-^^rr-^X^^ ' 



314 

pS den remnade muren och laser sin tacksSgelse- 
bOn. Grekland ar frift! 

I Afhen bivistade jag i ar denna fast. Det var 
en vacker solskensdag; icke en sky syntespa himleii, 
ingen kail vind blaste fran bergen! Regementernas 
musik klingade pa morgonstunden genom gatorna, 
FrSn mitt fOnster sag jag de krigiska ledernaafun- 
ga, vackra Greker med briina ansigten och morka 
Ogon; en liten fana svajade pa hvarje lans. Det s3g 
bra lit, men de skulle hafva varit annu vackrare. 
tror jag, om de hade varit kladda i Grekiska drSg- 
ter; i dessa utlandska uniformer sago dc ut soro 
frammande truppar. PS gatan sprungo vackra Gre- 
kiska gossar i hvita fostaneller och rtida trojor. P5 
balkongerna stodo rikt kladda Greker med bjerta 
farger ochguld- och silfverbroderier i sina galladriig- 
ter samt med dolk och sabel vid sidan. Qvinnorna 
hade sina rika harflator upplagda kring den lillarOda 
hufvudbonaden, sammetsroben stod Oppen framtill 
och visade ett forgylldt lifstycke, som slot sigkring 
den fulla, svallande barmen; de fiesta man och 
qvinnor hade en myrtenquist eller en bukett af 
levkojer i handen. Bonderna friin bergen med far- 
skinskappor och hoga mossor lutade sig stolta mot 
kyrkans laga stenkolonner och sago efter de ridan- 
de soldaterna. Hundrade lampor brunno i kyrkan; 
jag kunde fran mitt fonster kanna rokelsen, som 
strOmmade ut genom den oppna dOrren. Den Ve- 



315 

netianska mandolinen klingade och den silfverskag- 
gige gubben sjOng Rhigas's krigssang: 

"Vaknen upp, J Greklands soner!" 
Athens storsta kyrka, som ligger pa Eolus- 
gatan, har alldeles icke utseende af en kyrka och 
ar ej eller uppford fOr kyrkliga bmk; men da Athen 
fick ett hof, var \id hvarje hogtidlighet en hvar af 
de da varande kyrkorna for liten att rymma ett 
hof, diplomater och autoriteter; man maste altsa 
dertill valja denna byggnad, som ar ett hvitkalkadt 
has med ett slags Veranda af plankor och bjelkar 
och har pa sidan en liten trappa af raa brader upp 
till en smal dorr, som forer till den kungliga sto- 
len. Jag trodde, da jag forsta gSngen sag bygg- 
iiingen, att det var en theater eller ett radhiis. I 
dag var kyrkan belt och hallet uppfylld endast af 
prester, den kungliga familjen , ministrar och em- 
betsman; den vakthafvande officeraren beviijade e- 
raedlertid mig sasom framling intrade. Den Greki- 
ska biskopen i lysande skrud hade plats framfor alta- 
ret mellan presterna i andelig ornat, som sjongo 
en hogt oharmonisk sang. Konungen och drott- 
ningen, begge i Grekisk dragt, sutto under en thron- 
himmel af sammet, som var smyckad med krona 
och spira; kronprinsen af Bajern i uniform hade 
plats vid sidan. De religiosa bruken fOrekommo 
mig mera frammande och originella an egentligen 
hSgtidliga. Medan presterna sjongo, spelade solda- 
ternas musik-korps sa rauntert utanfor! Det 1st 



fn 

!i fl 


^ 



n 



[\j- 



3i6 



co- 



tn- 



9 10 11 1 




M = 
I—' ^ 




I—' ^ 




4 15 16 


• 



nil 



-J 



>#) 



kngiskt och vildt, som om man variti striden, der 
presten^beder, krigaren sjunger och gevaren smalla 
skott pa skott. "Lefve Konungen!" IjOd det i kyr- 
kan da han och drottningen fore. Det var blott 
tre eller fyra vagnar, de fiesta diplomaterna gingo; 
man markte, aft det var ett konungarike i sin linda. 
Hela gatan, altaner och fonster voro uppfyllda af 
Greker; det ena vackra hufvudet vid sidan af del 
andra, tusende roda mossor, brokiga trojor och 
hvila skjortor pralade bar i solskenet; de vackra 
karlarne och gossarne voro en riktig ogonfagnad. 
Af qvinnorna sago vi icke manga, och de vi sago 
voro fula. 

Efter frukosten red jag jemte mina landsman 
Professor Ross, Koppen, broderna Hansen och na- 
gra andra vanner upp till bergen, for att i en af de 
narmaste byarna askada festligheterna. Vi redo 
nodfor den smaia bergstigen forbi Lykabettos till 
byen Maruzze, hvars usia lerhyddor med hvit- 
menade vaggar och sma, frodiga tradgSrdar togo 
sig ratt natta ut. Alia innevanarne sago vi p5 ga- 
tan, som var sa smal, att folket maste taga sin fill- 
flykt m i husen, dS vi ivommo ridande pa gatan. 
Framfor kyrkan var frihetsfanan planterad : den var 
hvit med ett blatt kors. En liten vacker flicka 
I en kort sammetskjortel , pa hvilken de hvita ski- 
nande lintygsarmarne hangde kring de sma bruna 
armarna, hade ett ansigte sa regeJmSssigt vackert 
ogonen sS morka, ogonbrynen s3 tint tecknade| 



317 

hon satt pa en knippa cypressgrenar tiitt vid fanaii. 
Jag vet icke hvaraf det kom, men den lilla, sasom 
hon der satt p5 dessa dodens grenar, syntes mig 
vara Greklands skiinhetsgenlus, ofver hvilken Ster 
trihetsfanan svajade. 

Malet for var lilla resa var emellertid nasta 
ort Kephlssia. Vagen derifran kallar man en kor- 
viig for dem, som aro domda att bryta halsen af 
sig. I det ofriga Europa liar man ingen forestall- 
ning cm en sadan vag; den ojemnaste kan i mot- 
sats mot denna kallas synddns breda vag, den fo- 

rer makligt till h e. Grekiska hastar kunna 

med latthet klattra pa ojemna berg och alltsa afven 
har; vattenrannilar gingo till en borjan vid sidan af 
vagen, men snart niidt afver densamma i en half 
ains gyttja. Praktiga lagertrad och blomstrande 
oleandrar vaxa pa begge sidor. Inne pa falten — 
triidgardar vagar jag knappast kalla dessa inhagna- 
der — vaxte vilda paron- och mandeltrad. Her- 
darne drefvo nagra boskapshjordar, hvaribland voro 
praktiga stora oxar; vi helsade herdarne pa Gre- 
kiskt satt med ett: "Mott i en lycklig timma!" och 
de svarade vackert: "i manga Sr for di"". Da 
Grekland var under Turkarnes herravalde var den 
lilla staden Kephissia annu mera blomstrande, sade 
man; har hade rika Atheniensiska Turkar sina som- 
marboningar. Athen skall ar efter ar resa sig npp 
igen, och snart skola tacka villor vaxa upp i den- 
na fruktbara nejd. Midt i staden lago ruiiierna af 



( 




10 11 12 



318 



III 



en Turkisk mosk6, S3m nu begagnas till stall. Af 
minareten var nu blolt grunden qvar, men fram- 
for den pninkade den storsta och vackraste platan, 
som jag hittills bar sett. De kraftiga , bojda gre- 
narna bildade en krona, som nastan (ifverskyggade 
hela platsen. Pa grasmattan under tradet utbredde 
Ti vara kappor, uppsfallde vinflaskorna och hollo 
T§r maltid, omringade af Grekiska qvinnor, hvilka, 
da det just nu var fasta, sakert afundades oss va- 
ra valsmakande ratter. Sedan gingo vi en vacker 
skogsvag, der kallorn^ porlade fram, der allt stod 
frodigt och gront och paminte mig om den frukt- 
bara landstrackan mellan Neapel och Posilippo. Vil- 
da frukttrad och doftande ranker vaxte pa bada si- 
dor i en strackning anda ned till den stora olivsko- 
gen; har voro Skerfalt, har voro vinplantager; vi 
sSgo hvad Grekland kunde vara, och det fOrekom 
mig just pa frihefsdagen sasom en prophotisk syn. 
Midt i smaskogen var en klippbassin, backen bilda- 
de nSgra sma fall; vi stego ner, de grona grenarna 
hangde 6fver vara hufvuden och vattnet plaskadesa 
friskt och klart. Solstralarna liksom illurainerade 
lOfven, foglarna qvittrade, och pa stigen bredvid 
kom ett tag af Europeiskt kladda, ridande damer 
och herrar; de h5rde till konung Ottos hof; vi 
hdsade pS hvarandra, och de forsvunno mellan 
hackarna. Straxt derpd kom en till, som blrfvit 
efter, en ung flicka till hast, belt och halletiGre- 
iisk dr«gt, och med den rOda mOssan p3 det kol- 



•ii 



319 

svarta haret. Den kungliga pannan , de lifliga mor- 
ka ogonen och den raska hallningen till htist sade 
OSS, att det var en iikfa Hellenisk qvinna, som vi 
sago; hon for som en vacker syn genom skogen, 
som de Giekiska alfemas drottning! Det var hjel- 
ten Marko Botzaris dotter, hofdam hos drottningen 
af Grekland och Athens skonaste qvinna. 

Solen borjade redan att narma sig bergen: 
vi satte OSS ater till hast, men det blef morkt cm 
aftonen innan vi uppnadde Athen. Hela Akropo- 
lis var illuminerad af en mangd eldar; det s5g 
praktigt ut, det stralade hogt i den blaa luften, och 
allt som vi nalkades Athen, skadade vi Ofver sta- 
den, som cm det varit glansen af en gloria, ske- 
net af de manga fampor och Ijus, hvarmed husen 
voro illuminerade. Ljus voro fastade pa altanerna, 
Ijuskronor flatade af blommor och besatta med ku- 
lorta lampor hiingde tvars ofver gatan eiler utao- 
fOrede dppna butikerna. Frukt-bazarerna stralade af 
ljus och framvisade glodande appelsiner, morkbruna 
dadlar och stora valnotter. I manga fonster hade 
man uppstallt lithographier, portratter af skalden 
Rhigas, Miaiilis, Marko Botzaris och Konung Otto. 
Pa Eolusgatan voro flera transparenter; pS en af 
dessa sag man en graf, fran hvilken en ung Grek 
Teste sig med frihotsfanan i handen, pa en annan 
sag man ett Grekiskt skepp i stormen. Under alia 
lastes sinnrika verser pa nygrekiska. 



il 



f 






lllllllllllllllllllllllllllllllllllll 



n ^^^H 


ICS^^^^^^^^^^IHP 


"JP 






^^J 320 




CO— ^^Kl mf En transparent tilldrog sig i synnerhet upp- 




_^BBr ' marksamheten ; den forestallde en bock, som at af etf 




ip^ — ^^^^^H 


A'intrad; den Grekiska versen derunder ar bekant, 
sa val som den Tyska ofversattningen . hvilken lyder 








^■Lgi salunda : 




tn — ^^^B 




^jH "Frisst du mich auch bis zur Wurzel, doch trag" 


Q^ ^SS ''^h Trauben genug noch, 


1 


^^» Wein zu spenden, o Bock, wenn Du — als Opfer 




^■B erliegst!" 




_^BB Jag fann delta vackert ocli passande anvandl 




^ ^M pa Turkarne, under hvilkas ok folket hade suckat; 




^BM emellertid utlade nagra Bajrare, som jag traffade, 




~^BB verserna belt annorlunda; de skulle, menade de, 


"^ ^mM ^y^'^ pa *1<^™' och verkligen liar det visat sig, att 


-^^W Giekerna icke gynna dessa framlingar, men under 


o ^H ™'" vistande har markte jag dock ej nagot bostamdt 


-^■H tecken dertill. 


h- = ■ Eolusgatan, den bredaste af Athens gator, ocb i 


^ ■ som i rak linie stracker sig upp mot Akropolis, 




M^ I hvimlade af glada Greker; Ijus och lampor gjorde 




^ ■ aftonen till dag; regementsmusikentagadederfrara; 




J^ = ■ husen upp emot Akropolis bildade terrasser for 




^ J , 'ampraderna, de roda blossen p3 den ofversfaring- 




h- = ■ "'"'■en upplyste de gamla tempelpelarne mod en 




"^ = J svafvande och osaker dager. SSnger yid mandoli- 


^ = ^ ''«'" 'jodo i de oppna butikerna och i den Frankiska 

^ = ■ 

CO =^M^^^BCk. — . 




cm : 


2 3 ^ 


1 5 6 7 8 9 10 11 12 ] 


L3 



321 

kafeen trangdes man for att i de fSrska tidnin- 
garna tk se hvad det ofriga Europa sade om Can- 
dioternas uppror. 

Underrattelserne fran Greta, sSval de mundtliga 
som de tryckta i bladen, lato olika, och som ett tillfor- 
litligt rykte hette det, att krut och vapen helt nyligen 
blifvit i hemlighet bortforda frao magazinet i Patras. 
For Candioternas seger blef mer an en skal tomd 
af de upprymda Grekerna. Bosskott och sang hor- 
des anda langt fram pa natten i staden Athen och 
i stenhyddorna mellan de enstaka bergen. 



Marmor-lejoneL 



Det var en vacker solskensdag; muntert traf- 
vade \i ur Athen, ofver den vida ojemna slatten, 
genom Sokrates' fodelsestad, der vilda frukttrad bil- 
dade smS tradgardar; ett ensamt kloster lag fram 
emot Hymettos, vi foro i raskt traf; min AgojaJ 
sprang vid sidan. 

Utsigten mellan Pentelikon och Hymettos frara- 
tedde en vidstrackt slatt och det blaa, giansande 







cm 



10 11 12 



322 

hafvet; vi s5go on Zea och hela Negropont med 
dess vackra bergformationer. Vid var vag lag en 
enstaka hydda med rOrtak, som rackte nSstan ned 
till jorden; hustru och bam kommo ut attbetrakta 
OSS, som voro framlingar, vi bestallde vartkaffehos 
henne, tills vi skulle komma tillbaka, och redo tin 
Ofver Ijung, buskar och hoga oleandrar. 

Alll var vildt och Odsligt; der stod pa heden 
ruinen af en kyrka med ett praktigt olivtrad fram- 
fore, det var nagot att mala! NSra derintill ISg e« 
stort marmor-lejon, ett antikt grafmonument, sjelf- 
va Lals») hade ett sadant pa sin graf; bar var detaf 
en underbar effect att i denna odemark finna en 
torso**) af konstens skonaste skapelser. Pa fOtter- 
na ligger lejonet belt och stort, uttrycket i blicken 
visar, att ett snille fort mejseln. 

Frodiga krypvoxter slingrade sig kring dess 
sidor, som om cm de ville binda det vid den graf 



Pll 



*) Kii for sin skonliet och sina sjalsforelriiden beromil 
Grekinna, som, elter sagcn, drog betydl/g vinsl 
af sin skonhet. Olvers. anin. 

,**) Torso ar ett Italiensiit ord, som belyder stommen 
ar en figur eller kropp, utan armar, hufviid eller 
tatter, som forvaras sasom en lemning fran forn- 
''<'«''- OfY. anm. 




10 11 12 13 



323 



det skuUc pryda, den graf, som ingen kande. Just 
8om vi stodo och betraktade lejonet , framsteg en 
herde, sjungande, ur kyrkruinen, ruen stannade plots- 
ligt da han fick se oss; det var en melankolisk vi- 
sa hau sjOng, som raina ledsagare kande, den var 
akta Atheniensisk, vi bado honom sjunga om den 
ban stodde sig mot marmorlejonet och sjong«): 

Den forhexade Slskaren. 
"Plygen scarta foglar, fiygen , resen hem med GudI 
Men ta'n m&ngen helsning med er till min unga brudi 
I Athen, der som jag foddes , fdn J skygd och Id; 
I vdr gdrd slraxt bredoid porten stdr eltpdrontrdd. 
Sdtten er i trddets krona der och sjungen da: 
Henne, som jag dlskar, sdgen rnina smd, 
Alt hon mig ej vantar; hvad hon lider, nog jag vet; 
Da jag kom frdn hemmet blef jag slaf, blolt sdgen det! 
Enkans dotler, hennes dotter, har jag nu mdsl gi/ja, 
Hon, som floderna fortrollat; alt de tcke rinna vi/ja; 
Hon, som har forhexat brunnen, atl den har ej vat- 

ten mer, 
Ocksd mig har hon fUrhexat ,jag ej hemmet dterser 
Tanker jag att flyga ditdt , snon dd kring mig far. 
Vdnder jag (ill hexan dter, strdlar solen klar". 



Grekerne sjunga alltid i nasan och skriande; delta 
ar altid lika sa onaturligt som osktint, emellertid 
sakna rie icka gelior, det marker man snarl da man 
hor hum de Atheniensiska gatpojkarna hvissla Bel- 
linis melodier, dem ds hafva hortspelas af rege- 
menternes hoboister framfdr slottet. 



■P 



( 




10 11 12 



324 

Solenlyste pa det hvita marmorlejonet, hvilket 
de vilda vexterna hollo fangsladt; solen lyste pa den 
■vackra, vemodige Greken, som sjong, och pa det 
vidstrackta landskepet, som var en bild af storhet 
och odslighet. Den melankoliska tonen i visan 
lag utbredd ofver hela naturen, den triingde in i 
var tonka och forsvann icke demr, da vi betrakta- 
de den ensainma hyddan, som fick allt sitt Ijusge- 
nom den oppna dorren; hustrun stod och fiiklade 
med att fa nagra svarta kakor ut ur den beta askaii 
midt pa golfvet; i hvarje kaka hade man i anled- 
ning af pasken inlagt ett brokigt maiadt iigg. Man- 
nen stod likgiltig och sag hustrun arbeta ; en liten 
gosse lekte i dorren; jag gaf honom en skilling; 
han log fornojd och sade mig sitt namn, Demetri. 
Det svarta brodet med de brokigt malade Sggen 
var bans hogtidsgladje, han var lycksalig derofver 
ocb vantade med otalighet den timma, da de sktil- 
le tagas ur askan. Den svarta hyddan var bans 
paradis, marmorlejonet bans ridhast; pa dess rygg 
hade bans moder ofta satt honom, medan hon ploc- 
kade vilda bar kring murarna af den Odelagda kyrkan. 



XL 



325 



Pdsk'hdgtiden i Grekland. 

Catholikernas pask i Italien och i synnerhet i Rom 
ar stoiaitad och hiinryckande. Det ar en upplyftande 
syn att pa den stora Peters-platsen se hela men- 
niskomassan sjunka pa kna och inottaga -valsignel- 
sen. Pask-hogtiden i det fattiga Grekland kan ic- 
ke upptrada med en sadan prakt, men efter aft 
hafva sett hegge, koramer man till den bekannel- 
sen, att i Piom ar det en fest, som i prakt och 
glans gar fran kyrkan ut ofverfolket, men i Grek- 
land en fest, som strommar fran folkets hjertan 
och tankar, fran hela deras Hf; kyrkan ar blott in- 
gangen dertill. Den fciregas af en lang och Strang 
fasta, som hallos mycket noga; bonderna lefva sii 
godt som blott af brod, hvitlok och vatten. 

Den Atheniensiska tidningen utkom langfre- 
dagen med svarta kanter i anledning af Chri- 
sti dodsdag , titehignetten visade en sarkofag 
med tarpilar och ofvanfor stod en passions-dikt af 
Sutzos. Sjelfva festen begynte denna afton ; jag 
,gick till hufvudkyrkan, som var praktfullt upplyst, 



\vfr 



cm 1 



--««fe.nir 



II Nil Nil Nil Nil Nil Nil Nil Nil Nil II 



10 11 12 



-^j>r-9^a^^ 



336 



^ m 




och aldeles ofverfuU af menniskor; framfor altaret 
stod en likkista af glas, sammanfogad med silfverplatar. 
Kistan inneslot farska rosor, som skulle fOrestalla 
den dode Chrisfus. En forunderlig mangd af bed- 
jande var i detta Guds hus; brokigt kladda prester 
och biskopar komrno och gingo for altaret, der de 
liiste sina boner. Klockan 9 om aftonen begynte 
en sorgmusik, och taget tog sin borjan fran kyrkan 
genom hufvudgatan till slottet. Fran mitt fOnster 
sag jag processionen i sakta langsamt framskridan- 
de, och den var en af de hogtidligaste, som jag 
har sett. Det var en tindrande stjernklar afton. 
sa mild och sa stilla; rundtomkring pa alia altaner 
och vid de oppna fonstren stodo askadare, och en 
hvar af dem hade ettbrinnande Ijusihanden; mu- 
siken klingade upp till ess fran sidogatorna , doftet 
af rokelsen uppfyllde liiften. Ett stort hviramel af 
menniskor rorde sig framat; hvar och en var hogtids- 
kladdoch hade ett langt, brinnande Ijus, till och med 
de sma barnen buro ett sadant. Militar-sorgmusik Ijod 
sasom om folket burit sin konung till grafven. Om- 
gifven af prester bars kistan med de friska rosoriia, 
och ofver denna hangde ett langt sorgflor, sera upp- 
bars af landets fomamsta embetsmSn och hogre office- 
rare. En trupp af dessa, och derefter den stora 
menniskomassan, alia, som sagdt, med brinnande 
ijiis, slutade taget. Det var en stillhet, en sorg, 



327 

en andakt, som maste bemaktiga sig hvarje sinne. 
Utanfor slottet, der konungen och drottningen stodo, 
holl biskopen ett kort tal, och konungen kysste den 
heliga bibpln. Under hela ceremonien hordes en 
entonig klockringning, alltid blott tva slag och der- 
p5 ett kort uppehall; natt och dag var kyrkan upp- 
fylld af menniskor. Midnatten fore paskdagen voro 
konungen, drottningen och hela hofvet har; prester- 
ne stodo bedjande och sorjande omkring den med 
blommor fyllda kistan; hela folket bad tyst. Kioc- 
kan slog tolf, och i sanima ogonblick framtrad- 
de biskopen och I'Orkunnade , att Christus var iipp- 
standen. 

"Christus ar uppstandeni'' jublade hvarje tun- 
ga; pukor och trumpeter hvirflade; nmsiken speia- 
de de gladaste styckcn; alia menniskor folio hvar- 
andra om halsen, kysstes och jublade, att Christus 
var uppstanden! Utanfor smattrade skott pa skott, 
raketer stego i hojden, bloss upptandes, karlar och 
gossar, en hvar med sitt Ijus i handen, sprungo 
glada i langa rader genom staden. Qvinnorna gjor- 
de upp eld, slagtade lam och stekte dempagatan; 
sma barn, hvilka hade fatt nya mossor och roda 
skor, dansade i blotta linnet kring elden, kysste 
hvarandra och ropade likasom de aldre: Christus ar 
uppstanden! O, jag ville trycka ett af dessa barn 
till mitt hjerta och jubla med det, att Christus var 
uppstanden ! Det var rSrande, upplyftande och skonti 



' / 



^P^^^ptBffff^^^W 



cm 



2 3 4 



7 8 9 



10 11 12 



328 

Man vill siiga, att det hela var blott en cere- 
moni, man -vill tillagga, och det med kanske nagon 
sanning, att det var den menskliga gladjen derotver, 
att den stranga fastan var slut, och att de nu kun- 
de forst fa ata sitt lam och drlcka sitt vin, som 
gjorde dem sa glada; mS vara, att delta inver- 
kar nSgot, men jag vagar tro , att har var na- 
got rnera; har var ett sannt religiost jubel! Chri- 
stus var sa val i deras tankar som pa deras ISppar. 
"Christus ar uppstanden" Ijcid budskapet, och det 
var icke en garamal handelse, nej det var, som 
om den agt rum i denna natt, i detta land! det 
var som om budskapet derom i detta ogonblick 
hade nStt deras ora! 

Allt var musik och dans i kungastaden och i 
hvarje liten stad i hela landet! Allt arbete hvilade, 
en hvar tankte blott pa gladjen ; borta vid These- 
ustemplet och under Jupiters marmorkolonner var 
dans och giadje. Mandolinen klingade, de gamle 
uppstiimde Sanger, och under gladjen Ijod till val- 
komst och afsked: "Christus ar uppstanden!" 



% 



XII 

Ho f vet i Athen. 

Fr3n olivskogen pa vagen fran Eieusis sag ko- 
nung Otto forsta gSngen Akropolis och sin residens- 



11^ 



329 

stad Athen , som da var ej stort annat iin en grus- 
hog med nagra usla lerhyddor och enstaka kors- 
veikshus; nagra af dessa, forenade geaom ett slaas 
parkanlaggning, upplatos till slott at honom , och 
aro det annu tilldess det nya marmorresidenset 
blir fiirdigt. 

Det ar-en hogst enkel boning, som konungen 
bebor; den skuUe annorstades i Europa galla for en 
privat mans soramar-villa; en grasplan, smyckad med 
nagra buskar, stracker sig framfor densamma, dagligen 
marscherar hogvakten upp med musik ur "den Stiim- 
ma," "Scaramuzia" och "elisere d'amore!" de Gre- 
kiska barnflickorna lata de sma barnen dansa pa 
armarna efter de lifliga tonerna. 

Den unga, hogst alskvarda drottningen skall i 
sitt hem, Oldenburg, blifvit uppfostrad fill qvinnlig 
huslighct; glad och nojd fiyttade hon in i delta 
tarfliga slott, och folket Iielsade henne med jubel 
och med gladje. Alia gator voro vid hennes an- 
komst, sade man niig, bestrodda med rosor; sjelf 
erhOll hon en bukett af annu sallsammare och 
skonare blommor. Potaterne voro da nyss in- 
fiirda i Grekiand och man visste vedan da upp- 
skatta deras stora varde; blommorna af potates- 
standen forekommo Grekerne s3som de skonaste och 
raraste blommor, och derfore gaf man drottningen, 
som kom fran Oldenburg, en bukett af potates- 
blommor. 



. ^fctfC. -.-^«MU 




2 3 4 5 6 7 



9 10 11 12 



330 



Konungen bekanner sig till den katholska reli- 
gionen, drottningen till den lutherska, och de barn, 
som de fa, skola uppfostras i den Grekiskt ka- 
tholska laran. Jag tror , att det unga kungaparet 
ar alskadt af nationen; jag har hOrt flera Greker 
namna deras namn med karlek och hanryckningl 
och de fortjena det, ett konungapar sa ungt, sa 
alskvardt! Det ar ingen lycka, alt regera i Grek- 
land; hum mycket hafva de ej mast forsaka fdr 
att lefva har? Huru manga sorger g§ icke, for 
landets och folkets valfard, genom Konungens hjerta, 
han som ar hiir ensam i detta odelagda — classi- 
ska land , rikt pa stora minnen : ensam hos detta folk, 
som jag kanner for litet, fOr att kunna ratt bedoni- 
ma , men jag iilskar icke det!a folk ; Turkarn'- 
hafva behagat mig langt niera , de voro arliga och 
godlyiidta. 

Gud forlane konuKg Otto kraft och ihardighet! 
Arligen gora konungen och drottningen resor om- 
kring landet; ofverallt emottagas de med jiibei; 
langvaga ifran kommer folket med kiagomal och 
bcinskriftcr; den unge konungen hOrer en hvar, 
later undcrsoka deras sak, och salunda niedfOra 
dessa resor ofta mycket godt; men i och for sig 
sjelfva arc de ej mycket beqvama, oaktadt allt go- 
res for att undnnrcidja do besvarligheter, som afc- 
folja hvarje resa i Grekland. Tjenare skickas 
fiJrut, tiilt uppslas, hvari man kan tillbringa nation, 
bordcn iippdukas tnellan de vilda fjcllen. cham- 




10 11 12 13 



331 

pagneii knallar, och herdar och herdinnor dansa 
pa slatten u-anfor taltet, medan aftonsolen for- 
gyller den ensamma marmorkolonnen och de hfiga 
bergen; det ar en uatur i decoration och en ballet, 
sadan som blott den classiska scenen, pS hvilken' 
verkliga Gudar en gang upptradde, kan erbjuda. 
Men der muta ocksa ofta stora obehagligfieter, pi- 
nande ogonblick, sasom till exerapel pa resan forledet 
iir i en liten by. Dagen fore hofvets ankomst ha- 
de bar varit fjorton rofvare. Da Konungen horde 
delta, satte han straxt efter dem med sin lilla lif- 
vakt. Drottningen, hennes damer och nagra kaval- 
jerer stadnade qvar, ovissa om utgangeii. Konun- 
gen traffade emellertid ingen rofvare; deremot vo- 
ro nagra af stallets bonder mera lyckliga , de fan- 
gade den pafoljande natten flera och gjorde pro- 
ceswn kort med dem, skuro af deras hufvuden, 
i^anU kommo med dessa tidigt pa morgonen sprin- 
gande til! konimgens och drottningens talt. 

Konungen skall annu blott hafva undertecknat 
eii dodsdom, och denna var ofver en erkandt for- 
farlig rofvare; Grekerna, som sjelfva ej taga i be- 
tiinkande att afskara hufvudet pa en sadan kar!, 
kunna dock ej forsta , att landets lagar kunna befal- 
la delta-, ett exempel derpa har man i den omfal- 
terflfvarens afritttning, som egde rum forlidet ar; re- 
geringen hade nodgats forskrifva en skarprSttare frSu 
Malta, ty ingen Grek ville ataga sig denna syssla. 




7 8 9 



10 11 12 



332 

Rofvaren blef nil, ledsagad af vakten och en o- 
talig meimiskoskara, ford iit till olivskogen; men dii 
han kom hit och de Tyska soldateina hade slagit 
en spetsgard omkrlng honom, protesterade han mot 
afrattningen ; "ty det var nagot, som man har ej var 
van vidl ''sade han, och bOrjade att brottas raed 
skarprattaren. Det skall hafva varit rysligt att ase; 
striden vaiade nara i tvenne timmar, och soldater- 
na vagade ej blanda sig deri. "Vi skola passa pa, 
att han ej undkommer," sade de; "det ar varpligt.' 
Det var nara, att skarprattaren hade blifvit hals- 
huggen af rofvaren; denne sjonk dock till slut ut- 
mattad och sarad till jorden , der han fick dodshiig- 
get. Skarprattaren skall sedermera hafva blifvit heni- 
ligen mordad. Jag omtalar emellertid historien sa- 
dan som den for mig i Athen blef berattad. 

Under mitt vistande bar hade jag den aran all 
blifva forestalld for konungen och drottningen, hvil- 
ka begge bevisade mig en nad och en mildhet,soni, 
i forening med de innerliga kanslor, af hvilka jag 
fOrut var uppfylld for det unga konungaparet i det 
nya, uppblomstrande Grekland, har gjort intrycket 
af dem bada outplanligt i mitt hjerta. 

Jag anser det vara en tiing lott att i nSrva- 
rande stund herrska i Grekland, ocb dubbelt tyngre 
for en ung fiirste, som ager ett varnit hjerta for 
sitt land och sitt folk. 

Inne i slottet aro rummen sma, men trediga; 
man kanner sig glad i dem. Konungen i Grekisk 



1 



333 



dragt, drottningen i frankisk sorgekladning , ty en 
af hennes slagtingar hade just uti dessa dagar 
aflidit, emottogo mig bada pa en gang. Konungen 
ser rnycket ung ut, nagot biek ocli lidande, men 
bar sjalfulla 5gon och ett hogst mildt och alsk- 
vardl uttryck. Vart samtal rorde Grekland, dess natur, 
minnen och skOnhet, och jag yttrade, att jag fann 
de Grekiska bergen langt skOnare i farger och form 
iin Italiens. Samma intryck syntes de ock hafva 
gjort pa konungen. Han talade med lifligbet och 
varma derom. 

Jag yttrade, huru interessant och stort del maste 
vara for honom att se Athen Ukasom skjuta upp 
under bans ogon; for framlingen bar syntes det,soni 
om staden vaxte i hvarje vecka. Han fragade, hvad 
intryck staden pa Syra och dess hamn hade gjort pS 
mig, och ban syntes gladja sig ofver det lif och den 
mangd af fartyg, som jag der hade funnit. 

Drottningen ar ung och skon, hon har ett ut- 
tryck af miklhet och forstand; hon talade most om 
minforestaonde resa till Constantinopel och paDonau- 
floden, som forekom benne lang och hogst besvarlig. 

Bet iir en vacker syn att se konungen och 
drottningen, begge unga och lifliga, omgifna af si- 
na damer och kavaljerer, rida i Grekisk dragt bort- 
at vagen ofver heden. Ogat upptacker latt hufvud- 
figurerna i tadan, men annu en tredje faster upp- 

14 



. <tfn t.wmrj 



vn 



334 

marksamheten pa sig, det ar en ung qvinna till 
hast, det ar hjelten Markos Botzaris dotter, drott- 
ningens hofdam; tned den roda mOssan pa det 
kolsvarta liaret foljer hon, som Greklands skon- 
hets genius, sin unga drottning; de langa morka 
ogonharen sluta sig som silkesfransar kring det 
eldiga ogat; hon ar skon 1 sin flygt pS den eldiga 
hasten, och hon ar skon nar hon stadnar, da man 
ratt kan betrakta hennes ansigte. 

Hos drottningens ofverhofmastarinna, fru Plu- 
skov, blef jag en afton presenterad for heiine;jag 
horde henne blott tala Grekiska och Italienska. 
Mellan de manga olika bilder mitt minne bevarai 
fran Grekland,ar Markos Botzaris' dotter skonliets- 
bilden af iandets dottrar. 



XIIL 



Prokesch-Osten. 






Bland diplomaterna vid bofvet i Athen var 
Osterrikiska ministern Prokesch-Osten for mig den 
interessantaste; jag kande bans resa i det heliga 



33-. 

landet och nSgra af hans vackra ungdomsdikter; 
ban blef dubbelt interessant och kar for mig, dS ban. 
porsonligen bekant, visade mig all vanskap och upp- 
marksamhet. Anton Prokesch ar fcidd pa sin faders 
lilla gods i Gratz«3 och utmarkte sig s3som gosse 
genom simning och skridskolopning; 1813 kampade 
han for sitt fadernesland, arbetade sedan som professor 
i niathematiken vid kadettskolan i Olmlitz, blef seder- 
mera adjutant hos fursten af Schwartzenberg och snart 
genom sina snillrika militar-skvifter foremal for en 
stOrre uppmarksamhet. Soni ofverst-lOjlnant i ge- 
neralstaben kom han till Triest; asynen af hafvet 
vackte hans lust for resor; det Grekiska folket hade 
for honom ett stort interesse; han gick till Grek- 
land, mindre Asien och Constantinopel, der han 
verkade till mycket gagn fOr den Osterrikiska skepps- 
farten i Levanten. Efter att hafva anyo genomrest 
Grekiska fasta landet och iiarna, blef han envinter 
i Constantinopel och gick derifran genom Mindre 
Asien till Egypten och Nubien«»3, der han kom i 
beroring med Mehemed Ali; hemvagen tog han of- 
ver Smyrna. Med lika mycken klokhet som allvar 

*) Den 10 December 1795. 

**J Oni dessa hans resor halva vi hans artieten: "Er- 
innerungen aus Eavplen und Klein-Asien, SBande. 
1829 — 31"; saint "Das Land zwischen den Kala- 
raklen dos Nils. 1832." 



I 



JVrtrr\ 



363 

arbetade han for undanrojaiidet af de stora skaror 
af sjorofvare, som uppfyllde hela Medelhafvet. Ar 1828 
utverkade han, vid eft besok hos Capodistria pli 
Paros ,^ en utvexiing af Grekiska och Arabiska fan- 
gar. Aret derpa se yi honom i Patestina*} ho 
paschan af St. Jean-d'Acre, en man lika bekants 
for sin originalitet, som for sin fasta vilja och hard- 
het; mod honom slot han en ofverenskommeise fill 
forman for de christne i Palsestina och Galilaeen. 

Da Grekerna voro fria, kallades Prokesch till- 
baka till Wien. Kejsaren upphojde honom i ade- 
likt stand och gaf honom, da han i Ssterlandet 
hade fortjenat sina ridderliga sporrar, tillnamnet 
"Osten". Ar 1832 lefde han i Rom, der han varan- 
stalld sasom Osterrikiskt sandebud: nu beklader 
han samma post i Greklands hufvudstad. 

En af de ytterst liggande byggningarna i Athen, 
i riktning mot Parnosbergen , visar oss en enkelt 
men rikt inrattad villa; glasdorrarna oppnasig,man 
bar vandt ryggen at den Tidstrackta heden och de 
hoga alivarsamma bergen, och fror sig, da ma 

*) "Reise im heiligen Land" halVa vi fr3n denna tid; 
den ar ofversatt p3 Danska aC Christian Winther. 
"nicliiiiiigen aus dem Morijenlande" iiro siinlna pi! 
atskilliga tider, en del i Asien, en del i AMUa. 
och ulgilna af en af hans vanncr. 



I 



337 



ser den blankt polerade trappan med mattor pa 
hvarje steg, vara pa ett landstalle vid Donaus kej- 
sarstad ; denna tro blifver riSstan till visshet, nar man 
koramer in i de smokfulla rummen , och ser rococo, 
moderna emmor, praktiga speglar och taflor. En 
alskvard, akta Tysk hjertlig vard och vardinna hel- 
sa OSS pa Tyska. Det ar hos Prokesch-Osten och 
hans snillrika hustru som vi aro. Harinne ar det 
ej nagot, som paminner oss, att Athen ar i sin 
uppvaxt; harinne star den i lika rang med Neapel, 
Wien eller Kopenhamn. 

Prokesch ar en kraftfull, vacker man med mor- 
ka, sjalfulla ogon; han ar en utmarkt deklamator. 
Efter middagsbordet, da jag forsta gangen infordes 
i huset, blef han af sallskapet ombedd att lasa en 
af sina dikter; han lofvade det, men tog forstfram 
Chamissos dikter och laste dem af mina, som a 
Chamisso blifvit ofversatta; han laste dem med en 
sadan eilekt, att de klingade sasom musik; salunda 
forelaste, maste de intaga; jag blef eraellertid vid 
denna upplasning pa det artigaste satt presenterad 
for dem i denna krets, for hvilka jag var alldeles 
frammande. 

Af hans osterlandska dikter utmarkte sig just ge- 
nera det dramatiska i hans upplasning en liten dikt, 
som var forfattad i Juni manad 1826, da han till 
hast tog vagen ofver Idaberget. Vid min afresa 



llll|llll|llll|llll|llll|llll 
2 3 4 



^^=**te~:r 



5 6 7 8 9 10 11 12 



338 



i 



fran Atheii nedskref han det till mig, och jag vil! 

atergifva det salunda: 

"Med sabein vid sidan, med bossan i hand 
Sa modigt jag ilar kring frammande land. 
Val lurar pS Ida i buskarnas snar 
Jemt rofvarn, som djerft emot farorna gar. 
Med blixtrande vapen forsvarar han nog 
Sin maka, sin hast uti villande skog. 

Med ornblick han spejar kring dalarnas vrar, 
Och forskar sa grannt efter vandrarens spar, 
Och for karavanens kameler pa fjell 
Han lagger forsat bade morgon och qvall; 
I skogarnas natt och vid brusande flod 
Jemt vaidet,sitt handtverk, han idkarmedmod. 

Blott modigt och fratnat! Sa olikt hvarf land 
Sig visar! det ena har qvinnor och sand, 
Det andra har lagrar och drufvornas marg; 
Bor Ida ock ha nagot utmarkt pS berg; 
Pa raalmrika bergen i skogarnas snar 
Bland klassiska minnen, der rofvaren gar." 

Mig fOrekom det under upplasningen, att jag 
sjelf jagade fram raellan de stela bergen, jag s3g 
honom vapnad med sabel och pistoler och med 
samma eldiga blick, hvarmed han nu foredrog oss 
sin skildring; rofvarskaran spejade fran bergskogen, 



^ 




^^^^^^^^ CO 




339 


^^^^E '~' 




kamelernas klockor klingade och allt var ater s5 


^^^^= KO 




tyst och stilla i den stora, vilda odemarken, der 


^^^^^^^M—— ^ — ' 




ingen stig fanns. 


'^^^^ LD 




Jag star i skuld till Prokesch, icke endast for 


~'^^^^E '~' 




glada, sjalfuUa timmar i Athen, utan afven for ett 


^^^^^= ^ 




vanligt emottagande i Gonstanlinopel och en gast- 


^^^^^= '~' 


frihet der, som jag framdeles skall omtala, Han 


^^^^~ 


och bans hustru syntes finna behag i mine sagor 


^^^^B^^^^^_ CO 


och de bado mig snart skrifva flera; dessa blad 


l^^^p- 


bar, nar de en gang komma for deras ogon, ina 




lOrtalja deni, att i mitt eget lifs saga aro timmariia 


■H^^^ 


bos dem ett af de kapitel, som jag tinner interes- 




santast men alltfOr kort. 


^^^^^= o 


XIY. 




En liten resa. 


_li__W^ — °^ 


1 vackert \ader gjorde \i en utflygt till mar- 


m^M 


morbrotten i Pentelikon. Fran den ede heden , som 


^ — ^ 


striicker sig fran loten af Lykabettos ut tillbergen, 


9^^P~ 


ar slatten en blomstrande vildmark; pa denna kor- 


fl^ — ^ 


ta striicka kunde en malare samla en he! bok af 


^^^^1^ 


interessanta , vackra skizzer. 


J^^^^^— LT) 


En af de fcirsta skulle blifva den, som vi sago, 
nemligen bilden af ett vardsbus i den lilla byn Kalandri; 

i 


l^^^^p- 


^^^^^^^= 


^ — ^ 

^ — en 




'^ OxI 




^SfiSBiBlliB 






■■■■■■p u 


en 


|llll 

1 : 


2 3 ^ 


1 5 6 7 8 9 10 i: 


L 12 



340 




Ifli 



eldstaden var i en vra pa golfvet; vaggarna voro 
prydda med hyllor, hvarpS stodo vin och matva- 
ror, frukt och handelsartiklar, men fran alia hyl- 
lorna fladdrade fdr vinden langa rerasor af guld- 
och silfverpapper iikasom fransar. Tvenne karlar 
gjorde musik, den ena slog pa trumma, den an- 
dra blaste flojt, sex andra dansade i langa rader, 
en graharig man var chorforare, han gjorde de 
forunderligaste krumbugter; de dansade tre ginger 
omkring, derpa ut ur huset och uppat landsvagen, 
der en grupp af Grekiska qvinnor stod i sina pit- 
toreska dragter och betraktade de dansande; ett 
par af de yngsta flickorna hade violetta sammets- 
jackor, och deras morka, 13nga harflator voro lag- 
da som ett bram kring den lilla roda mossan. So- 
len stralade starkt pa qvinnorna; de maste halla 
handen ofver ogonen for att kunna se de dansande; 
det var en vacker tafia. 

Vilda olje-, piiron- och mandeltriid bildade 
vackra grupper, som voro amnen for skizzer. Som 
bakgrund pj en af dessa skulle da anbringas vart 
tag, de gaende och de akande, och mellan dessa 
siesta voro tvenne skoldpaddor. Hvarje ogonblick 
sago vi midt pa vagen ett sadant djur ligga stilla 
som en bautasten, eller flytta sig framat med en 
snigels langsamhet; jag ville icke, att de skulle of- 
verkoras, och tyckte ocksa, att man borde bjelpa 



m 



(Icm litet frain i veilden , da \iljan var goil, och 
jag satte dein derfore upp hos kuskeii, och lat 
(lem Ska med till Pentelikon; kanhanda sola de 
slg nil pa slatten vid Marathon. Det var en liteii 
skoldpaddsunge, som icke var storre an ett ficRiir; 
jag hade stora planer med densamma och tog den 
ocksa mod mig; men da jag sedermeva betankte. 
huruledes den skuUe komma att hda hnnger och 
tOrst pa en liingre vandring med mig, sa bar jag 
deu bort till ett buskage af oleander, der sol- 
stralarna riktigt samlades, och den blef glad der- 
iifvcr. 

Som i en iidelagd, ofvergifven tradgard ligger 
bar ute pa bergsidan klostret Pentelis ; vid forsta . 
anblicken Av det mycket likt en stor forfallen la- 
dugard; murarna aro remmade och bevaxta med 
(vront likasom murarna vid Daphne; det enda som 
hiir antydde lif och innevanare, var en fiock hons 
som hoppade omkring pa grushogarna pa den for- 
sta garden. Utanfor den lilla kyrkan, till hvilken 
dorren stod oppen, sa att solen sken in pa de brin- 
nande lamporna, stod ett stort lagertrad , som var 
i fall blomning, sa rikt, sa doftande , att jag blef 
hanryckt deraf; en af presterna sag min gladje, 
och brot straxt en gren af detsamma samt rackte 



mi! 



den; hemma i Danmark har jag delat den 



*rfP 



OeiilenschlEBgers 



342 



mellan Thorwaldsens byst och 
portrait. *3 

Utanfor Wostret nedat berget strackte sig mel- 
lan grona, skogbeviixta berg en vacker dal med 
en fnsk rinna.de back, med hoga popplar och 
bomstrande frukttrad. Vid horizonten hojde sig 
Moreas berg, den ena kedjan ofver den andra i 
nka fargkonturer. Vara hastar betade pa den gro- 
na angen, en stor eld upptandes och ettheltlaram 
satt pa spettet, hvilkot vandes afen vacker Greldsk 
ynghng; allt tillreddes till en maltid i det grona, 
men forst ville vi se Pentelikons marmorbrott; va- 
gen g,ck ofver buskar och snar, der nagra sma 
gossar vaktade klostrets kor och f3r. Rundtom- 
knng^kropo stora skoldpaddor, en hade ttmilat of- 
ver pa ryggen, och mg och sprattlade i solskenet, 
jag blet dess obekante valgorare. 

Det var en besvarlig vandring bostandigt upp- 
at;6fverstorastenblock, mellan buskar ochtornen, 
men marmorbrotten skulie vi se, PeteHkons rygg 
maste vi bestiga. 



) Da ,ag v,d Alhen besokle det slalle , sen man ka,- 
ar Sokrates- fangelse - en ka.nmare, huegen . 
khppvaggen vid "Aeropag" -_ var min lanka hos 
Nordens store skald, den ende, son. frandenDan- 
„ scenen pSmint oss om Sokrates; talt vid in- 
gangen uil halan slod en vacker rod blomma ; jas 
plockade den och sande den som brot ocli liels^ 
ning till Oehlenschlager i Danmark. 





10 11 12 13 



343 



Det stod en herdc deroppe i sin Grekiska uU- 
piils ; han lutado sig mot sin langa staf och sag ned 
i den graa dalen, der en stor grafhog praiade i 
vild ensamhet; hafvet och Eiiboeas berg begransa- 
de horizonten. En blaaktig rOk hvirflade upp der- 
nero fran en hydda. som blott till halften var syn- 
lig; grafhogen, som syntes sasom en liten 6 mel- 
!an safven, bar ett rykte sa stort som nagot i verl- 
den, och hvilken ar dS denna graf? \i niimna 
slatten, och grafhogen ar da bekant. — Det ar slat- 
ten \id Marathon. 



XY. 

Vim skaps-forbun det. 

(En novel!. 3 
Vi hafva nyligen gjort en liten resa och onska 
redan, att gOra en storre, hvarthan? till Sparta! till 
Mycene, till Delphi'? der aro hundrade stallen, vid 
hvilkas namn hjertat slar af lust for resor. Det 
gar till hast uppat bergstigar ofver snar och buskar; 
den ensamma resenaren kommer fram som en hel 
karavan. vSjelf rider han framlor med sin Argojat; 
en packhast bar koffert, talt och proviant, ctt par 



'■■^m^0f 




344 



gens'darmer folja efter till hans beskydd; intet 
vardshus med valbaddad sang vautar honom vid 
slutet af den trOttande dagsresan; taltet ar oftast 
hans tak i den stora, vilda naturen; Argojaten ko- 
kar der en pilaf«) till aftonmaltid. Tusende myg- 
gor susa kring det lilla taltet; det ar en otreflig 
natt, och i niorgon gar \agen ofver starkt uppsvall- 
da floder; sitt fast pa din hast, sa att du ej foljer 
med stiommen! 

Men hvad Ion blir att skorda fOr alia dessa 
besvarligheter? den storsta, den rikaste! Naturen 
iippenbarar sig har i all sin storhet; hvarje flack 
ar historisk; oga och tanke njuta. Skalden kan 
sjunga harom, malaren kan atergifva det i rikabil- 
der, men verklighetens doft, som for evigt intrSn- 
ger och forblifver i askadarens tanka, det fcirma de 
ej alt atergifva. 

1 manga sma skizzer har jag sokt att askad- 
liggora en liten del af Athen och dess omgifningar, 
och dock,,hur farglos star icke den gifua bilden, 
huru litet betecknar den Grekland, denna sorjande 
skonhetsgenius, hvars storhet och sorg framlingen 
aldrig kan glomma. 

Den ensamme herden uppe pa fjelJet vill och 
kan med en enkel berattelse om en af sina lefnads- 



i^ 



*3 Den tillagas al' ris, lions ocli carii. 



«Hi 



315 



hiindelser kanhanda battre an jag med mina bilder 
oppna ogonen pa dig, som i nagra enkia drag \ill 
se Hellenernas land. 

Lat honom da tala, sager min sanggudinna! 
ty en handelse, en vacker egendomlig handelse, 
vanskapsforbaudet, skall herden har pa berget be- 
ratta for oss. 

"Var koja var uppmuiad af lera, men dorr- 
karmen bestod af slipade marmorpelare , fundna pa 
stallet, der huset byggdes; taket nadde nastan jor- 
den, det var nu svartbiunt och otackt, men da det 
lades, bestod det af blorastrande oleandrar och fri- 
ska lagertradsgrenar, hemtade bakom bergen. Det 
var trangt omkring vart lilla hiis; klippvaggarna sto- 
do stela och hade en naken, svart farg; ofvanpS 
dem hangde oftaskyar, sasom hvita, iefvande varel- 
ser, aldrig hiirde jag bar en sangfogel, aldrig dan- 
sade mSnnema efter sackpipans toner, men stallet 
var heligt fran gamla tider, sjelfva namnet pamin- 
ner derom, stallet kallades ju Delphi! De niorka, 
allvarliga bergen voro alia hOljda med sno , det hog- 
sta, som skimrade langst i aftonsolens stralar var 
Parna, backen vid vart hus strOmmade ned deri- 
fran och var ocksa en gSng helig; nu grumlar as- 
nan den med sina fotter, men den rinner hastigt 
och blifver ater klar. Hur minnes jag ej hvarje 
flack och dess heUga, djupa ensamhet! Midtihyd- 
dan tandes elden och nar den beta askan lag hCg 



-■*rfr 



346 



4. 



och glOdande, griiddades brodet derpa. Lag snon 
rundt omkring var hydda, sa att den nastan var 
dfverskyld, da syntes min moder gladast, da h6ll 
hon mitt hufvnd mellan sina hander, kysste min 
panna och sjong de visor, dem hon annars aldrig 
sjong, ty Turkarne, vara herrar, fordrogo dem ej; 
hon sjong: "Pa Olympens topp, i den laga gran- 
skogen, satt en gammal hjort, hvars ogon voro tun- 
ga af tarar; roda, ja gr6na och blekblaa tarar grat 
den, och en rabock kom forbi!" — "Hvad fattas 
dig da, att du grater sa, grater roda, grona, ja 
blekblaa tarar."— "Tiirken ar koramen i var stad, 
han har en viildig hop vilda hundar till sin jagt!" 
— "Jag jagar dem ofver (iarne bort i det djupa 
hafvet!" sade den unge rabocken; "men innan da- 
gen var tillanda var rabocken dodad, och ft)rran 
natten kom, var hjorten jagad till dods !'' — Nar min 
moder sjong sS der, fuktades hennes ogon , och en 
tar tillrade ner for kinden; men hon dolde den och 
gick att vanda vara svarta brod i askan. Da knot 
jag min hand och sade: "vi skola sla Turken ihjal!" 
Men han atertog af visan: "Jag jagar dem of- 
ver oarne bort i det djupa hafvet! — men innan 
dagen var tillanda var rabocken dodad , och forr- 
an natten kom, var hjorten jagad till dcids!" — I 
flera dagar och natter hade vi varit ensamma i var 
hydda, da min fader kom; jag visste, att han bragte 
mig musslor ock snackor fran Lepantoviken eller 
ocksa en knif, skarp och blankande. Denna g3ng 



m 



317 

bragte han oss ett barn, en liten naken flicka, hvil- 
ken han hOll under sin farskinnspals; hon var inlin- 
dad i ett skinn, och allt hvad hon hade, da delta 
i min moders kna aftogs henne , var tre silfver- 
rnynt inbiindna i hennes svarta har. Fadren be- 
rattade, att Turkarne hade raordat barnets foraldrar; 
han berattade oss sa mycket, att jag dromde der- 
om hela natten; — min fader sjelf var sarad, min 
moder forbandt hans arm; saret var djupt; den 
tjocka farskinspelsen var styf af blod. Den lilla 
flickan skuUe blifva min syster; hon var sa sot och 
englalik! min moders 6ga var ej mildare iin hen- 
nes! Anastasia, som honkallades, skulle blifva min 
syster, ty hennes fader var genom vanskapsband 
forenad med min , enligt en gammal plagsed, som 
y\ annti folja; de hade i sin ungdom slutit broder- 
skap och valt den skonaste och dygdigaste flickan 
i hela nejden att viga dem till vanskapsforbundet ; 
jag horde sa ofta omtalas detta vackra och sall- 
samma bruk." 



"Nu var den lilla min syster ; hon satt pa mitt 
linS) jag gaf henne blommor och hamtade at hen- 
ne fogelfjadrar fran de hogsta fjell; vi drucko till- 
sammans af Parnassens vatten; vi sofvo hufvud 
mot hufvud under skuggan af hyddans lagertrad, 
medan m§ingen vinter min moder annu sjong om 



'01- 



348 



P» 



i^ 



de roda, de grona och de blekblaa tararna! Men 
jag begrep annu icke, att det var mitt eget folks 
tusenfalldiga sorger, som afspeglade sig i dessa 
tarar." 

"En dag kommo der trenne frankiska man, 
annorlunda kladda an vi ; de hade sina sangar och 
talt pa hastar och mer an tjugu Turkar, alia med 
sablar och gevar, ledsagade dem ; ty de voro Pa- 
schans vanner och hadebreffran honom. De kom- 
mo endast for att se vara berg, for att i sno och 
skyar bestiga Parnas och betrakta de sallsamma, 
svarta, stela klipporna kring var hydda; de kunde 
icke rymmas inuti densamma och de fordrogo icke 
heller roken, som gick ut genom den lagadorren; 
de spande upp sina talt pa den lilla platsen utan- 
fore var hydda och stekte lam och foglar samt i- 
skankte sota och starka viner, men Turkarne lingo 
icke dricka deraf." 

"Da de reste, foljde jag dem elt stycke pa 
vagen, och min lilla syster Anastasia hSngde , in- 
sydd i ett getskinn, pa min rygg. En af de fran- 
kiske herrarne stallde mig mot en klippa och af- 
tecknade mig och henne , sa lefvande som vi stodo 
der; vi utgjorde en enda skapelse; aldrig hade jag 
tankt derofver, men Anastasia och jag vorajuock- 
sa ett, ailtid hvilade hon pa mitt kna eller hangde 




10 11 12 13 



349 

pa mill rygg, och drOmde jag, sa var hon i mina 
drommar." 

"Tvenne natter derefter intraffade annat folk i 
var hydda; de voro bevapnade med knifvar och 
gevar; de voro Albanesare, tappert folk, sasom min 
moder sade; de blefvo der blott en kort tid. Min 
syster Anastasia satt pa den enas kna, — da ban 
var borta, hade hon tva och icke tre silfvermynt i 
sitt har; de rullade tobak i papper och rokte der- 
af , och den aldste talade om den vag de skulle ta- 
ga och var oviss derom; "spottar jag uppat," sade 
han, "sa faller det i mitt ansigte, spottar jag ner- 
at, sa faller det i mitt skagg!" — • Men en vag ma- 
ste viiljas, de gingo och min fader foljde; en stund 
derefter horde vi skott, det knallade ater tillbaka; 
— soldater kommo i var hydda; de togo min mo- 
der, mig och Anastasia. Rofvarne hafva haft till- 
hall hos OSS, sade de, min fader hade foljt dem, 
derfore maste vi bort; jag sag rofvarnes lik, jag 
sag min faders lik, och jag grat tills jag insomna- 
de. Da jag vaknade, voro vi ifangelse, men rum- 
met var icke samre, an det i var egen hydda; jag 
fick lok och vin , som de hallde ur en tjarad sack; 
battre hade vi det icke heller hemma." 

"Huru lange vi voro fangna, vet jag icke; men 
manga natter och dagar forfloto. Da vi utslapptes 



III 



.7— J. .. aa- 



j^'m^.m- 



III INI UN UN UN nil nil nil nil nil nil nil nil Nil 



cm 1 



9 10 11 12 



350 



var det var heliga paskhogtid, och jag bar Ana- 
stasia p5 mm rygg, ty min moder var sjuk, sa att 
vi endastkunde ga Mngsamt, och det varMngt, in- 
nan vi kommo till hafvet och Lepanto-viken. Vi 
tradde in i en kyrka, som stralade af bilder pa 
gyllene botten; englar var det, och sa vackralmen 
rn.S syntes dock, att var Hlla Anastasia var Iikas3 
vacker Midt p5 golfvet stod en kista, fyild med 
rosor;detvar Herren Christus, som lag der sa- 
som skona blommor, sade min moder, och presten 
forkunnade: Christus ar uppstanden ! Allt folk kysste 
hvarandra; hvar och en holl ett tandt Ijus i sia 
hand: jag sjelf fick ett, den liHa Anastasia ett; 
sackpiporna Ijodo; mannerna dansade hand i hand 
fran kyrkan och utanfore stekte qvinnorna paska- 
lam; v, blefvo inbjudna, jag satt vid elden; en 
gosse, aidre an jag, fattade mig om halsen , kysste 
mig och sade: "Christus ar uppstanden!" saledes 
mottes forsta gangen vi begge , Aphtanides och jag." 
Mm moder kunde binda fisknat; detta gaf bar 
v.d hafsviken en god fortjenst, och vi uppehollo 
OSS en lang tid vid hafvet, - du skona haf, som 
suckade tarar och pSminte med sina farger om 
hjortens grSt; an var det ju rodt, an gront och 
ater igen blatt." 

"Aphtanides forstod att styra en Mt, och jag 
med mm lilla Anastasia satt i baten, som flot pS 




10 11 12 13 



351 



vattnet som en sky i luften; nar solen sjonk ner, 
blefvo bergen meramorkblaa, den ena bergsstriickan 
tittade ofver den andra, och langst borta stod Par- 
nas med sin sno; i aftonsolen lyste bergstoppen 
som ett glodande jam; det sag ut, som om skenet 
kom inifran , ty det lyste lange i den blaa glansande 
luften, langt efter solehs nedgang; de hvita sjo- 
foglarna slogo med sina vingar pa vattenytan; an- 
nars var allt bar sa stilla som vid Delphi mellan 
de svarta fjellen. Jag lag pa min rygg i baten, 
Anastasia salt pa mitt brOst, och stjernorna ofver 
OSS lyste annu starkare an lamporna i var kyika; 
det var samma stjernor, och de stodo alldeles pa 
samma stalle ofver mig, som nar jag satt vid Delphi, 
utaafore var hydda. Jag tyckte mig slutligen vara 
der annu! — da plaskade det i vattnet och baten 
guppade starkt. Jag skrek till hOgt, ty Anastasia 
var fallen i vattnet; men Aphtanides var likasa snabb, 
och snart upplyftade han henne till mig. Vi togo 
hennes kltider af, vredo vattnet ur dem och pa- 
kladde henne sa igen*, detsamma gjorde Aphtanides 
med sig sjelf och vi blefvo derute tills kladerna 
iter blefvo torra; ingen visste om var fOrskrackelse 
for den lilla fostersystren , hvars lif Aphtanides ju 
nu hade del uti. — ■ Det blef soramar ! Solen 
brande sa hett, att leftraden vissnade; jag tankte 
pS vara kara berg, pa det friska vattnet derinne; 



m 



■j^d^'-" JR. 



'^Sg't^ifl^'-^^tl^W 



Nil 



Nil Nil Nil Nil Nil Nil 



llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll mill 
5 6 7 8 9 10 11 12 



352 



min moder laagtade ocksS, och en afton vandrade 
VI ater tillbaka. Hvad der var tyst och stilla! Vi gin- 
go ofver den hOgatimjan, som doftadeannu, ehu- 
ni solen redan hade borttorkat dess blad ; icke en 
enda herde motte vi; ingen hydda kommo vi for- 
bi: allt var stilla och ensamt, endast stjernskotten 
gaf tillkanna att det var lif der uppe i himmelen; 
jag vet icke, otn den klara blk |„ften lyste sjelfel- 
ler om det var stjernornas straiar, men vi sago full- 
komhgt alia bergenskonturer; min moder uppgjorde 
eld, stekte lokar, dem hon niedfort, och jag och 
den lilla system safvo i timjan utan att frukta 
for den stygga smidraki »;, fr3n hvilken lagan star 
ut ur halsen, annu mindre for ulfven och scha- 
fealen; min moder satt ju hos oss och det trod- 
de jag vara nog." 

"Yi uppnSdde vart gamla hem, men hyddan 
var en grushog; vi maste saledes bygga en ny. Ett 
par qvinnor hjelpte min moder, och inom fi dagar 
voro murarna uppresta och ett nytt tak af olean- 
der lagdt ofver dem. Min moder flatade af skinn 
och bark mSnga flaskholster, jag vaktade prester- 



*} Den grekiska vidskepligheten later defla odjur fo- 
aas ur slagtade fars ouppsliurna mage, som kaslas 
oon pa marken. 



353 



t!, 



nas *) lilla hjord; Anastasia och de sma skold- 
paddorna voro mina lekkamrater." 

"En dag fingo vi besok af den kare Aphtanides; 
han langtade sa mycket efter att se oss, sadelian, 
och han blef tva hela dagar hos oss." 

"Efter en manad kom han ater och omtalade 
for oss, att han skulle mad ett skepp till Patras 
och Corfu ; at oss maste han forst saga farval ; en 
stor fisk bragte han med sig till mln moder. Han 
visste att borStta sa mycket; icke blott om fisk- 
rarne vid Lepantoviken , utan afven om konungar 
och hjeltar, som en gang hade herrskat i Grek- 
land liksom Turkarne nil." 

''Jag har sett rosentradet satta knopp och den- 
iia inom dagar och veckor blifva en utvecklad ros; 
den blef det forran jag begynte tanka pa huru stor 
och vacker den var; salunda gick det ocksa med 
Anastasia. Hon ^ar en vacker utbildad flicka, jag 
en kraftig yngling; ulfskinnen pa min moders och 
Anastasias sang hade jag sjelf flatt af djuret, som 
foil for rain bossa. Ar hade fiJrflutit.'' 

"DS kom en afton Aphtanides, smart som ett 
rcir, stark och liflig; ban kysste oss alia och visste 
att beratta om det stora hafvet och Maltas fast- 
ningsverk, och om Egyptens siillsamma grafmonu- 



4 



i| 



*) En bonde, som kanlasa, blitver ofta prest ocli 
kallas allerheligastc herre ; allmogen kyssor joiden, 
nar den motor honom. 



"SP 



^""iSiSp«=ii.*:; 



:VW 



Nil Nil Nil Nil Nil Nil 



Nil Nil Nil Nil 



354 



I' ;,r 



I m 



menter; det klingade fSrunderligt som presternas 
legender; jag sag med en slags vordnad upp till 
honom." 

"Hvad du vet mycket!" sade jag, "hvad du 
kan beratta!" 

"Du har likval en gSng beiattat mig det vack- 
raste, sade ban. Bu har berattat mig hvad som 
aldng gar ur mitt minne, det vackra gamla bruket 
med vanskapsforbundet, ett bruk, som jag riktigt 
har mod och lust att folja. Broder, Mton, oss, lika- 
som dm och Anastasias far gjorde, gS till kyrkan; 
den skcinaste och oskyldigaste flicka ar Anastasia; 
hon skall viga ess tillsamman! Ingen har dock en 
skonare plagsed an vi Greker.'" 

'Anastasia rodnade sasom det friska rosenbla- 
det;^ mm mor kysste Aphtanides." 

"En timmas vag fran var hydda \kz den lilla 
Kyrkan; en silfverlampa hangde framfor^altaret." 

Jag hade mina biista klader pfl; i mitt balte 
sutto km och pistoler. Aphtanides hade sin b\k 
drag, sadan Grekiska sjoman bara; en silf- 
verplat med Guds moder hangde pa bans brOst, 
lians skarp var kostbart, sadant blott rika herrar 
kunna bara det. Hvar och en sag nog, att vi biida 
skulle till en hogtid. Vi gingo in i den lilla ensamnia 
kyrkan, hvarest aftonsolen sken genom dorren in 
pa den brmnande lampan och de brokiga bilderna. 
Vi knafollo pa altarets trappsteg, och Anastasia stall- 
s'g framfor oss; en lang bvit kladning hangde 




10 11 12 13 



3o5 



iatt omkriiig hennes iatagande former; hennes hvi- 
ta hals och brost voro betackta nied en samman- 
kedjning af gamla och nya mynt, hvilta bildade en 
liel stor krage; hennes svarta har var upplagdt pa 
hufvudet i en enda krans, som omslots af en liten 
hufva af silfver- och guldmynt, fundna i de gamla 
templen. Skonare prydnad hade ingen grekisk 
llicka. Hennes anlete stralade, hennes tigon voro 
sasom tvenne stjernor." 

"Alia tre laste vi stilia var bon , och hon fra- 
gade oss: ^'Viljen J vara vsnner i lif och dod?" — 
Vi svarade .Ta. — "Viljen J alltid, bvad an ma han- 
da, ihogkomma: min broder ar en del af mig,niin 
hemlighet ar bans, min lycka ar bans! uppfOrande, 
stiindaktighet, min sjals inriersta tankar och uppsat, 
a!lt hafva \igemensamt!" och vi atertogo vart ja! och 
hon lade vara hander i hvarandras, kysste oss pa pan- 
nan, och vi gjorde ater en stilia bon. Da tradde 
presten fram fran altardorren, viilsignade oss alia 
tre, och en sang af de andra allraheligaste herrar- 
ne Ijod bakom altarvaggen. Det eviga vanskapsbandet 
var slutet. Da \i reste oss, sag jag min mor vid 
kyrkodorren falla varma och innerliga tarar." 

"Hvilken gladje vi hade i var lilla hydda och 
vidDelphis kfillor! Aftonen forr an Aphtanides skulle 
bort, sutto han och jag tankfulla pa klippans brnnt; 
bans arm var lindad om mitt lif, min om bans hals; 



^li 



^i*«3"<**-ji««»i 



-*«?-*ii^fe*v-sfciei^---«iB{-,^.: ^- 



Nil Nil Nil Nil Nil Nil 



llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll Hill 
5 6 7 8 9 10 11 12 



356 



vi talade om Greklands nod, om man , till hvilka 
man kunde hafva fOrtroende; hvarje tanke i var 
sjal % klar for oss begge; da fattade jag hans hand; 
" ~ Ett annu skall du veta! ett, som infill 
denna slund endast Gud och jag vet. hela rain sjal 
ar karlek! det ar en karlek, starkare an den till 

min mor och till dig — ■ Jn 

"Och hvilken alskar du?" Mgade Aphtanides, 
och hans kinder fargades af en stark rodnad.'' 

"Jag alskar Anastasia!" sade jag, — och hans 
hand darrade i min, han blef biek som ett lik;jag 
s3g det, och insag hvarfore ! jag f ror, att ocksa min 
hand skalfde-' jag lutade mig mot honom, kyssle 
hans panna och hviskade: "jag har aldrig sagt hen- 
ne det! hon alskar mflhanda icke mig!— Broder! 
kom ihag, att jag har sett henne dagligen, hon har 
vuxit upp Tid min sida, vuxit in i min sjal!" 

"Och din skall hon blifva!" sade han, "din! 
— jag kan icke dolja for dig och vill det icke hel- 
ler: jag alskar henne ocksa! - men 1 morgon be- 
gifver jag mig bort! vi se hvarandra ater om ett 
Sr, da aren J gifta, icke sannt! — Jag har nagra 
penningar, de aro dina! Du skall emottaga dem!" 
Stilla vandrade vi ofver fjellet; det var sent pa af- 
tonen, da vi stodo vid min moders hydda." 

'Anastasia holl lampan emot oss, da vi tradde 
'"; min moder var der icke. Anastasia sag for- 



357 

underligt vemodigt pa Aphtanides! — "I morgon 
gar du ifrSn oss!" sade hon; "hvad det bedrof- 
var mig!" 

"BedrOfvar dig?" sade han; ack, jag sag det ISg 
en smarta deruti, stor som min egen; jag kunde 
icke tala, men han fattade hennes hand och sade: 
"varbroder alskar dig; har du honom kar? I hans 
tystnad rOjer sig just hans kariek!" och Anastasia dar- 
rade och brast igrat; da sag jag endast henne , tank- 
te endast pa henne; jag slog min arm omkring hen- 
nes Hfochutropade: "Ja, jag alskar dig !" Datryckte 
hon sin mun till min; hennes bander hvilade kring 
min hals; men lampan var fallen pa golfvet, det 
^ar morkt omkring oss som i den stackars Aphta- 
nides, hjerta. 

Fore dagens inbrott stod han upp, kysste oss 
alia till afsked och dreg bort. Min moder hade 
han gifvit alia sina penningar. Anastasia var min 
brud och nagra dagar derefter min hustru! 



15 



mmm'. 



35S 



»l 




XVI. 

Afresan frdn Grehland. 

Midt pa formiddagen lemnade jag Athen och 
for till Pirceus , oaktadt det Franska angfartyget "Eu- 
rotas", pa hvilket jag hade tagit plats, foist emot 
nftonen skuUe afga; har var alltsa annu tid till en 
liten vandring, och denna gallde Themistokles' graf, 
hvilken jag en gang forut hade bcsoivt. 

Ut ifran Piraeus stracker sig en liten halfo, soiii 
hegiaiisar den ostliga sidan af bugten; ned vid den- 
ua ligger den nya karanfansbyggnaden , och lui- 
greopp, sasoni jag forut niimnt, hojer sig en vader- 
([varn; hela grunden ar af en slags kalksten, och 
lundtomkring ser man lemningar af de gamla mu- 
larna. Acanthus, cypiess-busken, obetydligt gras och 
lysande roda hlommor vaxte bar, hvarest nagra en- 
samma far betade och en halfvild hand med gliip- 
ska uiiticr och forfarligt tjutando rusade mot hvarje 
frammande. Jag vandrade omkring halfiin fran oster 
at vester. 

Niira stranden framomot Piicciis-bugten star ett 
fiittigt monument ii[)pmiiradt, alldeles sasora en fyr- 
katitig skorsten. ofvaiipa hvilken en mindre ;ir 




10 11 12 13 



359 

bragt, sorii ateiigen bar en jinnu mindre; i denna 
senare ar inmurad en fyrkantig marmortafla , stor 
som ett vanligt pappersark, och pa denna lases: 
H5r hvilar skeppshiifdingen Andreas Miaulas. i83S. 
Delta ar den minnesvard, som upprestes 6f- 
ver Miaulis; bans ben, sade man, skulle af famil- 
jen hemligen vara fOrda harifran. Niira vid bjel- 
tens graf ar en mindre , men intet antyder, hvilken 
som hiir hvilar; ett btet tradkors utan fijrg ooh 
inskrift var hiir upprest. Pa den andra sidan af on , 
lit mot Phalereus-bugten , ligga kullstortade ko- 
lonner, huggna af klippans gula grund, och, emel- 
lan dessa, tvcnne cippna grafvar, belt och liSlIet fyll- 
da med hafsvatten; den ena vagen efter den andra 
slog bar in. Denna flack ligger utanfor Salamis- 
biigten; man angifver den sasom Tbemistokles^ graf. 
De tva yttersta punkter af denna lilla halfo biira alt- 
sa en forntids- och en nutidsbjeltes graf, Themisto- 
kles«) och Miaulis. Det ar tva historians fyrtorn, 
har for tankan uppresta at framlingen, som landstiger 
i Piraeus. 

VSgorna broto fradgande i den stora bugten 
till hoger, Phalereus-bugten, hvarifran Theseus seg- 

*) Profffssor Ross antos. alt icke hiir, utan pa den nmi- 
satta sidan af Pinnis-bugteri, vore Themistotles te- 
grafven. 



ft 



_Jifet=*^.-..^:^ 



nil nil nil Nil Nil Nil Nil Nil Nil Nil Nil Nil 



9 10 11 12 



Mi 



360 

lade ut for att strida emot Minotaurus! Hilr in- 
skeppade sig Menelaos; ofver dessa vatten, om- 
gifna af dessa berg, som of5randrade helsade mig, 
gick det till Ilium ! — den samma vagen lag oppen 
fCr mig, de samma kuster skulie jag snart so; Trojas 
slatter och Idabergct; hviiket smyckar sig likasom 
fOrr medblommorochgront, hviiket holjer sigisky- 
arna,betackersigmedsn6 och ser da genom slojan 
vemodigt pa Achilles' grafhog, det enda mime af 
det maktiga Ilium och deu verldsstora striden fOr 
en qvinna. Huru mycket nytt, stort och obekant 
skuUe icke upplatas for mig, och dock var jag djupt 
bedrofvad ofver att lemna Grekland, der allt 
hiijde min tanke- fian hvardagslifvets sraaaiaigheter. 
och der all bitterhet fran hemmet hade blif\it ut- 
planad ur min sjal, 

T Pira-us traffade jag de fleste af mina van- 
iier fran Athen; Presten Luth hade sina sma barn 
med, de utstrackte hauderna efter mig; de Greki- 
ska tjenarne fattade min hand och nickade glade at 
mig*; ; ombord var Ross den siste Dansk jag sag; ban 
(ryckte mig till sitt hjerta - det var mig smart- 



*) Jag traffade har i Pira>us en Dansk bonddran? fran 
Kyen, som 1834 hade atfoljt Consul Falbe hit och 
gift sig har; da bans herrskap reste, blef han qvar. 
Han liunde nu hvarken tala dansta, lyska e)lergre- 
kiska; alia tre sprak«n hopblandade han med ila- 
Jienska. 




10 11 12 13 



361 



saint delta ogonblick — ''jag kommer tillbaka till 
Grekland!" sade jag, liksom for att trOsta migsjelf; 
matte det vara prophetiska ord! 

Jag \ar nu ensam qvar; fran land hviftade 
damernas iiasdukar; alia afskedshalsningar voro slut; 
da lemnades mig frSn Prokesch-Osten ett recom- 
mendationsbref till den tnycket betydande Baron v. 
Stilrmer, Osterrikisk Internuntius i Constantinopel. 
Prokesch sjelf var denna morgon rest till Thebe; 
bans snillrika, alskvarda fru skref mig ett par ord 
till afsked, och vid dessa lag en afskrift af Pro- 
kesch's harliga dikt "Gebet in der Wilste"*). Son- 
nenleitner, attache vid den Osterrikiska Ambassa- 
den i Grekland, en ung man med poetiskt sinne 
och personlig alskvardighet, var Ofverlemnaren; han 
var ibland de flera Tyskar, som med sann v.ln- 
skaplighet slutade sig till mig i Athen, jag har 
ofta tankt p§ honom; jag sander honom har miii 
helsning. 

Da han var borta, befann jag mig endast i- 
bland Greker, Armenianer och Asiatiska Judar, 
skeppets manskap undantaget. Vid solnedgangen 
skulle \i segla; sjon gick hog; det var min onskan 
att kunna sofva under hela farten till Syra, liksom 
jag forut hade gjort det fran Syra till Pirjeus; jag 



*3 Poemet, som ar ett af Prokesch-Ostens mesl be- 
ruttida, finiies i "Morgenlandlsche Gedichte" ocli ar 
salt i iniisjk af fleie ConipositOrer. 




A 



9 10 11 12 



.i»-!»!«!«W»- 



I 



m\ 



362 

lade mig i min Jntt atl sofva. Furst vid bullret af 
ankarkettingarna, den, jag horde skrarnla, vaknade 
jagupp; det var allsingen rorelse i sjon; i hast 
Ka.tadc jag kappan om mig och sprang upp pS dack 
for att se staden pa Syra; jag kor,) upp, men sug 
1 ira^us, i,erget Hymettos och Parnes; nu i mor- 

gonstunden fdrst ein^o vi ■i^.tn.i i / u , 
,.■,„., „, '^ =" ^' •'stad; kapteiien hade 

>antat pa kunghga depescher. och dessa voro nu forst 
ankomna. Klockan var fyra cm morg3ne„. 

Vi seglade i temligen smnlt vatten : solens stra- 
lar blefvo hvarje timma allt starkare och starkare, 
cien e„a stora paraplyen utspandes efter den an- 
dra, hela sallskapet bildade de mest pittoreska grup- 
Per. Pa raperten*} satt en Grekinna och gaf sitt lilla 
barn d.; en h'ten flicka, fattig, men vacker och 
^erdeles stadad, stod latad mof kanoncn. Mfin- 
"erna rokade papperscigarrer och heu„dra<ie en 
Arabs darnascener-khnga. Man fragade mig. omja, 
•en Eajrare, och da jag sade att jag varDansK. 
blefjagatengen helsad som Amerikan. 

1 dot starka solskenet fra„,stodo de skinande 
hv.ta marmorpelarne af templet pa Cap Colonne, 
.Sunmms ru.ner; sjofoglarna flaxade orakring don 
graa ode kusten. 

Zea utstrackte sig framfor oss , och snart sago vi 

'"^yra med sin nakna fjellvagg; y," m^ste ga rundt 

omknng hola on innan hamnen Oppnade sig; hiir 

fiad-^jagj^-it, har var jag icke langre fninmiande. 

■0 K« slags laveit for s;^;l,a„o.,«r. u/V. anm. 



36:5 



(1, 



Anijjfai'tyget, nied livilket jag skullc fara till Cou- 
stanlinopel, var annu icke kominet; jag flyttade in 
i Hotel (lella Grece; och icke en timma derefter 
sadc viirden mig, att der voro Grekiska soldatev, 
soni skulle afhemta mig till radhuset; ofveiheten 
viile tala vid mig! — Hvad kunde denvalvilja? Jag 
atfoljde tva drabanter och kora in i en motk,obe- 
liaglig byggnad, livarest en Grekisk ofverhetspor- 
soii fragade mig i en Strang ton och pa dalig ita- 
lienska, om jag hade pass? Jag upp-viste detsamma; 
han laste och taste, men passet, utgifvet i K('»pen- 
hamn, var skrifvet pa fransyska och danska; han 
lorstod ej dessa sprak. 

"Detaren Tysk, hvdken viskolataga fatt pa och 
siinda tillbaka till Athen!" sade mannen; ''jag fiir- 
star viil allsintet ert pass, men jag tror , att ni iir 
eiiTysk och just den vi soka; ni skall dei-fore resii 
tillbaka till Athen!" 

Jag sokte att forklava honoin innehallet ai 
mitt pass, men han villp icke forsta mig. "Naval!" 
sade jag och tog fram ctt rccommendationsbief , 
som jag i Athen hade erhallit till den Grekiske 
ministern i Constantinopcl, Chrystides, for narva- 
rande guvernor pa Syra, hos hvilken jag pa det 
basta hade blifvit rekommenderad. "Behagar ni 
lasa, hvem jag ar!" — mannen tog brefvet, och 
snart blef han sjelfva hofligheten, gjorde manga 



111! 



-w-«f 



.<^SB^5fc;i,._*stt.;^"; 



nil nil nil Nil Nil III 



364 



I 'if 



01 



ursakter och man beledsagade ™ig „,ed en storar- 
tighet t.11 hotellet, der jag annu traffade den Ryss, 
som hade blifvit plundrad pa resan Hn Constanti- 
nopel annu likasa vred som forr, och forbannande 
Onenten och alia poeter, som vackte reselusten 
till dessa lander. 





dsterrihiske Internnnlien i Conslantinopel 
Baron v. JiTlJRMER, 

srenoni livars giistfrihet jag fann mitt Nordeu 
i Orienten 



och 

Skandinaviens store skald 

i Kopenhamn, 

geriom hvars Aladdin och Aly och Gulhindy 
jag tidigt fann Orienten i mitt Nordon, 



lillripinr Jitg ilf iurhmml >ijerU </<■--■' d::-.t>. 



J5^-- 



Jj 



n 



[\j- 



co zim y 



tn- 



:»i 



HI! 



ID- 



O 



M 



CO 



Cn 



CT, 



-J 



cm 



2 3 4 5 



9 10 11 12 13 



ORlEMTElir. 






^ ■"■ . " _ *- . 



TS^Wff^*^ 



-*»^t*^fe*b^J^- 



Nil Nil Nil 



cm 



Nil Nil Nil Nil Nil nil nil nil Nil III 



2 3 4 5 6 7 



Jl' 



9 10 11 12 




2 3 4 5 



9 10 11 12 13 



6i I 



I m 



doda pa dacket, och sjon gick ofver hela skeppet, 
sa att alia blefvo alldeles genoinvata, och under allt 
detta kringflaxades vi af hafsmasar, hvilka koninio 
som den osynliga dodens bevingade timglas. Hvar- 
jo planka i skeppet knakade; vi foro iin Mn stjer- 
norna ned i djupet och an ater upp mot desamma. 

Andtiigen kom jag i min koj. Allting stOr- 
tades omkull, allting knakade; jag horde styrman- 
nens pipa, officerarnes kominando, biiUret af luckor- 
na, som stangdes, hiiru stangerna sprungo , huru 
sjon slog mot skeppet, sa att det hejdades i sin fart 
och hvarje planka \andade sig. En person bredvid mig 
anropado Madonnan och allahelgon, enannansvor; 
jag var iifvertygad om, att vi gingo doden till inci- 
tes, och da jag ratt tvdligt tankte derpa, blef jag 
iugnare till sinnes. Min tanka var hos alia mina 
jilsklingar i DanmarkI "Huru mycket hafva de ej 
gjort for mig och hur litet har jag ej utrattat!" 
Det var den sorg, som lag djupt 1 mitt hjerta. Jag 
tankte pa mina \anner; ''Gud viilsigne och gladje 
deml" var miU tysta testamente; "lat mig ion annan 
verld verka det som jag ej har kundel allt hvad 
man hos mig varderar var ditti allt har du gifvit 
mig! — s-ke din viljel" och jag tillslot ogonen; 
stormen susade ofver hafvet, skeppet bafvade som 
en sparf for vaderilen; men jag sof, sof af lekam- 
!ig trotthet och vid en sod engels forbon. 




372 

D5 jag uppvaknade, horde jag val boljornas 
svallande mot skeppet, men detta gled stilla fram- 
at sasom en gungande svan. Vi voro i la, vi voro i 
bugten vid Smyrna; jag, sa val som de Grekiska 
madamerna, hade vantat att vakna i en annan verld, 
och sa skedde ocksa. Jag stod pa dacket och fram- 
Wr mig lag en annan verld: Asien. 




= 


^ 


^ 


^ 


^ 


~^kI 


_^^B \ni 



II. 



Smyrna. 

SjOn i Smyrnas vidstrackta, djupa vik sag gron- 
gul ut som enkarantanflagg; Asiens kuster p^minte 
om Sichens, men de voro langt yppigare; en sadan 
fruktbarhet har jag aldrig sett; solen brande glO- 
dande het. Jag s§g den verldsdel , hvars asyn ocksS 
forunnadesEgyptens Moses, den verldsdel, derChri- 
stus foddes, larde och led; jag sag de kuster, Mu 
hvika Homaros' sSnger tonade ut ofver veriden. 
Osterlandet, sagans hem, skulle jag har befrada. 

Vi kommo forbi en fastning; hela kusten till 

hoger var betackt med rika olivskogar; midt i dessa 

ag en storby med rodbruna hus, blomstrande frukt- 

och en frisk grasmatta; en naturlig park med 



369 



I. 



En storm i Archipelagen. 



I. 

m ^^ '^'digt om morgonen rodde jag ut fran Syras 
hamn till det Fransyska krigsangfartyget Rhamses, 
som kom fran Marseille och hade pa Medelhafvet 
haft en ganska stormig resa; vadret hade annu icke 
rigtigt lagt sig, Vinden pep i tacklingen och bol- 
jorna valtrade mot .sidan af skeppet. 

Har var ett skrik och ettropandeaf Grekinnor, 
Judar och Judmadamer, som skulle med om bord 
till Smyrna; hvar och en af dem maste, for att 
komma ombord, framvisa sin biljett, men denna 

(I, var antingen gomd i en knut af nasduken, hvilken icke 
j kunde upplosas, eller ocksa lemnad till en slagting 
IJ i en annan bat, sa att det Yar en forskracklig for- 
lagenhet, och den matros, som hoU vakt vid fallreps- 
trappan, satte sin hillebard mot hvar och en, som 
icke genast uppvisade sin biljett. En tjock Gre- 
kinna grat alldeles fOrtvifladt. 






slfes-.-,<a4.. 



Il|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll| 



370 



V I 



!!■ 



III! 



De stackars fattiga diickspassageranie drefvos 
bort till en at dem afmatt plats af skeppet; en vakt 
hoU ogat pa dem; disciplinen syntes \ara mycket 
Strang pa angskeppet Rliamses. 

Vi seglade nSstan under kuston af Tenos, hvilken 
syntes vara val odiad ocli fruktbar, den ena byn lag 
tatt intill den andra; en af dessa vav af betydlig stor- 
lek och hade en vacker kyrka; rundtomkring lago 
vinfalt och val odlade 3krar. Tre bergskedjor liOj- 
de sig bakom hvarandra. Vi gingo sa nara fjell- 
ryggen, att jag pa skeppet tyckte mig kanna bran- 
ningen; bestandigt bief sjcigangen starkare; det var 
som om stormen hade farit ut fran bergen pa Tenos. 
Det oppna hafvet lag framfor oss likasa skunihvitt 
soni svart. Redan spolade sjiin ofver dacket, ilf 
stackars dackspassagerarne maste begifva sig upp 
till skorstenen; bestandigt ryckte de narniare upp 
mot roret. Ingen forhindrade dem delta, ty hvai- 
je matros hade nu annat att gora. Segien hissa- 
des, men lika sa hastigt maste de ner igen ; kom- 
mandopipan IjOd, det var ett ropande, ettstoj, ett 
jemmer och en sjosjuka, som ofvergar all fiirestall- 
ning och var bestandigt i tilltagande. Jag holl mig an- 
nu pa dack, oaktadt skeppet flere ganger sasom en 
kaike pa en isbana stortadc ned pa de stora, h5- 
ga vagorna. De grekiska qvinnonia omfarana- 
de hvarandra och grato, barnen lago nSstan ball- 



cm 



2 3 




10 11 12 13 



373 

loftrad och hOgra cypresser slot sig till olivskogen. 
Litet framfijr oss lag Smyrna. 

De ilesta husen aro bruna, taken r5da och 
spetsiga likasom i Norden; nastan vid hvarje hus vo- 
10 cypresser planterade, och dessa stodo, hOga som 
v§ra poplar, i en otalig mangd, sa langt staden 
strackte sig; hvita smarta minareter, de ftirsta jag 
sag, hojde sig cifver de morka, hoga cypresserna. 
I stadens ostra qvarter, ned mot bugten, der de fram- 
mande konsulerna bo, svajade pa hOga stanger alia 
nationers flaggor; bakom staden hojde sig ett litet 
grOnt berg, med en liten cypresskog och, aldraof- 
verst, ruinerna af en 5delagd fastning. 

Hamnen var uppfylld med skepp; der lago flera 
angfartyg, afven ett Turkiskt; den roda flaggan 
med halfmanan svajade derpa. En bat med beslO- 
jade Turkinnor rodde derifran. Dessa masquerade 
varelser paminte cm de Romerska likprocession^rna. 

Vi kastade ankar, och jag lat satta mig i land. 

Man hade da saledes sjungit vid min vagga, 
att jag skulle betrada Asiens strander; min tanke 
var uppfylld af storaminnen, och det forsta mitt oga 
foil pa, Yar en Fransysk theater-affisch. Har var en 
fransysk trupp; man spelade i afton "La reine de 
seize ans" och "Les premiers amours." Drottning 
Christina af Sverige tyckte visserligen mycket om att , 
resa, men det hade hon sannolikt ej drOmt om. 
att hon skulle visa sig pa en theater i Asien fOr Tur • 
kar och Greker. 



wn 



i^-^di^- 



Nil Nil INI INI INI INI UN UN UN nil nil 



9 10 11 12 



37i 



* t 



111! 



til, 



Jag gick in pa den niirmaste gatan; en miingd smalji 
och morkagriinder gingo ifian densamma. Grannaina 
kunde beqvarnligt, iir sina funster tvars ofver gatau, 
taga en pris ur hvarandras sniisdosor. Huseii arc 
antingen af korsvirke eiler ock allenast af biader; 
intet var synnerligen hogt, och vid hufvudgatan, der 
jag gick , voro de fiesta \aningarna pa nedra bottnen 
oppna butiker med allalianda handelsartiklar: gatan 
gick i en vinkel genom hela staden och slutades 
vid den bogie liggande delen, der baaaren ar be- 
lagen. 

Man sager, att man for att undvika pesten l)cJi' 
fly all beroring med hvem soin haldst, men har ar delta 
en omcijlighet, om man vill passera Smyinas hufviul- 
gata; denna ar for trang och trangseln forstor. Jag 
motte hela skaror af qvinnor, insvejjta i langa musslins- 
slojor, sa att blott nastipjien och de morka ogonen 
voro synliga; der kommo Armenianer, i langa blSa 
och s\arta talarer med stora svarta hattar pa sina 
aldeles kala Inifvuden; prydliga Greker och sniut- 
siga Judar, gravitetiska Turkar, soni lato bara sina 
tobakspipor framfor sig af sma gossar. HOgt pS 
puckelii af en kamel var uppliangd en slags kalcsch 
med brokiga gardiner, och bakom dessa tittade ett 
beslojadt qvinnohufvud fram. En barbent Beduiii. 
med hufvudet nastan gomdt i sin hvila bernusch. 
gick med raska steg, sasom ett masqueradt ciknens 
lejon, genom trangseln. Jag motte en halfnaken 



37o 

svart gossL", som med en kapp dref tvenne store strut- 
sai- framfcir sig, do voro tva ytterst fiila djur, men 
de gjorde effect i tafian. Ur iiAgra butiker strOmma- 
de en doft af niuskus och myrrlia; andra pialade med 
frukter; Pomonas yinnighetshoiii iir oj rikare. Vafna- 
der och tyger fran trenne verldsdelar \isade har det 
most brokiga skadespel, ocli alia tungomal brusade 
hiir oni hvarandia, Arabiska, Turkiska, Giekiska, 
Italienska, — ja, det skulle blit'va ett belt register 
att upprakna dem alla^. 

Midt i trangseln pekade min ledsagare pa en 
frankiskt kliidd herre, "det ilr Danska consuln H:r 
Jongh!" sade han. Jag prescnterade mig for lio- 
nom sasoin Dansk, och snart vandrade \i arm i 
arm genom den langa gatan. Af en handelse hade 
jag saledes i Smyrna siraxt traflat den, till hvilken jag 
sSsom Dansk kunde bast halia mig. H:r Jongh 
skulle emellertid samma timma resa till Constanti- 
nope! med ett af de Turkiska angfartygen, hvars 
snabbhet han beromde ; i Pera skulle \i ater motas. 

Vid ena andan af staden, der lands vagen tyck- 
tes fora till det inre af landet, \ar ett Turkiskt vards- 
hus; framfor delta lago dynor och safmattor, och 
pa dessa strackte sig i brokiga kaftaner och turbaner 
en mangd Turkar, som rokte sina pipor. Forfiirligt 
stora vagnar drogos af bvita oxar, som voro behang- 
da med metallbleck, riida snoren och blommor; en 
vagn vor aldeles uppfylld af beslojade fruntimmer. 
hvilka sutto i en hog pa bottnen i vagnen, hvilken kfir- 



Hi 



Hi 



M 



.^jpAsj^;-^*a»*.i». .. 






Illl|llll|llll|llll|llll|llll 



2 



3 



^^^^^^^^^^^^^^P^^«l 1 1 1 1 

4 5 6 7 8 9 10 11 12 



376 




des af en gammal tjock Turk. De voro sannerli- 
gen vackra! ja, bakom manget galler i ett gatlifirn 
satt val en liten satnling af "hoiiris", men de voro 
som den Turkiska skalden sjunger: "gomda som ru- 
binerna i juvelskrinet, som rosenoljan i naskanocb 
som papegojan i buren!" Sjelfva negrinnan dolde 
"aft natten har gjutit sig i hennes former" och att 
''haret ar ett morker, som hvjlar pa ett morker." 



III. 



En ros frdn Ilomoeros' (}raf', 

I alia Orientens Sanger klingar naktergalens 
kariek till rosen; i de tysta, stjernklara natterna 
glfver den bevingade sangaren sin doftande blomma 
en serenad. 

Icke langt fran Smyrna, under de hoga pla- 
tanerna, der kOpmannen drifver sina lastade kame- 
ler, hvilka stolta hijja sina ISnga halsar och klumpigt 
trampa pa en jord, som ar helig, sag jag en blom- 
strande rosenhack, vilda dufvor flogo mellan de 
Iioga tradens grenar, och dufvans vinge skimrade, 
da en solstrale bhxtrade derofver, sSsom om vin- 
gen varit af perlemor. 



377 

Pa rosenhacken var en blomma skonast bland 
(lem alia, och for den sjong naktergalen sin kar- 
leks smarta, men rosen var tyst; icke en dagg- 
droppo ]§g sasom en melidandets tar pa dess blad; 
den bojde sig med sina grenar Ofver nagra stoia 
stenar. 

"Har hvilar jordens storste sangare!" sade 
rosen; "ofver bans graf vill jag dofta ; pa den vill 
jag stro mina blad, nar stormen sliter dem af! 
Iliadens sangare blef stoft, delta stoft, hvarpa jag 
spiral upp! en ros pa Honiaros' graf, ar fOr 
lielig till att blomstra for en fattig naktergal." 
Och naktergalen sjong sig till dods. 
Kameldrifvaren kom med sina lastade kame- 
ler och sina svarta slafvar; bans lilla gosse fann 
den dOda fogeln, och ban jordade den lille sanga- 
ren i Homaros' graf, och rosen bafvade i vinden. 
Aftonen kom och rosen slot sina blad tatare lill- 
samman och dromdc, — alt del \ar en vacker sol- 
skensdag; en skara frammande frankiska man kom- 
mo; de hade gjorl en pilgrimsresa till Homaros' 
graf; bland de frammande var en sangare fran Nor- 
den, fran dimmornas och norrskenels hem, ban 
brot rosen af, pressade den i en bok och forde 
den salunda med sig till en annan verldsdel, till 
sitt aflagsna fadernesland. Och rosen vissnade af 
sorg och lag i den tranga boken, som ban oppna- 



111 



m\\ 

cm 



\\\ 



_js(a»^r'=*^i 



llll|llll|llll|llll|llll|llll 



2 



3 



4 



llll|llll|llll|llll 
5 



:'''vm. 



-.-.^UiH-:,.::'^^- .w*-J 



llllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllll 

9 10 11 12 



n ^^HH 


^SSUBBi 


m 


^^^^^^^^Jj^^^amr^^^s^^A^^^^^^^^^^^^^^^^M 


1 










**t 








378 




CO — ^Sk 


de i sitt hem, och han sade: "har ar en ros Hn 
Homaros, graf!" 




ip^ — ^^^B^H 


;l imijl f ^*'' *^*^**'* dromde blomman, och hon vaknado 
■" ■ 1 och doftade i vinden; en daggdroppe foil fran dess 




^^H^l 




^ff 




tn — ^^^H 


P " blad pa sangarens graf, och solan rann upp, 
och rosen var skcinare an nigonsin; dagen blef het, 




o^ — ^^Ul 


; det var i dot varma Asien. Da Ijodo fotsteg: der 
kommo framraande Franker, alldeles som rosen 




•~j — ^^^E 


hade sett det i drommen , och mellan de framman- 
niande var en skald ifran Norden; han brot rosen, 




CO — ^9H 


UU ytji tryckte en kyss pS dess friska mund och forde 
1"" ■ ''«'" med sig till dimmornas och norrskenets hem. 

Som en mmnie hvilar nu blomstcrliket i bans 




ID — =M|d 


Iliad, och som i drommen horer hon honom opp- 






na boken och saga: "har ar en ros fran HomSros 

graf.'" 












IV. 




1— > ^91 


En lit en forjel har sjungit deroin. 




CO ^Bfl 


, Vi seglade ut ur Smyrnas hugt fcirbi den dof- 


1— > ^^B ■ 


tande griina skogen, forbi de eviga minneua. Nya 


tj^ ^s'C 


passagerare aro komna ombord. Hvilken ar den 


-^■fl 


I. ^^"'Se Greken, som sitter akter ut pa ankarets ro- 
1 ' "''S^ kettingar? han ar ung, vacker men sa falfig 

mg^L ^— iTiWl — a^id 




1 — ^ ^=^B ^ 
en =^g 

-J ^^f^ 

1— > ^^^Bv 
CO ^^Hl 


k 


cm 


mfmmfm 




1 5 6 7 8 9 10 11 12 13 


" 



379 

j sin kladsel; han ar kommen icke langt harifran' 
hans iisia lerhydda star der det mest berornda tem- 
plet har pralat, det tempel, somharlyst af guld ocli 
clfenben; det ar en herde fran Ephesus. KSnner 
han de stora ininnen, som aro fastade vid hans hem, 
vid den flack, der han mellan stenarne i den hcta 
askan bakar silt svaita brod '? Hans fader har berat- 
tat honom en saga; marmorstyckena i graset hafva 
intygat, alt den ar sann; en liten fogel har sjungit 
doroin ! 

Under berget mellan grona kullar ligger det 
nya Phocea; nicken dock, J grona grenar, at vart 
skepp, det konimer fran Frankrike, fran Marseille, 
en stad, som uppbyggdes af Phoceas barn ; J aren for 
unga, J grona grenar, for att kanna delta, men J vr- 
ten det dock; en liten fogel har sjungit dcromi 

Du stormande haf, hvi svallar du sa? himlen 
iir molnfri, solen sjunker ned i lagor. Asians tre- 
diibbla bergskedja andas storhet och lugn! hvila 
ocksa du, stormande haf, och drom cm gamla minnen I 
fiiUmanen pa himlen synes sasom en tunn bat af guld; 
den bar en glaskula, som hanger pa ett osynligt 
band vid den glimmande aftonstjernan, hvars stra- 
le pekar ned mot Mytilene. Hvilken afton! dock 
redan i norden tankte jag mig en sadan. en liten 
fogel har sjungit deroml 

Det ar natt; boljorna sla mot skeppet, hvilket 
ofOrandradt skjuter sin fart. Nu arc vi i la, men 
hvar? hvem kan sofva vid minSets verlds beroni- 




lllll 
10 11 12 



n 



[\j- 



co- 



tn- 



1.^- 




o 



380 

da kuster ! Vi stS pa dacket, nattens stjernar stra- 
lar pS Tenedos' och Asiens kust! hogt pa denna st§r 
som ett lekverk en rad af vaderqvarnar, hvilkas vingar 
snurra ikring; en sliitt oppnar slg for oss fran haf- 
vet till bergen. Styimannen pekar at en mork punkt, 
en kampegraf pa slatten oeh sager: Achilles. Du 
vidstrackta iidsliga hed med fattiga hyddor och en 
grasbevaxt graf , kanner du din ryktbarhet? nej, du 
Sr for gammall dina stora minneu bar du glomt: 
Hector och Achilles, Ulysses och Agamemnon! 
Maslatt, pa hvilken froja stod, du kanner ej lan- 
gre dig sjelf; framlingen sporjer dig om dina min- 
nen, och du svarar: "jag tror det! stjernorna veta 
det! stjernorna veta hvarest Ilium stod; der Athe- 
ne beskyddade hjelten ! jag niinnes det ichel men 
hort det har jag — en liten fogel har sjungit derom!" 



M 



CO 



V. 

Dardanellerna och Marniorasjon. 

Om raorgonen seglade vi in i Dardanellerna, 
de gamles Hellespont; pa Europeiska sidan lag en 
.stad, som syntefs hafva blott ett tempel for Gud, 
men deremot flera for materiella behof; har stodo 




10 11 12 13 



3Sl 

en minaret och fem vaderqvarnar; uppe vid stadei. 
lag en vacker, och, som det tycktes, val serverad 
fastning; pS Asiatiska sidan lag en dylik , och af- 
standet mellan begge forekom rnig vara omkring 
en eller en half sjOmil. Bada kusterna bestodo af 
sandbackar och flacka, grona fait; pa Europeiska 
sidan lag, pa nagot afstand fran hvarandra, us!a 
stenhyddor, pa hvilka dorrar och fonster voro blott 
sma gluggar i muren ; bar och der vaxte en pinie- 
buske, ocli pa den odsliga gangstigen liings med 
stranden vandrade ett par Turkar ; pa Asiatiska si- 
dan sSg det mera vanligt och sommarlild ut; bar 
[ago vidstrackta fait med lofrika trad. 

Framfor oss lag i Asien Abydos, i Europa Se- 
stos, mellan hvilka Leander samm ofver den stri- 
da strommen, soni skiljde honom fran Hero. J 
storr.ien slacktes den brinnande lampa , som af kar- 
leken bolls upprutt; i stormen blef det lagande 
hjertat isande kniit. Byron gjorde sasoni ett konst- 
stycke samma simmtour harofver *). 

Afstanden mellan kusterna af de tvenne verlds- 
rielarne forekommer mig icke stort; jag sag med 
blotta ogat sa val den sninsta buske som menni- 
skorna; dock bidrog luftens genomskinlighet mycket 
bartill. De bada sma staderna hade bruna tak, ha- 



') Xerxes slog liar tvenne brygwor. Afslandet mellan 
Danlanell-fUslningarna uppgil'ves vara 750 icimnar. 

16 



Hi 



Ibi 



i\ i 




9 10 11 12 



11 II I 




382 



ga, spensliga niinareter och framfur hvarje hus en 
gron, blomstrande tradgard. 

Vart angfartyg maste ga emot strommeii; men 
med 200 hastars kraft kommer man nog fram i 
verldeii. 

Vi styrde ofver mot Asions kust, motdenstora 
Dardanell-staden , pa hvars fastning den ena ka- 
nonen lag vid sidan af den andra, utan attsalutera 
OSS. Europeiskt kladda soldater, dock med hoga, 
spetsiga mossor , kikado fram melian kanonglug- 
garna. Rundtomkring vart skepp kryssade batar 
med Turkar och Turkinnor. Alia skeppen har for- 
de flagg med halfmanan pa; sjelfvaang fartyget, som 
for forbi, var Turkiskt. Dacket var uppfylldt af 
Muselman och deras beslOjade qvinnor. Vind och 
Strom var med dom, storseglet var hissadt , roken 
hvirllade tjock och svart ut ur skorstenen och 
skeppet med sina brokiga passagerare skjot i fly- 
gande fart fram melian de grona kustevna. En del 
af vart saliskap lemnade oss har; men nya passa- 
gerare kommo i stallet, ofver himdrade, alia Tur- 
kar med mossor eller turban , bevapnad'e med pi- 
stoler och bossor. En officer, kanske iiagra ocb 
tjugu ar gammal, hade hela sin seralj med; hu- 
strurna och deras betjening uppfyllde en hel bat d3 
de kommo. Jag stallde mig vid trappan, pa hvil- 
ken de stego upp till oss; tre hustrur, tre svarta 
slafvinnor, tva barn och en betjent utgjorde heh 



3S3 
familjen. Qvinnorna drogo straxt slojorna for sina 
ans'gton, sjelfva de svarta slafvinnorna dokle sin 
ko svarta skonhef. Deras betjent, kladd som sjelf- 
va herrn, i militarrock , med rnossa pd hufvudet, och 
tofflor pa stOllorna, utbredde vid relingen broki-a 
dynor, och pa dessa lade fruntimren sig med rva^n 
mot OSS och ansigtet vandt mot forskansningen. 
Alia hade de guia safliansstoflor och utanpfl dessa roda 
tofflor; de buro vida silkesbenklader, on kort bro- 
kig skjorta och en kagelfo>mig kappa med svart 
bram; en stor, hvit mouslinssloja, som betackte 
brost, bals, haka och mun , hangde utanpS den- 
sainnia ofver hufvudet fram till os^onbrynen Nasa 
och ogon voro saledes fria ; de ISnga morka ogon- 
bSren forhojde glansen af de svarta oaonen; det 
hvita i dessa var blaaktigt. Muslinet s'att sa fast 
och genomskinligt, att man fick ett begrepp om 
ansigtsformeo. Det ar blott nar de aro gamla 
och fula, horde jag sedermera i Coiistanlinopel 
som slojan ar af tatare duk. Man ser form, farg' 
de rtida lapparna och de skinande hvita tiinderna' 
nar de le: det yngsta af fruntimren bar var myc- 
ket vackert. 

Innan vi seglade, maste alia Turkar, hvilka 
vi fingo ombord, forst afskjuta sina pistolcr och ge- 
var; det smallde dugligt, och gaf echo fran Aby- 
dos och Sestos. Alia vapnen lades i hogar midt pa 
skeppet, som inom fa 'iiinuter fran bogspriifet till 
rodret, ofver hela dacket, blef belackt med broki- 



;5S i 



ga dynor och ruattor, pa hvilka de manga Asia- 
tiska framiingarne utstiackte sig. Nagia rokte to- 
bak, andra dnicko kafTe; andra ater oppnade 
skaffet pa siiia dolkar , hvari de hade sitt skrif- 
don, sasom biackhorn och penna. De uppsatte ntt 
langa Turkiska notiser, men om dessa voro pa vers 
eller pa prosa, kan jag icke saga. 

Dor lago aniiu vid maschiiieriets skorsten fyra 
sackar med kol; pa en af dessa salt en ung, lef- 
nadsglad Turk, kiiidd i en morkbla skinnbrSmad 
pels och en praktig shawlstuiban; lian improvise- 
rade vers och berattade historier for en hel skara, 
som med benen i kors hade salt sig omkring honoin; 
de logo och tiliropade honora bilall; bar var en 
giadje, ganska olik den, hvilken jag hade tiiiiktmig 
hos en gravitetisk Turk. Capitenen och nagra Fran- 
ker sSodo uppe pa hjulhusen ocli lietraktade kiisleu- 
En kyrkogard med hvita moniinienter lag pa Euro- 
peiska sidan; man lar nasian villig att tro. atfdet 
var en iing med linne tili biekning. Pa Asiatiska 
sidan var en herrlig var. Jag tog plats niolln" 
Turkarne , som lyssnade till improvisatoren, u<'h 
de visade mig, hum myckot beqvaniare an niina 
deras klader voro att iigga med. Bcnklademasulto 
trSngt at vid fotknolame, men upp eniot kijiiot vo- 
ro de mycket vida; lika sa ledigt sutto frojorna. 
Den unge Turk, som var sagobcraKare, ftiriiradf 
jag nagra frukter; han tackade rned e(t sa godmo- 
digt och vackert ansigle; bans ogoribar voro mOika 



385 

och ia„ga, men Sgouen mycket IjusblSa; det lag i 
<letn ett f?o.it, votnodigt men dock skalrnskt iit- 
t'yck. Han tog fram sin penna, siet ett b!ad pap- 
pcr uisiti miiinesbok och skref under det ban oupp- 
i'orbgt nickade till inig och log; ban ofverracktc 
deipu till mig papp.net ined en Turkisk vers; jag 
visade d<;t lor en Frank, son. kundo Tiirkiska, och 
lian (ifveisatte det for mig; dor stod den unge 
Turkei.s namn; ban reste til! Waliachiet for alt 
kcipa j^raktiga bastar, men ftirst skiille ban se 
Stambnl! Han gjorde resan med det utmarkta ang- 
tartyget iihamses ocb pa delta hade ban traftat mig 
som ko.n sa langviiga ifrSn som tre uanger till 
Mecca. Jag tackade bonom for versen och ban 
bad m.g skrifva nagra ord pa mitt sprSk; ja" skici 
en litfiM Dansk vers till bonom. och d'.-n vandf. 
ocb vreds af iionom ocb bans kamrater, likasom 
jag vande iipp och ned p3 bans Turkiska poem. 

.lag .stiillde mig sedan vid rejingen af skeppet 
der de Turkiska qvlnnorna sutto; jag >iile betraktu 
ku.'iten. men jag sag ocksa pa fruntinnen • de spi- 
sade ocb hade derfore tagit slojan fran murmen: 
de betraktade ocksa mig; den yngsta och skonaste 
syntes vara vid gladt lynne; hoti gjorde sakert an- 
markningar Ofver mig och hviskade tiil den aldre 
bom iakttog storsta allvar och blott svarade med 
en nick. Under denna Omsesidiga granskning kom 
en ung Turk och inlat sig i samtal med mig pS 
bansyska; under loppet af detfa sade ban i en balft 




11 12 





:386 

skamtaiide ton, att det var emot landets seder atl 
se deras qvinrior utan slOja; jag tyckte mig ocksa 
marka, att den iikta mannen betraktade migineden 
allvarsam blick ; lians aldsta lilla dotter iippvaktade 
hoiiorn med pipa och kaffe ; den mindre sprang 
niellan hononi och qvinnoma. Vill man stavalhos 
/oraldrarna , sa skall man smeka doras barn; 
detta ar en visdomsregel. Jag ville taga fatt pa 
den minsta af flickorna, gifva henne fruktor och 
lekamed henne; men hon var som ett vildt kid; lion 
sprang straxt till en af de svarta pigorna , klangde 
sig upp till henne och gomde sig i hennes langa 
sloja; det lilla glada barnot log och rackte frani 
inunnen, liksom til! en kyss, skrattade sa biigtoch 
ilade derpa till fadren; den aldre system, omkring 
6 ar gamma! ocJi scrdeles vacker, var mera tam; lion 
var en liten tiick obeslojad turkinna med roda saffians- 
tofTlor pa sina gula stoflor, vida Ijusblaa silkesbj'xor, 
och en rodblommig kort tunikasamten svart sam- 
metstroja derofvanpa , som rackte ofver hfifterna; 
hennes liar hangde ofver skiildrorna i tva langa flator 
med guldmynt i , och pa hufvudet satt en lilen liatt 
af giildtyg; hon uppmuntrade den lilla system att 
taga frukterna , dem jag bjod , men hon ville det icke; 
jag lat uppassaren taga fram syltsaker, och straxt 
blefvo den aldsta och jag de basta vanner; hon vi- 
sado mig sina leksaker, en lerkruka, att drickaur, 
som var formad liksom en hast och hade en liten 
fogel bakom hvardera orat. Hade jag kunnat tala 




10 11 12 13 



387 



Turkiska, skulle jag genast hafva diktat en saga 
(leroin, ocli berattat for lienne dcnsamma. Jas 
sattc henne pa mitt kna, och hon fattade mig med 
sina snia iiander om mina kinder och sag mig s^ for- 
troligt och kiirleksfuUt i ogone.i , och sa maste jag tala 
till henne; jag talade Danska, och hon log sa att 
hjertat hoppade i hennas brost; aldrig forr hade 
hon hort ott sa besynnerligt sprak ; hon trodde be- 
stiiradt, att det var en Turklsk rotvalska, som jatj 
salte ihop for hennes skull. Hennes snia fina 
naglar Yoro, likasom de andra qvinnornas , malade 
alldeles svarta; ett svart streck gick midt ofver in- 
sidan af handen. Jag pekade derp^, och hon tog 
en af sina langa harflator och lade den 1 min hand, 
for att bilda ett liknande streck ofver den vinka- 
de derpa den yngre system , som hon talade med, 
men alltid pa tillborligt afstand. Fadren kallade 
henne, och i det han med den vanligaste uppsvn 
tog pa Europeiskt satt i sin mossa och helsade pa 
mig, hviskade han nagra ord i orat pa sin lilla dot- 
ter; hon nickade klokt, tog en kopp kaffe ur tje- 
iiarens hand och bar till mig; en stor Turkisk pipa 
presenterades mig, men da jag icke roker tobak, 
tog jag blott mot kaffet, och lade mig pa dynan 
hos den Yanlige iikta mannen, hvars lilla dotters 
hjerta jag redan hade vunnit. Det vackra barnet 
hette Zuleika, och det ar en fullkomlig sanning, 
da jag sager, att jag under det jag segiade fran 



M 



_i,^WS5|^''A 



llll|llll|llll|llll|llll|lll 



2 



3 



^#-«%^ 



|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll|l 
8 9 10 11 12 



n 




CO- 



I 



388 

Dardanellerna in i yiarinorasjOn . fick jag en kyss af 
Asieus dotter. 

Till venster lag staden Galipoli; den sag f6r- 
iinderligt mOrk ut och Lade he!t och ballet cha- 
rakteren af en stad i norra. Sverige, nar jag un- 
dantager de hvita, huga Riinaretenia ; alia hiisen,— 
vid hvart och ett var en liter) tradgard, — hade 
spetsiga, roda tak, aildeles sasom i Norden och alia 
sago mOrka och gammalrnodiga ut, med rodma- 
lade tradaltaner. Det var nagot morkt och f6r- 
fallet i hela staden. Flera byggningar hangde ut 
(ii'viT sjon , pa hvilken det gick hoga boljor; det blaste 
bitande kallt; pahelaresan i Scidern bar ej pa haf- 
vet varit en sa isande vind som bar; jag tyckte, att 
jag kiinde njarmor. Ett fyrtorn vai- byggdtpaAsi- 
atiska och Europeiska sidan; laga men vilda och 
nakna klippor utstrackte sig vid Galipoli; derpakom- 
mo ilacka, grona fait, likasom i Danmark; pa Asienn 
kust hojde sig beigen, flera strackor bakom hvar- 
andra. Strom och vind voro stick i staf; Marmors- 
sjOn sag mork och skummande ut, boljorna slogo 
mot forstiifven af skeppet och spolade Ofver de 
Turkar, som der tagit plats. En af dem fick ett 
ganska artigt bad och rystadc nu sin rtida mantel 
och aftog sina trenne hufvudbetackningar, afhvillia 
den yttersta blifvit uppfylld af vatten. Alia Tm- 
*>ainehafva, som bekant ar, sitt hufvudhar afrakadt 




10 11 12 13 



389 

pa en lang tofs nSra, med hvilken lifvets engel pS 
yttersta dagen skall draga dem iipp ur grafven. 
FOrst hade dcnne Turk en hvit naltmossa, ofvanpS 
denna ater en liten rod mossa, och ater pa denna 
en storre mOssa rned silkestoffs. Jag kande mig 
ernellertid sjovand, men vinden var olidligt kal! 
sasom i Norden. Snart var kiistlandet sa vitl i 
Asien som i Etiropa ur sigte; raskt styrde vi emot 
Marmoraon, som, storartad och pittoresk, hujde sig 
upp ur dot svallande hafvet. Efter middagen voro 
vi under dess kuster; bar gick sjiJn mindre starkf, 
solen var i nedgaendet och upplyste den skona On, 
(less grfina trad och hvita skinande marmorfjeli. 
Jag tiinkte pa "tusen och en natt" och huru kallt har 
an var, kande jag dock, att jag var pa scenen 
ffir dess lorunderiiga sagor; jag tror, att jag ej 
skuUe hafva forundrat mig mycket, om den lilla 
lerhasten med loglarna bakom Oral, fatt lif och 
blifvit forvaudlad tiil en stor biist , sotn kunde bara 
mig och lilla Zuieika, och fiugit med oss cifver till 
Marmoraon, och om bon , nar vi betradde jorden 
der mellan myrtnarna, blifvit on fuUvuxen jungfru, 
skon och full af behag, sasom bon nu var det som 
liten, och om bon blifvit glodande sasom den sot, 
som hade sjutit sina stralar i hennes svarta iigon; 
men lerhasten fick icke lif ocli det blef ingen flygt 
af! SjOn gick allt hogre och biigre; jag mastelSg- 



ill 




9 10 11 12 



390 



ga mig i min koj, oaktadt klockan aiimi ejvarmer 
an half till atta pa aftonen. Den kalla Marmora- 
sjon slog eniot skeppet , sa att det krtakadc i dess 
refhen , och det var Ster sasom om plankorna hade 
hotat att vilja skiljas ifran hvarandra. Tiden gict 
med skoidpaddgang; hvar gang jag sag pa uretvar 
visaren knappt en half timma framskriden, o, del 
Jar blifva en lang natt! — och sa sof jag, medaii 
skeppet dansade ofvcr skunimet af mare di mar- 
mora ! 




Ankomst till Coustantinopel och Pera. 

Hela nation hade det varit ett stormigt by- 
vader; i soluppgSngen kiimpade solskenet motskyar 
och dimmer, bakom oss \allade Aiarinorasjoii sina 



morkgrona, skummande vagor, men franifor oss 
sago vi likasom ett annat Venedig, bygdt af phanta- 
sien , det ofantliga Constantinopel , Turkarnes Slam- 
bul. Svaita cypiesser och Ijusgrona liiftriid tit- 
tade arabeskforrnigt fram mellan delta slenbaf al 
mOrkroda byggningar, hvarest moskeernas kupoler 
med gyllne kulor och halfmanarhvilade bar som pm 



10 11 12 13 



391 

Noachs ark; och i den graa, skyuppfyllda luften 
skenotillhundradetal dehOga, pelarlika minareterna 
med deras spetsiga torn. 

Bosplionis var ej mera synlig; Asiens bergiga 
kust smalte tillsammans med Europas. Solljuset 
foil liksom en stortande straldod ofver en del af 
den stora cypress-skogen, Turkarnes Asiatiska kyr- 
kogard , om hvilken de saga , att dess areal a<- till- 
racklig att frambringa sad for hela Constantinopels 
bchof, och att dess likstenar arc sa manga, att de 
mod dessa kunna resa nya murar omkring staden *). 

Vi seglade nastan under de gamla muraina, 
hvilka alldeles smalte tillsamman med den forsta 
byggnad, som vi sago, fastningen: "de sju tornen", 
pa turkiska Jedi Kulelev. Manget jordskalf bar 
skakat denna byggning, utan att fa bugt pa don; 
on hack af vinrankor och vilda planter slot sig omkrina: 
muren; raork och dyster lag denna bebodda ruin, 
krigsfangarnes schavott , pa hvars gard hlodsbrun- 
nen uppslukar hufvudena af de der afrattade stats- 
fOrbrytare. 

Fran "de sju tornen" forbi sevaljens tradgard, 
som utgor spetsen af det gyllne hornet »*), strac- 

*) Bergsiidden liar vid Scutari iir det stalle, deiMytiieu 
liter Jo landa, da hon, fdrvandlad till enko, flydde 
iradan for Juno. 
**) Constantinopel ar byggdt alldeles i form af etf 



Hi 




< ' !-, 



"S i 



nil 



392 

ker sig l§ngs med hafvet en vHg under stadens mu- 
rar; sm§ hus och hangande tradgardar voro upp- 
fOrda p3 dessa; Turkiska gossar sprungo skrikande 
deruppe och lekte. 

Under seraljeris tradgard b!ef vagen mera smal, 
men muren hOgre och alldeles hvit med hangande 
smS hus, hvilkas fonster med galler bliinkte af guld 
och silfver; hela tradgarden och murania lago s5 
f^elika, sa drommando. Den gamla seialjcn ar en 
niOrkrod, ratt ansenlig byggnad , men nagot tung 
emot den ofriga omgifningen »;. Den nya seral- 
jen servanlig och inbjiidande ut; rundt omkringprS- 
la praktfulla kiosker, hvarest dyrbara marmorkolon- 
ner uppbara de sirliga och framspringande taken. 

Vi styrde forbi det gyllne hornet, forbi Lean- 
dertornet»»j, och lago nu i hamnen, hvilken djupt 

yinnighelshorn och liar derifran namnet det gyllene 
hornet. 
*) Pa den plats, der Byzas teste templet at Neptunus 
och Aphrodite, lat Constaiitin bygga kyikoratGuds 
moder och den heliga Barbara. Der dessa tempel 
och kyrkor statt, ar nu seraljen. En for de Chri- 
stna helig kalla qvalier fram ur tradgarden genom 
muren. 
**) Turkarne kalla det "flicktornet" och forbinda dermcd 
en historia om en Grekisk prinsessa , som af sin 
fader hiir holls fangcn, men blef befriad af den 
Arabiske hjelten Heschan. I yar tid begagnas dot 
s3som fyrtorn. 



Si)?, 



strScker sig intill det sola vattnet •); pS venstra 
sidan helsade oss Constaiitinopel , p5 denhdgra Galata 
och det hogre liggande Pera, hvars riinda torn 
rSckte hogt upp i luften, der skyarna drefvo. Stora 
skepp bildade en skog af master i den breda bug- 
ien. Ett hvimmel af batar, de fiesta tunna och 
smala likasom vildarnes kanoter, flOgo oss pil- 
stiabbt forbi. Det var ett skrik och ett ropande, ett 
susande och builer, mot hvilket larmet i Neapels 
biigt nastan forekom mig kunna galla sasotri en 
sorgefest. Ganila, gulbruna Turkar, med stora bro- 
kiga turbaner och nakna armar, skrcko emot hvar- 
andra, svingade arorna och inbjodo oss att stiga i 
deras batar; jag lat kasta tied mina saker, steg sjelf 
offer, och nu gick dot med raska flrtag mot ku- 
»;ten , hvilken var garnerad af batar och sma far- 
tyg; Ofver dessa var landgangen. Vi stodo pa 
skeppsbron. Jag bjod roddarkarlen ett silfvermynt. 
hvars vardo jag sjelf annu ej ratt kande; haa ska- 
kade pa hufvudet, tog iir sin ficka ett ganska Htet 
mynt och visade pa det, under det ban forsakrade, 
att det ej tillkom honom hogre betalning. SS ar- 
liga aro Turkariie; hvarje dag under vistandet har 



*J Sa kalla Krankerne den vackra dalen, som begrdn^ 
sar bamnens norra del, och ar en forluslelseort 
lor innevanarne i Conslantinopel och forstaderna. 



'T-*^ 



f'^l !'= 



\w 



ij lllf 



394 

Ock jag bevis derpa. Tiirkarne aro'det godmodi- 
gaste, det arligaste folk. 

En rodbrun, inuskelstark Arab tillbjod sig alt 
bara mina saker; i hast slog ban ett rep cm kof- 
fert, nattsack och hattfodral, kastade bordan pa 
slna skuldror och vandrade astad, under det haii 
bestandigt nickade, nar jag fiir honom nSmnde (let 
hotel, der jag villa bo. 

Vi kommo in pa en gata , sora gjordc en kro- 
kig vinkel; i hvarje hus har var en butik med 
gronsaker, brod, kott eller kUlder. Alia verldens 
nationer m5tte vi. Vagen gick genom Galatas traii- 
ga port in i Pera. Ingcn fragade oss efter pass *,)• 
fiatan gick stelt uppat och var likasa smal ochmed 
Jika jemn stenlaggning som den i Galata. Vikoro- 
mo fiirbi en vakt; nagra unga, gulbruna gossar i 
tranga, blaa byxor och trojor, med hvita bandoler 
och roda mossor, lago sa godt som pa magen har 
pa gatan och laste sin biin; ett timglas stod vid si- 
dan af dem. 

Under Peras torn, i lopgrafven, lago fladda, 
blodiga hastar; vi gingo forbi ' Turkiska kafeer: 



*) Datsamma var tdrhallandet vid min aiikomsl till 
Grekland ; deremot vid afresan blelvo i Piranis sa 
val mina som de otriga passagerarnes koffcrtariin- 
dersOkta , om vi ej i dem boilforde stalyer elier 
kolonner. 



395 

spiingvattnet plaskade in uti den oppna stugan; de 
undergorando Derwischernas kloster, med gyllne 
inskrifter ur Alkoran, anbragta i muren ofver por- 
ton, lag pa vSr vag genom hufvudgafan, hvilken ar 
inycket smal; husen harstades hafva tva, tie va- 
iiingar; sidogatorna aro annu mera tranga, Jiusen 
tyckas alldeles raotas deruppe, sS att roan i regn- 
vader knappt behofver nagon paraply. 

Hvilket hvimmel ! och midt i hvimlet dansade 

en Biilgarisk bonde med rod kalott pa hufvudet, 

usla sandaler i)a fotterna och for ofrigt i fSrskinns- 

pels; ban dansade liksom en bjorn , som springer 

p5 bakbenen; en annan Bulgar trakterade med musik 

pa sackpipa. Lastdragare slapade stora marmorblock. 

som hangde pa stanger; sex till atta bruna, mii- 

skelstarka karlar hollo tag deri ocb skreko oupp- 

horligen sitt: se iipp; Armenianska prester med 

iladdrande sorgflor pa hattarne niotte oss. Nu Ijod 

en mumlande sang; en ung, Grekisk llicka skul- 

le begrafvas; hon lag i sina vanliga klader och 

med obetackt ansigte i den oppna kistan , som var 

prydd med blommor; tre Grekiska prester och tva 

sma gossar med tanda Ijus gingo framfore. 

Hvilken trangsel, hvilken bradska! brokiga 
vagnar, hvilfca sago ut som sma alkover, gjorda af 
kortpapper, forgyllda bade fram och bak sarat med 
langa fladdrande gardiner. genom hviJka beslojade 



- !•' 



' ',li?IMfj^f' 



bSi&^.-«sa(;,^;,;;;iM; .Ji>^ 



|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll| 
8 9 10 11 12 



-^sTr-^^i^^ 




qvinnor tittade ut, niUade Ofver den ojemnasten- 
bion. Hastar och asnor, iastade med bjelkar och 
plankor, hvilka slapade efter dem pa gatan, banade 
sig vag i trangseln. 

Andtligen voro vi i hotel de la France bos 
Herr Blondel; och straxt innanfor dorren vittnade 
silting om Europeiska inrattningar och beqvamlig- 
heter. Fransyska och Italienska uppassare sprungo 
upp och ned for trapporna. Trefliga rum Oppnade 
sig och -vid table d'hote spisade man lika godt som 
pa nagot annat hotel i Europas storre stader. Sall- 
skapet var mycket brokigt, de fiesta Franker, hvil- 
ka kommo fran resor i mindre Asien och behollo sin 
Asiatiska dragt, under hvilken de voro mera sabra*); 
nSgra Preussiska odicerare, hvilka voro anstiillda 
Tid Sultanens arme, voro kladda i Turkiska niili- 
tarrockar och med den hciga, spelsiga mossan. 
Larmet frfln gatan susade upp Jill oss. Bulgarer- 
nas sackpipor Ijodo; en obehaglig sang af fattiga 
obeslOjade qvinnor ute fran bergen ofverrostade ater- 
igen dessa toner, och sa brusade den larmande 
Janitschar-miisiken af Turkiska soldater, hvilka kom- 
mo hem fran manovern ; jag kande igen melodien, 
det var gallopaden ur Aubers opera: Gustaf den 
tredje. 




*) Salunda traffade jag hSr Fransraannen Acliille Laurenl. 



10 11 12 13 



\Wt 



Hi 



Xil. 

Bazar em a. *J 

Fr.;iin!ingen biii- forst af allt i Constaiitinopel 
besOka hazareina; da forst trader man in i den o- 
faiitiiga staden; man ol'vervaldigas ai' dess Ssyn . 
prakt och rorelse; det ar ett bisanihalle man koai- 
isier in i, men livarje i)i ar eu Peiser, en Arme- 
nian , en Aegypter eller eu Grek. Orientcu och Occi- 
denten haila har ptor marknad. En sadan trangse!. 
en sfidan oiikhet af kostymer och en sadan griip- 
pering af hundelsartiklar uppvisar ingen annan stad. 

Nar n:an fran Pera i en hat ar salt ofver bug- 
ten till CoRstaniinopel, gar gaSan, som forer till 
bazarerna, bestandigt uppat, trang och krokig i 
bugter. Nedra vaningen i husen pa hvardera sidan 
likna tradsbutikerna pa vara marknader; man ser 
in 1 verkstadon hos snieden och skoraakaren. Man 
tror sig ga inidt igenom koket eller bageriet, s5 
kokas, bakas, ryker och doftar det ur skorf.tenar- 
ne och ugnarnc i de oppna husen. Brud och alia 
slags matvaror aro utstallda. 



*) Biisestin, det iir uiiydt, !ielai;kt torg, kailas hSr 
biizarern-i; figenlliffen trenne sadane finnas iirir 
ui-li hvarliU sidog;i!o!na kunna liefiaklas som forsalar. 




-a^ ,Jt^ 



|llll llll|llll llll|llll Hill 
9 10 11 12 



398 




Vi sta nu utanfOr den stora bazaren, omkring 
livilken grena sig atskilliga smala, lialfbetackta gator; 
ott qvarter liar fraravisar alia slag af gront och frukter, 
bade friska och syltade; ett annat qvarter bar skal- 
djur och lisk af de mest olika fargor och skapiia- 
der. Fran butik till biitik aio ofver gatorna dragna 
stora segelstycken elier gamla matter siisom tak. 
Stenlaggningeii ar diilig , och midt pa gatan lOper 
rannstenen frami 

En ISng forsal, till det mesta af brader, och 
halt och ballet uppfylld af piphufvuden, pipskaft och 
munstycken af bernsten, forer in i bazaren, hvil- 
ken iir uppford af tjocka, eldfasta miirar. Det ar 
en hel stad med tak ofver; hvarje nation bar har 
sitt qvarter, Judarne sitt, Aegypterne afvensa o. s. v.; 
hvarje handelsartikel bar sin gata, hvarje yrke sin, 
skomakarne en, sadelmakarne en, och salunda i 
oandbghet. Hvarje gata ar ett hvalf, maladt raed 
blommor och fullt af inskrifter ur Alkoran; Ijuset 
kommer ofvanifran. Butik ligger vid butik, och inne i 
de tjocka murarna aro oppningar inhuggna, livilka 
innesluta de varor, som cj aro framlagda till profver. 

Aegypternas qvarter, Missr-tscbarschussi, lik- 
nar ett stort Apothek, som stracker sig genom tv5 
gator; alia Indiens och Arabiens specerier, medici- 
nal-vaxter och fargstofter utsprida hiir ett blandadt 
doft; en gulbrun Aegyptier i lang talar star bakom 



i* 



399 

iliskeii; han ser ut sasom man tanker sig bilden 
af en alcliymist. 

Ett annat hvalf ser alldeles ut sasom oni 
(lot vore forsalen till all verldens rustkammare; har 
iiro sadelmakarnes butiker. Sadler och tommar af 
saffian och buiTelhudar, fran de finaste och kon- 
stigast sydda till de simplasfe och klumpigaste , 
hanga har pa vaggarne och ligga utbredda pa disk 
och golf. 

En anaan pelargang ar juvelerarnes ; guldked- 
jor blixtra , armband glimma, dyrbara rintrar och 
praktiga juveler blanda ogat. 

Nil kommer man emellan lutter parfymOrer; 
liar doftar allt af rosenolja; bar saljas muskuspun- 
gar, rOkelser och doftande rattsvansar. Vi ga in i 
nasta gang och se idel stofior och skor af alia fiir- 
ger och fasoner; tofTlor prSla har med perlor och 
iikta broderi. Ett annat hvalf gar infill detta, och 
deri finnas bloft kramvaror, musseliner, fickdu- 
kar, broderademed stora guldblommor, praktiga ty- 
ger. Nasta butik blixtrar af vapen , damascener- 
klingor, dolkar, knifvar, gevar ocji pistoler. 

Det ar hogst interessant att betrakta det cha- 
rakteristiskasatt, pa hvilket hvarje foikslag har gif- 
ver sig tillkanna. Turken sitter allvarsam, gravite- 
tisk med den langa pipan i sin mun; Juden och 
Greken aro fjaskiga, ropa och vinka. Emellertid rii- 



m 



Nil 



^ypggv^v-' .Ij' ir'wwfc^-'^ib::- 






Nil Nil Nil Nil Nil Nil 



llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll mill 
5 6 7 8 9 10 11 12 



-''r-^t*^^ 



I 



i 



rer sig den brokiga nieimiskomassan genom dessa 
hvarandra korsande pt'largangar; Perser med liiil- 
isa, spetsiga liattar, Armenianer med omvarida ka- 
gf'lfosmiga , svarta battar, Bulgarer i farskinnspel- 
sar, Judar med en pjaltig shawl om den svaita, 
spetsiga turbanen , valkladda Greker och beslojade 
qviiitior; bar ar en trangsel , och midt i derma ri- 
der sa gravitetisk en foinam Tuik; ban ser hvar- 
ken till hoger eller venster. 

Pa gifven signal om aftonen afiagsna sig kfi- 
paie och saljare; ett slags vakter, hvilka hafva sig 
uppdraget atl vaka i bazaierna, tillskita alia ingan- 
gar och oppna dem forst igen nasta morgon pa en 
bestanid tid ; saljarno finna da sina biitiker alideles, 
sa som de lernnade dem. Om sjelfva dagen tiil- 
stanges hvaije bod ej annorlunda, an att jiparcn 
hanger ett nat fore eller spanner ett par sniiren i 
kors iifver. Ingen \3gar att stjiiia der. 

Palais Royals praktiga butiker iiro mot Con- 
stantinopels bazarer blott sasom en valkladd grisi'tte 
fir mot Orientens dotter i dess rika tyger, nied 
harot doftande af rosenoija och inyrrha. 




10 11 12 13 



401 



III 



YIII. 

En xmndriny genoin Constantinopel. 

Vi hafva sett bazarerna, hjertat i det gamla 
Stambul; vi \ilja nu gora en liten vandring och be- 
gynna med hvad man fordom kallade "foibudna vu- 
gar" for de christna, forst till "slafvinne-toraet*), 
och sa till en af njoskeerna. Numera erhalles till- 
latelsen latt, men de presenter, deni man maste 
gifva till de siiiskilta embetsman, genom hvil- 
kas bander tillatelsen gar, uppga dock till en ej 
obetydlig summa; men bland framlingarne i Pera 
ar ofta en gesandt eller en aiinan rik man, som 
gerna betalar denna tribut. Hyriakejerna hafva al- 
tid reda pa, nar ett sadant tiilfalie gifves, och man 
sallar sig da till den, soni har tillatelsen, hvilken 
altid gijiler for en person med sallskap. 

Vj hora nu saledes till en riK Amerikans sSll- 
skap; vi maste sitta iipp till hiist, hvilket tager sig 
mera siatiigt ut, ocb Turkarne so altid pa stat 
och pvakt, Nagra tidando soldater ledsaga tage^. 

*3 Utorn deua torg skai! det finnas cU i Topsi:liiii;i 
och ell lor niaiiligii siai'var viii ''de sjii toiiifii." 






. .■■.,Bj|(U«^l. - 



402 



#1 



IP" 



il 



icko langt fran den stora bazaren komnier 
man pa en plats, omgifven af byggnader, hviikauf- 
gora ett oppet galleri; det langt utskjutande taket 
uppbares af bjelkar; innanfOr langs galleriet aro snia 
rum, der liandelsmannen bafva sina varor, och 
dessa varor aro nienniskor, svarta och hvita slaf- 
vinnor. 

Nu aro vi pa platsen; solen stralar, safmat- 
torna arc utbredda under de grona traden: der 
sitta och ligga Asiens dottrar. En iing moder gif- 
ver sitfc barn di, dessa tva vill man icke skiija at; 
pa trappan upp till galleriet sitter en fjortonarig 
negrinna, hon ar sa godt som alldeles naken, en 
gammal Turk betraktar henne, ban bar tagit lieii- 
iies ena ben i sin hand, hon ler och visar sinii 
hvita, skinande tander. 

Besloja ej de vackra, hvita qvinnorna, dn 
gamle fule karl; dem vilja vi just se, drifdemicke 
in i buren, vi skola icke, som du tror, skada deni 
rned onda Ogon. 

Se, en ungTurk rued eldfull blick , fyra siaf- 
var foija honom och tvenne gamla judemadamer 
kOpsIa med honom: vackra Tscherkassiskor aro an- 
konina, ban skall se dem dansa, hOra dem sjuiiga 
och sedan viilja och kijpa. Han kan gifva oss eii 
skildring af slafvinne-marknaden, som vi icke for- 
"la. Han foljer qvinnorna, for att beskiida jordens 




10 11 12 13 



403 
Houris! och huru se dessa ut? Den Turkiske skai- 
<ien Ibn Katib har sjungit om de liimmelska; lat- 
om OSS lyssna dertill och minnas, att ban ISnade 
Dilderna fran de jordiska. 

— "Houris dr en s/conhet , som har svarta ogon, 
,. , .. skdia kinder, 

^mala ogonhryn.langa ogonhar, lockarna ha doft 
,, af ambra, 

nanade af salens gutd; fin g' jag henne kyssa och om- 

/) 7 ; famna! 

och hon stralar i sin skonhel sdsom perlan i en 

u mussla. 

Hvar mtnut omvexlar glansen! har dr Idrgpraktulan 

Har dr sk6nhet\ hdr dr behag , har dr himlelTbd- 

Beroels sn6 och skum pd haf.et blygas dJ^l^^Z- 

r , ■ , , ras hvithet. 

Icke jordens frukt och rosor likna hennes mun och 

,r . ,. , kinder. 

Hoad ar perlor och juvekr mot dess skona (at af 

Nagramorka, andra Ijusa som ivd arter af rubiner 
Fran aen ena hlott korta blickar, frdn den andra i 
^ „ /arer/a drag de sdndas- 

Om en Houris hdr sig visste , dd sfod Jordens krets 

Drog hon Met blott pa munnen, skulle jag Guds al- 

„,.. ■ ..... makl prisa! 

Slojan dol,er mer dn verldar , ly den doljer hennes 

,, , ogon. 

Houris lormad dr af Ijuset, men kan ej som stoft 

Evifft vng hon dr - - /" forvandlas. 



'fr'-T^-^R;, 



^^J^*# 



j 



404 

Men vi gora nu bast i att rida Mn Ibn Ra- 
tib och Constantinopels slafvinne-marknad. 

Vi hollo vid Sophia-kyrlian ; del ar en tung^ 
oregelmassig byggaad; Constantin den store lat 
bygga och inviga den at den heiiga visheten: Aia 
Sophia; sallsamma reliquier gommas har; den Sa- 
triaritanska brunnen, tre dorrar kladda med brdder 
fran Noachs ark, sten-englarnes trumpeter, livi!!<a 
sades varit begagnade vid Jerichos beiagring; dessa 
euriositeter arc nu forsvunna. Aia Sophia sjonk 
tvenne ganger fOr flammorna. en gang for eiijord- 
bafning; dock altid reste den sig [)raktfu!l ater. 1 
Uainazans natter, da den fiatt utstrjickta stora !ai- 
polen ar belyst af stralande stnitstigg och hi'la 
• menigheten i biokig prakt ligger utstrackt pa an- 
sigtet, drornnier kyrkan oin kejsarkroningar, !<«- 
rnalningar, synoder och kyrkoforsoKib'sigar; (l*''i 
driiinmer oni denna fijsans natt, da dessa pw- 
tar blefvo sprjingda och de christna altarcn vaii- 
helgades; "det ilr iogen Gud utora Cud, och Moha- 
inod ar hans [jrophet!" liiirer den an i dag, som 
den horde det friin kejsar Mohameds liippar i d<'» 
natt, da den forvandlades till en inoske. Hvilka 
fcninderliga drommar; hela rneni'.iskoslSgtets hi- 
storia riirer sig i densamraa ! DrOmmer du kanhSn- 
«la ocksa onx fratntiden, Aia Sophia! och har en 
*iii!g, beslagtad med den, hvilketi iii';T sig tic* 



cm 



10 11 12 13 



405 

folket hiirinne. Skall de Christnas nedtagiia kors 
ater uppresas? Skall altaret ayttas fiin det horn, 
som Yetter at Mekka, och ater intaga sin plats 
mot oster? Musulmannen pekar pa en igenmu- 
rad dorr i kyrkans ofversta galleri och hviskar en 
sagen om denna natt: en christen prest blef nedhu"- 
gen framfor altaret bakom denna dorr; en gang, nar 
de christna Ster blifva herrar bar och Ismaels slag- 
te drager till Asien, som redan gommer dess 
doda, skall hvarje sten falia ur denna dorr och den 
christna presten sta der ater och sjunga messaii 
till slut, hvari hdn blef afbruten, da dodshugget 
tralTade honom. Nar messan ar slut, forsvinner 
den dode och gencm kyrkan jubia de christnas 
hymner. 

Det ar sallsamt att vandra harinne, atfoljd af 
bevapnade och betraktad med vreda blickar af de 
bedjande, sasoni om vi voro bannlysta andar. 

Praktiga pelare resa sig harinne; de atta af 
porphyr stodo en gang under kupolen i soUemplet 
i Balbek, de grona aro forda fran Bianas tempel 
i Ephesus. Under kupolen laser man i bokstafver, 
som arc sex alnar langa, ett tankesprak ur a!ko- 
ran: "Gud ar himlens och jordens IjusI" 

Se ej sa vred pa oss, du garole prest; din 
Gud ar ocksa var Gud! naturens tempel ar vart 

17 



n 



-•3?*wsfy ^m?:^f- 



?p iiyitjii'^nigr;! 



^1P^^ 




406 

gemensamma gudsluis ; du bojer kna vand mot Mek- 
ka, vi mot oster! — "Gud iir himlens ochjordens 
Ijiis." — han upplyser hvarje sjal ocli hvart hjerta. 

Vi begifva oss fran Aia Sophia; en kort gata 
forer oss till Almeidan, den storsta och vackraste 
platsen i Constantinopel. Dock en gang var den 
iangt praktfiillare ; liar Var den Hippodrom, som Con- 
stantin smyckade med pelargangar och statyer; hiir 
pralade de stolta bronzhastarne, hvilka nu Iiafva 
sin plats i Venedig cifver ingangen till Markus- 
kyrkan*}, har stod Herkules' kolossaia staty, p3 
hvilken hvarje finger hade en menniskas storlek. 
Blott treune forntidsminnen finnas hiir annu; del 
narmaste ar en liten pelare, iivilken utgores af tre 
sammanilatade kopparormar, hvilka en gang bilda- 
de piedestaien till orakleis trefot i Delphi. Turkar- 
ne betrakta den sasom Grekiska rikels talisman. 
och derfore afhogg Mohamed den Andre med sin 
stridsyxa det ena ormhufvudet, Engelsmiinnen haf- 
va stulit de tvenne andra; de Turkiska gossarne 
Lasta nu till nials pa aterstoden. Fa steg harifian 
resei- sig en obelisk af porphyr betackt med biero- 
glypher; den kom fran Egypten cifver Athcn; ofSr- 

*) De konimo fran Allien till Chios, derpa till Con- 
stantinopel, och derifran till Venedia; Napoleon lot 
lora dem till Paris, men nu arc de Iter i Venedig. 




10 11 12 13 



407 

iiiidrad star den likasom om den beskyddades af o- 
synliga Egyptiska gudar. 

Det tredje minnet har iir en fyrkantig stod af 
valdigastenar, hvilken hotar att storta oinkull; det iir 
Constantins pelare; en gang var den bekladd med 
fOigyllda kopparplatar; ru ses b!ott de jernringar, 
bvilka hollo dessa tillsamman. 

Delta ar aterstoden af Hippodromens prakt, 
dock annu ar denna plats den skonaste i staden; 
dess vidstracktiiet och sultan Achmeds moske fangs- 
lar Ogat! Bakom den skinande, hvita muren med de 
forgyllda och med galler foisedda fonstren hoja sig 
h6ga plataner och cypresser; innanfor plaska spring- 
vattnen vid de forgyllda grafpelarne. Det ar en li- 
ten lund, der brokigt kladda Miisulraan och qvin- 
nor stilla vandra. Breda trappor fora der iipp till 
Achmeds moske, hvarest ailt fir marmor, ja sjelfva de 
sex hoga minareterne, hvilka hoja sina balustrader 
den ena ofver den andra, prunkande med uthug- 
get gallerverk ; guldkulor glimma pa kupolerna, 
lialfmanon sldner pa minareterna. Det ar herrlict 
att skada! Och likval ga vi bort; en liten krokig 
gata leder till en phantastisk hyggning, hvarest allt 
ar marmor och gnld; se, hur det skiner i den blaa 
och genomskinliga luften. Plataner, cypresser och 
blomstrande rosenhackar bllda en liten tradgard 
bakom de med praktfulla fonster och konstiga ut- 
huggningar zirade murarna. Sjelfva byggnaden ar 



lid 



(i! 



1,1 



jidf^mm*^ 



■■'^;-Ti^,: 



lllllllllllllllllllllllllllll 



llllllllllllllllll 



m 



-^^r^S^^0 



408 

sannerligen Fata Morganas egen sofkammare; den 
ar sa Ijus ocli luftig, oaktadt den ar byggd af mar- 
iiior; zirligt och brokigt strala pelare, tak och kar- 
iiiser; vi stiga iipp for trappan, hvilken gar riindt 
omkring hela byggnaden; vi titta mellan de for- 
gyllda gallren in genoin de stora rutorna, och se 
in i ett rundt, stort hus. Ogat blandas af oster- 
landets prakt! Ar det en brudkammare fOr landets 
forsta PaschaV Nej — det iir en graf! det ar sul- 
tan Mahmuds graf«]. Midt pa golfvet star hans 
kista, betackt raed brokiga, dyrbara shawlar; hans 
rika turban , blixtrande af juveler, och med en plym, 
som tyckes vara flatad af stralar, &v lagd pa 
kistan, der hans hufvud hviiar. I en krets rundt- 
omkring sta sraa kistor; hvar och en af dessagom- 
nier ett af hans barn, en af hans alsklingar; alia 
aro de holjda af rika matter; tvenne ])rester stirra 
emot OSS och lyfta hotande handen; "Christen, man 
far ej se en rattrogens graf!" saga de; rokelseka- 
ret svingas, den blaaktiga roken stiger i solglans 
mot det praktiga taket. 

Ofver Mahmuds kista var ett tait spandt da 
den hitfordes. Rik och fattig tillats tilltrade; gam- 
la nrtSn grato, sa alskad var ban; ban, som sttir- 
tade Janitscharerna, infOrde frankisk disciplin ocli 
kladsel. Rundtomkring taltet reste sig emellcrtid 
den byggnad , hvilken vi nu se; forst dk kupolen 



*) Abdul Meschids Idder, 



II 



409 

var tardig, da lialfmanen skimrade i solen deruppe 
borttogs taltet Ofver kistan, hvilken var vatt med 
tarar. 

Men nu aro vi trcitta att vandra och beskada: 
<letar en dag afven i morgon, da ga vi till Karavanseriet, 
den valdiga stenkoloss, som gommer de rika va- 
roina fraii Asiens stader. Vi ga till den praktiga 
vattenledningen, der yppiga vaster skjuta fram meJ- 
lau de stora qvaderstenarne; vi besoka ett Turkiskt 
bad*}, och forscika det sjelfva kanbanda. 

Se detta ar i dag vSr vandring i Constanti- 
nopel! 



Ml 



It 



IX. 



Bervischernas dans. 

Det ar val bekant, att Turkarne, det vill sa- 
ga den raa hopen at nationen , anse alia sinnes- 
svaga for inspirerade af en gudomlig anda. Dor- 

"0 Sadhusen hafva likasom moskeerna luipoler, i hvil- 
ka Ijnset faller genom slora glasklockor. I den Idr- 
sta salen, der man kladnr af sis, ar en fontan, 
och langs mod raggen divaner. Genom ett mera 
uppvarnidt rtim trader man in i badsalen , som ar 
at marmor med liiiga kolonncr; golfvet iir uppliet- 
tiHlt, sa all man miiste ga mod Iradtotrior; lieta an- 
gur uppfylla salen. 



"%?'*f"'gWL 'Wki: 



--^mm 



cm 



Nil Nil Nil Nil Nil Nil 



llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll mill 
5 6 7 8 9 10 11 12 



410 




n 



fore bafva de vanvettiga plats i moskeerna; de ffir- 
farliga Isaui Sro foremal for vordnad och fraktani 
i samma forhallande aro Dervischerna \id sin 
dans, hvilken ar ett verkligt sjelfpinande; ett slags 
berusande rot, den de tugga, forokar vildheten. 

Dervischerna , hvilka hafva sitt kloster i Scu- 
tari, kallas ''Ruhanis," som betyder "de tjutatide' 
Dervischerna i Pera hafva namnet ''Mevlevis," del 
jir uttydt, "de vridande;" de dansa vanligen hvarje 
tborsdag och fredag. Jag har sett dessa daDSar, 
och vill forsoka att gif\a en skildring af dem och 
af det intryck hela ceremonien i deras kloster gjor- 
de pa mig. 

En resande. med hvilken jag seglade (jfvertiil 
Scutari for att se Dervischerna, stamde inig siir- 
delcs forut genom sina berattelser om de besiag- 
tade dansarna af Isaui. Den resande kom fran fn- 
polis, hvarest, liksom pa hola Afrikanska kusten, 
i alia moskeerna finnas under en slags bevakning 
hela skaror af dessa varelser. Pa en viss dag o© 
aret kungores, att Isaui skola dansa genom ga- 
torna, och da stanger hvar och en sin dorr, 
och ingen Christen eller Jade vagar sig ut; ban 
skullo eljest vid motandet af det vilda taget, e- 
huru det ar under bevakning, liitt blifva lefvan- 
de sondersliten; hundar, kattor, alia kr<»k, hvil- 
ka de mota, rifva de ihjal och sluka de blodiga 
styckena. 



i ■mi\ 



4 



41! 

'Jag var sistlidet ar pa denna de vansinnigas dag i 
Tnpolis," sade framlingen; "jag hade lios var con- 
sul plats pa husets (lata tak; pa hela gatan voro 
alia portar oeh dorrar val tillstangda. /aget nar- 
inade sig, en skara valbevapnade soldater till hiist 
omringade de rasande, hvilka pa ett balte nara, 
voro alldeles nakna; deras langa kolsvarta har hana- 
de omkring skuldrorna. De gjorde smS fOr- 
underliga hopp och utstcitte vilda tjutande Ijud , i 
det de ideligen kastade hufvudet iin framat och an 
tillbaka, sa att det langa haret an skylde ansigtet 
och an omfladdrade det i fasansfull vildhet. De 
rysliga skriken beledsagades med musik aftrumrnor 
och sackpipor, och allt efter som de sprungo fram- 
at, grepo de stiindom uer i gatan, logo der losa 
(lintstenar och med dem skuro de sig dji.i)a sar i 
brost och armar. Utaufor huset, der vi stodo, ha- 
de vi, for att fa se Isauis vildhet, latit en niohrisk 
tjenare blnda en lefvande get; da skaran kom,fick 
Mohren befallning, att drapa djuret, han stotte 
sin dolk i halsen pa detsamma och sprang sa bak- 
om dorren. Geten sprattlade i sitt blod, och p5 
Ogonblicket trangde de tjutande Isaui fram, och en 
af dem stack sin hand in i det blodiga saret, lyf- 
tade, under ett rysligt tjutande, geten upp i luften. 
sonderslet den och slungade de blodiga inelfvorna 
upp pa husets murar. Hela skaran storfade sig of- 
ver djuret och slukade bokstafiigen kcitt, hud ocli bar." 



til 



>\\' 



.JtS!,E59Ufe** 



■'^."'■'TSS'. 



Illllllllllllllllllllllllllll 



lllllllllllllllllll 



n 



ri; 




M- 



ID- 



o 



M 



CO 



Cn 



!ii| 



-J 



412 

Under denna skildring satte vi ofver Bospho- 
rus; jag berattar det sasom ban berattade det for 
mig, som det preeludium , hvilket stamde miii phan- 
tasi for klostret och de dansar jag hiir skulle se. 

Vi befunno oss i Scutari, en stad, som liar 
150,000 menniskor, alltsS en balf gang sa manga 
som Kopenhamn; dock anses den blott som eu 
forstad till Constantinopel; bar ar allt gammalt 
mahomedanskt , bar bo, om man sa vagar kalla 
dem, de orthodoxa Turkarne. Ett par starkt be- 
vapnade balfnakna Araber drefvo sina lastade ka- 
meler fran strandbradden genom gatan utat den 
stora kyrkogarden; en lang resa begynte. Vi ffilj- 
de efter och stadnade vi andan af staden vid ett 
fattigt, obetydligt hus; sa vidt jag minnes var det 
korsverksbus; detta var Dervischernas kloster. 

Dorren var annu icke oppnad; vi kommo for 
tidigt, och gingo derfore bort till de narliggandc 
Turkiska kaffeerna, hvilka gransa till den milslanga 
cypresskogen, i hvilken de doda bvila. Utanfdr 
kafTeerna under de grona loftraden sutto en mangd 
Turkar, militara och civila; en del af dem var bar 
fcjr att taga del i Derwischernas dansar, eller, lik- 
som vi, for att askada dem. En otack , gammal 
dverg satt bar; ban skulle vara en ifrig Ruhanis, 
sade man; jag skulle snart fa se bonom bland de 
dansande-, ban skulle vara mycket rik och hafva 
tolf vackra qvinnor i sin scralj. Sin lilla son hade 



llll|llll 
cm 



llll|llll llll|llll llll|llll 
2 3 4 



lllllllll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll| 
5 6 7 8 9 10 11 12 13 



413 

han med sig i Kaffeen, en vacker gosse, soni \ar 
iikasa hog som fadren. 

Andtligen oppnades dorren till klostret. Vi 
Singo derigenom och kommo in i en bred forstuga, 
hvilken med ctt till halften uppfastadt ylletackevar 
delad i tvenne delar; har sag ut som i vSra sma- 
stader afskrankningen ar f6r det hus, dervildadjur 
visas. Hvar och en maste draga af sina skor eller 
stoflor, och dessa stalldes bakom gardinen. 

Min ledsagare, den resande, hvilken hade va- 
rit i Tripolis, tog ett par saffiansstoOor upp ur sin 
licka, diog dessa ofver stoflorna och gick salunda 
in; men Turkarne sago vreda pa honom och ta- 
lade sins emellan. Jag hade bailor i byxorna, sa 
att det var svart att draga af stoflorna; men da 
man antingen bor folja landets sed eller ock fly 
landet, tog jag i hast en knif, skar hallorna itu och 
spatserade likasom Turkarne pa mina strumpor; en 
gammal man med turban klappade mig pa axeln . 
nickade rnildt och sade nagot, som min tolk ot- 
versatte, att jag Tar en god menniska, som aktade 
religionen och fortjente att vara Turk. "Gud upp- 
lyse dig!" var bans sista ord. 

Jag tradde nu in i sjelfva templet, omdetkan 
sa kallas ; det utgjordes af en fyrkantig sal, som der- 
uppe hade val stflngda gallerier for fruntimren ; der 
nere rundt omkring ett skrank af ohyflade trader. 



lid 



^^ 4-? --A-^ 



Nil Nil Nil Nil Nil Nil Nil 



414 




och innanfor detta vardansplalsen, hvilken fcr 5gon- 
blicket lag betackt med loda, hvita och blafargade 
skinn. Pa dessa lago pa magen en mangd Der- 
wischer, kliidda som Turkarne vanligtvis aro, dock 
■v'oro bar ocksa manga i den nyare af reglementel 
pabjudna dragtcn , militarfrackav och hoga, stora 
mossor; de rorde vid golfvet med sina pannof, 
emellanat upplyftade de hufvudot, men hastigf, sa- 
som om nagot hade forskrackt dem , slogo de ater ned 
detsamma. Jag stod i stnimporna pa det kalla sten- 
golfvet och bytte om med att satta den ena foteii 
pa vristen af den andra for att bibehalla varmeii; 
det var foga behaghgt. 

Nedat den mellersta vtiggen hangde inom ra- 
mar stora Turkiska inskrifter och taflor, hvilka fore- 
stallde byggnader. Har hangde tamburiner, bac!>e» 
och jerngissel med skarpa piggar att hudfiaiiga sig 
med. Midt i vaggen var, Hksom i Turkiska moskeer, 
en nisch, som tjenade till altar, och framfOr denna 
stod en prest i bla ta'.ar, gron turban och med 
langt, hvitt skiigg; ban svingade ett rokelsekar och 
iitstOtte med ett forunderligt strupljud nigra Tur- 
kiska ord; sedan begynte enkla slaramor en sans 
med chiir, jag sager en sang , men det ar icke 
ratta ordet iOr slikt; det var Ijud, hvilka utgjordc 
nSgot sa egendomligt vildf, hvilket omvoxlade i 5t- 
skilliga rythmer, en slags scala, ett forunderligt 10- 
pande med strupen, alldeles sasom en vilde med 



y 



m 



415 

musikaliskt gehor skulle, efter alt forsta gangen haf- 
va hort en bravour-aria , pa sitt salt efterlikna den 
konstfulla sangen. Det var mera otackt an ohar- 
tnoniskt att ahora. 

Sedan Derwisclierne Hera gSnger hade berort 
golfvet med hufvndet, reste de sig, kysste pre- 
stens hand och stallde sig nu i en halfkrets lanes 
def skrank, ufanfOr hvilket askadarne stodo, 

Dansen borjade; 1 detsamma koin en menni- 
ska, den mest egna jag nagonsin harsett; tva Der- 
wischer fran Pera, igenkiinnhge pa sina hoga filt- 
hattar utan bratten, ledsagade honom. Han var en 
eremit fran trakten af Medina, sade niin tolk. Al- 
drig har Jag sett nagon menniska, hos hvilken van- 
vettet sa har lyst ur Ogonen som pS denna. De dan- 
sande hade last sina tiirbaner och mossor fram- 
ine pa nischen, och hvardera hade pStagit en hvit 
fiitkalott: med en sddan tradde eremiten in; ett 
svart, stridt har hiiiigde honom langt ner Ofveriyg- 
gen och axlarna. Han bar en hvit kappa, pa hvil- 
Ken med rcida lappar tva bevingade hiistarvoro ut- 
sydda; han stallde sig midt i halfkretsen, alia sto- 
do de sasom om fOtterna voro fastnaglade; men 
som en Sngmaschin satte de de ofriga lemmarna i 
rorelse. En hvar af dem rorde pig i samma rigt- 
ning och pS samma gang forst framat, sa tillbaka, s5 
till hoger och sa till venster, och allt detta under 
on sang eller ett skrikande, hvad man nu vill ka/la 
det, forst langsamt och derpS i ett rnera hurtigt 



m 



■m 



Ik 



J^^S^SJi^i^ 



^«=*te^;-r^ 



Nil 



cm 



Nil Nil Nil Nil Nil Nil 



llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll mill 
5 6 7 8 9 10 11 12 



4tG 



n 



tempo, sa val sang som rorelse. De dansande kom- 
mo i vilda, nastan halsbrytande stallningar. 

TvS unga Turkar sutto pa huk utanfor half- 
kretsen och ledde sangen, hvilken bestandigtstegmed 
en enformig tonvigt pa tredje stafvelsen ; hela Mo- 
hameds slagt gingo de igenom Mn Abdallah till 
Mohamed och choron svarade: "La illah! illalah!'' 
Det kliugade till slut som ett doft tjutande, ett 
snarkande eller dodsrosslande. Nagra voro dods- 
bleka, andra sago ut som blod; svetten strommade 
ned for ansigtet pa alia. Eremiten afkastade sin 
stora kappa och stod nu i en rod yileblus med langa 
iirmar ned iifver handerna och med nakna ben; snart 
kom han i raseri och slet sonder den tranga blu- 
sen, de nakna armarna slog han mot brostet; bans 
ena hand var vissnad , sannolikt hade han sjelf en 
gang stympat den; hans mun var ett blodigt sar, 
ty nyligen voro begge lapparna afskurna,sa att de 
hvita tanderna lyste fram; det var forskrackligt att 
se. Hans mun sprang uppiblod, hans cigon rullade, 
adrorna i pannan svallde. Dansen blef mar och 
mer valdsam och ingen ryckte en turn frau sin 
plats. De dansande syntes icke vara menniskor, 
utan maschiner; de taladc icke ut orden langre, 
de forlorade sig i korta tjut; Jehova lat som 
Je- — hu! i den Ofriga rarnsan klingade "Ja medl o 
hjelp !" mest tydligt. Det var som ett dodsstonan- 
de, det mest rysliga, och ju mera jag sag pa de 
dansande, destomera trodde jag mig vara i ettdSr- 



w 



417 



''Ja— hii! ja— hii!" lat det 



skull skratfa icke, 



lius bland galningar. 
tjutande vildt. 

Min ledsagare tillhviskade mig: "fOr himlens 
^skratfa icke, da aro vi olycklige, de morda 
oss!" - "Skralta," svarade jag, "o, jag iir fardig 
att grata! det ar uppskakande, det ar fasansvSrdt! 
jag kan icke langre utharda demed!" Hastigt 
sokte jag utgSngen, och i samma ogonblick sjonko 
tva af de dansaode, till jorden. 

Utanforpa gatan hordes annu det vilda tiutet- 
"Ja-hu! ja— hii!" 

Huru skont och varmt var det icke ute i det 
klara solskenet. Den latta baton, tunn som ett 
span, forer fran Asiens kust mot Europa 6fver 
starka strdmmar forbi seglande skepp och batar ; 
den minsta stot och vi hade mast kantra ; men det var 
icke i min tanka; vi kommo fran fasans boning; allt 
var natur och lefnadslust. 

Dagen derpa besOkte jag Mewlewis, de be- 
kante Derwischerna i Pera; dessa hade sin egen 
dragt och ett luftigt, vackert kloster. Allt 
antydde , att de intogo en hogre rang an Ruhanis. 
Utemot Peras hufvudgata, nara vid kyrkogarden, ar 
ingangen till klostret; pS garden sta nagra hoga 
cypresser; sjelfva klostret ar afsOndradt fran den 
tempelbyggnad , bvarest de dansade. 

En gammal Armenian ledsagade mig derin. 
Garden var iippfylld af qvinnor; sjelfva templet fa 



^■^sr 



■■""'ir-'i^r 



418 





de icke betrada. Genoni de oppna fonstren i klo- 
sterbyggnaden ■ sag jag flera unga Derwischer ofva 
sig med att vrida sig rundt omkiiiig. 

Soldaterna, hvilka hollo vakt, vinkade nss At 
y\ blefvo staende pa garden; men vara stollor ma- 
ste vi aftaga, ocb sa blefvo vi inforda i del rundt 
omkring salen anbragta galleriet, hviiket var be- 
lagdt med matter; alit harinne var renligt och vac- 
kert; utsig'ten genom det oppna fonstret at Scutari 
och de fjerran belagna Asiatiska bergen bidrog vSl 
till en del liartill; hvarje fonster erbjod ett hemlist 
diorama. 

Det gaileri, hvari jag intradde.var uppfjildlaf 
Turkar; men da de sago, att jag var en framiing, 
gjorde alia straxt plats och pufTade hvarandra at si- 
dan , pa det att jag rigtigt skulle komma fram 
till skranket. Har och ofverallt maste jag be- 
romma Turkarnes hOflighet. 

' Nu begynte festiigheten. En skara Derwischer 
intradde; de hade alia bara fotter och voro insvep- 
ta hvar och en i en sfor, morkgron kappa; en hvit 
filthatt. sakert en ain hog och aildeles utan skyg- 
gen, betackte hufviidet. En af de aldsta, med ett 
l§ngt, hvitt skagg, stallde sig i midten af salen. 
lade armarna i kors och laste en ben, hvartiil IjOd 
en sakta, enforrnig miisik, tva toner p5 flojten och 
ideligeii blott en ocli samma ton pa trummorna; 
det lat nastan som en kallas enformiga porlatide; 






1*^' 



/ 



419 



alia de andra Derwischerna gingo ISngsamt i ea 
krets kiing den gamle. 

Nu kastade de af sina kappor och stodo alia 
1 en niorkgron troja nied ianga, trSnga armar, ett 
langt skOit af samma tyg och farger hangde ned 
tUl fotterna och foil i stora fSIIar omkring deras 
ben; de bredde armarna ut och vredo sig rundt 
omkring alltid at samma sida; deras skort stodo i 
liiften som en tratt omkring dem. 

Midt 1 kretsen vredo sig tvanne Derwischer 
bestandigt p§ samma punkt, bestandigt at samma 
sida; utomkring dessa svangde sig de andra i hvirf- 
lande dans; den aldste med det Ianga skagget 
spatserade stilla mellan de yttersta och de tva i 
midten. Dansen skulle forestalla planeternas gSng 
Fran ett filistangdt galieri uppofver oss Ijod en 
sakta, enformig sSng; trumman och pipan vidblefvo 
sin sOmngifvande musik; de dansande fortsatte oaf- 
brutet sin svangdans alltid at samma sida, alltid i 
samma takt; de sSgo alldeles ut som linosa dockor; 
icke en mine forandrade sig, men de vora alia 
dodsbleka. 

Vid ett starkt slag pa trumman stodo de plotsli- 
gen stilla, som om dehade traifats af en blixt;de mum- 
lade en kort bon; den enformiga musiken begvnte 
Snyo, och ater vredo sig alia at samma sida som 
fiSrr; man var nara att svindla vid att sederpa; de 
svangde och svSngde, nu vacklade en, dS Ijod pi- 
pan och trumman i ett hurtigare tempo, och den 



ItJ 



,^c«^cg«Sa| 



■"~TS|r~»Wr 



llll Nil Nil Nil Nil Nil 



Nil Nil Nil Nil Nil II 



420 



f^ 



vacklande hvirflade annu hurtigare omkring, alltid 
vildare, alltid hastigare; det var ej mojligt att utharda. 
En hel timma varade denna dans; men den hade 
ingenting rysligt, den kunde nastan kallas gracios: 
man maste blott glomma, att det var menniskor, 
och tro, att det var dockor. Dansen, i ffirening 
med den svaga, entoniga musiken, gaf det hela 
charakteren af ett stilla Yanvett , hvilket mera ror- 
de an fOrfarade. Uppbygglig kunde hela handlingen 
svSrligen kallas; den forekom mig s5som ett slags 
ballett , hvaremot dansen af Derwischerna i Scutari 
hangde qvar i min inbillning liksom en bild fran 
ett darhus. 



En Turkisk sk 



IZZ' 



NSr man fran Pera stiger ned emellan kyrko' 
gardens cypresser, kommer man till ett litet qvai' 
ter, som val mS raknas till Galata, ehuru det lig- 
ger utanfor dess murar. Har Sr en akta Turkisk 
gata, hvarest den nya tidens inverkan annu icke 
sporjes; den gar nSgot spetsigt, dess bredd iir sa 
stor, att en asna med packning kan komma fram: 



cm 




10 11 12 13 



421 

den ar icke stenlagd och synes, efter regnvader, 
vara en gyttjig back, hvari palar aro neddrifna , och 
mellan hvilka ett brade ar lagdt. Alia husen aro 
af trad och tva vaningar. Den understa forestaller 
en oppen biitik utan fonster och dOrr, och har 
sitter pa det upphcjjda golfvet Turken med sin lan- 
ga pipa, och rundtomkring hSnga bans liandelsva- 
ror. I brokiga langa klader och som oftastmed ett 
vackert ansigte och skagg, sitta har de gamla Tur- 
karne! Har ar intet prat! Hvarje hus kunde galla 
for traskjulet framfor ett vaxkabinett och vaxdockan 
har man i sjelfva agaren. En Hock hundar utan 
husbonde slassmidt pS gatan; en annan svarm sU- 
tes oin ett as, som Jigger har. Jag atergifver taflan 
sadan som jag har sett den. Fem , sex sma Tur- 
kiska gossar, sa godtsom nakna, den ena med blott 
en turban pa sig, hoppa med vilda tjut omkring en 
dod hast, hvilken, da skinnet ar affladt, Hgger belt 
blodig i ett gathorn och stracker alia fyra benen i 
vadret; de nakna ungarne satta sig upp och rida 
pa det blodiga djuret — och springa sa omkring; 
det ar ett eget skadespel ! Men finnes ingen strale 
af poesi i hela delta ovasen? Jag svarar jo; ty 
jag minnes de stora vinrankor, som vid de pri- 
vata husen stracka sina tjocka stamraar uppat trad- 
vaggen och utbreda sig som ett loftak har ofver ga- 
tan till grannens hus , hvilket de smycka med sitt 



m 



^r< --'i-J 



Nil Nil Nil Nil Nil Nil 



433 



'I III 



f! 




grOnt! Jag rninnes den val stangda hogre vaningcn, 
hvilken innesluter qvinnorna och doljer dem fOr 
den frammandes blick! bar ar poesi! Sjelfva Tur- 
ken, den gula opiiimsataren, hvilken sitter i 
r6da byxor och brandgul koftan med griJn turban, 
ar en lefvande dikt; han sitter med benen i kors. 
med halfcippna ogon och darraude lappar; mitt 6ga 
laser de darrande bladen, den hanryckande skrif- 
ten , och salunda lyder den : — 

"Se, hur vinrankan slingrar sig ! dess blad 3r 
gront som min turban, dess saft ar rOd som 
mitt blod! Men saften och blodet skola icke blan- 
das, siiger propheten ! Att dricka -vin ar en synd; 
vin ar till endast for christna och judar! Menopii- 
saften ar Salomos ring! Den blifver i min mun langt 
harligare an vin; den blifver ett berg med druf\'or 
och solsken! hvarje sorg bortdoftai den! jag Un- 
ner mig sa Hflig, jag blifver sa glad, jag blifver 
eldig och vild, jag seglar och svafvar! Propheten 
vet hvad jag gor! jag omfamnar min hustru, jag 
omfamnar tie, tolf! jag lutar mitt hufvud mot raar- 
niorbrostet, ett marmor, som svallar af eld och flam- 
mor, men blifver sjelf en fllamma! hvarje nerv Sr 
en blixt. det iagar! det lagar! Allah ar stor!" 



I 



423 



XI. 



liyrkofjdrden vid Scutari. 

Turkarne betrakta sig s3som framlingar i Eu- 
ropa; de vilja derfOre hvila i sitt fadernesland, 
och det ar Asien; vid Scutari ar Constantinopeis 
storsta kyrkogard. Der, hvarest nagon forut ligger 
begrafven, Ijigga Turkarne aldrig ett nytt lik; den 
(lodes graf ar bans hem, och det ar fridlyst; sa- 
lunda maste kyrkogarden tillvaxa; den vid Scutari 
strscker sig milsvidt. For hvarje barn, som fodes, 
planteras en platan; for hvarje nienniska, som dor^ 
planteras en cypress. 

Kyrkogarden vid Scutari ar derfOre en vid- 
strackt skog; den ar genomskuren af vagar och 
stigar. Har arc de rikaste grafmonumenter, den 
storsta omvaxling af minnestoder ofver de doda. 
Pa de grafvar, hrilka betackas af en flat, vidstrackt 
sten, ar midt i denna anbragt en fOrdjupning, deri 
regnvattnet kan sanilas; hundarna slacka har sin 
tOrst, och Turken, hvilken ser det, finner hari etf 
tecken , att den dode ar sahg i Mohameds paradisl 

Tatt intili hvarandra, sasom stubbarna p5 en af- 
niejad aker, sta under de hOga cypresserna de dO- 
das grafstenar; en hvar af dem har en turban eller 





lllllllllllll llll|llll llll|llll llll|llll III 
9 10 11 12 



i 



t 



M 



424 

en hog mossa huggen i stenen; man marker liitt, 
hvarest Turken af den akta, gamla tron och Der- 
wischen hvilar, och hvarest det nya halfeuropeise- 
rade slagtet har sin hviloplats ; pS stenarne sta med 
gyldne inskrifter de dodas Damn och stand. Eii 
sinnrik grafskrift formaler cm lifvets forganglighet 
eller uppmanar till att bedja for den dode; der 
qvinnorna hvila, ses blott ett uthugget Lotusblad, 
smyckadt med guld; intet ord talar orn henne! 
ocksa i doden Sr qvinnan har gomd, obekant fiir 
framlingen. 

Intet stangsel innesluter denna skog med de 
dodas grafvar; tyst och odsligt ar det har under 
dessa herrliga cypresser; den breda landsvagen gar 
fram ofver de igenstOrtade grafvarna ; Araben drif- 
ver sina kameler fraraat; klockan pS djurets hals 
ar det enda Ijudet i denna stora Odemark. 

Stilla, som de doda under cypresserna, ligger 
Marmorasjon framfor oss och visar oss sina fSrg- 
skona oar *) ; den storsta af dessa synes vara eft 
litet paradis med vilda fjellar, vingardar, cypress-, 
platan- och pinieskogar. Hvilken herrlighet, sedd 
fran de dodas tradgard! Denna herrlighet var fOr- 
visningsstallet for de stortade kejsarne, prinsarne 
och prinsessorna under det Byzantiska valdet. I 



*3 Prins-oarne. 



425 

klostren pd dessa oar mSste de sucka sasom fattiga 
■nunkar och nunnor! det ar battre hos de doda' 
flet forolanipade sofver der utan att dromma; det 
fviga strafvar upp till Gud. 

Hvilken stillhet mellan dessa grafvar under 
cypresserna! i den mdnljusa aftonen vilja vi vandra 
har. Hvilka morka trad _ natten slumrar ofver 
grafvarna; hvilken lysande himmel - Ufvet strom- 
mar ut fran densamma! 

Han Ofver den ojemna vagen rorer sig en hvit 
och en rod stralande punkt, som om det vore ski- 
nande rosor; det ar blott tva papperslyktor: en 
gnmmal Turk haller dem i sin hand i det han ri- 
der genom de dodas fradgard; han tanker icke pS 
de doda; nej , de lefvande aro i hans tankar: de 
vackra, de lefnadsglada qvinnorna i det vanliga hem- 
met, der han snart skall utstracka sina lemmar pk 
demjuka dynorna, spisa sin varma^'pilaf," roka sin 
P'pa, medan den yngsta af hustrurna klappar hans 
kmd, och de andra gifva honom ett "skuggspel," 
en lustig komedi , som Turkarne uppfora" i sina 
husmed Karagof och Hadschi Aiwat *). Under 

*) Turliarne haf.a det frSn China mUnda skuggspe- 
let; hufvudpersonerna den aro ffarasof; Harlequin 
Hadschi Aiwat: Pantalone, som talar pa vers och 
mod sentenser, och Hopa-Thelohis: Pelit-maitre. 



I 



■ . .--^ .-.^jrr^— -J-v 



,^(t4H^^ 



Nil Nil Nil Nil Nil Nil 



■"''i^'''"*!^ 



Nil Nil Nil 



FwdflMu 






m iij 




4-26 

de morka cypresserna mellan grafvarna tanker den 
gainle pa lifvet — och lifvet ar njutning! 

Det ar ater stilla! Nu horas fotsteg , — mev 
ingen lykta lyser, iugen hast trafvar fSrbi; en 
yngling, eldfull och stark, vacker som Ismaelsjelf, 
da han tryckte sin forsta hustru till sitt hjerta, 
kommer der, han kommer med samma tankar, 
Manen belyser hans stralande ansigte, ban onskar 
att i karlck skifla sasom denne, han onskar all 
hygga sig etf bo i hvart hus, i hvar buske. -- 
Som det glodande lifvet vandrar han ofver de do- 
das grafvar till ett nattligt mote. Hvilka tankar ge- 
nonnflyga hans sjiil! — ja, det ar en Turk! 

Det jir stilla i de dodas tradgard! det ar sliHa 
i hyddorna vid mare di marmora , men innanftire 
motas tva lappar som musselskalen motas; de '"■ 
nosluta karlekens perla. 



XII, 

Jtohameds fodclseda/j. 

Den fjerde Maj tir prophetens fOdelsedag; 
redan aftonen forut begynte festligheten , och den 
iir onekligon den vackraste delen deraf. Att ii«t 



427 

.rnellertid var mansken och att den Osmanniska 

polis-stadgan, till och med under dessa omstandig- 

hoter, bjoden hvar, so.r, gar ut sedan solen ar nere 

M bara ett Ijus i en lykta, savida ban icke vill 

airesteras, ansag jag icke for def behagligaste; men 

jng .naste finna mig deri , ty hvarken minskenet 

eller polisforfattningen lat forandra sig. En ung 

Ryss, Aderhas, och jag sloto oss till hvarandra 

och ntan nagon ledsagars, blott forsedda med Ijus 

' en stor papperslykta, vandrade vi gstad fOr att 

se dluminationen till prophetens ara. Vi ein-o ge- 

nom en af Peras tranga sidogator, och ett^ sMde- 

spel lag framfor oss, sa storartadt, sS phantastiskt 

och vackert , som man i Norden blott tan se det 

. en forunderlig drom. Fran den husrad der .i sto- 

do och djupt ned emot hafsbugten, strackte ., 

en kyrkogard, det vill saga en cypresskog med stol 

•a, tata trad; den kolsvarta natten hvilade harinne 

Ofver ojemna backar, bestandigt nedat, under de 

hoga traden, sUngrar sig en gangstig , som menni- 

^kans fot och hastens hofhafva banat, an trans mel- 

lan grafmonumenter, an ban ofver kullfallna^graf- 

stenar. Har och der rordc sig en rod eller bl5 

IJkta, hvilken snart forsvann och snarf ater blef 

synhg I den morka bakgrunden. N§gra bus ligga hSr 

enstaka pa kyrkogflrden; Ijuset lystefran de ofvorsta 

fOnstren eller ock bars det ned p5 den Oppna altanen. 




10 11 12 



Py/V 





428 

Ofver cypressernas toppar sken bla sJsom en 
damascenerklinga bugten uppfylld af skepp; tvenne 
af dessa, de storsta, voro pa det rikaste smyckade 
medbrinnande lampor; dessa stralade kring kanoii- 
portarna , kring relingen och kring masten samt 
hangde i tagverket och forvandlade detta till ett stra- 
lande nat. Framfore lag sjelfva staden, del vid- 
strackta, stora Constantinopel med sina otaliga ml- 
nareter, alia omgifna med en krans af lampor. 
Luften var annu rod af den nedgaende solen, men 
sa klar och genomskinlig , att Asiens berg, det evigt 
snobetackta Olympus, visade sig med alia sina briit- 
na linier, som i en silfverhvit sky bakom denpriit- 
tiga staden. Manljuset forsvagade icke lamporiias 
glans, men visade minareterna endast battre; de 
syntes sasom hvita stanglar med kolossala eldblom- 
mor; de mindre buro en stralkrans, de storre tva, 
och de storsta tre, den ena ofver den andra. 

Nara derinvid , dor vi stodo , var icke nago" 
menniska synlig; det var odsligt och stilla; vi van- 
drade ned mellan cypresserna; en naktergal upp- 
stamde liar sin kraftfulla, melodiska sang, och tur- 
turdufvan kuttrade i tradens natt. Vi kommo forbi 
ett litet rodmaladt vakthus, iippfordt af plankor; 
en liten eld var upptand der framme mellan 
grafstenarne, och soldaterna lago rundt orakring 
elden. De voro Europeiskt kladda , men ansigts- 



wmmm 



429 

dragen och fargen sade , att de voro af Ismaels slagt, 
Oknens barn; med de langa piporna i munnen lago 
de och lyssnade till hvad som fOrtaljdes; det var 
om Mohameds fodelse; naktergalen ofversatte det 
for OSS, annars hade vi icke forstatt det. 

"La illah ilallah! »). I staden Mekka kommo 
kopmannen tillsammans i handelsarender; dit kom- 
mo Indiska, Persiska, Egyptiska och Syriska kOp- 
man; 1 templet Kaaba hade hvardera sin gudabild: 
en son af Ismaels slagt bekladde en bland de hog- 
sfa vardigheterna, den att matta och vederqvicka 
pilgrimerna. I sin fromhet viJle han , likasom Abra- 
ham, offra sin son, men sierskan bjod, att den 
helige Abdallah skulle lefva, och att hundrade ka- 

meler skulle offras for honom. La illah illaiah! 

och Abdallah viixte och blef sa skon, att hundrade 
flicker dogo af karlek til] honom; prophetens gloria 
stralade omkring bans panna: den flamma, som ifran 
skapelsens dag varit gomd, och gatt ifran slagte till 
slagte, intiU propheten fOddes, Mohamed, den siste 
och den forste. Prophetissan Fatima sag denna flam- 
ma , och hon bjod hundrade kameler for bans famn- 
tag; men han tryckte Emina till sitt brost, och sam- 
ma natt forsvann prophetflamman fran bans panna 
och brande under Eminas hjcrta. La iliah illaiah! 
Nio manskiften gingo, och aldrig hade jordens blom- 



*J Pel ar ingen Gud iiiom Gud 



li/l 



LT) 



C\l 



-(J) 




10 11 12 



^^A^ -^- 



iTb»s 



1,30 




mor doftat sa Ijuft som under dessa; aldrig bar 
frukten pa grenen glodt sfl saftfull; da skakades 
klipporna , sjOn Sava sjonk i jorden , gudabilderna 
stortade i templet, ocli dasinonerna, som ville Le- 
storma himlen, follo som millioner stjernskott. 
stortade af lanssvingaren, ty Mohamed, Prophe- 
ten, foddes i denna natt! La illah ilallah!" 

Denna berattelse ofversatte naktergalen for oss, 
ooh naktergalen fOrstar Turkiska likasaval , som 
ban forstar Danska. 

Vi gingo bort under Peras torn ut till Mew- 
lewis -Derwischernas kloster, och ett stort pa- 
norama visade sig. Hela Marmorahafvet och Asi- 
ens berg lago bestralade af mSnljuset , och sasom 
en mellangrund hojde sig Scutari, hvars minareter 
stralade af lampor likasom Constantinopels , der 
i synnerhet framtradde Sophia-moskeen med si- 
na fyra minareter och Achined-moskeen med sina 
sex, hvardera med tva ellor tre glimmande stjern- 
kransar; de syntes begransa seraljcns triidgard, hvil- 
ken striicker sig mtirk som en stjernliis natt ned mot 
Bosphorus; icke ett Ijiis visade sig i Sultaninnor- 
nas palatser langs stranden; men der det gyllene 
hornet slutar, var plantoradt ett (lammande svSrd, 
som kastade sitt roda skimmer ofver vatlnet. Ota- 
liga sroa batar , hvardera med roda, biaa eller grOna 
papperslyktor, foro som elddrakar mellan de beggc 
verldsdelarnes strander. Alia de sfora krigsskep- 
pen stralade af lampor; man sag hvarje skepp med 



431 

tSgvirke och rar. al!t yar sasom det yore aftecknadt 
med eldcontnrer; Scutari och Stambul tyektes vara 
sammanfastade genom det strSIande vattnet och de 
brokiga eldpunkterna; det var sagans stad, phan- 
tas.ens stad; ett raagiskt Ijus var utgjutet ofver det 
hela; blott p§ tva piinkter lag natten med all sin 
hemlighetsfullhet; i Asien pS den stora kyrko- 
garden bakom Scutari, i Europa u(i seraljens 
tradgard. Pa begge stallena var det natt och drOm- 
mar; de doda hjeltarnas drom ar om paradisets 
qvinnor, i seraljens natt dronimes om jordens, och 
der aro de nnga och skona sasom deras himmell 
ska systrar. 

Pa Peras gator var ett hvimmel afGreker,Ju- 
<lar och Franker, hvar och en med lykta eller Ijus; 
det var ett orientaliskt mocoli, men i dragterna 
Iftngt mera correct, rikare och brokigare an Roras 
corso den sista carnavalsaftonen. Framfor de fram- 
mande ministrarnas hotelier brunno lampor, upp- 
stallda i pyramid eller antydande i ett stort M pro- 
phetens namn. Klockan nio Ijodo kanonskott fran 
alia skeppen; det dundrade sasom under det star- 
kaste sjoslag; alia fonster skallrade, skott foljde p3 
skott. fcirkunnande prophetens fodelsetimma. 

Jag somnade in under skotten och vaknade ti- 
digt under samma dan; histig musik af Rossini och 
Donizetti klingade genom gatorna; frupparna upp- 
marscherade, for att uppsfallas mellan seraljen 



>\\ 



- j j ^ j.: :gb l ^>^ 



» 



432 

och Achmed-moskeen , dit sultanen i stor proces- 
sion skulle begifva sig. 

Var Danske consul Romani, en Italienare, koin 
for att afhemta mig; en ung Turk med pistoler i 
baltet och barande tva ianga tobakspipor, gick frani- 
for oss; en gamrnal Armenian i morkbia fladdran- 
de koftan och sin svarta, spetsiga Iiatt pa det ra- 
kade hufvudet, bar vara kappor efter oss, och p5 
detta salt skredo -vi genom Peras hufvudgala ned till 
Galata ; tjenarne stego i en bat och vi bSda i en 
annan, och nu gick det ofverbugten, pilsnabbtmel- 
lan hundrade andra batar, hvilkas roddarkarlar till 
hvarandra skreko och ropade , pa det att den ena ej 
matte stota den andras latta farkost i sank. Vid land- 
stigningsstallet i Constantinopei biklade rngiigden af 
gondoleren stor, gungande bro, ofver hvilken vi rna- 
ste hoppa for att uppna fasta landet, som var gar- 
neradt med bjelkar ochbrader. Trangsein var stor, 
men snart kommo vi in pa en bredarc sidogata. 
Har var folk nog, men dock alltid god plats. Be- 
slojado qvinnor i stora skaror logo samma viig som 
vi, och snart voro vi under seraljens raurar, liviika 
inemot staden aro mycket hoga och se lit sasom 
gamla fastningsmurar. Hiir och der ar ett torn 
med en liten Jerndorr, hvilken dock tyckes aldrig 
hafva varitoppnad; griis och krypvaxlor skjutaupp 
oher gangjernen. Stora, gamla trad strackte sina 
lofrika grenar ut ofver raurariia; man skulle tro, 
att det vore gransen af den fortrollade skogci) med 
den sofvande prinsessan. 



cm 



9 10 11 12 




433 

Utanfor Sophia-moskeen, mellan deu stora fon- 

tanen och ingangen till seraljen, valde vi par plats. 

Harifran har Sophia-moskeen med sina manga ku- 

poler och tillbyggnader nagot, som konimer oss att 

tanka pa en stor blomsterlok, omkring hvilken en 

iniingd sinarre lokar hafva vaxt ut. Teraskerna fram- 

ffire voro uppfyllda med Turkiska qvinnor och barn ; 

de skinande hvita slojorna gSfvo at det hela n3got 

festligt. Fontanen bakom oss ar den storsta och 

skonaste i Constantinopel ; under benamningen 

fontan forestalla vi oss vanligen en bassin, hvari 

vattenstralen plaskar; men sa ar det icke i Turkiet; 

en riktigare forestallning fSr man, di man tanker 

sig ett fyrkantigt bus, hvars vaggar utvandigt aro 

alldeles Pompejanskt brokiga; den hvita grunden ar 

ofvermalad med rOda, blaa och forgyllda inskrifter 

ur Alkoran, och fran sma nischer, i hvilka mes- 

singsskalar aro fastkedjade, sorlar del invlgda, fri- 

ska vattnet, hvarmed Musulmannen pa de bestam- 

da timmarna cm dageu tvattar ansigte och bander. 

Taket ar i Chinesisk stil och dertill brokigt maladt 

och forgylldt; dufvan, Turkens heliga fogel, byg- 

ger har bo; i hundradetal flyga dufvorna ofver 

vart hufvud fran fontanen till Sophia-kyrkan och 

5ter tillbaka. Rundtomkring ISgo en mangd Turkiska 

kaffehus, alia af trad och med altaner, nSsfan som 

husen i Schweitz, men mera brokiga och afven 



m\ 



f 



^3!^j-iiie;$fc». 



r-^^i^^a-^--^^- 



llll|llll llll|llll llll|llll 
2 3 4 



iiiiliiii iiii|iiii iiii|iiii iiii|iiii iiii|iiii iiii|iiii iiii|iiii iiii|iiii mil 

5 6 7 8 9 10 11 12 



434 



1.1* 



mera skropliga. Sraa tradplanteringar voro anbiagta 
framfore hvart och ett och ofverallt uppfyllda raed 
tobaksrokande och kaffedrickande Tiirkar, hvilka i 
sinabrokiga koftaiier, nagia med turban, andramed 
mossor, kiinde sagas drapera huset och smycka 
tradgardarne. Mellan fontanen och den storaport, 
som f5rer till seraljens forgard, voro dessutom 
uppforda af brader tva ISnga stallningar pa tunnor 
och bord, den ena hogre Sn den andra och begge 
belagda med dynor och mattor, hvarpS beslojade 
Turkinnor af den lagsta klassen strackte sig; gamla 
Turkar, Perser och en del Frankiska framliogar, 
hvilkas obeslejade qvinnor starkt beskadades, ha- 
de plats pa den hogre delen af stallningen. Nu 
komnio flora regementen af Turkiska soldafer, alia 
Europeiskt kladda med tranga beakladcr ocli korta 
trojor, det hvita bandoleret i kors ofver brost 
och skuldra; alia med roda , styfva mOssor pahuf- 
vudet; gardet sag mycket bra ut; det hade nya 
uniformer, styfva halsdukar med snippar, och bar 
i dag, som jag horde, for forsta gangen hvita 
handskar; deremot sago de andra regementena 
hOgst bedrofliga ut; jag vill icke tala om, attiblaiid 
dessa funnos alia ansigtsfarger, hvita, bruna och 
kolsvarta; men der voro bade halta och klumpfo- 
tade soldater. Den Europeiska uniformen var f6r 
dem for trang, och derfore hade en stor del sku- 
rit upp sommarna vid armbogen, eller Oppnaf en 



cm 



10 11 12 13 



435 

lang rispa i benkladerna fraihfor knaet, pa det att 
do skulle liafva friare rSrelser: men hiirvid stack 
on alldeles naken armboge fram, och under mar- 
schen stucko roda eller kolsvarta knSn ut ur do 
blaa benkladerna. I synnerhet excellerade ett rege- 
mente, hvilket jag vill kalla det barfotade, ty nagra 
Iiade blott en stofvel och en sko, andra deremot 
gingo alldeles barfotade 1 tofflor, och det af olika 
farger. Under klingande spel drogo de alia in i 
seraljen , och efter att hafva der defilerat forbi sul- 
tanen, konimo de tillbaka och stallde sig i leder 
pa hvardera sidan af gatan — Aethioper och Bul- 
garer stodo sida vid sida! Beduinen blef granne till 
herdesonen fran Balkanbergen. 

Klockan tio skulle processionen begynna, men 
klockan blef inemot tolf, innan det behagade sulta- 
nen att begifva sig ur seraljen. Solen brande med 
sommarhetta; den cna kaflekoppen dracks efter 
den andra, bradstallningarna folio ett par ganger 
tillsammans, och alia Turkinnorna folio pahvarandra 
i en hog. Det var en lang vantan. Har var for 
nagra Sr sedan ett bruk, att pa denna plats huf- 
vudena af dem , som blefvo halshuggna pa se- 
raljens gard, kastades ut f5r hundarna; nu s3g 
allt helt fredligt ut. Unga Turkar, hvilka kun- 
de litet Fransyska eller Italienska, inlato sigisam- 
tal med oss och de andra Frankerna, ja, de visade 



Hi 



^^^jpS;^?*-^ 



Nil Nil Nil Nil Nil Nil 



Nil Nil Nil Nil III 



436 



mi nj 



m 



OSS den storsta beredvillighet i att forklara for oss 
hvad som 5drog sig var uppmarksamhet. Ne- 
danfor seraljens murar iitbredde sig den solbe- 
glansta MarmorasjOn med ttvita seglare, och Asiens 
berg lysfe med sina hvifa snoloppar hogt uppc i 
den klara, blagrona lufteu. Det grasgriina skim- 
ret i luften hade jag aldrig forr sett; en ung 
Turk, hvilken, enligt hvad han berattade niig, 
var fodd vid strandeii af Euphrat, sade, att him- 
len der ofta strftlade mera gron an bla. Nu IjO- 
do kanonskott i seraljens tradgard och processionen 
tog sin bOrjan. Ftirst kom en musikcorps till hast; 
afven pukslagaren och den, som fordc den storapu- 
kan sutto till hSst; tygeln hiingde lost ofver ha- 
stens hals, medan pukan blankte i solen. Nu 
kommo gardena, hvilka i sanning togo sig sS bra 
ut som nagot garde i christenheten; harpS fordes 
en skara praktiga hiistar, alia utan ryttare, men 
prydda med herrliga schabracker, roda, blaa och 
grdna, och alia ofversadda med adelstenar. Ha- 
starne tycktes dansa p3 sina fina, men starka ben; 
kraftfullt hOjde de halsarna med de langa mahnar- 
ne; de rOda nasborrarna skalfde sasom sensitivans 
blad, och ur Ogat blickade en forstandig instinkt. 
En skara ridande unga officerare foijde, allaEuro- 
peiskt kladda i rockar och mOssor; militara och 



m\ 



cm 



2 3 4 



10 11 12 13 



i;}7 



eivila erabetsman, alia i samma slags kladedriigt, 
koniino efter dessa, och derpa rikets storvisir, en 
man med ett stort, hvitt skagg. Pa atskilliga stal- 
It'ii j)u gatan voro musik-chorer uiipstallda, hvaraf den 
ena aflOsle den andra, i synnerhet med niimror ur 
Rossinis Wilhelm Tell ! Plotsligt tystnade dessa , och 
den unga sultanens alsklingsmarsch begynte; den 
ar componerad af Donizetti's broder, hvilken bar 
jir anstalld som kapellmasfare. Sultanen kom ; fram- 
fOr honom fordes ett tag af Arabiska hastar, med 
;innu praktigave schabrack, an dem vi forut sett. 
Rubiner och smaragder bildade tofsar \id hastarnas 
Oron, saflianstyglar voro Ofversadda med glimman- 
de stenar, och sadlar och tacken voro broderade 
med juveler och parlor! det var en prakt vi ska- 
dade, sadan den underbara lampans ande hade ska- 
pat den for Aladdin. Omringad af en skara unga man. 
alia till fots och vackra som Orientens qvinnor, 
hvilka utan sloja hade vagat sig ut, och hvar och en 
med en grOn fjaderplym i handen , — satt den unge 
nittonarige sultanen Abdul-Meschid pa en praktig Ara- 
bisk hast; ban hade en gron rock igenknappt of- 
ver brostet och utan nagon slags prydnad, nar man 
undantager en stor juvel och en paradlsfogelplym, 
hvilken var haftad pa bans roda mOssa. Han sag 
biek och mager ut, hade lidande drag och fiistade 
sina mOrka Ogon pa askadarne, i synnerhet pa 




10 11 12 




438 



Frankerne. Vi aftogo vara 



hattar och helsade: 



soldaterna ropade hogt: lefve kejsaren! men han 
gjorde icke den minsfa rOrelse till aterhelsning. 

"Hvarfor helsar han ej pa oss tillbaka?" fra- 
gade jag en ung Turk vid sidan af inig; "han sag 
ju, att vi aftogo hattarna!" "Han betraktade er," 
svarade Turken , "han betraktade er mycket noga!" 

Dermed skulle vi vara nojda; det var sagodt 
som den basta helsning. Jag sade T.irken, att 
alia Frankiska furstar helsade med blottadt hiifvud, 
alldeles sisom vi helsade dem. Det forekom lioiiom 
som en saga. Paschar och andra rikets Store 
foljde efter honom, samt frankiska officerare i Turkisk 
tjenst, och derp§ en skara af folket, Turkar och 
Turkinnor, slutade taget. Det blef en trangsei, ett 
sorlande! Halfnakna gatpojkar med utslitna tur- 
baner, gamla tiggarkaringar, beslojade med trasor 
men i satnanstolTlor och med brokigabyxor, boxa- 
de sig skrikande fram mellan hvimlet. Allah Ek^ 
ber!*) skralade de, nar soldaterna satte gevars- 
kolfven emot dem. 

Hela gatan var en brokig flod af mOssor, 
turbaner och slojor, och pS begge sidor rorde sig. 
som safvaxter vid flodstranden, de blSnkande bajo- 
netterna. 



*3 "Gud ar stor," 




t 



cm 



2 3 4 



10 11 12 13 



m 



439 

Ofverallt , der Frankerna ville passera mellan 
de uppstallda militarlederna, kommo strax offi- 
cerarne och med den storsta artighet gjorde 
plats; de drefvo sina trosbroder at sidan, och 
dessa stirrade pa de hedrade frankerna, under det 
de upprepade utropet: Allah Ekber! 



XIII. 



Besok och Afsked. 



I Ath^n blef jag forsedd med flera bref, hvil- 
ka gjorde inig vistandet i Pera mycket behagligt. 
Ben Osterrikiske Internunten Baron Sturmer, den 
Grekiske ministern Chrystides och var Danske 
Konsul Italienaren Romani ma jag i synnerhet 
namna. 

Omgifvet af murar och med en stor vacker 
tradgard, hvarifran man mellan rosor och cypresser har 
utsigt ofver den lagre liggande staden, Bosphoren 
och Marmorasjon, ligger det Osterrikiska minister- 
residenset, hvilket bestar af flera byggnader. Harinnc 
i de upplysta rummen, hvilka erbjuda all EuropeisJ, 
beqvamlighet och lyx , kanner man siglikasom hem- 
ma. Tyska, Franska och Engelska tidningar och 



ji^ss-A'm*^ 



'wpt^ 



Nil Nil Nil Nil Nil Nil 



Nil Nil Nil Nil Nil INI 







""1 1"" 


""1 1 1"" 



9 10 11 12 



/I 



4to 

journaler iSgo framlagda; dei- sjongs och musicera- 
des; eq stor del af den diplomatiska verlilen och 
fiera intressanta familjer larde jag har att karma, 
och timmariie gingo som sekuiider. — Nar vi e- 
mellertid om natten broto upp, erbjod hemvagen 
n3got eget; i korridoren vantade tjenare nied port- 
chaiser for danierna; herrarne ledsagades gesiom 
gatorna med facklor, eller ocksA hade hvar och en 
sin lykta med Ijus. 

Hos AH EfTendi och den kcjserhge tolkeii 
Saphet, hvilka begge bo i den hyggning, som 
bar namn af den hoga porten, sag jag for forsta' 
gSngen ett Turkiskt hus invandigt. Pa trapporna 
och i de langa gangarne, hvilka voro betackta med 
safmattor, hvimlade det af Europeiska och Asiatiska 
iimsiilman samt fattiga qviniior med bOneskrifter i 
hjifiderna; nindt pmkring gingo soldater mod kor- 
ta, tdnga sablar. En hvar, som koin, miste fOrst 
afdraga sina skor eller stiinor och taaa pS sig 
tomor. 

FramfOr ingdngarna , hvilka voro bekladda 
med l§nga mattor, hollo beviipnade tjenare vakt; 
inne i rummet var en divan langs med vflggarna, 
hvilken var det dominerande mciblementet. Ali 
EfTendi samtalade med mig om Lamartines resa 
1 Orienten och fragade mig, om jag skulle beskrif- 
va mitt vistande bar och det i/itryck Iskadandet af 
Constantinopel hade gjort p§ mig. 



cm 



2 3 4 




10 11 12 13 



^m 



441 

.lag sade honom, att jag faun beiaiienheten 
vara deii skonaate i verlden, att anblicken deraf var 
skiinaro iiii den af Neapol, men att vi i Norden 
hade en stad, hvilken erbjod nagot beslagtadt 
iiied Constantinopel, Och jag beskret Slockholm 
fiir honom, hvilket, sedt ifran Mosebacke bar nagot 
af den anblick Constantinopel erbjuder fran Peias 
torn lit mot de "sota vattnen/' Den del af Stock- 
bolni. soni kal!as Sodermalni, \isar oss lodma- 
lade triihiis, kupoler pa kyikorna, grantrad och 
hanghjorkar, allt ar Turkiskt, blott minareteina fat- 
tas. Under samtalets lopp fragade ban inig , bnru 
manga dagsresor Slockholm lag fran mitt fadernes- 
lands hufvudstad. och ora skillnaden mellan sprS- 
ken i dessa tvenne stader. Saphet Effendi var min- 
dre spraksam men hog^t uppmarksam och, som dot 
tycktes, belt ocb ballet eiiropeiserad. Tjockt kaflc 
och pipoT med god tobak presenterades; jag, som 
aldrig roker tobak, maste af hoflighet taga en pipa 
i munnen , och delta var det enda obehagliga i ^den 
hoga porien.'" 

Komani berattade mig, att jag i Pera bade en 
landsman, en skomakare fran Kopenhamn; ban var 
gift och bosatt ocb hette Herr Langsch , ett all- 
deles Danskt namn, som ban Irodde; jag forneka- 
de delta sednare, men bad honom fora migdit; vi 
kommo pS en af de mest besokta gator i Pera, der 



\ 

1 


= 




10 11 12 




11^ 




442 

det hangde ofver dorren en akta Bansk skylt med 
en stor stofvel, och under den stod skrifvet nam- 
net "Lange." Vi kommo in i verkstaden. "God 
dag! jag har visst har en landsman," sade jag, ' 
och strast sprang mannen upp han sin stol med 
ett af gladje sfrSlande ansigte; jag tryckle bans 
hand, och snart voro vi inne i ett Danskt samtal; 
hanherattade mig, att det var nio ar- sedan han 
hade lemnat Danmark; han hade gonomvandrathela 
Ungern och Wallachiet , och aibetat lange i Galatz 
samt der gift sig med en Wallachisk Hicka; de hade 
for ett par Sr sedan flyttat hit till Pera, der de 
lefde godt och hade deras rikliga utkomst; han 
holl largossar och kunde anda aflagga en liten spar- 
Pennmg for att en g^ng resa hem till Danmark, 
och komma sa ater till Turkiet, der allt gick ho- 
nom sa val. 

Han bad mig helsa sin fader, broder och sy- 
strar; fadren var skomakare i Kopenhamn, sade han. 

Var Danske minister, kammarherren Hubsch, 
som ar fodd i Constantinopel och alltid har varit f 
har, har sin boning i Bujukdere, som ej ligger 
langt.fran Svarta Hafvet; ett bestik hos honomfrSn 
Pera blifver alltid en liten resa, men den kan go- 
ras mycket beqvamt pS en bSt ned 5t Bosphoren»> 

*) Under mitt visfande i Consiantinopel afsldts i.an- 
aelslraktaten mellan lians majeslat iion»n-en af 



■:iik- .. WJ 



Nil Nil 



cm 



Nil Nil Nil 



2 3 4 



t 



10 11 12 13 



443 

ttiibscb var sa at tig, att ban ville afhamta mig 
for att hos honom tillbringa ndgra dagar; men 
samma dag hade den Grekiske ministern Cbrysti- 
des inbjudit mig fill en diner, der jag skulle traffa 
Here Greker, hvilka intresserade mig; att seder- 
mera gOra denna utflygt tillat icke tid och om- 
standigheter. Det Osterrikiska angfartyget, som 
fran Constantinopel ofver det Svarta Hafvet stod i 
forbindelse med angfartygen pa Donau, afgickjust 
i dessa dagar. Denna fart interesserade mig i hog 
grad, ty jag skuile derigenom fa fillfalle att se ea 
stor del af Bulgariet, Wallachiet, Servien och Un- 
gern. Men i Rumelien var det uppror; man fruk- 
tade, att oroiigheterna skuile stracka sig till de 
nastgransande landerna. I hela tre veckor bade 
den Osterrikiska post, som gar ofver Beigrad till 
Constantinopel, uteblifvit; man var ofvertygad, att 
den maste vara mOrdad eller fangen. Ingen har 
visste^ ratt besked; inga matt och steg vidtogos; 
den Osterrikiska och Ryska ministern sande sta- 
fetter till Adrianopel och Balkan; de underrattel- 
ser de erhollo voro hogst ofullstandiga, men sa- 
kert var, att de Turkiska uppbordsmannens b§rd- 

Banmark och den Ottomanniska Porten, den 9:del 
manadcn Rebi-ul-ewel 1257, det vill saaa den 
l:sta Maj 1841. 



LT) 








w^ 



iWII 




444 ' 

het och oriittvisa hade bragt de christna famiijerna 
till uppror i de tvenne stadenia Nissa och Sophia. j 
Under Grekernas pask skulle Tuikarne hafva trSngt ,Jj/'( 
sig in i kyrkorna och der liafva skandat qvinnor '' '' 
och barn: Qfver 2000 skulio vara mordado. 

Hvar fionde dag kan man fran Constantino- 
pel gtira resan ofver det S\arta hafvet uppfor Do- 
nati till Wien, men sS , som forhallandena nu vo- 
ro , var det att befara , att, ju langre resan upp- 
skots, destomera osiikert biefve det, om den kun- 
de goras, och om jag ej skulle nodgas, att ga (ill- 
baka Ofver Grekland och Italien. I hoteliet, (Icr 
jag bodde, voro tva Fransoser och en Engelsnian, 
med hvilka jag hade traffat aftal, att tillsammans 
resa DonauvSgen till Wien ; men de 5fveryafvo nil 
denna plan och valde hemvagsn genom Italien; <lc 
ansago nu Donautouren for ett alldeles daraktigl 
f5retag, och voro af autoriteterna , som de sade. 
bestyrkta i denna foresats; de upproriska Bulga- 
rerna vilja knappt, menade de, respectera Oster- 
rikes flagga, och om man ej blefve mOrdad, skulle 
man andock sakert utsatta sig for hundrade obe- 
hagligheter. 

Jag tillstar det, att jag hade en hogst orolig, plSg- 
sam natt, innan jag kunde bestamma mig; redan 
niista afton skulle jag vara ombord, om jag 
>'ille g3 med pS skeppet. Fruktan for de manga 



cm 



2 3 4 



t 



9 10 11 12 13 



^mm 



445 

farorna, hvilka efter alias utsago, forestodu, men 
pa den andra sldan min brinnande lust att se na- 
got nytt och interessant, satte feber i mitt blod. 
Tidigt oin morgonen gick jag till Baron Stiirmer, 
meddelade mig med honoin och begarde bans rad. 
Han sade, att aftonen forut hade en Rysk kurir 
intraffat, hvilken hade passerat just den del af 
landetvi skulle igenom, for att fran det Svarta haf- 
vet uppna Donau, men att inga oroligheter annu 
hadevisat sig, samt att tvenne Osterrikiska ofiicerare, 
Ofverste Philippovich och major Tratner, hvilka 
begge reste hem fran falttagen i Syrien, och hvilka 
jag redan kande fran dineerna har i huset, gjorde 
Donau-resan hem just med detskepp, som i mor- 
gon tidigt skulle afga. Alia depescherna och bref- 
ven samt en betydlig sumnia penningar voro , da 
posten icke kunde ga, anfortrodda at Philippovich ; 
under de varsta omstandigheter kunde han parak- 
na allt beskydd; till dessa herrar kunde jag sluta mig. 
Resan var nu alltsa bestamd, och fran detta 
ttgonblick var ocksa all fruktan fiirbi. Samma tim- 
ma intraffade i Pera en underrattelse , hvilken <)goD- 
blickligen uttrangde de manga rykten cm upproren 
inne i landet, den sorgliga underrattelsen , attang- 
fartyget Stambul, det stiJrsta, som det Osterrikiska 
kompaniet agde, denna morgon, under de star- 
tScknen, hvilka intraffa pa det Svarta hafvet, 






m = 




2 3 4 5 6 7 



9 10 11 12 



446 



'il 




hade stott pa en klippa tolf mil dster om Amastra ocli 
alldeles forlist, men alia passagerarne voro raddade. 
Emot aftonen lemnade jag Pera; fran kyrko- 
garden under dess hoga, runda torn njcit mitt oga 
annu en gSng af det stora, underbara panoraraat 
af Gonstantinopel, Marmorasjon och det snObetack- 
ta Olympus. 

Det ^ar angfartyget Ferdinando I, sora skulle 
fOra mig ofver Pontus Euxinus; bar var hyggligt 
och beqvamt ombord och i forsta kajutan var, 
utom Philippovich, Tratner och jag, blott en passa- 
gerare till, nemligen Engelsmannen Ainsworth*}, 
hvilken hade varlt utsand till en expedition i Kur- 
distan, och nu sednast kom fran Babylon. 

Ombord fann jag en hel skara dackspassage- 
i-are, Turkar, judar, BuJgarer och Wallaclier, hvil- 
ka begagnade sin beqvSmlighet, kokade .itt kaffe 
och utstrackte sig for att sofva. Batar kryssade 
rundt omkring vart fartyg; skepp kommo och gin- 
go. Det var ett lif pj vattnet , ett susande och 
buller i Pera och Gonstantinopel, sasom om ett 
upplopp hade brusat genom gatorna; nej, nagot dylikt 
kan blott det lefvande Neapel gifva ett brgrepp om. 
Litel ofver seraljens morka cypresser stod vai- 
nen rund ^ch stor, men ganska blek i den lysan- 

■"3 Ell nara slii^aing lill den bekanic Engelske Skahien 
AiHsworlh, 



cm 



2 3 4 



t 



9 10 11 12 13 



w 



447 

(ie blaa luften; solen gick ned och dess roda stra- 
lar folio pa de ofra fonstren i Scutari; det sag all- 
deles ut som om det vaiit bloss tanda vid bloss; 
det blandade ijgat, i ett nu voro de slackta, och 
aftonen spridde sig Ofver den klara vattenytan, 6f- 
ver kupoler och ininareter ; tiitt invid \art skepp Val- 
tade sig stora deiphiner. Fran seraljens sida foro 
piisnabbt Ofver bugten stora gondoler, rodda af 
tolf till tjugu roddarkarlar, alia med florsarmar. 
Itvilka hangde ned fran de nakna, kraftftilla armar- 
ne; taktmassigt rOrde sig de raska aroma; gondo- 
len Hog sasom en pil, och akterut satt pa upp- 
liojda, brokiga dynor och rika mattor , hvilka hang- 
de litet ut i vattnet, den gra^vitetiska Turken med 
korslagda armar! Det var sasom en drombild, en 
seen i en saga! Stjernorna glimmade, Meuzzinen 
ropade i dofva toner ned frSn minareterna , hvilken 
timma det var. 



Bosp/iorus. 

Bosphorus ar en flod med hafvets genomskin- 
lighet, en saltvattensflod, som forenar tvenne haf, 
en flod mellan tvenne verldsdelar, der hvarje flSck 






■ 




Nil 
10 11 12 



448 

iir pittoresk, och hvarje stalle historiskt; bar friar 
Orienten till Europa och drommer sig vara herr- 
skare. Jag kanner ingen trakt, der kraftochmild- 
het aro sa forenade som har. Rhendodens strander 
i all sin hostprakt hafva dock ej sadana farger 
som stianderna vid Bosphorns; Rlien forekom- 
mer trang mot dess glasgriina vatten, och dock 
maste jag tanka pa Rheii, jag maste tanka p3 
Alalarens strander mellan Stockholm och Upsala, 
nar den varma sommarsolen skiner mellan demor- 
ka granarna och de skalfvande bjorkarna. 

Vattenspegein ar pa do fiesta stallen icke bre- 

dare, an att man tydligt ser allt pa bada kusterna; 

1 sju krokar slingrar sig denna ofver tre mil lan- 

ga Strom mellan Marmorasjon och det Svarta baf- 

vet, och nastan i hela denna utstrackning ser den 

Europeiska kusten ut sasom en stad, en enda ga- 

ta, bakom hvilken bergen hoja sig, om icke alUid 

storartade, dock alltid sa, att de kunna kallas berg, 

och pa dessa grcinskar det sasom i en akta bota- 

nisk tradgard! Har aro bjorkar likasom i Sverige 

och Norrige, grupper af boktrad sasom i Danmarh, 

pmier, plataner och kastanier sasom vi se dem i 

Italien , och cypresser. herrliga och stora s3som blott 

kyrkogarden i Pera och Scutari ega dem; och midt 

» detfa yppiga grOna hojer sig palmen med sin bre- 



11 



i 



cm 



2 3 4 



9 10 11 12 13 



449 



da capite!, en minnespelare, hvilken siiger oss, 
hvarcst vi egentligen aro i -veriden. 

Hela kusten synes, som sagdt, sasomenstad, 
och ar dock ingen stad! har vexia gator orn ined 
tradgaidar, med kyrkogardar och vinfalt; har stSr 
en moske med sinahvita, prunkande minareter, har 
ar en mcirk till halften forfallen fastning, der ett 
palats, sasom vi tanka oss detsamma i Osterlandet, 
och har sma rodmalade tradhus, hvilka tyckas va- 
ra hamtade fran Norriges susande granskogar. 

Viinda vi nu ogat mot Asiatiska sidan, sk ar 
al!t hkasa rikt, Hkasa omvexlande, blott icke den- 
na massa af byggnader, hvilken kommer oss att 
betrakta kusten i Eiiropa sasom en oandlig stad: 
har aro slatterna storre, bergen hogre och mera 
ulgrenade. 

Den femte Maj, Napoleons dodsdag, skulle 
jag tillbringa pa det Svarta hafvet! Det finnas flera 
andens festedagar for oss, an dem Almanachan be- 
tecknar sasom son- och hogtidsdagar! vart eget lif 
och verldshistorien tillkiinnagifva oss dessa, hvilka 
icke sta i kalendern ; ofta har jag , vid minnet af 
en sadan dags markvardigheter, ratt lefvande kant, 
huru prosaiskt torn den har passerat for mig;dock 
detta Sr var en af nutidens beromdaste dagar ratt 
egendomlig och festlig for raig; denna morgon kloc- 
kan ^ 5 seglade jag fran Constantinopels hamn ge- 
nom Bosphorus ut i det Svarta hafvet! 



ll 



I It 




I mii|iiii mii|iiii|iiii|iiii|ii 

9 10 11 



3r- ■ A:^ t j s*#-- 



ii<ilft|: 



450 

Jag vaknade vid ankarets lyftande; i hast vai 
jag pakladd och tradde iipp pa dacket; allt 15g in- 
holjdt i tocken, men det var falott ett ogonblick. 
och med en underbar hastighet hojde de sig till 
spetsen af Peras torn. Detta jernte Galaia och Top- 
schana lag bakom oss; de stora kasernbyggnio- 
garne, de hoga mosk^erna i forstaden Fiindiiklu 
tradde domineiande fram med heJa den Turkiska 
flottan, hvilken lag har, efter att nyligen hafva 
Sferkommit fran Egypten. Vi foro den tatt forbi; 
rundtomkring Mn alia kanonportar stucko Turldsia 
soldater och matroser ut sina hufvuden; en hv.ir 
af dem kunde i fa minuter fortalja oss sannfardiga 
saker, och sjelfva sagan derom ar mera poetiskan 
den Piichler-Muskau gifver oss i sina langa, "be- 
rOmda" arbeten; men vart angfartyg var i flygt; dim- 
morna voro ocksS i flygt, oeh ber5rde an skeppets 
skorsten, an hcijde de sig, likasom for att fcirvan- 
dlas till regnskyar; det var ett lif och en rOrelse «f- 
ver oss, sasom cm Darius med sin har i dessa 
tockenkonturer ater hade dragit ofver Bosphorus; del 
var ett lif och en rorelse omkring oss af bStar; de 
som kommo fran krigsskeppeii , voro stora och vSl 
bemannade; de ater, som kommo fr^n kusterna, voro 
tunna och skropliga gondoler, hvari Tiirken lag pS 
bottnen med korslagda ben. Men pa vart fartyg 
var det stilla. Ofver dacket hade Turkarne utbredt 
brokiga mattor; nagra sofvo insvepta i sina fodrade 
pelsar, andra dnicko sitt tjocka kaffe eller blaste 



$ 



cm 



2 3 4 



9 10 11 12 13 



451 

skyar uv den ISnga tobakspipan ; dimmorna sjon- 
ko och stego sSsom nSr verlden formades af Chaos; 
iin biot solen fram , iin syntes den ingen makt 
liafva; de aflagse liggande skeppen fmgo utseende 
af tockenbilder; jag raaste lanka pa dodsseglaren 
och den flygande Holliindaren. 

Topscbana och Pera fycktes vara en stad till- 
sammans med Constantinopel, och Scutari fcirstaden; 
denna med sina hvita minareter, rOdbruna hus och 
grona tragardar lag nu i det klaraste solljus, som 
strommade ut ofver hela Asiatiska kusten; man 
sig den behagligt belagna lilla staden Kandelli. 
den kejserliga tradgSrden och Storherrns vidstrack- 
ta palatser. Hvilken likedom, hvilken naturprakt 
nmkring Bosphorens kusterl 

Huru ofta, dS jag \ar ung, seglade icke min 
tanka genom "tusen och en natf och jag sag sall- 
samma slott af marmor med svafvande tradgardar 
och svala, springande vatten; har framtradde ett 
sadant for mig i verkligheten, lefvande gjordt i 
hvarje enskilt parti; det var det pa Europeiska si- 
dan nyligen fullandade sommarpalatset, hvarestfoi- 
lidet ar Abdul Meschid var den forste sultan, som 
llyttade in. Det ar i osterlandsk stil och i stora 
proportioner med marmorpelare och hoga terrasser. 

Detta ar scenen for en ung, icke tjugnarig 
furstes karlekslycka ; hiir, for att tala i den Tur- 
kiske skaldens anda och med dess ord, bar kom- 



»?[{ 
Vi 



"-•^sv*^ 



|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll|ll 



n 



[\j- 



co- 




tn- 



It 



452 

rrier varen tidigt och ikiader tulpanen sin rSda 
kjortel, hvilken daggen pasatter silfverknappar, och 
for den unge fursten hoja cypresserna och pal- 
merna bedjande sina hander, att de ma med sin 
skugga fa vederqvicka honom i en lang lifstid. 
Men hvad ar en lang lifstid, ar det en lycklig lifs- 
tid? ja, derom ar begreppet olika, — ett odiidligt 
namnellerkarlekens lycka— V! fraga den unge! och 
en hvar ar icke en Alexander, sotn kan vinna 
beggedera ooh vinna dem dubbeit vid aft da midt 
i segern. 

Slottets tradgard stracker sig ned till Kurul- 
scheme, hvars originella tradbyggnader langs med 
vattnet Sdraga sig uppmarksamheten; den ena va- 
ningen hanger ut ofver den andra, understOdd 
af bjelkar, hvilka gripa in i tradverket nedanun- 
der. Rummet mellan byggnaderna och vattnel 
ar saledes sa godt sorn betackt denippe afdefram- 
springande vaningarna. Harinne bo (lera Sldre 
sultaninnor; fonstren arc derfore vSl forsedda med 
gailer med skarmar, hvilka naturligtvis icke sakna 
sina kikhal, hvarifran de fordom skona och makti- 
ga kunna se ut pa vattnet och de frammandeskep- 
pen. Ack, en hvar af dessa qvinnor var en 
en skOnhets dikt, nii arc de gliimda, och de kun- 
na icke trosta sig med: "vergessne Gedichte sind 




cm 



10 11 12 13 



^ 



453 

neue!" *) De langa silkesogonharen, som voro en rad 
af rilar, hvilka trangde in i brostet, hanga nu sJ- 
som taipilar dfver 6gats sjo , den enda, hvari an- 
lui en skonhets stjerna speglar sig, och de draga 
slcijan tatare tillsammans, blott ej fdr ogat, hvilket 
ser och bor ses. Himlen vete, hvilket oga vi och vart 
skepp afspeglade sig uti, da vi seglade fOrbi Kurut- 
scheme; skeppet kom ocksa i starkare rorelse, men 
styrmannen forklarade detta derraed, att bar voro 
de varsta stromsattningarne i Bosphortis. 

Den behagliga dalen Bebek med sitt lustslott 
eppnade sig for oss; den begransades af en kyrko- 
gards merka cypresser. Dock dessa fa ord gifva 
ingen tafla; ogat bor se denna dal, hvilken sasom 
en Engelsk park i det skonaste solljus visar oss 
en oaivexling af gront, sasom det icke kan blandas 
pa nagon palett, man bor se dessa pilar, hvilkas 
bdjda grenar synas leka med sin skugga pajorden 
dessa grupper af loftrad , under hvilkas skuggrika 
tak den vilda turturdufvan bar sin seralj ; dessa fe- 
ta, grona grasmarker, der den hvita skinande oxen 
star sasom en forntidens marmorbild, till halften 
skyld af det hoga grSset. Har ar lif, solsken och 
njutning, och nSra intill ligger griinsen, den raorka 
cypresskogen, med dOd, skugga och ro. 

*) Borlglomda dikter aro nya ! 



Ml 




lllllll llll|llll llll|llll llll|llll III 
9 10 11 12 



454 





Vi foro forbi kyrkogarden ; pittoreska klippor 
hojde sig; vi voro pa den punkt, der Androkles 
fran Samos slog bron ofver Bosphorus, pa hvilken 
Darius forde Perserna in i Euiopa emot Scytlierna; 
vn af klipporna blef da omskapad till en tliron. 
fran hvilken Darius sag ofvergangen; intet spar der- 
af firuies nurnera. Osmaniska helgon hvila vid klip- 
pans fot; helig ar nu den jord, hvilken betraddes 
af vilda hiirar; hoga, svarta cypresser sta nu vakt 
omkring grafvarna. Bosphorus'flyttfoglar — sjofolken 
kalla dein de fordomda andarna — fliJgo bar emot 
OSS cell vande pa ogonblicket cm. Hiir liggapade" 
Asiatiska och Europeiska sidan de vaidiga slotten 
Anatoli, Hissari och Rumili Hissari, bviika skulle 
beherrska inloppet , men skottgjuggarne iiro ige"" 
inurade; byggnaderna hafva redan lange varit f6r- 
vandiade till fangelser; "do svarta tornen" kailas 
nu.de slott, hvarest tusende christna bafva forsmak- 
tat. Slottet pa den Europeiska sidan iir forunderlig' 
byggdt; sultan Mohamed viile, att det skulle bilda 
bans Damn sasom det skrifves med Arabiska bok- 
stafstecken ; hundrade kyrkor riindt omkring manle 
lemna matcrialier till dessa bebodda ziirror; men 
ingen gladje har andats i dessa; dOfva suckar ba ge- 
nombafvat Mohameds namnpalatser; eburu muradt 
af fast sten pa sten, skall tidens starka finger dock 
iitplSija denna skrilt , och der den stod, skall jorden 



i 



cm 



2 3 4 



10 11 12 13 



455 

pa sin svarta tafla bara varons dikt, doftande bu- 
skar, gras ocli blommor. 

Skonast ar dct pa den Asiatiska sidan! Bakom den 
morka fastningen stracker sig in i landet dalen med 
"de himmolska vattnen," den af alia Aalar vid Bos- 
phorus, som piisas sasom den skOnasle, och livars 
naturprakt bar gifvit backen sitt namn; men vi foro 
for hasfigt forbi ; vi sago blott sa nn cket som man, 
vid bbckandet i en skon qvinnas oppna oga , kan 
lasa af hennes sjals skonhet. 

Kandiliches stora moske hojde sig framfiir oss 
sasom om det varit Acbmeds kyrka, hvilkenafMo- 
hameds englar b!ef hitbiiien, 'jia det att vi ijnnu 
en gang skuUe upplifvas af dess heirliga asyn; en 
iiten stad lag nastan gomd niellan jatteslora fillon- 
trad; den bar af dessa fatt namiiet: Fikonstaden. 

Mellan lindar, tarpilar och plataner hojde sig 
amphitlieatraliskt Sultanje och speglade sig i den 
lugna vattenytari vid kusten. Den bvita, smai ta mi- 
nareten, den, som i verkligbeten pekade mot bim- 
nielen, och den, som pa vattenspogeln pokade ned- 
iil, tycktes saga: Se'n icke lifvet endast i solglan- 
omkring eder, se'n det afvon (ifvcr edcr i de ja- 
gande skyarne och de flygtande foglarna, sen dot _ 
hvimiet pa .vattnet mollan de tvenne' verldsdelarne! 
Och, i sanning, bar var lif och rtirelse I Stora batar 
med Turkinnor, boljda i bvita, luftiga slojor, sattes 
ofver ifran den ena kusten till den andra. Nastan 
under vart fartyg reste sig en af de yngsfa qvin- 








Nil llll|llll llll|llll III 
10 11 12 







Ui) 



iionia i en af batarne; hon blickade uppat, ochdet 
tonade for mitt ora den Persiska sangen ora ce- 
dcrns vaxt och tiilipanens prakt. Hvem bar icke i 
kolsvart natt plotsligen, vid en endablixt, sett he- 
la ncjden up])lyst, och allt Ster blifva natt igen; 
men man glommer aldrig hilden af hvad man sag: 
liar kommo tva blixtar, hvardera 5gat sSnde en 
siidan, och sa b!ef det natt; vi sago icke ISngre 
Orientens dotter, men redan arhundraden fore var 
tid bar skalden sjungit omhenne: "Torkarhonsina 
lockar mod kladet, da doftar det afmuskus; borl- 
torkar ban ogats tarar, da trilla perlor fran kla- 
det; benirer det bennes kind, da fylles det Died 
doftande rosor, ocb trycker hon det till sin mun, 
da omsluter det en paradisisk friikt!" Jag sag ef- 
ter baton — vi voro iangt ifran den; qvinnor- 
na i de bvita slojorna syntes som hade de varit 
a'ndar i Charons bat, och det lag sanning i denna 
tanka, ty hvad vi aldrig mera skolase, defaribland 
de dOda. Hon hade kastat en orange i vattnet; 
den gungade pa strommen sasoni en minnets stjer- 
na af motet. Langa fiskarbatar skoto forbi de sto- 
ra skeppen, hvilka kommo fran Svarta hafvet; 
Rysslands flackta orn slog med vingarna i deii stol- 
flaggan. Stilla och gungande ute pa vattnet, utan- 
fore ett fiskarlage , jag tror det var Baikos , lago 
hyddor, hvilka slutade dernere vid ett utspandtnat. 



i 



cm 



10 11 12 13 



^^^^5 5 



407 

(leri svardfiskar skulle fangas; jag sager hyddor . 
man kunde ocksa kalla dem korgar; i en livar 
af dem 
fangsten. 



satt en halfnakeu fiskare och inlade 



Pa Europeiska sidan narraade vi oss Thcraiiia. 
i hvars djupa bugt lago ett par stora skepp; en 
liten bat mOtte oss bar, en gammal Neger satt viil 
arorna; ban var blott kladd i en ylle langiock, sa- 
dan som Grekerna plaga bara; stora silfverringai- 
bangde i bans oron, men pa hufvudet hade ban 
blott sitt tjocka iillhar; baten var, bokstafligen ta- 
ladt, fylld med rosor; en bten Grekisk flicka, med 
sitt morka bar flatadt omkring den roda m<issan 
ocb en stor guldpenning deri, stod (Ki! InSjido si^; 
mot en af blornsterkorgavne; i handen hade hoTi 
blott en Bulgarisk handtrumma. Baten krangde at' 
vagornas stavka rorelse, -vart skepps stavka fart 
satte strOmmen i sqvalpning och den lilla ilickaii 
boll sig fastare vid en at korgarne; den foil om- 
kiiU med henne ocb utgjot en strom af rosor ofver 
hennes brost och ansigte; hon roste sig atcr, och 
d& hon sag att vi betraktade henne, slog hon Ip- 
ende pa den Ulla trumman , kastade den derpa i 
korgen och holl en hand full af rosor for sitt an- 
sigte ; denna bat, negern och den lilla (hcken sanil 
sasom bakgrund Tberapia med sina triidgardar. bygg- 



j^-ni^mm^i^ 



■■SlK-^nRlg^ 



Nil Nil Nil Nil Nil Nil 



Nil Nil Nil Nil 








458 

nader och skepp, -- det var en tafla, hvilken for- 
tjente att forevigasi 

Dock i ett stort och rikt tadegalleri borttran- 
ger, vid forsta vandringen derigenom, den ena taf- 
lan deu andra, och Bosphorus ar en sadan bilder- 
sal med fiisende Lilder, sadana blott de storsta mS- 
stare kunna gifva oss; jag, som beiiiltar hSroin, 
har blott en enda gang i mitt hf , pa ett angfartyg 
i full fart, beskadat dcssa kuster. 

En storre, bredare bugt an den vi hittills sett, 
utgjorde forgrunden fOr nasta tafla; anibassadorernas 
sommathoningsplats Bujukdere lag framfOr oss; jag 
sokte der, omelian de manga nationers tlaggor, som 
der svajade, efter mitt faderneslands, ochjagupp- 
tackte den! Jag sag det jjvita korset pa den riida 
boftnen; Danmark hade planterat sitt hvita Christi 
kors i Turkens land. Flaggan svajade for vinden; 
det var sasom om den hade bragt mig en helsning fran 
hemmet. Min granne vid skeppets reling pekade 
pa den stora vattenledningen med do dubbla hvalf- 
ven. hvllka midt i det grona hojde sig i don djupa 
dalen; en annan berattade om Medea, hvilken bade 
vandrat har , hvarest nu sjofolket drog sina batar 
iipp under de hoga platanerna; men mitt iiga och 
min tanka voro blott bos den Danska flaggan, hvilken 
jag har siig for forsta gangen under hela min resa; 



■ 



cm 



5 6 7 



i 



9 10 11 12 13 



45St 



roinnen, hvilka gjorde hjertat vekt, bemaktigadc 
sig sa iTvildt hela min sjal. 

Hvad af tankbar skonhet kundeBosphorus' ku- 
ster val mera erbjuda, och likasoin i medvetandet 
deraf forvandlade de sig plotsligt till on vild natur. 
Gulaktiga, sonderfallna stenblock stodo i vattnot; 
batterier, anlagda for att skydda Bosphorus mot 
Kossackernas stioftag , Ckade det omilda i asyneii 
liaraf. Tornet hogre upp kallades Ovidii torn, och 
sagan formaler , eliuru falskt , att det var bar, som 
skaldeii satt fangen \id det Svarta hafvet. Tornet 
iir nu blott en ruin, som, nar solen iir neve, 
begagnas till fyrtorn; stora facklor upptiindas dor- 
iipiSe; det vcida balet lyser seglaren pa Svarta h;if\et. 

iinnu en litcn straoka ar allt pa den Asiatisk.i 
sidan yppigt gront; men snart, der kusterna mest 
narma sig till hvarandra, trader den -vilda fjellnatn- 
ren lika djerft fram pa begge sidor; i Asien sliitar 
bar den Belhyniska bergskedjan , i Eiiropa den Thra- 
ciska. Ingen stig slingrar sig nu mera langs -valt- 
net; stengetterna klattra hogt pa klipporna. Svar- 
ta hafvet ligger framfor oss, och pa udden af 
de tva verldsdelarnes land ligga fyrbakar raed val- 
konistbloss eller afskedsstjernor, allt efter som skep- 
pet styr sin kiirs. 

Nara vid kusten resa sig underliga klipp-<>>i'': 
de synas som om de vore kastade emot hvar- 



LT) 



n' 


^ 00 


m 


= "^ 


P 


= CXJ 


r 


= "^ 


^ 


= 


' 


= ^ 


! 


= 




= ^ 


i 


^— o^ 


i 


= — CO 


u 


= — r~- 




460 



*i 



andra; det ena stenblocket ligger pa det andra; 
sagan fOrmaler, att dessa fjell en g§ng voro sim- 
mande; de klamde skeppen emellan sig; fcrst da 
Argonauterne lyckligt soglade foibi dem, blefvo de 
bundna. 

Solen sken pS de nakna stenaina; hafvet 13g 
oandligt stort framfOr oss; vi foro ut derpa. Tock- 
nen, hvilka, under hela var seglafs genorn Bospbo- 
rus, an stego, an sjonko, men dock aidrig skylde 
kusterna, folio nu som en duk, hvilken rullas ned 
for en opera-decoration ; i ett ogonblick var Euro- 
ropas oeh Asiens kust dold for oss; sjOfoglarne 
slogo en ring om skeppets skorsten och flOgo sa 
ater tillbaka; vi sago blott haf och tocken. 



XY. 



n 



Svarta Hafvet. 

sa liinge vi seglade i Bosphorus, hade vi blott 
oga for den vackra landskaps-scenen ; nu var den 
torbi. Vi tyckte, att vi svafvade genom skyarna. 
hvilka i annu hurtigare flygt an vi, foro ofver 
hafvet. Det var n^got sa nordiskt dunkelt i dessa 






cm 



2 3 4 



9 10 11 12 13 



4()l 

tocken ; det var sasom om jag i November nianad 
hade seglat pa Kattegat. Man maste svepa in sig i alia 
de vinterplagg man hade, och ju langre vi kommo 
ut, desto kallare biefdet. En half timma omsRi- 
tos \i af den fuktiga dimman, men sasom en blist 
I'orsvann den; solen stralade klart, Iiiften blef vac- 
keit bla; likval (ick vattnet icke Medelhafvets blaa 
farg och genomskioiighet. Svarta hafvet liar belt 
och ballet vara nordiska hafs charakter; har gin- 
go korta boljor af en tat, glansl5s farg; de voro 
blyaktiga emot det latta, skinande Medelhafvets. 

Vart skepp , som bar genomskar de vatten 
Argonauterna en gSng beseglat, var hvarken i stor- 
lek eller beqvandigbet likt angfartygen af forsta ran- 
gcn, och dock skiille det pa Jasons tid hafva gallt 
for mera iinkungligt, ja det skulle hafva fatt nanm 
af tvoUdomsverk. Elastiska divaner och beqvama 
kojer omsUito on stor, vackert inredd salong med 
speglar, taflor och bocker. Pa bordet framsattes 
friska Egyptiska fikon , plockade for en vecka se- 
dan ; bar voro drufvor fran Smyrna, vin fran det 
aflagsna Gallien; dock det mest .trolldomslika, den 
maktiga elden, det flammande \idunder, som forde 
skeppet emot strom och vind, lag inne i fartyget 
och utsande derifran sina andedrag sasom en kol- 
svart rok, en sky, hvilken lade sig bort (rfver hafvet. 
NSgot dylikt kunde Medea icke skapa; var lids upp- 




10 11 12 



4t)2 




finningar taga forsleget fratiifOr dessa Srhundradens 
makligaste trollerier. Snillet tillhorer nil icke liingre 
den enskilde , det tillhorer hela verldon. 

An i klart solsken, ;in hoijda i fuktiga dim- 
nior, foro vi astad. Utom vi fyra passagerare i 
lOrsta kajutan, var det pa andra och tredje plat- 
serna annu elt litet sallskap, som skulle med till 
Wien. Den, som tiildiog sig den storsta iippmark- 
samheten var Pater Adam, en Amerikansk prest i svart 
habit oCh med en halt, stor som en riddarskOld: 
pS feni och (jugu ar hade hau icke sett sina vSu- 
ner i Donaus kejsarestad, och reste nu pa ettkorl 
besOk dit, sasom ledsagare for tvS Arnioniansku 
gossar, den Arsnenianska biskoprns brorsoiier. Den 
aldste Hieronyrnus, med ett rundt ilickansigte, skulle 
studera och blifva Jakare; den yngste, Antonio, sar- 
deles vacker, med kloka talande Ogon, hOgst cha- 
rakteristika drag och en egen stollhet i |ivarje ro- 
relse, skulle blifva prest. Afskedet fran hemmet 
var redan glomdt; den aldste lag och sfrackte sig, 
samt rOkte sin cigarr; den yngste lekte med nagra 
helgonbilder. En ung, fet Jude, som blandade sig 
i alll , en godmodig, ung tjenare och en sjosjuk kam- 
marjungfru, hvilken bestandigt uppehiill sig i sin fj] 
koj, s3 att vi Snnu ej hade sett henne, tre Tt- 
, skar, en ung Turk och tv3 Greker, iitgjorde afer- 
stoden af sallskapet, som skulle gOra bela resan 



m 



10 11 12 13 



463 



tried OSS. De (ifiige gingo blott rned till KlisteDdje 
och Silistiia. Likasom pa Medelhafvet fingo vi har 
en Irott llygande passagerare : en liten fogel hvi- 
lade sig hos oss pa dacket, fick brodsmulor och 
vatten pa en tallriek. Mot aftonen flog Imi ifraii 
OSS, likasom mot oster. Jag bad lionom helsa de 
Kaukasiska borgen , heisa - de vilda buskarna vld 
de lloder, nr hviika tigein slacker sin torst, helsa 
staden Tiflis och Cirkassiens vackra qvinnor! Ailt 
del dei- i oster ville jaggernasel Denna gang sked- 
(le det dock ej; vi styrde mot norden pa denvata, 
stormiga vagen -»3 : stjernoi'ua tindrade vackert sa- 
som olver Grekiand och Medelhafvet; men har var 
det kallt. Man skuile tro, att vi gjorde en som- 
iviaroxpedition til! Spetsborgen och ej en segiats 
[la Svjirta hafvet i Maj nianad. 

Oin natten viiektes jag af ankarets kastande; 
tdckiiet var sa tjockt, att kaptsnen, hvilken ang- 
farlyget Stambuls strandning lag i tankarna, icke 
vagade scgia langre. Pa niorgonstunden klarnade 
det litet upp, och vi gingo ater till sjoss; men ef- 
fer fa minuter maste vi ater ga for ankar. Det 
var som om en tjock rOk hade valtat sig upp ur hafvet; 



*) Om vinterii och hosten ar det hcigst I'arligt alt be- 
segla i synnerhet denna stracka at Svarta Hafvet 
mellan Bospliorus och Odessa; manga skepp (Or- 
lisa; sistlidrie vinter Idrolyckades det Osterrikiska 
angfarlygftl Seri Pervas, och eU Ryski: Neva. 



LT) 



= 



eg 



-(T) 






m 




iiiiiiiii iiiiiiiii iiiiiiiii iiiiiiiii III 

3 9 10 11 12 



-V.a 



■ _m^y^ -^9^i^0 



464 

stora vattendroppar fuktade dacket och relingen : 
tSgverket var vatt som om det hade legal pa 
hafsbottnen. 

Med ens brOt solen fram ; kusten framtriidde 
15g och obebodd; icke ett bus, icke ett trad, icke 
ett sjomarke var synligt; men kaptenenMastc dock 
p5 den flacka landtkonturen, att vi voro komna 
nSra tva rail nordligaie an vi skiille. Genast iin- 
drade fartyget kurs, och det gick ofver de grona 
skummande boljorna mot en liten bugt; ankaref 
foil, och nu forst uppsteg den sjosjuka kammar- 
pigan med ett leende mot kusten , hvilken icke log 
tillbaka. Farval du Argonauternas, haf! Om an ej 
poesiens gyllene skinn, dock minnets forer jag fr^n 
Orienten ofver dina v3gor. 




XYI. 

Skeppsresa etnellan Svarla fuifvel 
och Dorian. 

Kijstendje ar en lag kust med kalkjord ocli 
conchylier till hestSndsdelar; icke ett trad, ic- 
ke en buske ar synlig. Har 13go ett par hyddor 



cm 



i 



9 10 11 12 13 



4«-> 

utan fonster, med roitaket ned mot jorden och 
omslutiia af steninhagnad. En flagga svajade, en 
giupp viil beslojade qviniior betraktade var ankomst- 
Genom en stark branning sattes var bat i land, 
der nagia skriande Tartarer mottogo oss. 

Landningsstiillet bestod af kullstOrtade sten- 
block, iijiellan hvilka folket, for att dock gora det 
litet mera jemnt, hade kastat en hop grastorf; 
tradhyddorna harnere syntes resta i stoista hast; 
liela kiisten bebSdade en ocken, hvarest i gar eller 
i dag nagra boningar blifvit uppslagna. 1 ett par 
\agnar, dragna af oxar, kastade de vara saker, 
och nu gick det eniot vardshuset, hvilket var ratt 
ansenligt i jemfiirelse med dess omgiining, och i 
synnerhet f6r sin renlighet var inbjudande. En 
balkong, ofver hvilken gick ett rortak, forde till de 
basta rummen, hvilka upplatos at passagerarne pa 
forsta platsen. 

Medan maten tillagades, gjorde vi en vandring 
genom stnden. 

Kilstoiidje blef 1809 alldeles odelagdt af R\s- 
sarue ; allt sag har ut som oni forudelsen hade 
gatt harofver for nagra vockor sedan; usla, till 
halften nedfallna, bus utgjorde hufvudgatan , hvilken 
var temligen bred; har och der lago marmor- och 
grastenspelare, hvilka tyoktes tillhora en aldre tid. 
Minareten pa stadens enda och till halften kullfall- 
na moske var uppford af plankor och hvitnienad 
naed kalk. En kaf6 saknades naturligtvis icke. 



'•--^^7*' l'"'''SBirw'»«y.- 



, * ■ "IJ Ug -::/^ ? !^ ^^^ 



466 



li 




men dess ufseende var, likasom gasternas, hOgst 
uselt; pa den framspringande altanen lago nagra 
Turkar, hvilka rokte sin pipa, drucko sitt kalFe, 
och tycktes icke taga nSgon notis om oss frammande. 
Ett par forskrackligt tiasiga karlar nied langt 
skagg, turban, koftan och saffianstofnor gingo pa ga- 
tan och samJade skarn till briinsle, ty trad (innes 
har ej pa manga mils afstand. 

Tatt vid staden voro icke obetydliga lemnin- 
garafTrajani rniir, hvilken sk.ille hafva shack! 
sig har ifran Svarta hafvet till Donau; sa vidf vi 
Kunde se omkrii.g, upptackto ogat blott hafvet och 
den omatliga steppen; icke elt hus, icke rciken fran 
en herdes bloss, inga boskapshjordar, in.'en lef- 
vandevarelsesyntes; alit var en oandelig grtin slatt. 
-Nara intill staden voro nagra flackar, utan all inhag- 
nad, der saden vaxfe, icke hoizre an gruseS och 
med lika farg. 

Jag vandrade till hafvet; nSra intill detta var 
.^.. dod stork det forsta mitt oga foil pa; den % 
ined s,n ena vinge utstrackt och halsen bojd; jag blef 
belt vemodig vid dess betraktande! Storken haralltid 
vant for mig den interessantaste fogel: den lag i 
mma tankar, da jag var barn, den spokar ju i 
mma romaner och sagor, och den var nu det for- 
«ta, som jag sag, da jag ofver hafvet vande hem- 
at: den hade knappt uppnatt dessa kuster fOrr dn 
den dott En vidskeplig fanko bemakligade sig mig, 
och mgen kan sakerligen i bela sift lif gOra sig fri 



Nil Nil 



cm 



Nil Nil Nil II 



2 3 4 



llll|llll|lll l [llll|llll| 

9 10 11 12 13 




467 

Wr en sSdan: kanhanda ocksJ jag kiiappt kom- 
mer ofver hafvet, innan mitt lifs bana ar slut. 

Da jag betraktade fogeln, jagade den vata dim- 
man ofver hafvot och kusten sa tjock och tat , att 
jag for ett ogonblick fruktade att ej finna vagen 
3ter till vardsliuset; jag kunde ej se fyra steg fram- 
for mig och gick da i Ilka riglning tillbaka, klatlrade 
(jfver eii steniniir och kom saiunda en he!t annan, 
men koitare viig til! vardshuset, der en fOrtrafflig 
iiialtid viinlade, sa fortralfiigt tillagad , att, cm an 
alia lasare saga: '^skola vi iiu hora cm maten?" det 
dock ej hjelper, do maste hora det; maten — var 
aildeies fortraffiie, och hvad vi dagen eflerat er- 
foro , otiuligt billig : ingen af oss hade upplefvat 
nagot dyiikt; vi uppskrefvo ocksa vaidens och var- 
dinnans nainii och lofvade att berOmma dem; jag 
viil gora mitt dertill och namna, att mannen ar en 
Ostenikaie, Thomas Radicsevitch och bor vid hor- 
net af Svarta hafvet. 

Efter maltiden blefvo vara saker ompackade 
pa stora vagnar. som voro belt och ballet af trad; 
de skulle nu ga till Donau och behofde, da de 
drogos af oxar, hela eftermiddagen, natten och pa- 
fOljande dagcn for att uppna Czerna-Voda. Vi der- 
emot skulle Ofver natten stadna qvar i Kiistendje, 
och skulle, cm vi pa morgoristunden gafvo oss pS 
vSg, intraffa pa samraa tid soin vara saker. 

Wallachiska bonder, i farskinnspelsar och med 
svarta filthattar. hvilkas ofantliga bratten bokstafli- 
gen hangde sasom en paraply Ofver rygg och skul- 



LT) 



eg 



-(T) 




iii|iiii|iiii mii|iiii mii|iiii mii|iiii III 

9 10 11 12 










468 

dror foljde rned vagnen. Man forsakrade oss. afl 
andetj^denna trakt va,- alldeles fredligt, och atl 
' pa var steppresa ej skulle trafFa andra an Wal- 

lacliiska nomader. 

En tjock, vat dim„,a valtade 3ter frSn hafvet 
" oh-er he a trakten; de lastade vagnarna, hvilka 

'fran oss; hSr var kalU sasom n.idt „ie pa lu-rveL 

-ar !l''^r' '":''""^' "'" '^^^^^ ^f^'f^^ luftvexlin- 
.-, o n den s.sta vintems forfa.liga stor.a,- on', 

n n kunde kOra pS detsamma fran Kustendje ml 

Wa'-- Hon bo..ttade f«r oss om s Ovan. 

J Hen jagade herdarne .ned sina hjordar ' l.ort 

f;"; ,:'''" ^'^^g«"-- Gencn hela B„l- 

sta satt later hon dem f "^ ' '"' '^'^ ^"' 

"f. dn.,. "= ™™ "^'' de iiro n^ 

: h d S T : '"'"'"■ '"" ^-" --^ till fioden, 

en *' ■ ' '^^'" '''J^'' i"«tinkten sa.er hen- 



J 



I^^ff 



469 

Emot aftonen \ar vadret vackert", jag vandra- 
de med Ainsworth langs med hafsbradden for att 
samla stenar och conchylier; vi gingo forbi den do- 
da storken ; tatt vid denna lag ett annat dOdt djur, 
hvilket jag val hado sett forra gangen, men icke 
vidare fastat nagon iippmarksamhel vid, och dock 
var det kanhanda interessantare an storken ; det var 
en stor pudel, sSkerligen utkastad fran nagotskepp 
och har drifven i land; det kunde cm dessa tva 
skrifvas en sjo- och en luftroman ; af dessa sed- 
iiare hafva vi annu ingen, men de komma troligen 
med ballongerna. 

Pa hemvagen besokte vi en at' dessa usla Tar- 
tarhyddor, hvilkas rortak ga ned till jorden; egent- 
ligen kropo vi ned i stugan, hvilken tog sig all- 
deles ut sasom en stor skorsten; vaggarne glanste 
at' sot; alU ofver oss ^forlorade sig i rok. En 
obeslojad Tartarflicka stod vid elden och stektc 
kott pa en kapp; vacker var hon just icke, dra- 
gen voro for grofva, Ogonen forljusblSa, men hen- 
nes ligur och hallning tog sig bra ut; en malare 
kunde bar hafva tagit motiv till en egendomlig bild 
med dubbel belysning, elden inne i hyddan och 
af aftonsolen , hvilken stralade blodrod in genoin 
den laga dorren. 

Vi gingo ut, och manen svafvade rund och stor 
Ofver hafvet; i vardshuset rykte en bal punsch pa 



470 




HI' 



bordet; en glad, treflig afton tillbragte vi hiirinne; 
Tysk uppassning, Tyskt sprak och beqvamlighet 
lato OSS tro, att vi med ens voro fran Orienten 
forflyttade midt in i Tyskland. 

Langs vaggarne under fonstren strackte sig 
breda divanor med sofmattor; p5 dessa var varl 
nattlager! jag kunde icke sofva; branniiigen Ijod 
sasom thordijn ; jag sag genom fonstren det vid- 
strackta hafvet, bestraladt af den klara. rundamanen. 
Tidigt nasta morgon var afresan beslamd. 
Bonder kommo med lilliga , • Wallacbiska hastar, 
hviika dansado utanfor var dorr; tva sleto siglosa. 
sprungo ofver stengardslet och slogo bakut; dot 
var ett skri och ett gniiggande ! Jag gick emellertid 
nu ned till hafvet, fiir att saga det farval ; det opp- 
na, salfa hafvet, hvilket jag alskar, skulle jag nu 
icke aterse fcirr an vid Danrnarks kuster. 

Andteiigen var taget ordnadt; var vard i sin 
Osterrikiska uniform red framfor och vi andrafOlj- 
de i rask fart genom staden ut pli den uppna, 
oandliga steppen; till venster, hela var dagsresa. 
strackte sig sjon Kurasii, hvilken anses vara lem- 
ningar af den kanal, genom hvilken Trajanns sain- 
manband Donau med Svarta hafvet; den kun- 1. 
de latt siittas i stand igen , dock annu mindre kost- 
samt skulle det blifva alt pa denna jemna strac- 
ta aniagga en jernbana; den enda svarighet. soni 



1|i»t 



cm 



2 3 4 



10 11 12 13 



471 



kuude mota for utforandet af ett sadant pro- 
ject, vore den, sopi mojligen gjordes fran Tur- 
kiska sidan ; det skall hafva varit besvarligt nog for 
Donau-angfartjgs-commiteen att erhalla tillatelse 
att har uppratta vardshus och kontor, sa aft deras 
resande kunna taga denna kortare vag genom lan- 
det. Tillalelsen, eade man mig, lydde for det O- 
sterikiska Donau-angfartygs-sallskapets familj och 
vanner. 

Vi passerade nagra forskansningar fran det si- 
f,ta Ryska kriget; de voro belt och liallet under- 
miiierade af vilda hundar, hvilka i dessa halor fiin- 
no svalka om sommaren, nar solen branner pa 
den skugglosa steppen, och skygd och \arma om 
vjntern, nar sno och storm hvina ijfver deras huf- 
vuden. 

SlutUgen kommo vi till en by, deri hvarjo hus 
sagut sasom en godselsiig pa ettstenror; till hoger 
hojde sig ett par grastenskolonner af ett odelagdt 
kloster. 

Vi redo forbi, och blott den grona, odsliga 
steppen strJickte sig framfor oss pa alia sidor. Tre 
Turkar i brokiga dragter med turban och (laddran- 
de kaftan kommo till hast i yild flygt likasom emot 
oss, det var alldeles en tafia sadan , som Horace 
Vernet gifver oss; "Allah ekber!" var deras helsning- 




lllllllllllll llll|llll llll|llll llll|llll III 
9 10 11 12 



«• 



I 



■m 



— S'T-^^jS^ 



472 

Midt pa den tysta steppen lag en odelagd Turkisk 
kyrkogard med livita , sonderslagna grafstenar; endast 
pa nagra enstaka var turbanen annu synlig; icke en cy- 
press, icke en buske ofverskuggade de doda;denb), 
hvilken hade legat bar, var utplanad fraii Jordan. 

Pa hvarje enformig flack vacker sjelfva det 
obetydh'gaste, framtradande foremal var uppmark- 
samhet; en stor orn satt i graset och leranadeicke 
sin i)lats, forr an vi voro blott femtio steg ifran 
honom. Vi sago boskapshjordar, hvilka logo sig p^ 
afstand ut sasom en hel uppstalld krigshar. De 
Wallachiska herdarne likna alldeles vildar; de biira 
langafarskinnspelsar, pa hvilka ullen ar vand ufat, 
och ofantliga hattar eller eo trang hufva af ludet 
skinn; ett langt stridt, svart har hangde ofver de- 
ras skuldror; alia buro de en tung yxa. So- 
len brande starkare an jag nagonsin har kannt 
det; varmen ofver viildigade oss, vi nastan for- 
smaktade af t5rst; de fiesta bredde sina nasdukar 
ofver nagra smd vattenpussar, dor det iiviniladc 
af kryp, och insogo nu vattnet; jag kunde ej 
forma mig att vata lapparne, och midt i denna var- 
me , midt i den brannande solhettan stodo de Wal- 
lachiska herdarne i sina tunga skinnpalsar och stod- 
de sig mot sina yxor, de stackars nomadcrna! jag 
horde deras Sanger; melodien klingar iinnii f6i' 
mitt ora, jag skall satta text till den. 

"Du grona pil med de hangande grenar!" 
"Der Kosacken lutar sig mot fansen i Czarens land. 



r 



11 



cm 



2 3 4 



10 11 12 13 



473 

der solen blixtrar pa Osterrikes sabel och pa Mo- 
hameds minaret, der tva floder skilja tie kejsares 
land, stod min faders hangande koja mellan saf- 
ven, och der viixte de grona pilainal — jag Yak- 
tade hjorden, jag dref den in pa Bessaiabiejis step- 
per, ensam och allena! Men natten har stjernor, 
hjertat har tankar! - Du grona pil med de han- 
gande grenar!" 

"Jag vaktade hjorden pa steppen, da varsolen 
brot fram, men skyarne segrade; regnet strommade 
ned, regnet blef sno i luften, och stormen smidde 
ispilar, som fore mig i ansigtet, ispilar, hvilka 
trangde genom farens tjocka uU; hjorden blef skygg, 
den flydde for stormen, vi sprungo, vi flogo ge- 
nom dag, genom natt, dit stormen ville; blotl de 
deda hade ro! — du grona pil med de hangande 
grenar I" 

"Hvar ar skygd , hvar ar la pa den vidstrack- 
ta steppen V stormen dref oss astad, hjord och 
herde; vi kunde ej vanda \art ansigte mot stor- 
mens mun, derifran ispilarne flogo! framfor oss 
var hafvet under den branta klinten! hvilken flygt, 
hvilken fasa! en yrande sno, en flyktande hjord! — 
men der voro hyddor pa stranden, der voro kraft- 
fulla man, hela hjorden blef raddad, och jagdter- 
sag de tvenne floderna, hvilka atskilja tre Kejsares 
land! du grona pil med de hangande grenar!" 

"Solen branner het i Turkens land! jag sofver 




10 11 12 



1 



li'i'i' 



474 

I halan, den de vilda hundarna hafva uppgraft; jag 
ser frammande man och qvinnor hasta mig fOrbi 
som om de jagades, sasom blefve jag jagad i sno- 
stormeo! Tanka de viil, hvad jag den gangen tijnk- 
te, och hvad jag nu tanker lutad mot min yxa liar 
i den heta solen! Nej, de hafva ingen, som liknar 
henne, jag vet, och du vet — du grona pil med 
de hiingande grenar!" 

De arma nomaderna! vi jaga forbi dem; en 
liten for tillfallet upprestKan inbjod oss, kaffe ko- 
kades, de medforda ratterna fortardes; vi voro 
sjelfva bade gaster och vardl ingen bodde hSr! 
dorrar och fonster igenlastes ater da vi hade hvi- 
lat, och sa gick det med fornyad fart framat i 
samma rigtning som forut; trakten blef mera o- 
jemn, och som ett grasgrcint haf vid horizonten 
visade sig nu det grasrika Wallachiet. 

De backar, hvilka vi passerade, voro bevaxta 
med iaga loftrad, bok och bjork; alit hadeenDansk 
charakter, sa mild och leende; nu voro vi i Czer- 
na-Woda, som ar ett prakt-exempiar af eii for- 
fallen stad. Det ena huset syntes i denna slags 
malande skonhet vilja ofvertraffa det andra; pS e" 
bestod taket blott af tre eller fyra lakteii, pa hvil- 
ka hangdo en karfve sjovass. Ett annat bus der- 
emot bestod endast och allenast af tak, hvilket llg 
alldeles ned Ofver jorden. Ett stort hvimmel af 



i 



cm 



10 11 12 13 



475 

barn stortade fram ur hvarje dorr eller rattare hal, 
de fiesta sma och alldeles nakna; en hade viil en 
farskinnskalott pa hufvudet, men det var ocksa he- 
la grannlaten; en gosse hade sin faders stora kaf- 
tan om sig, men kaftanen sfod Op pen, och man 
sag, att han icke hade annat an den pa sig. 

Donau hade stigit hogt upp ofver angen ; 
vattnet plaskade under hastarnes fotter. Den Oster- 
riska flaggan svajade pa angfartyget Argo , hvilket 
vinkade oss sasom ett hem. Harinne var en sal 
med speglar, bOcker, kartor och elastiska divaner, 
bordet stod betackt med rykande ratter, ' frukter 
och vin, allt var godt och beqvamt ombord. 







- ^'am^^^'W ' 



^-^^ 



llllllllllllllllllllllllllllllllllllllllll 

9 10 11 12 



n 



^^ 



[\j- 



co- 



tn- 




ID- 



o 



I ' m 



M 



CO 



mm 



> ♦ 



en 



(T, 



-J 



!l 




cm 



2 3 4 5 6 7 



9 10 11 12 13 



^^^^^5u 



OOIMAU-RESA. 




iiii|iiii iiii|iiii iiii|iiii iiii|iiii iiii|iiii II 

7 8 9 10 11 12 




9 10 11 12 13 



Pianots Fiirstar . 



mina vanner 



OSTERMKAREN THAIiBERC} 



och 



Ungraren I^iszx 



forrdrnfjn- oc/i lillegrwr jriij ilrll, 

"Donau-T/iema med Kusl-vnrialioner:' 



'.ig?rgt--^'^p?r-'i 



2 3 4 



.-"cWfe;.;: - ;4-C- 



nil iiii|iiii iiii|iiii iiii|iiii iiii|iiii II 

7 8 9 10 11 12 



n 










2 3 4 5 6 7 



9 10 11 12 13 



■ne 



I. 

Fran Czerna-Woda till RusHuek*) 

Klockan var tro p5 eftemiiddagen , d5 var Bo- 
naiiresa begynte. Besattningen onibord var Itali- 

*) Hvar fjortonde dag kan man med Osterriluska an«- 
farlyg ga fran Constanlinopei dfver det Svarta liaf- 
vet uppat Donau till w.en; har g.fvas tvenne sar- 
sliilda liigenhcler: den ena ar Iran Svarta halvet 
genom Uonaus mynning tillGalatz, der man haller 
S)U dagar karantan och derpa seglar langs med den 
Wallachiska kusten, hviiken ar alideies flack och 
blott har la stiider, till Ursova, hvarest en ny n.en 
kort karantan vaniar. Den andra lurcn, hviiken jag 
valde, ar langt interessantare; man gar da icke upp 
till Donaus mynning, ulan sattes i land vid Kustend- 
je, denlran man landvagen har en dagsresa till Do- 
nau vid sladen Czerna-Woda. Harigenom lorkortas 
Ire dagar af llodseglatsen, hviiken fran mynnin«en 
anda till Czerna-Woda blott erbjuder fisynen at sum- 
Piga fait med sal och vass; dernastharman den l<ir- 
rfelen, alt farlyget hallor sig pa venslra sidan mot 
strommen, der kusien iir mora omvexlande, och 
hvarest man landsliger i en mangd af de storre 
Bulgariska sladerna. och kan gora vandringar i den 
Serviska skogsnaliiren. I Orsova gores da pa en 
g3ng hela karanlanen, hviiken racker i 10 dagar; 
elter denna fortsattes resan till Pesth och dcrifrSn 
till Wren. 



fi 



-*^-«?i-^ 



II llll|llll llll|llll llll|llll II 
9 10 11 12 



482 





wm' 



ensk; kapiteii var Marco Dobroslavitch, en Dalma- 
tier, en humoristisk, fortrafTlig gammal karl, livilken 
snart blef oss alia ,kar; ban bannade matrosorna 
ocb var dock innerligt alskad af dem; de sago rik- 
tigt nojda lit, nar ban dref pa dem, ty ban hade 
alltid till bands ett godt infall, sorn godtgjorde bans 
bestrafTning. Under de flera natter och dagar vi 
voro ombord hiir anda upp till militar-gransen, 
var ingen niera verksam oc!i vid ' sa godt humor 
som var gamle kapiten. Midt under natten, nardet 
kunde seglas, Ijod bans kommando-stamma; alltid 
samma glada lynne, alltid i beredskap nied ett slag 
pa orat och ett godt infall, ocb vid niiddagsbordet 
var han en jovialisk , skamtsam vard. Han var sa- 
kert perlan for alia de Donaii-kapitener, medhvil- 
ka vi kommo i bcroring; bestandigt aftogo ^e ' 
alskvardbet, bestandigt kande man, alt de voro 
mindre boflige; naturligtvis blef man bland fram- 
mande folkslag mera fortrolig med hvarandra; alt 
som man kommer Pesth och Wien narmare, blif- 
ver sallskapet sa storf, att den ena icke bryr sig 
orn den andra. Hos fader Marco voro vi ju sa 
godt som i en pension. 

Hela var eftermiddags-seglats fran Czerna-Wo- 
da gick mellan ofversvammade oar, pa hvilka fop- 
pen af ett piltrad och gafveln af en rorhydda stack 
upp ur vattnet. Pa intet stalle sago vi annu Do- 
nau i hela sin bredd. Vi tillbragte en glad afton 
i del) val upplysta, vackra kajutan. Champagncii 



cm 



2 3 4 



# 



10 11 12 13 



-183 

skuinrnade! RagbvOdssmaken i den iikta Tokajern 
paminde mig oin ragens land, det fjciraii belagna 
Danmark. Natten blef emellerlid icke sadan sorti 
aftonen; v§rt blod niasfe (lyta pa Bulgariets kiist 1 
I dessa sunipiga trakter alstrar sommarhcttaii 
icke blott febrar, iitan millioiier af giftiga rnygg, 
hvilka pa det forfarligaste plaga kustens bebyggare 
ocb besattningen pa flodskeppen. Otabga skaior 
af mygg hade under de sednaste nattenia latt lif 
och likasora valtrade in till oss genom de oppna 
luckorna; ingen hade annu''vantat deras tillvaio; de 
stortade ofver oss och stungo oss s;i, att biodet 
tillrade i droppar ofver ansigtet och handerna. 

Tidigt, (orr an solen gick upp, voro vi alia 
pa diick, en hvar med blodande, uppsvalldt aiisig- 
sigte. Vi hade vid midnatten passerat den Turki- 
ska fastningen Silistria, och fatt flera Turkar sasom 
dackspassagerare ombord; dp lago insvepta i stora 
rnattor och sofvo raellan kolsackarne. 

Nu var det dag I Donaus oar slodo under vat- 
ten ; de sago ut sasom simmande skogar ? hvilka 
voro i begrepp att dyka ned. Hela den Walla- 
chiska sidan erbOjd asynen af en oandlig grOn 
slatt, hvars enda afvexling var ett (orfallet vakt- 
hus, uppfordt af lera och halm, eller en afiang 
hvitmenad karantansbyggnad' med rodt tak; bar 
var ingen tradgard, blott ott enda trad, byegnadeii 
lag ensam , lik verldsomseglarens skepp pa ett obe- 
faret spegelblankt liaf. Midtemot liojde sig Bulgariets 



i|, 






m4 



484 

kust med gras och buskar; den feta jordmSnen 
tyckfes vara serdeles fmktbar. Langa strSckor 15g9 
alldeles ode; tiij^ende nienniskor vandra fian Euro- 
pa till Amerika; hum mycket battre kunde de ej 
bar finna ett bem, en fruktbar akor bar vid Eu- 
ropas storsta flod, landvagen till Orienten. 

Pa Buigariska sidan helsade oss den forsta sta- 
den, det var Tuturcan; framfor bvarje bus var ea 
lilen tradgaid; pa stranden sprungo halfnakna gos- 
sar och ropade: "urolah!"'; Har tydde allt Snnu p3 
fred och ingen fara; oroligheterna inne i landet ha- 
de annu icke natt dessa kuster. Emellertid hOrde 
vl af de Turkar, dein vi sista r.atten hadel'attom- 
bord vid Silistria, att flera flyktingar der hade salt 
Ofver Donau, for att fly till Bucharest. Pa andra 
sidan bergen rasade uppror och dod. 

Ofvanfiir Tuturcan passerade vi en hogst pit- 
toresk halvag; frodiga hackar hangde utofver fran 
de hoga stranderna; en skara vackra, svarta M- 
star drefvos har ned till floden och skulle foras Of- 
ver; eti af dem utmiirkte sig sa val genom sina 
iifliga rorelser som genom sin kolsvarta fiirg och 
linga, fladdrande man; den sprang uppe pa hran- 
terna, sa att jorden yrade omkring dess vilda 
hofvar. 

"Du vilda hast! skall du kanhanda bSra den 
anga Wallnchiska furstebruden , klappas af henues 

*.) Lyclilij; resii. 




cm 



2 3 




10 11 12 13 



■B 



B 



4S5 

fina hand, och dina glansande, svarta sidor smye- 
kas med brokiga tacken! Dansar du nu vid asynen 
af ditt nya fadernesland pa andra sidan lloden'? 
eller skall du i Wallachiet blifva starafader for en 
glagt, hundrade ganger sa stor som den flock,, 
hvilken nu ornringar dig, ditt namn prala ofverst 
pd stamregistret och gossarnas rop giilla dig, du 
rackra, eldiga djur! urolah! uroiah! 

Den nasta ort vi uppnadde pa Bulgariska si- 
dan, Havai, lag sasom deti vackraste bakgrund till 
en iiten Turkisk novcll ; vilda rosor blommade hSr 
i det vanna solljusot; hiickar, trad och hus grup- 
perade sig sa egondomligt vackcrt omkring den hvi- 
ta minaretea; en novellfurfattare kunde fJ lust till 
att har forlagga scenen for sin dikt, och sadanl 
kan ocksa intriifTa, ty Havai erbjuder just stofl" till 
en novell, och dot en historisk. Don afdode sul- 
tan Mohamed, fader till Abdul Meschid, ejorde en 
gang en resa pa Donau; det blef ett forfarligt eva- 
der och fartyget var nara att sjunka; vid Havai steg 
de troendes beherrskare i land, hvarje rosenhack 
svangde sin doftande offerskal for honom, sultaneii 
blef har ofver en natt; oni ban sof godt och drOm- 
de behagligt, vet jag icke, men denna nalt ar nu 
for innevanarne har en vacker, forsvunnen drOni. 

Icke langt harifian sago vi de forsta vatten- 
qvarnarna; de ligga pa fastgjorda flodfartyg, hvilka. 
nSr vintern kommer, uppdragas p3 land; famil- 
jen sitter da inne i den tysta qvarnen, trutnman. 



486 



i 




hores, fran flojten Ijuder ett stycke, men sS eii- 
formigt sasom om det vore lart af syrsan. Fa- 
miljeii ledsnar vid landtlifvet, langtar effcer varen, 
da qvarnen ater kan gunga pa den brusandc strom- 
men, hjulen dana, lifvet lora sig och de sjelfva fa 
sta i sin stugdorr ocli fiska, niedan angfartyget 
far forbi. 

^ Solen brande varnit; vart talHak gaf skugga, 
men luftdn var sa upphettad som i en bakugn. 
och denna hetta filltog; intet vederqvickte kropp 
eller sjal! Rundt omkring alltid sanima gronska, 
en oandelig idyll; vi seglade alltid sasom cmellan 
sparristoppar och persilja. Varmen blef alltmer 
tryckando, vi kande oss sasom i on badstuga, om- 
gifna af heta angor, men det kom intet. svaltstort- 
bad, det var icke en sky p5 himlen! nej , till en 
dylik varme har alldrig min phantasi hujtisig mitt 
kalla fadernesland. 

Andtligen sago vi en stad pa Wallachiska si- 
dan; det var Giurgevo*}, hvars fastningsverk aro 
odelagda af Ryssarne; en del af stadsboerna hade 
samlat sig pa efveriefvorna af vallarna; det var 
ett rop och ett fragande om helsotiilstandet i 
Consfantinopel,«) om orohgheterna inne i landet. 

*) Harifriin ar liIoU sfix limniors resa (ill Walliicliiels 

iuilv!iflst,id [iiiRJiaresl. 

**) For dgonblici.et var da i„<ren post der, mnn' i 

Alexandria och Kairo rasade den; jaa liorde L-e- 

nom ett breC under de sisla dagarna jag var i Pc-- 



m^ 



10 11 12 13 



H^H 



Solen glck just ned; stadeus kyiktorn, hvilket iiy- 
ligen blifvit tackt med skinande bleckplatar, strala- 
de som om det vaiit af silfvt'r; det g^joidn liii- 
tigt ondt i ogoiien. En somniarlik kolorit lag of- 
ver hela den grOna, flacka angen; sjofoglarna flOgo 
upp iir vassen. Pa Bulgariska sidan hujde sig gula 
klippor; vi styrde in under dessa och medan \i 
annu beskadade det skinande tornet i Giur^'evo 
voro vi under bus och tradgardar, hvilka bildade fOr- 
stadcn till deu betydb'ga Bu'gariska staden Kust- 
zuk. En mangd minareter, den ena tatt inlill den 
andra, tillkannagaf, att det maste vara en akta trb- 
ende stad. Hela quaien och skeppsbron var upp- 
fylld af menniskor, bland hvilka det var en fijr- 
underlig rcireise; vi foro niira framfor landnings- 
slallet, da tvenne personer, begge i frankisk dragt. 
men med mossor, under ett otarkt skn stortade i 
vattnet, en pa hvardera sidan om den smaia bryggan: 
de simmade begge mot land, den ena hjelptes upp, 
men den andra drefvo de tillbaka, ja de kastade 
stenar cfter honom; ban vando sig mot vart skepp 
och tillropade oss pa h'ansyska: "hjelp! de morda 
mig:" — ett par af vara matroser sprungo i en 
bat och fingo upp honom; vart fartyg styrde ut 
fran land; hela bosattningen , alia passagerarne skoc- 
kade sig tii! relingen. Begynte har mahanda re- 
sans obehagligheter i ett upproriskt land ! luini stod 



ra, alt del pa de tvoniie olvannainiide stalleii.t dii^- 
ligen dog ilera hundrade mennislior. 



'^ 




u 



4S8 

del till i RustzukV HarpS f6ljde ett par angsliga ' 
oroliga Ogonblick. ""Nagra signaler gafvos och be- 
svarades! soldafer visade sig pa bron, en bSt rod- 
de ut till OSS med stadens lilla pascha, Hephys *), 
NSgra af bans ofiicerare ledsagade honom ombord. 
Saltet, pa hvilket detia skedde, sag hogst ori- 
ginellt ut; en hOli honom vid hvar handled, en 
vid hvar armboge och en i hvar skuldra: sSlunda 
skredo de fram till kapitenens kajiita , i hvilken de 
biefvo servorade med syltsaker och likorer. Se- « 
dan besag han de Stskilliga^ kajiitorna, ledsagad p3 ' 
samma satt, som da han kom, blott att tvenne un- 
ga Turkar buro brinnande ijus framfor honom. 

Hvad tumiiltet angick, sa inskrankte det sig 
helt och hiillet till ett privat; de tvenne strjdandir 
personerna xoro karantans-directoren, en Turk, 
och lakaren , en Fransman ; dossa stodo hvarandra i 
m^nga hanseenden i vagen , och da dctta pa skepps- 
bron 3fer infrafiTade, skutrado de hvarandra utiflo- 
den och Turkarne togo Tiirkens parti. 

Doktorn blef emellertid ombord omkladd ocb 
iemnade under Paschans beskydd vart fartyg, hvil- 
ket nu lade intill bryggan, fran hvilken soldaterna 
hade drifvit folkmangden. Kol togs in bar; del 
var en mOrk afton, blott en lykta brann i skep- V 
pets tackling. Allt var slilla i Rustzuk, en enda 

*) [ Ruslzuk aro ej inindre an tie paschar, den fiir- 
namslo ar Mersa Said, den deniast 4r Sfoharaeil 
och den Iredje Hophys 



i 



cm 



2 3 4 



10 11 12 13 



wBsa^ 



489 

gSiig tj5t en herrelOs hund , , Muezzinen utropade tim- 
marna fran minareten , en lykta rorde sig genom 
de m5rka, folktomma gatorna. 

VSra sangar ofverspandes mod griJna flor, pS 
det att vi matte befrias fran de giftiga myggsvar- 
marna. Mitt salJsknp satte sig emellertid att spe- 
ia kort, men jag kan icke ett enda spel; Donaukortet 
var mitt kort. Jag studerada det, den oforganglicra 
landvagen till Orienten , hvilken ar efter ar blifver 
alltmera besOkt och engang pS sina starka strOmmar 
skall biira skalder, som veta att lyfta ur gruset de 
skatter af poesi, hvilka bar ligga dolda i hvarj* 
•ten ocb hvarje biiske. 



11. 



f^i seglat 

Movgonen ar sa vacker; hvilken vidstrSckt grd» 
rlatt! hvilken doft af ho! aro vi i Danniark? Se 
hvilken fargrik blomsterduk, se grasbevaxta bejder, 
hjcltegrafvar sasom pa Soland; rnenniskohander haf- 
Ta format dessa! allt ar sd idylliskt, sa sommar- 
likt Danskt — och dock aro vi icke i Danmark. 
DengrOnaslatt, hvarest boet doftar, ar Wallachisk, 
hjeltegrafvarne till hfiger sta i Bulgariet. NSra intill 



UT) 



= 



O-i 



-(J) 




lllllll llll|llll llll|llll llll|llll II 

9 10 11 12 





490 




stranden ligger en hydda; den bestar blott af en siil- 

matta lagd ofver tvenne palar; herdefamiljen sitter 

utanfore; den stora hunden skaller pa vart fartyg. 

Har aro nya ansigten ombord; Rustzuk har i 

natt sandt oss manga gaster. H\ilken brokig folk- 

- -vandring! Turken bojer kna och bailer sin mor- 

■gonbon, bans panna vidror skeppsdiicket; nSra 

derintill sitter en jude, i mormors kjol mad pur- 

purfargad turban; bans gula tofTlor sta framfor lio- 

nom, ban bailer en parasolett ofver sig, oaktadt 

solen icke skiner pa bonom; ban tager en liten 

handspegel, ser sig deri, smaler och rycker sa 

med en liten t5ng de graa baren ur sitt skagg. 

Vi flyga forbi Biilgariska stader; hvad heter 
denna? det ar Verdun! Nar jag bOr naktergaleii 
sjunga mellan vildt blomstrande syrener, vil! jag 
minnas dess syster pa detta stalle! iter en stad, 
det ar Sistowa; bogt ofver denna prala murarne af 
ett kastell; Turkar med ISnga pipor stracka sig pa 
husets trabalkonger och se lika likgiltigt pa angfar- 
tygots flygt som pa roken fran sina pipor. Nu en 
stad 'till boger, en Wallachisk stad med usia jord- 
byddor och en lang dodstyst karantSns-byggnad , 
dot ar Simnitsa! vi uppteckna ditt namn ocb glOni- 
ma dig dock I 

Hvad lyser der framme? bvilka bvita strander 
pa Bulgariska sidan ! allt merocb mer trada defram! 



i 



iV 



cm 



2 3 



i 



5 6 7 



9 10 11 12 13 



HiH 



491 

dot ar alldeles Danskt! det ar Moens kiitklippor , 

'le hafva rest niig till motes! jag igenkanner ju alia 

formerna, jag kanner det sommargrona hogt uppe 

pa de hvita bergshojderna:— dock det ar blott bu- 

skar; Moen bar skogar, Moen har under sig det kla- 

ra. det biagrona hafvet och icke dessa Donaus brun- 

gula boljor. Det ligger en stad deruppe, det ar 

Nicopoli, Trajani stad, Bajazeths trofe. Vi gljda 

tatt under de hvita klinterna; skepparen pekar'upp 

pa en rad af djupa inhiiggningar i klippan, de tyc- 

kas vara stora skottlial i fastningsrauren! Det ar 

forntidsgrafvar! Hvilka voro de hjeltar och furstar . 

hvilkas stoft har hvilar, medan den gula floden o- 

fOrandradt valtrar sina boljor mot klippgrunden! 

ingen vet det. Nu bygger svalan sitt bo i hjeltens 

grafkammare. 

Mellan de hvita klipporna och den grona Wal- 
lachiska slatten star hogt ofver floden, hvars boljor 
svalla sasom pa en insjo , en vacker regnbSge. 
Huru glodande, huru praktig! mangen regnbago har 
hvalft sig har, sedd af Paschar och Bojarer, rnen 
de mSste do och ingen malare eller skald sag den ! 
— Du herrliga, luftiga bild pa den morka skyn ! 
ack om jag vore malare! 

Ar det sommarskyar hogt vid horizonten af 
Bulgareriandet? Salunda sag jag ofta i Danmark 
skyarna ofver de grona fallen! ar det berg tned 



LT) 



1 

i 


= 



C\l 



(J) 



-r~ 



-ID 



-LT) 



-ro 



-oj 






llll|llll llll|llll llll|llll 
2 3 4 



lllllllll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll II 
5 6 7 8 9 10 11 12 



u 



-^•' ■^%: ! g » »g *# 




492 

8n6? SSlundase vi Alperna Mn Bayerns hiifvutlstad! 
Det ar Balkanbergen! den nedgaende solen bestril- 
lar de hvita snStopparna. — Herrliga bergland, din" 
storhet stammer sjalen tillandakt! — Naraintill mig 
knafaller Tuiken; ban bojer sitt ,ansigte rpot jor- 
den och mumlar' sin aftonbon; solen ar nedgangen! 
det ar frid i nafuren, frid i mitt hjerta! aftoneB 
Sr s& Jjus, vi seglal natten ar klar — yi seglal 




III. 

Orolig fart. 

Det var midt om natten; vi blefvo alia pIMs- 
ligen vackta deraf, att skeppet stod stilla, ochstar- 
ka genomtraiigade stammor Ijodo Ofveross, kapile- 
nens kandes genast igen. Var lanipa var utbrun- 
nen; det var aildnlcs mOrkt i kajutan, vi horde 
iSrsiag derutanfOr Jet kom nagon ombord, det skratn- 
tade ofvcr vart hufvud likasom en sabel; hvad ar dot? 
fragade vi hvarandra inbordes. Vi voro hiir alldra- 
minst tio mil fran den stracka, der npproiet raea- 
de d4 vi Iptnnade Constantinopel; skulle det nii 
hafva utbredt sig hit till kusten? 



cm 



9 10 11 12 13 



W^BS^ 



4 



# 



493 



Folk kom nedfor trappan, vapen slamrade 
i trappoma, irigea talade. Den forste, vi sago, 
var kapitenen ir.ed en lanterna i handen; han at- 
foljdes af en bevSpnad Tartar med luden farskinns- 
kappa Ofver skuldroina och en hog mossa; for of- 
rigt var han till hiilften cifversmord med dy och haret 
var genornvfitt. Han gick frani till Philippovicb, 
och ett sanital begynte pa Turkiska; man forstod 
det till halfteii genom Tartarens gesticulation; 
han berattade om ofvervald, stiid och dod; flera 
gSnger fick han tag i pistolerna eller skakade han 
sabeln: ogonen ruUade i hans hufvud. 

FOrst da han med kapitenen lemnade oss, 
Cngo vi reda pa hela historien. Tartaren var ett 
af de postbud, hvilket forde bref och depescher 
fran Widdin och Constantinopel ; han visste, alt hans 
kamrater blifvit uppsnappade och hollos fangna i 
Nissa och Sophia, och han hade derfore med sitt 
sallskap sokt undga dessa stallen; delta hade icke 
,lyckats honom, hans ledsagaie voro dodskjutna, 
sjelf hade han kommit undan till denna trakt vid 
Donau, der han visste, att det Osterrikiska ang- 
fartyget om natten skuUe passera; bar hade han 
suttit i vassen och vantat. Da vi-kommo, ropade 
han OSS an och ville med oss ga till Serviska ku- 
sten, till Radejevacz, for att derifrSn fOrsOka pa en 
ny Tig en lyckligaro resa. 



*l 



L 



iiii|iiii iiii|iiii iiiiiiiii 

2 3 



,»m^^'^ 



llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll II 
4 5 6 7 8 9 10 11 12 



494 




if/l 



m^i^ 



Vi stodo alia upp med solen ; Oreava hade 
vi passerat, flacka kuster strackte sig pa begge si- 
dor af Donau. Pa dacket var ohyggligt, Turkarne 
hade utbredt smutsiga matter; mina Frankiska karo- 
rater talade om djurutvandringar, passagerarne pa 
andra platsen bekraftade detta och kapifenen nic- 
kade, man visste Icke hvart man skulle toras ga. 
I fOren var ett skoljande och rensande med blod- 
iglar ; vi hade nemligen i Nicopoli fatt fyra Franska 
igelhandlare ombord , dessa hemta sina lefvande 
varor' i Bulgariet, millioner iglar gora hvarje ar ut- 
vandringar till Frankrike. De maste tvattas^ och 
skotas, och derfore, sasoni sagdt ar, var bar eft 
rensande och skoljande. De arma djuren kommo 
derpS i pasar, hvilka upphangdes pa snOren, fOr 
att vatfnet skulle ofversk5lja dem; en och annaii 
af dem spatserade pa dacket eller pa relingen; en 
skeppsgosse gick med blodande fotter, en igel ha- 
de bitit sig fast vid dem. 

Vi seglade forbi Bulgarerstaden Zibru, iSngst 
bort vid horizonten lago Balkans stolta, snobetackta 
berg; en stor skara storkar spatserade p5 den gro- 
na angen , der kyrkogarden utan inhagnad ISg med 
sina hvita grafstenar. Ett par fisknat voro utspan- 
da, det var ett helt vackert landskap; men detvar 
ingen ro i vart fartyg, Donaus boijor svallade sa- 
som en insjos, slieppet krangde upp och ned, den 



1: 



• 



cm 



2 3 4 



9 10 11 12 13 



R^^^^B 



sjosjuka kammarjungfrun salt alldeles blek, lutade 
sig mot kapiteneiis kajuta och hviskade: "det ar 
rysligt! det ar alldeles som pa hafvet!" men det 
var icke som pa hafvet, har var blott litet oro. 

Ratt ansenlig, med en buskbevSxt hojd och 
grOna doftande tradgardar ut -mot floden, reste sig 
staden Lom-Palanka; Turkar — riktiga guldgub- 
bar, after det Turkiska ordspraket: "att tala ar'silf- 
ver, att tiga ar guld!'' sutto ororliga som dockor 
och rOkte sina pipor; de vredo ej en gang hufvu- 
det for att se efter oss. 

Vinden susade i skeppets tagverk, boljorna 
lyftade sig allt hogre och hogre, sasom hade de 
dansat i en storm; en dylik boljdans hade Jag al- 
drig tankt mig pa en flod. Kammarjungfrun var 
forfarligt sj()sjuk; Pater Marco sjong och forsakra- 
de jungfrun, att det var vader att halla barn- 
dopi, ja, han hissade ocksa ettsegel, som han kal- 
lade una Phanlasia, da det efter hans mening 
mera sag ut sasom nagot, hvilket ej gjorde egent- 
I'gt gagn. 

Widdin , Bulgarians starkaste fastning, lag fram- 
fore OSS med sina fern och tjugu minareter; kano- 
nerna tittade ut genom skottgluggarne; ett hvim- 
mel af menniskor stod pa landstigningssfallet; Tur- 
karne lago pa trabalkonger och drucko sitt kaffe; 
soldaterna marscherade upp, pS det att ingen fran 



! 




^' '' ^^fl 



ii 



\^ 



m 



iilii'i* 



496 

v3rt skepp skulle komma in i staden och medfSrs 
pestsmiftan fran det alltid misslankla Constantino- 
pel; det var ett lif och en rorelse i denna brokigt 
kladda folkvandring. Andtligen lade vi intill den 
laga bryggan och en landgang iordningstalldes, Tall 
intill Mg ett litet hus; i detta var en trangsel af 
eld och rOkelse; hvar och en af oss, som viile oin- 
kring i staden , maste forst in i detta hus for att 
genomrokas, sa att peststofTet i kropp och kiiider 
blefve fOrjagadt. Det var nagot besvarligt att ba- 
lancera pa de losa biiiderna fdn skeppet; de god- 
modige Turkarne fogo oss derfore' vid handen och 
hjelpte oss ned, och slappte oss sedan hastigt, och 
sa blefvo vi rokta, for att ej smitta dem. Philip- 
povich, hvilken de redan vissto i Widdin var om- 
bord och skulle pa audiens bos paschan, blef all- 
deles icke rokt, ty det skulle endast fororsaka drojs- 
mSI; en vackert sadlad hast vantade honom, pi 
hvilken ban uppsteg och jagade genom gatorna till 
Hussein Paschas palats for att tala cm fCirhSll- 
ningsreglor angSende posterna, hvilka voro tillfan- 
gatagna, saint orn brefvens och depeschernas vidare 
afsandning. Hussein ar pascha af tre hastsvansar 
och bekant genom sin energi i striden mot Janit- 
scharerne 1828, hvilken slutades sa, att hela detta 
parti blef omintetgjordt. 1828 stod ban langc 
mot Diebitsch vid Schumla, men var 1833 mindre 
'ycklig mot Ibrahim Pascha i Syrien, hvarefterhau 
fick paschalikatet Widdin. - 



m\m 



cm 



2 3 4 



10 11 12 13 



mm 



HB 



497 

Vi stego i land och blofvo rcikta; alia varor 
deremot, sjelfva ullsSckarne slappo undan derifran; 
nu vandrade vi omkring i den af regnvadret forfarligt 
nedblotta staden; de narmaste gatorna yoro ett hell 
moras; pa nagra sfallen sago vi en skildtvakt, som 
hade stallt sig pa en ur gytfjan uppskjnlande sten: 
jag sagor stallt sig, men det var i en egen stiill- 
ning; egentligen satt han pS sina hasor, bans nakna 
knan stucko fram genom en springa i benkladerna- 
han stodde sig till halften pagevaret; det var hogst 
komiskt att se. - l Widdin besokte vi alia for 
sista gang i Turkiet, elt slags handtverksfolk, 
hvars fard.ghet kulminerar i delta land; det ar bar- 
berarne, hvilka bar aro mycket markvardiga ; de 
nastan tvala in ens hela ansigte tillika med hufvu- 
det; men de hade en behandighet, en latthet; man 
tror, att det ar en fjader, som glider ofver hela 
ansigtet, och da ar det den skarpa knifven Tre 
ganger a rad barberas och parfymeras hela 
ansigtet; dertill kommer, att man icke nu, som for 
nagra ar sedan, behofver frukta for, att de skola 
raka bufyudharet af oss; nu vetade, attFrankerna 
vilja beballa det; sjelfva begynna de att lata sit! 
eget vaxa. 

Om aftonen sande Hussein Pascha oss en hel 
bundt af de farskaste Tyska tidningarne. Hussein 
hSllerHllge meineZeitung" *), och nu fingo vi veta, 

») Hiir sa val som i Athen och Constanlin.opel funno 
vi deya blad. Mina reskamrater bade sell det i 



" •saj^SMiife' 



10 11 12 



49S 



hum (let stod till inne 1 det land, som vi hade 
forbirest; en viss Mladen och en prest Lesskoweza 
stodo i spetsen for rorelserna. Det var en verklig 
sjalaspis att fa tidningar; den basta rait hade Hus- 
sein vetat att sanda oss. 

Vi begagnade var beqvamlighet; skeppet l^g 
sa stilla och roligt; det hade blifvit alldeles lugnt; 
hur angenamt skulle vi ej sofva i natt. 

Ater ore! vi vacktes af ett sken sasom om allt 
hadestatt i Ijusan ISga; det danade sasom omfast- 
ningen hade afskjutit sina 280 kanoner. Det var 
ett Bulgariskt askvader; den gamle Zeus elierThor, 
hvilken af dem som annu regerar ijfver skyarna, 
rullade astad ofver oss. Den ena kedjan af thor 
donsbrak slutade sig till den andra. Det bullrade 
boljor for orat sasom Donau-floden valtrade dem 
for ogat; hvarje ogonblick visade sig trakten i det 
klaraste dagsljus. Vi voro alia vakna pa dackct, 
blott Turkarne sofvo lugnt, insvepta i sina yile- 
pelsar och med ansigfet betackt. 

Vi hade lemnat Widdin och lago ut for den lilla 
orten Florentin ; usla jordhyddor reste sig tatt vid 
stranden; ruiner af ett Turkiskt badhus stracktesig 



Jerusalem ocli Habylon. Det ar i sannini; en li<l- 
nins.', som blifvit '''Alliremein." (Den utgifvcs i Augs- 
burg al' den'bekante CoiiaO 



cm 



2 3 4 



^^^ffl 



9 10 11 12 13 



499 

ut i Donau; som bar framvisade de forsta klipporna*); 
VI sago saminetsgrtina angar med grupper af horn- 
boskap och vilda hiistar. Ja, detta bur Icke ses om 
dagen, nej, vid det forsvinnande dagsljuset, det ar 
en taOa malad pa Ijusglansen! Den hvita minare- 
ten, de smarta poplarna, de flyende hastarna, den 
svallande floden — ordet formar ej gifva skildrin- 
gen den fiygt, som uppbfvade verkligbeten. 



IV. 

Serviens Dryadcr. 

En liten flod, som faller i Donau, utgOr gran- 
sen mellan Bulgariet och Servien; hela detta land 
tyckesvaraen ofantlig ekskog! Ja, bar ar Dryader- 
nes stora forum med herrbga minnen ocb ett folks 
djupa Sanger. Det grona tradet ar heligt for fol- 
ket; den, som nedbugger ett sadant, saga de, ta- 
ger eft lif. Det grona tradet tyckes vara af langt 
storre betydelse for mannen an qvinnan ar ffir 

*) Pa ett af dessa berg lag till 1839 en Romersli ruin; 
nu ar den sii godt som forsvnnnen; p-schan har 
latit anvanda stenarne till nya byggnader. 



; 



ill 



-^a-»-^*ii«&^fefe. 



-il' 



iiii|iiii iiii|iiii iiiiliiii 

2 3 



llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll II 
4 5 6 7 8 9 10 11 12 



X 



IBS 



500 

honom; hon star i sitt eget hus odmjuk och tje- 
nande; hon uppasssr sin man och gasterna; hon 
star med korslagda armar nederst vid bordet och 
vSntar, for att vara tillreds och uppfylla deras onsk- 
ningar. Sa ar dot i bondens hydda, sa ar det i 
furstens sloft. 

Som ett charakteristiskt kSnnetecken pa folket 
och culturen \isa sig har straxt pa gransen atskil- 
liga vakthus, som ligga hvarandra sa niira, attsol- 
daterna kunna ropa ofver till hvarandra. 

Pa Wallachiets flacka grasfiilt, med sina mot 
Donau murade vallar, I'ag en usel lerbydda utan 
fOnster; den hade rortak och en skorsten af ror, 
men hog och rymlig som om den varit ett lifet 
torn pa taket; karlar i langa skinnrockar utgjorde 
gruppen har. Pa Bulgariska sidan, der naturen 
hade ungefSr samma charakter som i Wallactiiet, 
lag ett svart steiihus, likt vara potateskallrar. En 
tjock Turk i troja, med halining sasom en mops, 
hvilken skall- s(a pa bakbenen, var griinssoldat. I 
Servien deremot voro bergen bekransade af skogar; 
hvarje trad var vardigt att inne»luta en dryad. 
Vakthiiset var ett vanligt hvitt hus med rfldf tak; 
allt log sa lifligt och gront derintill; soldaten visa- 
de sig till halften krigare till halften herde. 

"Farval Bulgarerland !" ropade vi och gledo 
fram under Serviens skogar. 



f ' ^^* 

' Den forsta stad har, huru liten den an var 
nyltade oss med sina r6da tak, sitt vanliga yttre', 
m.dt in i Tyskland. Nio storkar gjorde sin pro- 
menad i det grOna; Afrikas sol-andar hade kan- 
handa har nyss ridit sommar i sfaden p5 dem; 
har var 20 graders varme. 

SSsom det ar lof i dessa skogar, ar det San- 
ger pa detta folks lappar, och sasom de frodiga grO- 
na grenarna paminna Dansken om hans grona oar, 
sa paminna dessa, Sanger faonom om hans folkvisor 
Nar Serviern sjunger om Stojan , hvilken ej kunde 
vinna Ivans stolta syster, sa tro vi oss hora en 
af vara kampavisor. Vi fanka pa Herr Peder , som 
skar runor; den Serviska Stojan skref fyra kar- 
ieksbref, kastade det ena ilagorna och sade: "du 
skall icke brintfa, men Ivans systers, hennes fornuft 
skall brinna!" det andra kastade han i vattnet: "du 
skal! icke bortskolja brefvet, men bortskolj hennes 
fornuft!" det tredje gaf han till vinden: "fOr ej detta 
pa dina vingar, men fiyg bort med hennes fornuft!" 
det fjerde lade han om natten under sitt hufvud 
och han sade: "ej du skall hvila har, utan Ivans 
syster!" och JS det blef natt, klappade det pS hans 
derr, och hon stod der utanfor och ropade: "slapp 
mig in for himlens skull! flammorna fOrtara mig , 
vattnet rycker mig med sig! fijrbarma dig, lasupp! 

21 



)l 



E 




10 11 12 



ST 



'WP' 






502 

stormeu fur inig bort!" och ban oppnade dcirren 
for Ivans stolta syster. Ocb Serviern alskar sina ' 
trad sasom Schvveitzaren sina berg, sSsom Dansken 
alskar hafvet. Under tradets kronor samlas arligen 
nied furst Milosch stiidernas ombiid ; tradeii hvalfva 
sig till domsal I under tradet dansa brudgum och 
brudJ tradet star i striden som en kampe och stri- 
der mot Serviens fiender; de doftande grona triiden 
hvalfva sig ofver de lekande barnen; de grona dof- 
tande traden arc den gamles grafinonument. Detta 
skogtand ar den gronskande grenen pa det Osma- 
uiska tradet; men grenen hanger blott rned en latt 
sammanfogning fast vid det nastan fortorkade tr£i- 
det; grenen liar slagit sin rot ocb vili vaxa sjelfl; 
som ett af Europas basta kunghga tritd far det ISf 
att sta! Delia sjongo S-rviens dryadcr , da vi seg- 
lade forbi, och da vi hvibide pa grasmattan under 
skyddet af deras doftande fladdrande bar. 

OfvanfOr Radeciwecz bogynner med ett priik- , 
tigt slsogsparti on Ostrawa, hvilken iir tolf Italien- 
ska mil lang. Pa Wallachiska sidan hojde sig bar 
de forsta stora tradpartier, som vi annu hade sett, 
]'a der visade sig odiade vingardar; del varsom om 
Serviens skogsrikedom och kultur bade kastat en 
glans icke hlolt ofver Donau-on utan afven ofver den 
Wallachiska kusten. Foglarne sjcingo slsom jag 
l)lo(t bar bort dem sjunga i de Danska bokskogarna. 




cm 



10 11 12 13 



503 

Vi soglade pa en sraal arm af Donau; detvar, sS- 
soin hade vi rest genom en herrlig skog; solljuset 
svafvade rnellan de grona grenarna och dallrade pa den 
strida strommen. En ung Servisk flicka, med rO- 
da -l)and pd den hvita korttrojan och glansande 
,bIommor pa sin r5da halt, stod med sin vatten- 
kruka vid strommen; dot var en lefvande vignett 
till den Serviska visan: "Den unga flickan gick att 
hamta vatten; hon bojde sig ned, och sade stilla 
de orden till sig sjelf: stackars barn, ack hvad du ar 
skein! med en krans sag dii dock langt battre ut, 
tordcs alska herden, den unga herden, hvilken gar 
framfor jorden, sasom mSnen framfor stjernor- 
nas har." 

Hos ett krigiskt folk , der qvinr.an ej ar ama- 
zon, men belt och hallet qvinna, m3ste hon tiga 
och odmjuka sig; de Serviska qvinnornas under- 
ordnade stiSUning tillater dem ej, att uttala hjertats 
djiipaste stamma; den gppenbarar sig dock charak- 
toristiskt i alia deras karlekssanger. 

"Da vi i gar voro i herberget, spisade vi en 
praktig aftonmaitid, och vi sago en flicka, sa ung 
och skon; perltulpaner bar hon i haret. Jag gaf 
henne min raska hast, och hon sade till den: sag 
mig, du brunte, ar din herre gift ? och hasten sva- 
rade med gnaggande: nej, vackra flicka, han ar ej 
gift, men till hosten tanker han pa att fora dig 




10 11 12 




504 




1- 



mww 



till sitt hem! och flickan sade glad till brunte: i fall 
jag visste, att det vore sanning, ville jag straxt la- 
ta smaita inina spannen oeh med dem besla din 
grimma; jag ville lata smaita mitt halssmycke for 
att dermed forgylla ditt rena silfver!" 

Det ar furst Milosch , som under de sista aren 
•latit samla en rik skatt af dessa landets manga Sanger. 
om den enskildes lefnad, om hela folkets hjeltebrag- 
der. I Serviei-ns bus, der ofta fleia akta par lef- 
va tillsammans , men under ett af dem sjelfva valdt 
Ofverhufvud , som bar hand om egendomen och 
husets angeliigenheter, Ijuder om aftonen lidig mu- 
sik af violin och siiekpipa; i hvarje bus finnes na- 
gon , som kan spela ooh med instrumentet accom- 
pagnera deras hjeltesanger; salunda lara barnen lii- 
storien , salunda styrkes Jen iildre i sin karlek till 
fosterjorden. De minnas sina kormngsliga tider, 
Belgrads grundlaggare Stephan Diissan, CorbelitM 
och Johannes Hunyades. 

Aftonen var sa stilla och mild; Donau.floden 
bjper ju har i bredd med Arno ; stjernorna glimma 
och Servians skogar stodo hiigt i ,den genomskin- 
liga luften. Natten var sa klar, att vi oafbrutet 
kunde segla framat; ett slort stycke var redan pas- 
seradt, da jag nasta morgon kom upp pS dacket; 
vi passerade just da pa Serviska sidan den Tur- 
kiska fastningen Felisland; taket pS det stora tor- 



W\m 



cm 



2 3 4 



10 11 12 13 



■■ 



■1^9^^ 



• 50o 

net \ar alklelcs nedfallet, Det var en onildig fiist- 
niiig att pase; en del af besattningen satt i gluggarnc 
\Ki muren, rokade tobak och stirrade efter nss. 
Ivlockan atta voro vi vid Gladowa. Passases'aro ofh 
gods blefvo oinskeppade i en stor, vackert nialad 
bat med dack. Har borjade den sa kallade 'Jern- 
porten," -hvilkon af de fltsta resebeskrifvare orii- 
talas sasom ett parti af Donau , som nastan ej kari 
befaras. Har aro starka fall , har aro maktiga livirf- 
lar, hvilka hafva uppslukat batar och sonderslagit 
skepp; rundt om den fradgande strommen stracka 
svarta klippor sina afbrutna fingrar upp i luften: 
menbesegia "Jernporten" kan man dock; jag finner 
seglatsen mellan Orsowa och Drencowa langt uu-i 
vild och farllg. 

Var raske kapiten stallde sig fciriit i baton . 
hvilken med en ketting af jernkedjor drogs upp mot 
strommen af mera an ett halft himdrade Servier, som 
pa stranden gingo och halade. Vid kusten lag en 
mangd ilodfartyg; de dragande Servierna maste sa- 
som stengetter springa fran skepp till skepp, hala 
och hala, derpa springa i sina tnnna batar och med 
trossen om lifvet ro sig och oss framat. , 

Vi hollo tatt intill den Serviska kustisn ; midf 
uti strommen voro nagra fall; vattnet fosrsade emot 
batens forstaf; pa nagra stallen hojde sig knstens 
laga men lodrata klippor; i dessa voro fastgjorda, 





10 11 12 



m 



m% 



506 ' 

likasom ett slags ledstiinger, tag, vid hvilka Servierna 
i de sma batarna hollo sig fast och salunda arbe- 
tade mot strommen; de sprungo da ater i land oeh 
var lilla bat gick sasom ettangfartyg mot den starka 
floden. Farligt sag det alldeles icke ut, men iia- 
got eget var det. Gamla trad hangde ut fran ber- 
gen; naktergalen sjong, och var stora flagga med 
den klnfna ornen fladdrade for viiiden. Litet of- 
vanfcir den lilla staden begynner den farligaste delen 
af seglatsen genom "Jernporten"; alia passagerarne 
stego i land, och blott tva matroser och kapitenen 
§tadnade qvar ombord. . Det var icke fruktati, som 
jagade oss dertill, utan det var den grona skogen, 
som inbjod oss; bar var friskt, doftande och vackert. 
Serviska granssoldater, hvilka foljt med fran Gla- 
dowa, passade pa, att vi icke skulle komma i nagon 
slags beroring med landets innevanare. 

Ensamt det att betrada land efter att i ilera 
dagar - det korta besoket i Widdin undantaget — 
blott hafva vandrat upp och ned pa skeppsdScket, 
var en vederqvickelse, och dubbelt stor bar, midt 
i en doftande skog i)a en grasmatta, hvilken pra- 
lade med blommor; vi plockade oss alia en bukett. 
Bakom. traden hojde sig h6ga, buskbevaxta klippor; 
guldregn skiftade brokigt i det grona. Vi kommo 
under ett stort trad, och man sade oss, att bar 
hade den forre Paschan af Orsowa dagligen intagit 




cm 



507 

sin friikost, och da icke sallan, just pSi dessa 
grenar, latit upphanga nagra christna. Icke langt 
harifran stod ett kors, hvilket var det forsta pa 
oppna faltet, som jag sett sedan jag lemnade 
Italien; det helsade mig sasom ett kart heligt tec- 
ken utanfor halfmanens land. Det giona, dessa 
blomster och foglarnes sang, o det var en hogtids- 
dag i natuten! \i vandrade mellan Serviens drya- 
der. Var vakt hade nofe att gOra med att halla 
sallskapet samladt; en -ville hafva en gren med guld- 
regn, en annan ville plocka blommor, en trcdje 
dricka af kallvattnet, och \i tordes ej skilja oss 
fran h\arandia ; vi skulle halla steg med baten, 
hvilken har kom nagot langsammare fram, krangde 
litet, och jag blef stiindom till och med ofverspolad 
at den bolja, hvilken den skar igenom. Herdar och 
qvinnor, hvilka vi antradade, flydde och betraktade 
OSS pa tillborligt afstand. 

Vi kommo forbi en svafvelkalla; en elandig 
stig foide till den, men kanhanda inom ej manga 
5r ligger har ett praktigt badstalle och badgaster van- 
dra under dessa lofrlka trad. Var raske kapten satt 
vid rodret; baten vaggade sasom ett span ofver 
branning och hvirfvel , och den gamle nickade till 
oss, nar vattnet. stankte i vadret. Vinden susade 
i traden och dryaderna sjongo om en likasa rask 



508 



mi 



A, 



Jkeppare pi e„ annu farligare flod, poIiWkens. 
Wryaderna sjongo om landets furste, Milosch, den 
dkta Serviern. Trad star ju vid trad i detta land, 
sasorn , Amerikas skogsstriickor; drvaden fortaljer 

fordryadenomhvadsomrorersig'ideinuesiut- 
na dalarna och i det morka Inimlot. Det later 
sasom ea saga i var tid, att upp till Ungerns slat- 
ter (att v„l den svallande Donau, lefver ett kri- 
8.SU och dock patriarkaliskt folk, hvars furste sa- 
som gosse vaktade si„ faders hjordar, hvars fur- 
, s"som yngling gjorde handelsresor genom lan- 
, ^^ '•"" s^«rte Georg brot Turkarnes kedjor, 

kampade han med folket for dess frihet; ban var 
den modigaste krigaren, den iyckligaste segraren. 
JJen svarte qeorg .drog sasom «yktln£> bort med 
de sl3g«e; den unge luigaren gick med^ina l.jel- 
tar <J,upare in i de morka fjellen. Klipphalan 'var 
da Mdoschs konungaborg, der vantade furstinnan 
honom, der stekte hon sjelf det lamm, hvMiket 
skulle sattas for honon. och for vannen.a. Han 
kom, men som Hykting, och dristig sasom den 
W.tvande drottens hustru, sasom Imodren till hjeltens 
harn uppeholl hon honom i (lykten och fragade, om 
de sJuille omkomma, om faderneslandet skullefalla, 
«c'' bjod honom vanda om, - och han vando on. 
' segern, Europas furstar hafva erkant Miloseli 



509 

»asom furste*); de Turkiska soldaterna och pa- 
scharna i Serviens fastningar aro blott en skugga 
af makt, en skugga deri , Serviens barn soka 
krafter. I Miloschs konniigaborg ar det fursti.i- 
nau och dottrarna, hvilka uppassa fiusten och ga- 
sterna; dot gSr i furstens borg till sasom i bon- 
dens hydda, och sackpipan och blanka vapen aro 
de forsta och vigtigaste foremal vi der mota. 



Paschan i Qrsowa. 

FrarafOr oss lag det Turkiska Orsowas fast- 
JJing, satet for en pascha. Den fariigaste delen af 
''Jernporten" var passerad; vi narmade oss det for- 
sta malet for vSr seglats, karantanen. Vi stego 
ater i bSten; fiukostbordet var dukadt, en afskeds- 
skal tomdes for halfmanen och dess beslojade qvinnor. 

Den Wallachiska kiisten hojde sig sasom den 
Serviska i skogbevaxta fjell; till hoger pa en irarn- 



*J Den forsta Jiini 1839 blei' Miiosch tvuiigen all r«- 
signera ; den aldste soisen Milan lick rcgerin-rcn 
till den 8 Juli 1839; mi lierrskar den yiijre soiii'i 
Michael Wiioscii, 




10 11 12 



n 



[\j- 



co- 



1 




tn- 



M 




610 

springande landtunga ligger det nya Orsowa med rOd- 
malade hus , hvita minareter och grOnskande trSd- 
gardar; den storsta byggnadeti, sade man oss, var 
Paschans seralj; bakom de val tillslutna fonstren 
betraktade de vackra qvinnorna var brokiga bat, 
fastade pa oss kanhanda kikaren - de hafva tio- 
ligen en sadan — sago hvilka framlingar som kom- 
mo och nu snart skulle i karantan inspairas sasom 
de, men ensamt, utan karlekens lycka. De sagaoss 
under fastningen, hvilken pa Serviska sidan stiger 
upp ur Donau; de sago sin akta lierre Paschan af 
Orsova med soldater vandra utanfor murarna ned 
mot var bat, hvilken nu lag stiila. 

Paschan, en kraftfull man omkring tjugufyia 
ar, med bla niilitarfrack, stora guld-epauletter och 
raossa, helsade p5 oss och samtalade lange med 
Phihppovich. 

Fastningen, som sag forfallen ut, helsade oss 
med fern kanonskott, da vi passerade forbi; vi sago 
nu den Osterrikiska staden gamla Orsowa, Dch llac- 
ken Xupaneck, der karantanen hailes; vimaste all- 
deles furbl Orsowa, sa stark ar strOmmen; fcrst 
langt upp kunde en Ofverfart goras mojlig ; den va- 
rade blott fa minuter. 

Landningsstallet var omhagnadt med plank; 
(let brakade under mSngden af askadare , hvilka 
hvilade derpa for att U se oss fiirpestade fiamlingan 



cm 



9 10 11 12 13 



9\\m 



511 

Stora vagnar, fOrspanda med oxar, emottogo 
vara saker och satte sig i rorelse; sallskapet foljde 
langsamt efter,' omgifvet af soldafer och karantans- 
betjenter ; en hvar af dem hade en lang hvit kapp for 
att hSIla OSS tre steg frSn hfvet; annu en gSng kastade 
\i var blick ned gt strOmmen, som hade buiit oss. 
Fiistningen ISg i skuggan, men i Nya Orsowa skeno 
i det klaraste solljiis minareter, tak och trad. En 
bat roddes tvarsofver strommen emot paschans se- 
ralj; det var paschan, som for ofver for att besoka 
sina fruntimmer; vi vandrade till vart atitangdafan- 
gelse, han till blomstrande terrasser, kyssar och 
omfamningar — menniskans lott ar olika \ verlden; 
det ar moralen af denna historia. 



Karantilnen. 

Att ligga i karantan, det ar att ofva sig i po- 
lyp-yrket! Egentligen ligga vi alia i denna verlden 
i karantan, til] dess vi fa ISf att gora den stora 
himmelsresan. Skalder fodas, sager man, men det 
fodes ocksa bestamdt folk for att iicea i karantan. 



Nil 



,.»^j0sag!i^^!^' 



Nil Nil Nil Nil Nil Nil 



2 



3 



4 



Nil Nil Nil Nil Nil Nil nil nil Nil Nil Nil Nil 



5 



7 



9 10 11 12 



512 



i 




II 



Jag har kant resande, som ligga till framemot 
middagen, och hafva d^ suckat och piistat for att 
komma i kladerna, och ar det da eftermiddag, sa 
skrifva de bref, eller anteckna hvad de upplefvatden 
timmaii af dagen forut, da de lort sig i gallerierna. 
De behofva da ar for att se, hvad andra se battrc 
pS en mSnad; men det kallas att vara solid, att 
icke fjeska, att gOra sig fortrolig med o. s. v.: 
jag kallar dessa menniskor karantans-menniskor. 
Piickler Muskau berattar cm sig sjelf i karantanen 
pa Malta, att han bad att fa blifva der en dag 
langre fOr att blitva fardig med sitt arbete. Jag 
liav en alldeles motsatt natur; p& resor tumlar jag 
om frSn morgon til! afton ; jag skall se aiit; man kan 
ju icke gora annat an packa hela stader, folk- 
seder, berg och fradgardar i tankan ; alltid taga, all- 
tid gOmma, det Sr icke tid till att sjunga en en- 
da sang; ja, jag ar icke en gang stamd dertill; men 
det kommer nog, tror jag! Inom mig svallar och 
gliider det, och nSr jag s3 ar i den goda stadea 
Kopenhamn och fir andeliga och lokaniliga kalla 
omslag, sk skjuta blommorna fram, om ocksa behand- 
lingen icke ar den Onskvardaste, men hvem fragar 
migderom; till slut tror jag sjelf, att jag miiir ganska 
>'al deraf, af sjelfva slambaden i den dodfodda 
"Tidskrifteu". 

^3rt iniag i karantanen var ett amne for en raS- 



cm 




513 

lare; lundtomkiig skogsbekransade berg och fratn- 
for OSS en flack, grOa slatt, dor ban kuiuiat anbrin- 
S« fOrstde stora med ressaker fyllda vagnarna, dragna 
af hvita oxar, hvilka drifvas af Wallachiska bonder 
1 hvita koftor ocb koiossala hattar, sen hangde ned 
Ofver skuldrorna, och sedan det brokiga foljet af Tur- 
kar, Greker och Franker; Pater Adam i sin svarta 
dragt, med en halt som en stor skold,var icke den 
minst pittoreska figuren. Soldater foljde med som 
konvoj. Intradet var det lustigaste; vi sAgo kano- 
ner, nakua murar, stora hanglSs, nycklar som rass- 
iade, karantansbetjenter, som vordnadsfullt dro-o 
sig at sidan for att ej komma i beroring med oss; 
landsvagen, den sa kallade promenaden, emel- 
l3.i de hoga murarna, var sa gemen, att den der- 
igenom fick nyhotens pragel; val stodo har elt 
par vosenhackar, men rosorna sjelfva ISgo nu i fca- 
rantan i den grona knoppen; hvarje blad pSmin- 
de OSS om den grona karantansflaggan. Jag vill icke 
klaga ofver lokalen , men biott beskrifva den: 
jag vill icko klandra kosten, oaktadt surkal och 
Donauvatten, om man an oeksa, som hiir, fSr fullt 
upp af fett flask dertiU, icko smaka mig. 

Hela byggnaden ar ett slags lada i en lada; den 
innersta forestaller ett slags fyrkantig tradgard, hvars 
kiirna ar ett litet lusthus af omalade lakten, 
hvilka de grOna rankorna icke hafva ; riktigt mod 



-0Sim^»: 



cm 



|llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll II 
4 5 6 7 8 9 10 11 12 



5l4 



< 

C 



att slingra sig omkring, fyra hus, i hvilka hvarje fon- 
ster ar dubbelt tillgallradt, omgifva delta paradis, 
hvilket mdo blott far se men ej vidrOra. Utom 
husen ar ater en stor mur; hvarje liten kamniare 
innanfore bar saledes en liten gard. Muren bar 
Ster en mur omkring sig, och raellanrummet ir^ 
promenaden ; det ar mera trefligt att lasa derom 
an att profva det i verkh'gheten. Engelsmannen 
Ainsworth och jag flyttade tillsammansi tvenne smi 
rum; ett bord, en stoi och en bank utgjorde amoble- 
mentet far hvar och en af oss, for ofrigt belt ny- 
bgen hvitmenade vaggar; solen lyste sa valsignadt 
pa vaggarna, att man nastan blef blind af denna 
herrlighet. Till Guardian fingo \i en gammal karl 
Johan, som bade varit med i slaget vid Leipzig och 
der fatt en blessyr, och en blessyr maste ban fa, 
nar han kom i ett slag; ban sof hvarje natt i fOr- 
stugan pa v§rt matbord. 

Den forsta dagen i karantarien g3r fortrsmigt, 
man hvilar sig efter resan, den andra, den tredje 
och fjerde dagen skrifver man bref, den femteoch 
sjette ar man van dervid och laser i en god bok, 
cm man bar en sadan, men den sjunde dagen gk 
man uv vanan igen och finner, att val den sjun- 
de dagen, men icke hela sju dagar, bOra vara 
hvilodag. Jag borjade da att finna det fortvilladt, 
oaktadt vi dagligen fingo visit af svalorna, hvilka 



cm 




5 6 7 



9 10 11 12 13 



ol5 

byggde 1)0 i v§r fOrstuga och flOgo omkringi rum- 
met under det de berattade Chronique scandaleu- 
se fran den goda staden Orsowa. I vSr gSrd stodo 
tva doftande lindar; jag slingrade sa ofta mina ar- 
mar omkring dem, att jag till slut satt pa en gren 
och s3 kom jag upp pS en hcigre. DerifrSn kun- 
de jag ofver muien se ett helt stycke berg med 
skog och akerfalt ochmidt emellan begge en liten 
hydda, och der sag rgtt paradisiskt ut, ty der var 
man fri. Jag knnde frSn min grona balkong se ned 
i en stracka af grangardarna ; Philippovich hade 
planterat en Turkisk hastsvans framfor sin dorr- 
messingsknappen derpa glimmade i solen, de lan- 
ga, hvita och roda hastharen fiaddrade omkring 
don brokiga stangen. VSra igelhandlare tvattade och 
skoljde de svarta iglarna, hvilka de hade i pasar 
och sackar. Bulgariska qvinnor lago i en krets pS 
sina tacken, omringade af barn; de berattade visst 
sagor , ty barnen jublade och svalorna flogo utan- 
for och qvittrade foraktligt. 

Den forsta dagen af var karantan hade vi 
musik, och vacker musik; tva unga Wallachiska 
konstnarer, en flojtist och en, som spelade glas- 
harmonlka, gafvo en concert i sina sma fangelseha- 
lor; det Ijod ofver hela tradgarden; i alia fonstren 
tittade de medfangne ut, och till slut applauderade 
de, ty det var konstmassigt skont; flcijtspelaren 



■■^:: ■"*?:;. 



5iG 



1^^ 



aodades kiinsla och smak, tonerna vederqvickte oss. 
En afton spelade han emedlertid nog likasa lustigt, 
"glad dig at lifvet," men det klingade harinne nk-- 
soin ironi; han kunde gerna spela det, ty han 
skulie ut niista dag, da vi annu hade sju dagar att 
halla ut har, 

Men det kunde ju gOras vandringar rundtomkring 
byggnaden emellaa de hoga hvita muraina; man kunde 
titta genom staketet in till hvarje liten gaid, lasap5 
den lilla s varta taflan , h varpa var skrifvet med krita dag 
och timnia, da de frammande vovo inlogerade, dag och 
timma, dS de skulie ut och hur manga de voro hiirin- 
ne; det var en lasning for phantasien ochfOrhjer- 
tat; hvem ar den frammande'? hvarifran ar han? 
hvart gSr han? eller fir det kanhanda on dame? 
har var jii tillfalle att laga notis om hvarandra; men 
man tordes icke pa denna promenad helt och hallet 
afverlemna sig at phantasien ^och hjertat, man ni5- 
3te halla sig till Guardianen och till sin eftertanka, 
sSvida man ej ville storta sig i en ny karantiins- 
tid. Stundom mfltte man sednare anko-nne, och 
man mdste da halla sig upp emot muren, for all 
ej konima i beroring med dessa; man raaste se 
•cfter, att vinden ej fOrde ofver muren en liten fja- 
der, som kunde falla p5 vara skuldror; se till, 
•tt vi ej trampade pa entr^d, som nSgon hade tap- 
pal, ty da forlangdes karantanen. 



m 



I 

^M\ 



cm 



3 4 



5 6 7 



9 10 11 12 13 



^?1HB 



■^■TOWB 



517 
•Jag gick denna tour endast pa det att fOtterna icke 
'naite korn.na ur vanan att ga. Ingen spatserade 
;ar for s.tt „oje; mer u„ angsligt, nasfan betank- 
I'gt var det att har raota ett lass med varor- koin 
man i heroring med detta, sa borjade anyo tju-u- 
fy.a dagars karantan. Har var en varme mellan 
dessa murarochpavar lilla gard, att man blef bka- 
som kokt; jag dr5mde om dagen, att jag var , 
\enedigs blykannar, och om natten, att ja- var 
lifslefvande i helfvetet. Denna gSngen visste jig ge- 
nombref, att Heiberg i sin nya satir *) hade berattat 
om tvenne af mina storre dramatiska .styckens „pp- 
iorande der nere; detta hade alldrig kommit i mi„ 
tanka s3 lange jag var i Guds fria natnr; men h.lr 
som sagdt, i ^etta helfvete dromde jag mig vara' 
hkasom mstan^d i det Heibergska, och der var det 
naturligtvis som han berattado, att man gaf mina 
stycken, och ket var for mig mycket behaghst. ja 
sasom christeri menniska, serdeles behagligt att er- 
fara , hvilket l^an ocksa berattade oss, att de for- 
domde efter att hafva sett mina stycken kunde iag- 
ga s.g med god samvetsro. Sjelf hade jag der med 
m.na arbeten 3stadkommit nagot godt. Jag hfirde 
emedler.id dernere, att n.an utom mina tva styc- 

*3 fiffl^.- iS.iO. En bok, hvilkenja?, ofrigt nnser 
lor Heibergs ulmiirktaste arbete. 



' ^ys^w-P 



518 

Isen pa en afton hade en gSng bestaint att gifva 
till slut: Heibergs fata Morgana; men de fordOmde 
bade protesterat; man kan ocksa gOra ett helfvete 
f6r hett, och det skall vara matta med allt. Djef- 
vulen maste da lata det blifva vid mina tvenne stye- 
ken , men det ar bans foresats, att de skola afiOsas 
af den nyaste , en sadan riktig allerbelfvetes come- 
di, som Heiberg gifver oss harnast, hvarigenom publi- 
cum stalles pa den ratta standpuukten for att 
kunna uppfatta och beundra. Se , salunda kan man 
dromma i karantanen! 

Vi blefvo till slut alia sjuka och lakaren fOr- 
ordnade en medicin, hvilken fdrekom mig fortrafflig 
for Wallachiska hastar, men icke for svaga menni- 
skofy bvilka lida af magkrampor; forst skulle del 
drickas ett stort glas branvin och derpa en stark 
kopp kaffe utan socker och gradde. 

Det mest enformiga lif bar dock sina vigtigare 
tilldragelser; vart hade tre. Den ena var en visit 
af pascban i Orsowa; det nakna lusthuset i trad- 
garden tjenade till conversationssal; sex soldater, 
med bandolerer ofver den blaa trOjan och bajonelt 
pa gevaret, utgjorde tiUika med tolk, lakare och be • 
tjenter foljet. Den andra stora bandelsen var, att 
vi bar flngo en gamitial tvatterska, som skulle Iviitta 
v3rt linne och sedan blifva bos oss till karantSnens 
slut. Vi fingo Guardianens hustru; det gamla akta 



cm 



ii 


ta 


^^^ 


WffM 


■Hill 


■■■■1 


miiiii 


■H 


III 


HI 


IH 


HM 


■■■■■■ 


A 


^pw 


\mW\ 


P^P 


m\m 


m\\\\] 


m\\\\] 


^pM 


P 


W\ 


P 


W 


P 


m\m 


^pi 


L 2 


3 


4 [ 


D ( 


5 


/ i 


i 9 


1 





1 


1 


1 


2 1 


3 



^9S8 



519 

paret sof i ganger, ,,3 matbordet; en sammanrullad 
troja var hufvudgarden och en soWatkappa tacket: 
allt var pa faltfot. Doctorn var deras allt i allom 
' vakan och i drommen; de namnde aldrig hans 
namn utan att de antogo en militarisk hallning Den 
trodje handelsen upptradde med musik och dekia 
.nation: Tvars cifver tradgarden Ijod fr5n eft fon- 
s er hi ett midtomot det forfarligasto ropande och 
sknando af nigra trasiga karlar, hvilka for sju &r 
sedan hade rymt frgn Osterrike ofver till Wallachiet 
och hade lefvat dor, „en af hemsjuka „u vande' 
frmlhgt om fllbaka; de hade sjelfva angifvit si« 
och n.asto nu innan de utlefvererades, gora sin 
karantan. l.d.ga.e an solen gick upp och anda 
till sent pa aftonen converserade de eller spelade 
de pa Bulgariska flojter; men alltid det samma styc- 
ket af tva eller hogst tre toner. Det Ijod sa/om 
nar man blaser i ett] tulipanblad och i detsamma 
trampar en katt pa svansen. 

Andteligen slog vSr frihetstimma , men veder- 
bcirande hade middagssallskap, eller tivad det var 
En he! timma ofver vSr fangelsetid, en hel timma' 
hvilken syntes sasom en dag, maste vi alia med 
undantag af en gynnad, vanta for att kunna'dra^a 
hadan, och det skedde icke med glattighet, s5som 
da vi^kommo; vi voro matta, vi, som hade gladt 
OSS sa raycket §t friheten , voro trotta af ofnin^en 
att lyfta vingarna. Den , som kommer fran °ett 
skepp, har slundom annu en kanning af sjOsjufca; 



ii 






520 

sSlunda hade iifveii vi en kanning af kai-aiitiinoii, 
FOrst langt efterat afspeglade sig i niin tan- 
ka poetiska erinringsbilder, och dessa visade asy- 
non af det lilla fattiga huset jag fran tiadet upp- 
tiickt rnellan aker och skog; de lato inig hoia 
flojttonerna af den iinge konstnaren friin Bucharest; . 
de liito mig ater foinimma sahbathens andaktivSrl I 
fangelse, da Ainsworth satt stilla och laste i sin 
bibel, pater Adam sjong messor med sina Arme- 
nianska gossar, och jag betraktadc det grona vin- ! 
bladet vid mitt fonstergaller, der Guds sol stralade i 
sa varm , sa att min tanka flog ut i naturen , och 
i den ar man alltid vid Guds hjerta. 



Yll. 



W\f} 




Del dr sontlag i dag! 

Det ar sondag i almanachan, sondag i Guds 
natur! skynda ut i bergen till Mehadia, Ungcrns 
skonast beliigna badstalle! hvilken ^brokig fargprakt 
af blommor i det grona, hijga graset! hviiket sol- 
Ijus pa bergens solbekransade sidor! Luften Sr «5 
bla, sS genomskinligl Det ar sondag i dag, och 
derfore ar alll folk, som vi mota, i sS festlig sknid. 



cm 



2 3 4 




6 7 



9 10 11 12 13 



524 

IHickornas uppOatade, svarta, glansande har pralar 
medlefvandeblommor, en gren af guldregn») eller 
en morkrod nejiika. De stora lintygsJirmarna aro 
broderade nied grOnt och rOdt; p5 skortet aro lan- 
ga fransar, roda, blaa och gula. Sjelfva gamla mor- 
mor ar kladd i fransar och har sin blomma pa dot 
hyita hntyget. Ynglingar och gossar ^lafva rosor 
pa hatten; den minste ser ju prSktig „t; bans kor- 
ta skort hanga ofver de niorka benkladerna, en 
gren guldregn ligger omkring den stora hatten, 
bvdken fallor ned ofver ogonen pa bonom; ja 
det ar sondag i dag. 

Hvilken stiUhet bland dessa berg! lifochhelsa 
porla . vattnet frSn dessa katlor! musik brusar fran 
den smyckade stora badsalen. Naktergalen sjunger 
. det klara solljuset mellan de doftande traden, der 
de vdda vuirankorna slingra sig! Du Guds herrliga 
natur, mm basta, min heligaste kyrka, har sager 
mitt hjerta niig: "det iir sOndag i dag!" 

Vi aro ater i Orsowa ; messingskulan pS kvrko- 
tornet skiner i solen, dorren star pS giant;" hur 
cnsamt harinne! Presten star i messkrud och hO- 
jer sin stamma; det ar pater Adam! den bile An- 
tonius bojer kna och svanger rokeisekaret ; den al- 
dre gossen Hicronimus har plats midt i gSngen och 
fOrestaller hela den Armenianska menigheten. 

Utanfore kyrkan, pS torget, der hndarna sta i 
blommor, ii r stor dans af gamla och unga; midt i 
*) En vaxl i Sodra landerna. 



-»':«j^. 



Nil Nil Nil Nil Nil Nil 



Nil Nil Nil Nil Nil Nil nil nil II 



9 10 11 



522 



kretsen stS spelmannen; den ene blaser sackpipa, 
den andr,e gnider pa en violin. Kretsen vander sig 
forst till hoger och sa till venster. Alia aro de i 
sin hogtidsskrud , ined fransar och blommor; del 
3r sondag i dag I 

Nagra sma gossar springa i bara skjortan, men 
en stor karlhatt hafva de pa hufvudet, och pa hat- 
ten en blomma. Honoratiores, herrar och fruar, 
belt och hUlet Wienerkladda, vandra forbi och se 
pa folket. Den roda aftonsolen skino'r pa dethvila 
kyrkotornet, pa den gulbruna Donau och p5 de 
skogbekransade Serviska bergen; ma den skina i 
min sang, nar jag sjunger haroni ! bur skont ocli 
lifligt! bur friskfc och egendoniligt! allt tyder p5 m 
fest, allt tyder derpa: att det ar sondag i dag. 



VIII. 



m^ 



Itesa lungs Donau frdn Orsoiva 
till Drencorva. 

LSngt failigare seglats an den genom "Jern- 
portcn," erbjuder storsta delen af Donau-farten mel- 
ian Orsowa och Drencowa; striirnmen bar bar vil- 
dare kraft, fallen Sro stora och manga, hvirfiaina 
I5ngt niera vidstriickta. Pa denna resa hande dct 



cm 



2 3 4 




10 11 12 13 



523 

for tva 5r sedan, att den bat, livilken forde an^- 
far ygspassagerarne, kantrade och de alia funno sin 
dod , stron.men. Det var, berattade man mig , en 
Sra, regnfull dag; det slormade icke litet, kanite- 
non stod vid rodret, batfen var full af resande • det 
var ingen latt manOver att styra den ernellan'de i 
noden rundt omkring de framskjutande skaren. En 
nock bonder gick pa stranden och drog den genom 
de starka hv.rllarna, medan strommen lyftade flod- 
s ummet (lera ainar i vadret. Kapitenen ropade 
ill bonderna, att de skulle draga langsammare: de 
horde honom e j , storm och strom ofverrostade hans 
s;amma; han upprepade annu en gang kommandot; 
de ,n,ss Orstodo det, drogo annu haftigare, och pa 
Ogonbhcket stotte baton mot ett klippstycke- den 
kantrade och ingen raddning var mojlig. LSngt 
ran stallet der olyckan skedde, fann man nagra af 
liken, bland andra en ung Engelsmans; bans sla- 
tingar hafva upprest ett .nonument tatt vid iloden 
hvarest man fann hans lik , och hvarest haii har 
blifvit begrafven. 

Fran den tid, da olyckan skedde , l§ter Sng- 
fartygs-styrelsen ingen af sina passagerare gora re- 
san har pa bat, utan man rider eller aker En 
fOrtratriig korvag ar under arbete, och redan nara 
sS godt som fardig. Pa Hera stallen har man l^fit 
sprangakhppor, och der grunden var los och sum- 
pig, har man igenfyllt och gjort den fast. Alia res- 



m^^'- 



Nil Nil Nil Nil Nil Nil 



llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll|ll 
5 6 7 8 9 10 11 




524 

sakerna deremot foras , dagen forr an den resandc 
tagar Sstad , pd b§tar, hvilka dragas af hastar »). 

Tidigt om raorgonen den 24 Maj hoU vagnen 
framfcir hotellet, t)ch vi rnllade astad. Det var det 
vackraste sommarviider; rundt omkring stod allt s^ 
gront och frodigt; pa Serviska sidan hojde sig ber- 
gen med buskar och l6ftrad ; pa Osterrikiska si-" 
dan, der vi akte, syntes allt sasom en stor triid- 
g§rd, med alltid omvexlande partier; an voro bergen 
OSS belt nSra, an tradde de tillbaka, for att omsluta 
skogbevaxta dalar. Aldrig forr bar jag self sS man- 
ga fjariiar som pa denna niorgon; de voro alia 
hvita, ocb Ofver tusende trad sa fullsatta med dem, 
att man trodde sig se blommande frukttrad. Har 
kunde sagas med Jean Paul: "Schmetteiiinge sind 



*) Jernangfarlyget Stephan, hvilKet nu gar emcllan 
Wien och Linz, hade, fjortoii dagar innan jag pas- 
serade denna vag, forsokt alt ga med slrommen 
anda ned lill Orsowa, ocb det hade lyckats; der- 
emot hade resan tillbaka varit langsam, oakladl 
maschinernas kraU, och vi I Ishbis nodnades man 
lata spanna Ijorton hiislar lore , da slrom odi 
hvirflar har voro niaktigare an iingkral'len. Ell ny" 
storre angfarlyg ar nu under arbete, och med delta, 
hoppas Donau-koinpaniet, skall man kunna se^la 
upp emot slrommen pa denna den valdsammasls 
del af Europas stoisla och slarkaste flod. 



cm 



2 3 



^1 



9 10 11 12 13 



535 

"iegende Blumen" *). Postiljonen smallde at alia 
s'dor och fjarilarne flogo i luften som snOflingor 
<»m vintern. " 

Har pa denna sfrScka af militargriinsen bo Wal- 
ladnska bonder; vi kommo igenotn eft par af de- 
ras inyckotpittoreskabyar. Lervaggarne framvisade 
stora spnckor; papper var klistradt ofver den Odd 
ning som .skulle tjena sasom fonster; ett slags pi,, 
fastbunden med bastrep vid nagra pfilar, utgjordJ 
■ngangen till en slags gSrd, hvilken vanligtvis hvim- 
lade af svinhjordar och en otrolig mangd^af sa sodt 
som nakna barn; till och rned llickor om nio dler 
t.o ar visade sig har alldeles utan klader; rundt- 
omknng stodo praktiga trad, i synnerhel kastanier 
sa doftande och stora. De fa bonder, hvilka vi' 
motte akande stodo uppratt i sina vagnar och ja- 
gade astad sSsom de gamle Romarne p5 kapplop- 
ningsfaltet. ^' ' 

Trakten fick en mera romantisk charakter, 
hvilken onekligen ofvertriilTar Rhenens i skonhet 
Vid Plavisovicza, der passet Kazan finnes, loner 
Donau emellan lodrSta khppor ; vagen ar Lr 
sprangd genom berget; sasom ett jemnadt tak hSn- 
ga klippmassorna ofver den resandes hufvud Un 
der en lang stracka finner man har den ena stora 
grottan vid sidan af den andra; en af dessa ar sa 



*3 Fjarilar iiro flygande blomaior. 



22 



cm 



10 11 



-^^as^ 



526 




djup, att man behofver, berattade man mig, half- 
annan timma for att genomvandra den, ochdakom- 
mer man ut i en dal pa andra sidan af berget, 
Mest bekant ar bar den sa kallade Veleranis-grot- 
tan; vi gjorde halt utanfor densamma, men nagon 
ingang var ej synlig. Hela berget ar ofvervexf 
med buskar och klyngvexter; upp emellan hiic- 
karna loper en liten stig; den var bjant, och der 
lago manga lOsa steriar , men vi hade ju de grOna 
grenarna att halla oss i, och latt komma vi da de 
fa famnarne upp cifver korvagen till en ingang, be- 
I qvam och stor nog for en fuUvext karl; ettparsteg 
innanfore maste man boja sig litet, men straxt ut- 
■vidgade sig fjcllvaggen till en ratt ansenlig, nien 
dunkel kammare ; fran denna gick man geDom en 
stor oppning, hvars ofversta rand var bevext nied 
buskar och langa nedhangande klyngvexter, bvil- 
ka bildade en blomstrande ram for den blaa luften. 
Taket formade sig i iifrigt sasom om det badevarit 
forstenade skyar; golfvet, pa hvilket vi gingo, var 
ojemnt och fuktigt; har och dor lago stora ned- 
stortade stenar, och har i en vra kol och till half- 
ten utbrunna grenar efter de sista herdar eller 
Ziguenare, hvilka har hafva hSllitsin maltid. Nagra 
vattendroppar folio enformigt plaskande pa roarken. 
Grottan bestar af oandligt manga afdelningar; 
vi gingo till en af de narmaste; jag var i forvSg, 
och stadnade vid det ofverraskande skadespel, som 
erbjod sig. Midt pa golfvet var upptand en stor 



liiti 



if 



cm 



2 3 4 



^Mrf^ff 



10 11 12 13 



527 

eld, en kittel kokade (ifver den; rundt omkring 
lago och stodo hvitkladda man och qyinnor, med 
mulattfargade ansigton och langt , svart har. Smi- 
d<ga som kaftor, sprungo tvenne unga gossar 
emoj mig, utstrackte bodjande sina hander och 
t.lltalade mig pa ett for mig obegripligt sprSk. Det 
var vu hel Ziguenar-familj. De voro alia sd lifliaa 
sarorliga; destomera stucko de afmotdetva gamle 
hvilka sutto vid elden; dessas har hangde stridi 
och yfvigt ned om deras fula ansigten, och deras 
dragter samt den sfallning, i hviiken de lago. sjor- 
de, attjag icke ratt visste, om det var tva man el- 
ler tvS qvinnor. V^rt sallskap gaf en hvar af de 
sma gossarne en smasak; ett af barnen f.ck ett li- 
Pt sdfvermynt af mig, och straxt sprang en aldre 
flicka fram och tog min hand, drog ,mig bort till 
elden, sag mig i handen, neg derpa tre ganger' 
ned tdl jorden och spadde mig, men jag forstod 
ej ett ord deraf; efter den ofversiittning, hviiken 
en ung herre fran Bucharest sedermera gaf mig af 
hvad han hade uppfattat, syntes spadomen hafva 
mer varit beraknad pS en rikEngelsman, an pa en 
Dansk poet. "Ditt silfver skall forvandlas till auld '" 
hade^hon sagt, "och dina egendomar skola tillvexa 
ar fran ar." Pa min fraga, om flickan ej hade spatt 
mig nagot ondt, sade han mig, att hon hade sagf 
att jag skulle fS minsta gladjen af mina dottrar; 
och deri hade hon traffat det ratta, hvad poesin 
betrafl-ade, ty "Agnete" och "Maurerpigen" hafva 



5|^fe*^fefe^ 



Nil Nil Nil Nil Nil Nil 



Nil Nil Nil Nil Nil Nil nil nil 



9 10 11 



528 



lOrskaffat mig foga gladje; jag niS derfore alUid 
bemoda mig oni att fa gossar. 

Mitt Ofriga saliskap blef ocksa spadt, raen jag 
larer varit den lyckligaste af dem alia. 

Pa Serviska sidan firinas, hela denna stracka 
langs 3t Donau, i klippvaggen huggen en antik 
Yag, hvilken blifvit anlagd under Romarnes herra- 
valde. Vi sago pa andra sidan af strommen densa 
kallade "Trajani tafia;" den bestSr af en slat klippa 
med inskrift till minne af Trajani forsta falttSg 
i Dacien. 

Frarn pa dagen uppnadde vi Tissowiza, der vi 
i ett fattigt vardshus skulle intaga fiukost; varden 
var ej underrattad om , att angfartygspassagerarne 
skulle intrafla denna dag; vi koninio alldeles ovan- 
tade, och ban maste i hast gora jagt pa alia sta- 
dens kycklingar. Da vi funno det alltfOr niskigt 
inne i vardshuset, foredrogo vi den fria natureii 
och lagrade oss under hoga, skuggrika kastanier. 
De fiesta af oss voro annu sjuka efter karantanen; 
jag i synnerhct kande mig lidande. 

Efter nagra timmars uppehall rullade vi ater 
iistad, bestandigt langs med Donau; vi passerade 
ruiner af tre stora torn fran Romarnes fid, bygg- 
da njira intill strommen och nu inrattade till vakt- 
bus; en bro forde fran vagen ut till dem; bevap- 
nade granssoldater sutto dor ocb spelade kort eller 



cm 



n 


III 


1 


2 


3 


m 

4 



9 10 11 12 13 



r~- 



529 

rfcdo pa ledstangerna. Nastan hela vageii ar eii 
alle af praktiga valnOttrad; i farten togo \i af de 
doftande bladen, och med en gren skyddade vi 
OSS mot den brannande solen, niir de stora traden 
icke gMvo oss nago.iskugga! Har var en sadan het- 
ta, att vi forsmiiktade af torst; den banade vagon 
tog nu slut och den blef icke bredare, an att na- 
stan (let ena hjulet rorde vid klippvaggen och det 
andra var ett torn eller tv& fran bianten vid den 
brusande floden. Vi koide i skridt, men till slut 
s3g det dock farligt ut for oss; vi maste stiga ur, 
men detta skedde gonom att krypa ned ur vagneri 
bakifrSn, ty pasidorna var ingen plats fOr fotfSste. 
Pletsligt upphorde vagen alldeles; en mangd arbe- 
tare voro sysselsatta med att utvidga och jemna 
den; de murade en slags grund; framfcir oss vai- 
en stalp nastan tva aluar lodratt ned. Folket sade . 
att ingen hade underrattat dem om, att har i da" 
skulle komma resande, och vi maste alltsa gora 
halt, tilldess de fingo laga till en rutschbana, ty\ag 
kunde man ej kalla det; stanger och grenar la- 
des pa sued frSn hOjden , der vi voro, hSstarne 
spandes ifran, och vagnen for nu ned, sa att st§n- 
gen afbrots pa den ena. 

En ny oiycka, hvilken hade kunnat medfora 
obehagliga foljder, forested; den under Trajanus pS 
Serviska sidan huggna vagen i klipporna ar i v3r tid 
ej i stand att hegagnas; Servierna maste deifor 
under militarbevakning draga sina skepp p3 mili- 



ID 



LT) 



ro 







C-J 



o 



CJ) 



-LD 



-OJ 



o 



1 



4^m 



530 

targransen. Hvarje beroring, som man kommer 1 
med delta folk eller med den langa trossen , livaimed 
de hala skeppet, har till foljd, att man kommer 
anyo under karantitn. Vi sago nu fiamfor oss ofver 
hundrade Serviska bonder, hvilka under en enfor- 
mig sang drogo upp mot stronnnen ett stort llod- 
skepp, hvilket gick blott langsamt mot den starka 
forssen; vi maste kora blo<l fot for fot, ty iugenstiides 
blef vagen sS bred , att vi kundc komma forbi dem. 
Alia karantansqvalen voro annu i vart bled; jag 
visste i delta ogonblick inlet fruktansvardare bud, 
an det: vand ater cm till karantaneii! — Fot for 
fot korde vi, hollo sa stilia, korde ater fot fOr fot 
for att ater slanna; jag hade en kansla som om jag 
skulle gStt verlden rundtomkring med biyvigter om 
benen. 

Andteligen kom det etl sialic, der vagen blef 
en smula bredare an forr, och der soldaterna, 
hvilka bevakade Servierna, menade, att vi kunde 
komma forbi. Svansarne pa hastarne uppknotos, pa 
detail de icke, om de svajade utat, skulle komma 
iberOringmed ISget; vara saker, sjelfva ladergardi- 
nerna pa vagnen drogo vi val in till oss ; de stackars 
Serviska bOndorna stallde sig sa ytlerst nara flod- 
bradden som de kunde, och dock voro vi knappt 
mer an en half ain ifran dem; och nu korde vi fOr- 
sigtigt och langsamt forbi hela den langa raden af 
sakert hundrade menniskor; om blott pisksnarten ha- 



531 

de vidrort en flik af den enes rock, sShadevi mast 
vanda ater om till karantanen i Orsowa. 

O, hum latt andadesvi, huru dref icke kusken 
pa hastarna, da vi voro forbi dam? Detgick i ga- 
lopp genoni skogen, ofver sma badstallen och fOr- 
bi sorlande kallor; de grona grenarna slogo oss 
i ansigtet. Ofver floden och buskarna oppnado 
utsigten sig mot den lilla platsen Drencowa, der 
Sngfartyget Galathea vantade oss. 

Fore ar 1836 var Drencowa blott ett vakthus , 
men genom Donau-angbats-resorna skall det snart 
blifva en liten stad; bar voro flere ratt ansenliga 
byggnader; ett af dessa var ett vardshus; omkring 
en dagsresa harifran vaxer det beromda vinet Schiller; 
jag drack i det en skSl fOr dess namne; det andens 
vln, som ban bar gifvit oss, tal att forsSndas till 
alia verldens lander och det kan blott upplifva men 
ej berusa. 

Med stor gladje hetradde vi det rymliga och 
vackra angfartyget, hvilket skuUe fora oss till Un- 
gerns hufvudstad, och gladde oss ofver de manga 
beqvamligheter, hvilka det erbjdd: ^'men ingen 
kanner sitt ode!" med delta omqvade skulle vi slu- 
ta var dagsresa. I Pesth halles fyra ganger ora 
3ret en serdeles stor roarknad. Folk fran alia lan- 
dets aflagsnaste kanter stromma da till staden, och 
i synnerhet blifva angfartygen da begagnade och Of- 
verfyllda, och vi skulle intraffa i Pesth just fva da- 



i^s^^^a^fc*^ 



Nil Nil Nil Nil Nil Nil 



llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll|ll 
5 6 7 8 9 10 11 






532 



I 



gar fore den stora St. Medardusmarknaden*). Viir- 
den fOrutsade oss en hogst besvarlig resa, men vi 
trodde honom ej och menade, att han blott ville 
locka OSS att botanisera har till nasta angfartvgs- 
lagenheten, for alt emellertid hos honom hvarje af- 
ton dricka Schillers skSl i Schiller. 

Vid solnedgangen spatserade jag ensam in i 
skogen tatt bredvid; ocksa har traffade jag Ziguer 
iiare, som hade gjort upp eld och iago rundtorakring 
densamma; da jag §ter kom ut ur skogen, stod 
der mellan buskarne en vacker bondgosse ; han hel- 
, sade mig pa Tyska god afton, 

Jag frSgade honom, om det var hansmoders- 

m51, som han talade. Han svarade nej och be- 

rattade, att han vanligtvis talade Wallachiska , men 

hade i skolan lart Tyska. I sin kladsel synteshan 

vara mycket fattig, men allt, som han hade pa 

sig,,var sS rent, hSret sS slatt kammadt, hansSgon 

strSlade sa vackert, det var nagot sa klokf oeh 

godt i delta ansigte, sadant jag blotl har funnit 

dot hos fa andra barn. Jag fragade honom, oni 

han skulle blifva soldat, och han svarade: "ja, det 

skola vi alia har blifva , men jag kan ocksa blifva 

ofTicer, och derfore vill jag lara allt hvad jag kan 

fa lara!" Det var nSgot sa oskyldigt i alia hans 

atborder, nagot sa iidelt, all jag ar viss derpa, 



*) Den begynner den 1 Maj och varar omkrini,' 14 
dagar. 



533 

aU om jag hade varit rik, sS hade jag upptai-it 
denne gosse. ^ 

Jag sade honom, att han skulle blifva ofhcer 
da lian ratt ifrigl onskado det och ftirtrostade pj 
den gode Guden. 

P5 miri Mga, om han kande Danmark , he- 
fankte han sig htot och svarade da: "jag t,or det 
ar langt hiirifran — ! — „ara Hamburg!" ' 

Jag kunde ej gifva honom en almosa han 
syntes mig vara for add, att emotfaga en sadan- 
jag bad honom plocka mig nSgra blommor , och 
han sprang astad och gaf miggenast en vacker bukett- 
jag tog den och sade: "dessa blommor koper jag"' 
och sa fick han sin betalning; han blef belt rod i 
ansigtet och tackade vackert. 

, Han berattade mig, M hau hette Adam Marco ■ 
jag tog upp mitt kort utur fickan , gaf honom och 
sade: "nar dii en gang bhfver officer och dS kan- 
handa kommer till Danmark, sa frSga efter mig 
och jag skall gladja mig St din lycka! var flitig och 
fortrosta pa Gud, hvem vet hvad som kan ske!'" 
jag tryckte bans hand; han stod lange och sSg pA 
skeppet, pa hvilket jag steg ombord.' 

Aldrig bar vid forsta motet nSgon fraramande 
yngling sS intagit mig som denne; bans iidla vasen 
hans kloka, oskyldiga ansigte var det basta adels- 
diplom. Han biir blifva officer! och jag gifver min 
skarf dertill — om an buren pS tillfallets hand — 
i det jag bugar mig fOr hvarje rik, adel Ungersk 



*J^^^ 



10 11 



> vr P'^n^ fm^ 



534 

dame, som mojligtvis laser deniia bok och har i 
vanlig tanka "Improvisatoren" eller "Spelmannen 
fran Svendborg"; forfattaren beder henne, ban be- 
der, och ifall ban sig ovetande, bar en rik van 
i Ungern eller Wallachiet: "tank pa Adam Marco 
vid Drencowa och hjelp din lilla landsman fram, 
ty han fortjenar det!" 



fr 



IX. 

Donauresa frdn Drencoiva till Semlin. 

Det var pS morgonstunden, skeppet hade redaii 
lange varlt i full fart. Vi hade forlorat Drcncowa 
ur sigte; skogbevSsta berg hojde sig pa begge si- 

,dor om floden, en fiock af skyar liangde sSsom en 
svafvande bro emellan fjellen; vi seglade likasom 
derimmder och den bafvade dervid. Lefde annii 
Oberon och Titania, sa ar jag \iss pa, att alferm 
hade timrat denna bro St sig fore den sistanatten; 
den forandrade sig plotsligen till en baloiigformad 

<sky, da roken fran angfartygot biandade sig der- 
med. Trakten var pittoreskt skon. Midt i Donau 
star ett klippblock i form af ett Rhinoceros-horn 
och kallas Babekey; delta ord kan likasS val vara 
Turkiskt eller Serviskt som Slaviskt; p§Serviska be- 



53') 

tyder det: «vur lugn, dugamle!" paTurkiska; ^'klip- 
pornas fader!" pn S^laviska: "iingra det gamla!" och 
den sista fiirklanngen stammer ofverens med folk- 
sagan, hvilken ar forknippad med denna klippa: 
ensvartsjuk, akta man skall nemligenliar hafvautsatt 
sin luistru midt i den starka strommen. Klippan ar 
knappt sa stor, alt en person ratt beqvamt kan sta 
der och, om han har lust dertill, har aftaga en myc- 
kot vacker prospect, ty pa Serviska sidan ligger 
pa det fjell, som star lodratt upp ur tloden, slu- 
tande sig till morka skogspartier, bergfastningen 
Goburaza, af hvilken en del ar ifran Roraarnes tid. 
For hundrade ar sedan \ar den ett rufvareslott; vilda 
.Sanger och bagareklang Ijodo i natten derinne, me- 
dan Donau valtrade sina boljor mot den enstaka 
klippan Babekey, h-vilkcn fOr mangen stackars fan- 
ge i rofvareslottet blef ett mal fOr dess lif. Snart 
passerade vi Moldowa, beromdt for sina koppar- 
grufvor, samtBasiasch med sitt lilla fattiga kloster: 
pa hvartdera stallet fingo vi ett par passagerare; 
en af dess;a fran det senare stallet var en en gam- 
maldagsherre, hvilken syntes vara sigillgravor eller 
sigillsamlare ; han gick med sin skylt pa magen;ty 
tifver ett dussin stora och sma sigiller hangde vid 
uret; han var ett lefvande Donau-kort, jag star till 
honom i skuld f()r den tredubbla forklaringen af 
namnet Babekey. Namnet pa den lilla staden 



536 

0-Palanka, hvilken vi nalkades, sade haii, kom af 
ett Slaviskt ord, som betyder forskansning roed 
palar, och menade, att i Romanies tid bade be- 
fastningen varit sadan. VSr enda passagerare frSn 
denna stad -var en madam, hvilken i det ogon- 
blick skeppet lade bi och en karl sprang ombord 
med hennas koffert, ropade: "ncj, nej, jag gar till 
jands!" och hon sprang, sasom ett fortvifladt far 
efter ulfven, som hade bortfSrt hennes lamm, efter den 
stora viilbeslagna kofferten; hon var pa dacket; i 
detsamma siisade roken ur ventileu, i sin forskrac- 
kelse blef hon staende stilla, der hon stod, och 
holl sin gula biljett i handen, konduktoren tog den 
och vi seglade: "ja, men jag vill heldre till lands!" 
sade hon. Det var forsta gangen i hennes lif, som 
hon hade vagat sig pa ett Sngfartyg; man hade 6f- 
vertalat henne, det var icke hennes pShitt; hon 
forsakrade, att hon icke hade sofvit natten fOrut 
vid tankan pa denna seglats. ^on skulle myckel 
langt bort till staden Yucavar, hela tva dagsresor; 
emellertid hade hon blott tagit plats till Semlin,fOr 
att profva, om hon ej skulle sp'ringa i luflen; qvin- 
nan var en oekonom, hon vijle icke betala hela resan 
pa en gang; nej forst ville hon se, om hon slapp 
lefvande Mn den halfva, — hon hade hortsafor- 
skrackligt m§nga olyckor med angfartyg och Sng- 
vagnar, och "det &r ju ocksa forfarliga uppfinnin- 






gar 



,. Id 



sado hon, "bara det icke springer med ossl" 
och hon sag iingslig at alia sidor. — "Kapitenen skulle 
hiilla mera under kusten!" menade hon, sa att man 
- dock kunde komma i land, nar skeppet sprunge. 
V5r solide man med signeterna holl for henne ett 
populart foredrag om ventilerna, men hon ristade' 
pa hufviidet och forstod ej ett ordderaf;— jag ville 
da (ifversiitta det i ett anna mera populart sprSk , 
och hon tycktes forsta mig, ty vid Inarje punkt 
sado hon: ja! "Tank sig, madam !'^ var mitt tah "att 
hon har pa elden en gryta, hvilken kokar mycket 
starkt, ett slort lock ligger Ofver den, hkasom om 
det vore fastskrufvadt, da kunde grytan spricka af 
den heta angan deruti, men dS locket ar lost, sa 
vippar det upp och ned, Ungan smuttar sig ut, 
och pannan spricker ej!" - "Men Gud fdrbarme 
sig!" sade madainen, ''nar locket," och hon pekade 
i detsamma pS dacket, "nar nu locket till angma- 
chinen vippar upp, sa falla vi ju i Bonau!" och 
hon fattade redan helt angsligt fast i relingen. 

Mot middagen passerade vi staden Kubin ; ett 
majestatiskt askvader stod ofver staden; skyarne 
bildade ett Alpland, storartadt ochmorkt, blixtstra- 
len var bergstigen, hvilken gick i de djerfvaste zik- 
zak, det rullade deruppe, icke sasom om lavinerna 
hade fallit, nej som om sjelfva bergen hade stOrtat till- 
samman,dockf6rblef detlika hett; luften var tryckande 



^P^ 



■ 



ST "*!i|||P»ii^g|^, 3 



2 3 4 5 6 7 



r »l 



9 10 11 12 



If 



538 

varm. Den stackars madamen hade det annu he- 
tare an vi; hon liade hangt sin stora sliawl ofver 
sig, sa att hon hvarken kunde so eller hora, och 
salt tned klappande lijerta och vantade pa det sto- 
ra luftsprang, som skeppet skuUe giJra. Jag foreslog 
henne att stiga ned i damernas kajuta, men hon 
svarade nej med handen, ty tala kunde hon ej mo- 
ra. Raskt foro \i mot stroinmen langs med Ser- 
viens oaudliga skogar, hvilkas gronska borjade att 
trotta mig; jag kiinde langtan efter ett parti af At- 
ticas nakna berg, eller till och med ett stycke Jut- 
lands-hed. Ovadret var alldoles forbi, d5 \i pas- 
serade den Turkiska fastningen Semendria, hvilken 
bildar en triangel, ar befastad med murar och har 
manga torn, de fiesta fyrkantiga, nagra runda, alia 
forfallna, likasom ringmurarna; det var icke tank- 
bart, att detta skulle forestalla en fiistnirig i var 
tid; pa ett torn bestod taket blott af losa Uikten, 
och man sag Guds himmel emellandera; tva Turkiska 
soldater sutto i en oppen tornglugg pa en bjelkc 
och stirrade efter oss; de voro de tnda lefvande 
vi sago i hela den ISnga, forfallna byggnadeu. 
Sjelfva staden var obetydlig; en Uten tradminaret, 
hvilken var hvitkalkad, var hola prydnaden; denna 
tryckande luft, donna matthet, man kiinde P 

det sag ut, sasom om sjelfva fastningen afledsnad 
och olust skulle falla tillsamman. Donaus bOljor voro 
alldeles gula; pa diicket satt folk ochsof med para- 
plyer Ofver sig. Allt hvad vi vidrorde, var glO- 



m. 



cm 



2 3 4 




539 

i|ande hett. Madamen Hck det ena v^ttcnglaset efter 

et a„d..a och ho„ tog kamfertdroppar ^ socker; 

va^it s.rr '"' '" '"" ''''' """"«»' -" »-nicke 

acs ar ett bruk, att unga och gamla, ja sielfva de 
fatfga snunka sig. Nar damerna de 'gra a Ofver 
en ro„K.„, skall ™a„ ka„„a r.kna al,a de.^ ,^t: 

^oien ^u,k ned, det var annu en qval- 
'">S liotla; nyrnanen stod tlind likasorn ofver Bel- 
grads fastrung; pa Tvskn ^iVIan w- ► i , 
N-i.-ra IImc ."' '''.'y'''^ s'flan bhxtrade det starkt. 
Na.ra jus rorde s,g pa kusten; vi skjoto fcirbi den 
brusandesawa, det var allde.es morkt. Nagra nZ 
nuter derofter .ago vl stil.a upp vid kusten IZ 
Som..„ den ftn-sta Osterrikiska staden pa var hTg 
s.da Floden Sawa utgOr bar g.,n.e„ It Servii 
hanfran skullo V. saledes le„,„a n^i.itargr.nsen oeh 
genoxnskara sjelfva Ungern. Alia angfartvgen ligga 
i';;"'^«"^"--hen dag;har':ar alt 
god t,d for OSS att saga farvai till den sista staden 
med ..nareter. Madarr,en vil.e emellertid icke blif" 
va ofver natten pa angfartygot; hon hade en slag- 
t,ng I Sembn, hos hvilken hon tog in, ja -- hon 
uteblef alldeles, hon ^ick till hnd. , » 

lagenhet. " '""^' """^ "«««" 

Det var morgon, allt ISg i soUjus! nejden ar 
nack, till venster en ang ined vakihus, uppforda p5 






-Ji^m^::-.m:..: 



Nil Nil INI nil nil Nil Nil Nil 



2 3 4 5 6 7 



9 10 11 12 



n ^^^^^^■HBRHHI 




■ 








540 


CO M3 1 


bjelkar, pa detatt vakteina ej skola borlskoljas, tiSlr 


~~W^M 


Donau stiger; till hoger Semlin, en vanlig stapel- 


ii^ — ^^^K^B 


stad; mot oster fastningen Belgrad rned sina hvita i 


^^H^H 


minareter, dessa de egendomligaste dragen i On- ;^ 


^H 'j 


entens physionomi. Fastningen med sin inoske lig- 1 


en ^^H " 


ger Ofverst pa en ISg bergshojd, och utom den 


~^Ri 


Jigger staden, hvilken strackor sig ned mot Donau 




o^ — ^■K 


och Sawa och inneslutes pd den andra sidan af en 




=BM 


stor ekskog: Belgrad har 14 moskeer; stadens ho- 


— ] — ^^^^K 


gra llygol intages af Turkstaden , centrum och den 




•venstra delen af Servierstaden. Det var den 2a 


^JB 


Februari 1839, som Servierna fingo sin fria fiir- 


CO — ^3H 


fattning; Turkarne innehafva nu blott fastningen; 


^JP 


paschan der ar sasom kommendant. Pa slottsgar- 


ID — ^Jfl 


den var det, som den adie Greken, skalden Rhi- 


_^n| 


gas, blcf fasansfullt afrattad, ban, Greklands Be- 


I— ' =^^B 


ranger, och, efter de Grekiska forhallandena, en 


o ^flH 


sSngare af annu stOrre betydenhet an denna; icks 


1 \ ^^^H^^K 


blott med sina Sanger vackto ban folkets frihets- 




. kansla, utan ban anvande ocksa sina medeltillun- 


^ 1 


ga Grekers uppfostran; ban lat dem konima till sig 


M ~ ■ 


i Vonedig, hvarest han Icfde sSsom kupman, lat 


^ ■ 


dem lara och kanna , hvad deras fadernesland hade 


h- = ■ 


varit. Grekland var Snnu Tuikiskt, Rbigas bid 


U) = ■ 


utlefvererad till Turkarne, hvilka pa paschans borg- 




1 — ^ ^1 


gSrd lato genorasSga honom lefvande; pa sainma 






stalle blefvo 630 Servier l8lo lefvande spetsade. 
Alia hade de strackt gevSr i fOljd af Idfte om par- 




(j~i — sSS 1 iHi ■ i 1 


don; en af dessa otyckliga dog fOrst pa den sjundc , 




^-!l •*»■ 






<^ MIh I{ 






1— > ^^^^H 






■~J ^^^^ 






h- > ^^^^Dv^^^ni^ 


; 


CO ^^HHj^^BH^^^^ 




cm 1 2 3 ^ 


1 5 6 7 8 9 10 11 12 13 


14 



541 

Lrtlt \ ''"^"'^^ ^^""Sa den Serviska 
v.san. det ar skont att sitta vid floden och se sine 

Tz %T7:r '"''" '-'"^ ''^''- ^«d-f - 

torn Nebcsce: "var utan fruktan." Fran gluogarna 
har kastades de afrattades lik i Donau:'iTt" 
torn 1 det djupaste fangelset, der flodvattnet inl 
trangde salt den adle fosten "Jeffram Obreno- 
w.tsch broder till furst Milosch; denne tvan^ i 
Oppet slag, paschan att utlefverera den fangne. ie 
mmnen hvilka aro fOrknippade nied detta stalle, 
vacka tankan on, skogstrollet , som knot sina 
starka ben fast omkring prins Agibs hals, sasom 
sagan berat ar oss. Vid Ssynen af detn^o.'ka, for" 
fallna erne tyckte Jag n.ig k.nna de fukti.a „,„. 
rarna fangsla mig sasom skogstrollets ben. ' Hvilka 
asor arc ej fastade vid denna seen, som „u 
lag framfor oss i det vackraste solljus med friska 
grona trad solbelysta minareter, kupoler och hus 
med roda tak. 

Ig^^o-^ deri „,orka ekskogen, ned mot floden 
Sawa, flyktade den s.arte Georg, Serviens forste 
befnare; denna skog och denna flod var scenen 
for en af dessa striders tragiska scener, hvilka lef- 
va och sko a lefva i fo.kets sanger. Den svarte 
Georg flyktade med sin gamle fader, herden Pe- 
tron.; redan sago de Sawafloden och Osterrikes 
grans, och fadren uppfylldes af hela smartan aft 



mt^mn.-"' 



\\\\\\ 

cm 



III 



nil nil nil nil nil nil 



llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll lllljllll llll|llll|ll 
5 6 7 8 9 10 11 



* 





542 

lemna sitt fadernesland; ban bad sonen heldre of- 
vergifA-a sig och lata honom do pa fadernejorden, 
och Georg bafvade mellan sonlig lydnad och fri- 
hetskansla; den forsta var nara att segra, da Bos- 
niackernas och Turkarnas rop Ijodo genom sko- 
gen; sonen ville lyfta fadren pa sin skuldra och 
simma ofver floden med honoin, men gubben ville 
icke lemna det land, vid hvilket bans lifs minnen 
Voro fastade, utan ville heldre blifva nedhuggen af 
de vilda skarorna; da bad sonen om bans valsig- 
nelse, och gubben gaf honom den och oppnade 
manteln for sitt nakna brost, och sonen skjOt en 
kula i bans bjerta, kastade liket i Sawa och samra 
sjelf ofver floden. Det var sasom om boljorna 
sjelfva annu hade berattat mig derom, och den 
morka ekskogen nickat allvarligt och sagt: "ja, sa 
jir det!" Fran det fiirfaDna tornet flogo ut genom 
de Oppna, svarta gluggarne, genom hvilka Servier- 
nes lik blefvo stortade, skriande foglar; sa om- 
fladdra roffoglarne en afrattningsplats. 

Mellan den Osterrikiska staden Semlin oeh 
floden Sawa stracker sig likasom utanfor Belgrad en 
ang, pa hvilkeil halles ett slags marknad. Tvenne 
afskrankningar nara intill hvarandra skiija de k8- 
pande frSn de saljande. Pa den langa smalabanan 
gar Osterrikisk vakt och karantans-botjenter med 
sina langa kappar och iakttaga, att ingen beroring 
tiger rum, att de Turkiska varorna komma i ka- 
ranfan och penningarne forst tvattas i iittika, innan 



543 

do emottagas pa Osterrikiska sidan. Har ar ett 
rop, ett gestikulerande mellan de Stskllliga folken 
lor at gora sig begripliga for hvarandra. Varorna 
utbredas,va„dasochvndas; svin. hastar, kort sagdt. 
all boskap dnfves ut i floden; ofyerskoljd af de„- 
na, anses den vara fri Mn smitta; piskan smaller, 
hornet tutar; s\yggt springer hvartannat djur in 
ater mellan Turkarne och m§ste da ater ut i det 
vata badet. 

Tvenne Grekiska prester med mOrkblaa koftaner 
ned till fotknolarne, sma hattar och langa skagg 
strackte sig hela eftermiddagen under poplarne vid 
Donau och s3go pa v5rt skepp; mot aftonen kom 
den goda sfaden Semlins fornamsta innevSnare om 
Lord; de helsade pS hvarandra efter rang, k.uide 
man se; nagra fingo skeppundshelsningar; det var 
de aldrafornamaste, andra fingo nadiga qvintins- 
helsnmgar, det var narraktigt att se. Jag trodde 
till slut, att jagvarhemma; huru menniskoraa dock 
likua hvarandra ofverallt! 

Nagot mera nytt var asynen har af den langa 
strackan af flodfartyg; hvart och ett af dessa sag 
ut som Noachs ark, ]§ngt, smalt och mod ett hus, 
livilket var stort nog till att utgora ett helt gat- 
qvarter; alia voro de brokigt malade; s5 stod pa 
ett pa hvardera sidan om dorren ett glodande 
rodt lejon, pa ett annat grasgrona dragaVe med 
guldkronor pa hufvudet; de fiesta andra hade 
deremot helgonbilder. Manovren fOr att komma 



jii^imt^^-' 



II 



llll|l 
cm 



III 



nil nil nil nil nil nil 



iiii|iiii iiii|iiii iiii|iiii iiii|iiii iiii|iiii iiii|iiii iiii|iiii inn 

5 6 7 8 9 10 11 



514 



mot strOmmen \ar denna: frarnat taket, hvilket 
strackte sig ofver hela skeppet, gingo ej mindie an 
21 man, den ena efter den andra och halade i en 
tross, som langt forut var fastgjord vid ett ankare 
midt i strommen; framlit gick det, men i snack- 
marsch. Ett askvader stod ofver Ungerns slatter, 
regnet skoljde ned ofver de hemvandrande Semli- 
narne, bide Ofver numro ett i rang och numro tjugu; 
en sadan dum sky kiinner ej till personens anse- 
ende, den bliiter hOga och laga. Pa regn fOljer 
solsken, allt stralade Ster i den nedgaende solcn, 
Donaus och Sawas boljcr, Belgrads minareter. Hilr 
bjOdo Serviens dryader mig sitt sisla farval, hili 
horde jag under nalten de sista ropen fran inneva- 
narne i minareterna; nar jag om morgoneii ater 
kom upp pa dacket, visste jag, att det intet vai 
nSgotmera, som skulle paminna mig om Orienten, 
ty har s5g jag den sista minareten. 



545 



Fran Semlin till Mohdcz. 

Dagen grydde och annu ISgo vi ntanfOr Som- 
hn; hela trakten var insvopt i en tjock dimma 
bkepparen vagade ej att segia upp „,ot den bug-' 
t.ga floden. Det blSste, dimnian blef ,ner genom- 
skinbg skeppet sattes i ging forbi grona angar' 
och gula kbppor. En n^angd nya passagerare voro 
om aftoncn komna om bord, den ena steg upp 
ur kajutan efter den andra, en med sin kaffekopp 
en annan med sin resebok eller ett papper, hvarpS 
dagens handelser skulle forevigas. Ett par embe.s- 
man f6rde konversationen pa latin; man markte 
att man nu befann sig i Ungern; en andlig herre 
hvilken horde att jag var Dansk, begynte ett sam- 
tal med mig om Tycho Brahe, Schumacher och 
H. U Orsted; mannen hade mycken valtahghet 
var berest, och visste val besked om ailt; han var 
astronom, och bans namn Wartan Josephi. Det 
hgger en underbart valgorande klang uti, att JSngt 
fran sitt fadernesland hora delta eller ett af dessa 
betydande namn, hvilka kasta glans ofver hemmet, 
blifva omtalta med beundran och karlek. Sjalens 



:':^-'^»gsir :?5p 



3 = 


^ 






h- ' — = 


^HB? 


546 


CO — = 


RS' osynliga rotter, hvilka halla oss fast vid hemmets 


ip^ — ^ 


Hi jord, beroras pa ett underbart satt; man blifvei- 




|H glad och vemodig. Den frammando talade i syn-1'' 


= 


^S - "erhet om Orsted , och de varina orden klingadeW 


en — = 


mM sasom musilv for orat; den frodiga, grona iingen [1 


■^ 


mM lag sa der sommarlikt Dansk. "I 


(T, — = 


■■ Oga och ora talade till mitt hjerta om fader- 


^ 


■■ neslandet. Framfor oss ISg Karlowitz med kyr- 


~J — = 


■B kan MariEc-frid; den paminto pa afstand om Ro- 


-^= 


ll senborgs slott; jag kande dessa torn och spiror, 


CO — = 


^1 jag kande dessa fait, denna gronska; under de fOl- 


= 


N 


jande dagsresorna blef jag fulikomligt ofvertygad, 




ID — = 


MM 


att Ungern, atminstone i Donau-landet, har en all- 




MM 


deles Dansk charakter. Foljer man landsvagen mel- 


1— ' ^ 


K& 


lan Karlowitz och Peterwardein , sa ar striicknn 


o = 


■ ■ l|l; 


mellan dessa begge stader blott en snatserfour; 


1 — ^ ^ 


^8 t' deremot pa floden ar den en liten resa, ty Donan 


1— ' ^ 


■ gor har en af sina betydligaste bugter. 

M Poterwardein , (Jsterrikes starkaste fastning, ser 


1 


I—' ^ 

M = 


■ 'cke storartad ut, har intet af det imposanta , som ' 


— 


1 Khrenbreitsteinerbjuder; jiavar resa uppemot floden 


I—' ^ 

CO ^ 


I |4')'tt| ''''"*''^ *^*^" ^'^ ^^^""^ '^" ''Sstning i ett flackt land; 




a T . p dess utanverk liknade uppmurado terrasser, den ena 




h- ' ^ 


,1 J ^ ^"Sre an den andra, bakom hvilka ISgo ianga ka- 




hj^ 


m '' ''' 


sern-lika byggnader; fOrst dS vi kommo pa fastnin- 




h- ' ^ 


^ 


gens motsatta sida uppemot staden Neusatz, erbjOd 




en = 
h- ' ^ 

(T, = 
I—' ^ 

I—' ^ 
CO = 




den en nagot mera storartad och pittoresk utsigt: 


^ 




cm : 


2 3 


f 


4 


5 6 7 8 9 10 11 12 13 : 


L4 



LL,.<LilLSS 



OHBI 



547 

grundstycket var en klippa, hvilkon bar reste si-^ 
pa stora granitmassor. " 

Allt folk i Neusatz var ute pa gatan under 
e grona tra en, for att se angfartyget; tre stora 
hcigar gods lago pS stranden, folk tog afsked och 
kysstes , ocli niodren bandt kappan litet batlre pa 
dottren, hvilken skulle resa; kavaljeren hoil para- 
sollet, rnedan tvenne damer omfamnade hvarandra- 
vi fingo en betydlig forsamling ombord. 

Seglatson gick in n^ellan ISga, grona, frukt- 
bara berg; vi motte tvenne OfverfuUa batar;ihvar- 
dera var ofver hundrade menniskor; de kommo 
sade man, fran eft valfartsstalle, sjongo och ju- 
bilerade; det hander icke sallan i mOrk natt och 
elakt vader, att dylika batar forolyckas; medan vi 
talade dorom, ruUade sasom Javiner mdlan bergen 
eo Ma; det kom en stormby ; Donau svallade , sasom 
om dess "Nizer^' hade blifvit fortrollade, emedan 
de skulle bara de fromma, hvilka kommo fran val- 
farten. Vi skjoto en rask fart framat. Till venster 
tittade mellan det grona den ena lilla staden fram 
pfter den anJra; hela sma simmande kolonier l3go 
r3 Donau, hvarje hus var en vattenqvarn, hjulen 
giDgo, mjolnardrangarne hangde p5 ryggen pi hvar- 
andra I den oppna luckan, for alt se vart skepp 
och de frammande derpd. Ett Uifspegels-skamt 
begyntehar 6ch fortsattes nSstan upp till Pesth; 







548 

Ungrarne biuka, vid hvarje mjolqvam de passera, 
taga batten under armen och mala rundtomkring i 
den med den andra handen, hvilket skall betyda, 
att mjolnarne mala for sin egen hatt, hvad vi kal- 
!a stjala; bar och ofverallt blef det fOrstSdt och 
besvarat, sasom salig Ulfspegei skiiUe hafva be- 
svaradt det. De \ande ryggen utat, blottade en del 
af lekamen, hvilken bar ej iir passande att namna; 
en stor risqvast racktes bakiit emellan benen, och 
denna rOrde sig fram och tillbaka sasom rafvens 
svans; delta gjorde alltid siirdeles lycka. 

Vi lago en kort tid utanfor Ilok, en gamma! 
stad, hvilken nastan skyldes af en tatt buskbevaxt 
bergklint. Fiistningen ar alldeles odelagd; Fransi- 
skanerklostret der efverst ufstracker sig pittorcskt 
stort; det var den betydligaste byggnad, hvilken 
vi annu hade sett bar pa Donauresan; ett nytt slott 
stod under byggnad for den furstliga familjen 0- 
daskalki. 

Hvilken skon pittoresk natur! nar om ett par 
ar Donau far, sSsom Rhenen, sin bilder-panorama, 
da skall lUok blifva ett af de partier, derSskSdareo 
enskar att kunna ga mellan buskarna, upp under 
klostrets murgronsmyckade murar; men ban kom- 
mer der ej, ban har blott prospecteo; mera Cngo 
vi ej heller i verkligheten; ty vi blefvo alia om- 
bord och seglade sS vidare. 



549 

Vid solnedgSngen uppnAddc vi Yucovar; har 
och fram pA natten i Borowa kon,mo nya passage- 
rare „.en alldramest pS n^orgonstunden , d5 vi \. 
go utanfor Dalja. FrSn alia kanter strCmmade folk 
ti I den stora Medardusmarknaden; hvarje lig.sfalle 
pS fartyget var upptaget, och .nnu hade vi tretg ! 
resor, innan vi nadde malet; annu skulle vi f4t 
passera Apatin, Mohac^ , Baja, Tolna, Pakz, Fold- 
varoch Ersceny; sju stader, hvarest vi i hvarje 
kunde vanta nya gaster, hvilka alia skulle med 

VidErd«d, hogt paklinten, ligger en ruin . 
k a p.ttoresk och egendomlig. som den saga, 

Erdod lyftade handen n,ot sin fader, slog honon, 
. ans,gtet och den gaa„e f.rbannade sonen. Ett 
ISgande eldmarke sasom hos Kain, visade sig pS 
sonens panna, dot brande, det dref honom bort 
upp mot den kalla Norden, genom trask och skog 
afver berg och tradgSrdar, till is och sno; alia 
vande sig frSn honom hvart hari kom. Market 

n«, . P*,/'«"et; den lyder deremot nlgot an- 
orlunda . Mednyansskys : "Erzahlu.gen , Sage Z 
Legenden aus Ungarns Vorzeil." «''■'• 



23 



llll|l 
cm 



III 



nil nil nil nil nil nil 



2 



3 



llll|llll llll|llll llll|llll 
4 5 6 7 



i!l 




■-■.-._ T 






9 10 11 



-5^r-^P^# 







550 



brande och brande, ban vande sig mot Sodern, till 
de muntra, lefnadsglada folken, men de fruktade 
Kain, de vande sig ifran honom; da kom fOrtviflan 
i bans bjerta; ban visste ioke, hvart ban gick; en 
Hod brusade under berget, der ban stod, en rid- 
dareborg lag der bestralad af den sjunkande solen, 
— ban igenkande dess torn, dess spiror och gub- 
boi), bviiken, stodd pa sin gamle jagare, gick of- 
ver vindbryggan; ban stortade ned fOr den gamles 
fetter — och \id fadrens valsignelse forsvann det 
brinnande market. 

Vara sista gaster voro bogst egendomIiga,akta 
Ungerska landtjunkare; alia i brokiga jackor af Ijjs- 
rOdt eller Ijusblatt randigt linne; alia hade de bar 
hals ocb stort skagg; det skulle sakerligen utmarka 
oskuld och kraft. De bade mossor med Ungerska 
nationalfarger: gront, gult och rodt, den ena iilia 
trekantiga lappen sydd vid sidan af den aiidra. 
Alia buro miistacher, bvilka slutade pa hvardera 
sidan sasom ett litet onhoniings-horn ; dock ut- 
niarkte sig med denna prydnad i synnerhet en ung, 
narraktig Jude; ban bade dem sa sma, att de sS- 
go ut sasom tre bar, som voro klistrade med po- 
mada; man kunde se, att ban i familjen, och infSr 
sig sjelf, gallde for en serdeles kavaljer; han var 
en riktig Ungersk latting. 

Fram pS eftermiddagen uppnadde vi MoliAcz, 
der vi skulle blifva till nasta morgon; slaiten fram- 
for denna stad bar en slags bercimdhet genom sla- 



\ij^ 



531 

get mellan Ludvig den.andre i Ungern och SoH- 
m n den store; det ar forevigadt i en malning, 
hvlken finnes , biskopsgSrden , utanfor staden ; jag 
var „,ed de andra pa vagen, .r.e„ vande om 1 
jag orkade ej att ga sa langt; Jag flvdde till' en 
b rberare, jag var prosaisk, och det "bJifver „,a" 
p3 en resa; dock n^^ste jag tillsta, dot lag .nig ., 
I'jertat, att jag ej sag den taflan, on. hvilken do 
andra passagerarne talade sa mycket; „,en icke 
sannt, man kan icke fa se allt. Jag .5g e„ annan 
tana; .nne hos den falti.^e barberaren hangde ett 
akta Ungersk stycke., af det slag, som man ko- 
perforfyrask.ll,ngar:pa eft ark papper svafvade i 
luften tvenne bedjande englar, och under dem sam- 
manknappte sig tvenne bander med den inskriften • 
"fCrviinnerna.'" vid sidan voro tva starka knyt- 
nafvar, och bar stod skrifvet: "mot fienderna!" 

Det var ocks§ en tafla, och kanske niera cha- 
rakteristisk for Ungern an den, hvilken jag skul'le 
hafva sett i biskopsgarden, dit jag ej orkade g5 

Jag var trott och utiedsen af Donauresan- 
om delta ej ar vackert sagdt, sa ar det dock sannt' 



^^■4 3a^. J»- 



cm 



Nil Nil Nil Nil Nil Nil 



Nil Nil Nil Nil Nil II 



v 


lar 'J^* 


.JSiH^^^^ 


1 


IIHIipllHlppm 


sal MM Mi 


I 


""I"'"'"'"" 


^p^p^p 



9 10 11 



1 



.'552 



XI. 

Svinherdarne. 

Utanfor hyddan, uppfcird af lera och halm, 
sitter en gammal s\inherde, en akta Ungrare, allt- 
s5 en adelsman; ofta har han lagt handen pa hjer- 
tat och sagt det till sig sjelf»> Solen brSnnerhet, 
derfore bar han vandt den ulliga sidan af farskinns- 
pelsen utat; ett silfverhvitt h3r hanger ned om del 
charakteristiska bruna ansigtet; han har fatt sig ett 
stycke nytt linne, en skjorta, hvilken han behand- 
lar efter sin sed, gnider in den med flask, emedati 
den halier sig liingre ren, kan vandas och ater van- 
das. Sonsonen, en blomstrande gosse med sitt 
langa, svarta hSr, glansande afsamma slags poma- 
da, hvilken den gamle gifver at sitt linne, star tatt 
bredvid lutad mot sin staf; en lang ladersack han- 
ger ofver bans skuldror; han Sr ocksa svinherde 
och skall i afton ombord pa det fartyg, som fores 
i slaptag af angfartyget Eros och inneharen ladd- 
ning svin till kejsarstaden. 



*) Den lagre adein i Ungern ar mycket talrik; i de 
uslaste hyddor lefva de sasom bonder, seEllrichs: 
"Die Ungarn wie sie sind." 



^"0: 



Bi^asi 



553 

"Inom iem dagar aren J der!« sager den gam- 
1 '"', ^^r^ ''' "ng' «asom du, behOfde vi sex 
veckor dertill. Vi gingo fot for fot genom sun.- 
piga vagar, genom skogar och ofver klippor; svi- 
nen hv.lka den forsta dagen voro sa feta. att de 
kunde spricka under marschen, blefvo magra och 
elandiga innan Ivi kommo fram! Nu gSr verlden 
framat, allting blifver lattare!" 

"Vi kunna roka v§r pipa^ sager den unge. 
«ligga i Y5r pels, i den varma solen; stader och 
angar fara oss forbi, svinen flyga med och bUfva 
feta af resan! det ar ett lif pS herrevis!" 

"Hvar och en bar sitt, sager den gamle, ".jag 
hade m,tt; i besvarligheterna finnes ocksa gladje. 
1 skogen, der jag sag Ziguenarne koka och steka 
maste jag vara klipsk, om ej mitt basta svin skulle 
komma i grytan. Jag upplefde manget afventyr; 
jag maste tanka, maste sno omkring och emellan- 
Kdeiaut en Orfd. Pa slatten, mellan fjellen, 
der du vet att vinden ar innestangd, dref jag min 
hjord; jag dref den efver falten, der vindens osyn- 
liga slott ar upprest. Man sag hvarken bus eller tak: 
vindens slott kan blolt fornimmas; jag dref hjor- 
den genom alia de osynliga rummen och salarna; 
jag markte mycket viil, att vaggen var storm ocii 
dorren hvirfvelvind. Slikt ar vardt, att hafva prdf- 
vat, det gifver nSgot att beratta; hvad hafven .1, 






Nil Nil Nil Nil Nil Nil 




som domnen i solskenet pa den stora simmande 
svinstigan?'' — Under dot den gamle talar, gnidev ' 
ban ilrigt pa sin nya skjorta. 

"Kom ined till Donau!" sager den unge, "der 
skall du fa se en dans af svin, feta sa att de vilja 
spricka. De vilja ej ut pa skeppet: vi drifya dem 
med vara kappar; de skocka sig tillsamnians, stalia 
sig pa tvaren, striicka sig pa jorden, kralla upp pa 
hvarandras rygg, ehurii tonga do an iiro; det iir 
en dans att sepS; du skall le sa att du'ryser, del 
ar ett hvinande! Alia Ungerns musikanter kunna 
ej frambringa sadana toner ur sina sSckpipor, om 
de an klamma dein aldrig sa hSrdt. Nu glanser 
din skjorta sa vaisignadt af llask; du kan ejfaden 
battre! fOlj med till Donau, jag gifver digattdric- 
ka, gamle fader I om fyra daa;ar ar jag i kejsar- 
staden, jag skall se pvakt och glans, jag koper dig 
rOda byxor och fOrsilfrade sporrar." 

Och den gamle svinherden hojer silt hufvud 
stolt, ser med blixtrande Ogon pa deu unge Ma- 
gyaren, hanger skjortan upp pa Idadbangaren i den 
laga lerhyddan, der det blott finnes en bank, bord 
och tradkista; ban nickar och mumlar: 

Nemes-ember van, nemes ember en cs va- 
gyok!"*^ 



*) Han iir en adelsiiian, jag iir ocksa en afdelsman. 



I 



cm 



10 11 12 13 



555 



XII. 

I 

Marknadsfjaslcr. 

Vi lemnado Mohuc^. Vart skepp var alldelcs 
voio ofver trehundrade, 



ofverfullt af mcMiniskor, vi 

och dot kunde annu vantas flera, innaTr"vi"lm7no 
till Pcsth. Kistor, sackar, bylten och packor lago 
uppstaplade, sk hcigt soin hjulhusen rackte i luf- 
ten, och rundt omkring pS dScket och under dac- 
ket sOkte folk att skaffa sig en plats, om icke att 
sitta, dock att sta p5. Bast gjorde en Turkisk He- 
bra^er, hvilken hade foljt med fran Seralin; ha.i 
bibehOU oforandradt samma plats, hvilken han on 
gang hade intagit. Ganska lojlig som en naja//o 
fiirhela forsamlingen, satt han pS en utbredd mat- 
ta och hijll mellan sina ben ett stort krus meJvk, 
Hvarje ogonblick drack han en skal, nickade och 
sjong, gol sasom en tupp och suckade sasom en 
jungfru. En hejduk i Toda byxor och stor hvit kap- 
pa stod oforandrad fran morgon till afton med 
ryggen mot kapitenens kajuta, och rOkte shi pipa. 
Nagra gamla Judar laste for sig sjelfva host ur en 
Hebra^isk bibel. Pa nSgra uppstaplade bylt'en sutto 
n§gra familjer och spisade lok och biod samt spe- 
lade ett slags kortspel eller slumrade. En ung miiitar 






Nil Nil Nil Nil Nil Nil 



556 




gjorde ideligen sin cour for en jongfrujmedantven- 
ne andra officerare lekte med den lilla Armenian- 
ska gossen Antonio, och till stor forskrackelse for 
pater Adam sade gossen, att det ej var godt att 
vara munk; de visade honom sina sablar, pekade 
pS sina mustascher, satte sina brokiga miissor pa 
hans hufvud; gossen skrattade, pater Adam rista- 
de pS hijfvudet. Det var en giadje, ett skri, ett 
surrande och muttrande bade ofvan och nedan. 
"Mein parapleem! parapleem !" skrek en jude, fOr hvil- 
ken paraplyen hade kommit bort. ''Felix faustumque 
sitP'' ropade en svartkladd "Oskolamestre," hviiken 
niotte sin collega. Den stackars jungfrun, hviiken 
foljde med fran Constantinopel, samm i tSrarOfver 
den stora folkmassan och, sasom hon sade, detfftr- 
skrackliga saliskapet i den andra kajutan; det var 
ocksa att le eiler grita derSt; allt dernere var in- 
hciljdt i tobaksrOk. Folket stod pa hvarandra,men 
der voro ocksa manga, som sutto, och det icke 
blott pa bankarne utan ocksa pS bordsandame; he- 
la dagen sutto de der for att fa sittplats ffir nat- 
ten. Tvenno unga madamer af den Mosaiska tros- 
bekannelsen stodo midt i trangseln; de hollo hvar- 
andra om lifvet och luktade pS en citron. 

I fOrsta kajutan var ej stort battre plats; frSn 
tobaksrok var man dock fri. Midt ibland damerna 
sutto herrarne fullkomligt ogenerade, och spelade 



0.57 
Makaa, ett mycket hcigt hazardspeh en Semlino,- 
^"I'man , gron kasseking och nied svart t-lthatt. 

""' " "■" '''""^ *°= «^ «" och ;,,ed nar han 
-f, hade redan .pelat bort ur och penningar. 
Chaznpagnern .skun..ade; hUr doftade af biirstlk- 
och fram pa aftonen blcf det an„u varre. Man 
maste sofva b3de p5 och under bord och ban- 
dar, ja till och med f kajutfonstren : na^ra Jl 
go pakladde, andra bo.agnade sin becvan.Iighet 
' '"■•" '"'"I'ado sig, att de ISgo i sin e.en 'goda san- 
der hemn.a. Inne hos damerna .ar det lika sa of- 
rorfum; ett par af de aldsta togo, sasom ,nan sa- 
,Ker mod och karlhjerta till sig och satte sig in- 
nanlor dorren hos oss; andra togo plats pa trap- 
pan den ena ofver den andra. Hela dacket var 
en stor syskonsang; man kunde ej ga ett stog, utan 
att trampa pa dem. Har var ett mumlande eft 
suckande, ett snarkande, ocli sa fortfor det i [ven- 
nc natter Mar, glomde belt och ballet naturens 
poes. for hvardagslifvets. Rika fruktbara landtstra,- 
or v.nberg och stora byar med nya och Ijusa 
kyrkor foro VI forbi. Andteligen den tredje vnor- 
gonen efter afrosan fran Mobacz hissades den Vn^ 
gcrska llaggan; i laftiga dimmer ISg Pesth fram- 
fOr OSS. Ofen skyldes af det hoga St. Gerha.ds- 
berget,') hv arest iifverst uppe pd tornet en flagga 

*) Hariiran sionade hedningarne den hebge Gerhard 
1 Uonau. 



'M^^^'^^^m^^i 



Nil Nil Nil Nil Nil Nil 



2 



3 



4 



Nil Nil Nil Nil Nil Nil llllllll Nil Nil Nil Nil Nil Nil Nil 



5 



7 



9 10 11 




^^^# 



55S 

upphissades for att helsa Sngfartygets hvilket med- 
fOrde marknadseaster. 



XIII. 



^H 




Pesth och Of en. 



i 



■"ill 



Det ar en utsigt! men hum m31a delta 
med ord, och det solljug deri framtrader? Bygg- 
naderna i Pesth langs med flodstianden synas sa- 
som palats vid palats; hvilket lif odi rorclsel 
Ungerska Dandys, handelsman, bade Judar ocli 
Greker, soldater och. bonder, tranga sig emellan 
hvarandra. Det ar Sanct Medardi marknad. Un- 
der det hOga, grasgrona berget strackte sig pa den 
motsatta flodstranden mindre, men brokiga lius; 
ett par husstrackor ligga i la pa bergsidan. Det ar 
Ofen, Ungerns liufvudstad; fastningcn, den Unger- 
ske Akropolis, hojor sina hvita murar ofver de grii- 
na tradgardarna. En flottbro forenar de bada sta- 
derna; hvilken trangsel och hvimmel.' Bron guiigar 
under vagnarna, hvilka fara Ofver den. Soldater 
marschera, bajonetter blinka i solen; en proces- 
sion af bondfolk gdr en valfart; nu Sjo de midtpa bron. 
korset glimmar, si5ngen Ijuder 6fver till oss. Sjelf- 



559 

va nodon .1r till mUon „ppfy|id ^ecl skepp och 
sma fartyg. Hor „H,sik! on skara batar ror npp 
mot stro.nmen ; don Ungerska flaggan svajar till du.- 
5.ntal ran hvarje bat; hela stranden ar „ppfy,,ld af 
menn.skor; hvad ar det for ett tag"^ Alia perso 
nerr.aaros3godt.som nakna, men med on trefaroad 
kaschott pa hnfvndet. Musiken klingar, flaggorna svaia 
Jrorna plaskalj.vad betyder dock detta? Ja. M^ar 
enungdame, hvilken ocksa ser pa denna stat, och 
hon forklarar for mig, att det ar militarsimmsko- 
lans on.cerare och kadettcr; de simma alia i kapp 
necl mod st^Ommen till St. Gerhardsberget, men 
det ar onmjligt, alt simma tillbaka, och derfore ro 
de 1 batar, med fanor och musik! det ser bra ut, 
detaroriginellt! Allt arjnbel,allt ar hogtidligt 
kyikoklockorna ringa, det iir pingstdag. 

Vi stiga i land, vi soka ett hotell; detarstort. 
dot iir praktigt, men det ar oforskiimdt dyrt; mark- 
iiadstiden finnes har ingcn taxa; vi vandra omkrin- 
i Pesth; det ar ju Wien, elier atminstone et^t 
stycke af Wien, samma butiker, samma brokiga, 
valniaiade skyltar mod portratter och allegorier; man' 
fSr lust att stanna; se, der pa kaffehuset lases 
iforgyllda bokstafver "Kave-h6s" och derunder star 
en tafia, hvilken forestaller "den himmelska kafTe- 
kallan." Englar sitta har till bords och dricka kaOe; 
en af de aldravackraste hamtar det utur kiillan. 






560 




'11 II 



der (let allileles morkbiunt qvSller frani bland bloni- 
morna. Har pa en af gatorna ar en "Stock-am- 
Eisen," halt och ballet sasom i Wien, clet sista 
ininnet om urskogen vid Donau; hvarje vandrande 
Iiandtverkslarling slog sitt som i triidet, sa lange der 
fanns en flack, der de kunde drifvas in, uch tia- 
det blef ett jerntrad, ett trad af som;sjelfve Her- 
kules agde ej en sadan klubba. 

Intet spar ses nu niera af Donau-ofversvam- 
ningen; livarje bus iir aternpjibygdt, alJtarnyttoch 
vida praktigare*). Ofen har en theater, Pesthtveii- 
ne; den one och minste af dessa ar national-thea- 
ter, der det blott uppfordos skadespel pa Unger- 
ska spraket; har arc goda skadespelare, god sam- 
nianhaUning, och huset ar, sasom man sade mitr. 
alltid inycket besokt; ocksa sasom concertsal nytt- 
jas denna byggnad: jag horde i Ungersk ofversiitt- 
ning Mendelsohn-Bartholdys oratorium Panlus, ellor 
som det heter forkortadt pa Ungerska: Pal. Pen 
kungliga stadstheatern ar stor och vacker, men ilia 
upplyst. Den i Tyskland tirade Emil Devrient fr^n 
Sachsen gaf sasom gastrolei' Sancbo i Itaupach.s: 
"die Konigstocbter ein Bettlerwcib" och Bolingbro- 
ke i Scribes: "Ett glas vatten." Det var natur och 
sanning i denne konstnars spel. "National Casi- 

*J 1835 var har, sasom bekant ar, eii J'orsfiracklig olVor- 
svainning; vallnet steg till 2'4"9"'; miliigameiinisKor 
oinkommo, boskap dninknade' och olaliga hus sltir- 




cm 



10 11 12 13 



o6f 
no; dor jag blef inf6rd, ar mycket storartad, och. 

edd. In d har , ofrigt mest interessorar den framman- 
de a den ..a„gd af atskilliga tidningar och skrifter 
pa iandetsegetsprak man har, inner. Somdcn betyd 

gasto och most lUste Ungerske skald namnes Jolt 
1- " . .,,„eH.eOur skrifvit romane^^ 
sa; 'Bol unrarne , Ungern," beron^mes „>ycket. Del 
sporsn,a b ef n.ig gjordt, cm intet Ungerskt vor. 
ofvorsatt pa Danska, och jag visste blott alt nam- 
na e(t: s,echenyi orn kapplOpning, och tillade, att 
del just var ofversatt af den af mina Danska ban- 
ner, hvdken ar mig karast. Ungraren talade med 
stor varme on. Szechenyi och bans mSnga fcirtjen- 
ster om Lugern; sasom bans interessantaste arbete 
nainndes: 'der Credit." Szechenys portratt syntes i 
alia boklador, det smyckade var kajuta pS Sngfartyget, 
hv.lket forde oss hogre upp „3ot Donau. Dock 
mnan VI ater segla pa densamma, gOra vi e„ hten 
vandnng pa hinsidan Ofen till Gul-Babas eraf vid 
"Kejsarbadet"; det Turkiska belgonet bringa vi en 
helsning fran Orienten, frSn det gamla Stambul 
fran Mohameds grcina fana. Hvem ar det, som ligl 
ger dennne i.tstrackt pS sitt ansigte, en hvit felb- 
hatt utan bratten slutar sig kring bans panna; sag 
jag honom icke i de hvirflande dansarne mellanMev- 
lovis 1 PeraV det ar en Dervisch ! till fots har ban kom- 
mit hit ofver berg, genom Ode fait; hit till ett frammande 



-^imm^m 



'*'^i^ 



Nil Nil Nil Nil Nil Nil 



Nil Nil Nil Nil Nil Nil nil nil II 



9 10 11 







m 



562 

folk, till de Christnas stad; hans pilgrimsfard ar 
slutad; ban hanger till ett minne deraf en brokigt 
malad trSsabel pa vaggen, kastar sig ater pa sitt 
ansigte och mumlar: "det ar ingcn Gud utom Gud. 
och Mobamed ar hans prophet!" 

Det ar afton! solen sjunker ned riid ocb stor; 
stilla \andrar Osterlandets son fran grafven till den 
hoga fastningen; den iidsliga stigen bar ban sokt, 
den mest aflagsna bastionen; han bojer sifthufvud, 
och laser ater en bon. Bonden star langt derifran, 
stirrar efter den frammande vandraren och bar sina 
egna tankar; det ar, tror ban, ej frid i natt pii 
delta stalle; en timma fore midnatt skrider liiir 
en osynlig ande, en jattestor Turk; spoket upplj'fler 
den slcirsta af kanonerna , skyldrar ocb inarschcrar 
rundt omkHng vallen. Vid tolfslaget lagger det 
kanonen pa sin plats ocb forsvinner. Vill i denna 
natt den lefvande vaxia ord med den dode? det 
ar stilla pa bastionen, stilla i den lilla grafkain- 
maren , der Gui-Baba sofver. 




mm 



I 



cm 



2 3 4 5 



10 11 12 13 



563 



XIV. 

Donau-resa frdn Pesth till fVien. 

Angfartygot Maria Anna afgSr tidigt p3 mor- 
gon«n t,ll VVien; vi stiga ombord; det liHa farfy 
get ar Ofverfullt af menniskor; i rask fart gSr det 
mot strommen bort ffirbi badhuse^, der plankver- 
ket sv.gtar under tyngden af halfnakna kri-are den 
e..e omsvept med ett lakan, den andre i en skjor- 
ta; — men nu aro vi forbi. 

Langs dessa strander straekte sig en gSng Ode 
urskogar; en ensam bydda af .jord och grenar 
13g vid den svallande floden, Walz hette dess from- 
me eremit; miunet af honom lefver- nu endast i 
namnet pa staden, hviiken helsar oss med kyrkor 
och promenader. Det ar Waizeii. Legenden" for- 
maler, att kort fore slaget vid Mogyrrod redo fur- 
starne Geisa och Ladislaus genom urskogen bar ' 
och talade cm harens uppstallande i slagtordning, 
plOtshgt ropade Ladislaus: "s§g du intet? medan 
vi samtalade, kom frSn himi^elen en engel, som 
h6ll en krona ofver ditt hufvud; nu yet jag, att 
dusegrar!" och Geisa svor: "ar Gud med oss, och 
din syn uppfylles, da bygger jag en kyrka pa detta 
ttalle!" Fienderna flydde; och hSr vid eremitens 



""'^r^'Tifs: 



-TT^j^^f 



564 







hydda i den mSrka skogon, reste sig pl5tsligen en 
hjort med brinnande horn, kvigarne skjoto ]ia den, 
hjorten sprang i Donau och forsvann. Vid WaiV 
hydda byggdes kyrkan; en stad reste sig omkdng 
den, och lick namnet Waizen. 
V Sagan och minnet Sro fSstade vid dessa stiaii- 
der; har omvexlar skog- och' fjellnatur med grtna 
fait och folkrika stiider. Vi nanna oss en ruin, 
en gang i doss valmaktsdagar ett af Europas mest 
felika slott. Matbias Corvinus iilskade delta stalle; 
pa bans bud strackte sig gojfven bar af marmor, 
taket prSlade med giild, \aggarne med taflor ocii 
rika tapeter. Hvarje fonster fijrtiiljde en legend 
oiler en hednisk saga, brokiga foglar fiogo vinter- 
tiden harinne mellan Soderns pahner och orangcr. 
Alit ar fiirsvunnet, rafven redcr sig en grop, der 
stolta riddersnuin dansade i rad. Herden drifver 
sin hjord Ofver den smala stigen mehan buskarne, 
der konstiga vattensprang plaskade pa de hoga ter- 
rasserna. Den tidens skalder funno i SskSdandet 
haraf iimne for sina dikter om Armidas fortrollade 
tradgardar. I den manljusa somraaraftonen, vid 
den af marmor uppdiimda stranden, lossgjordes 
baten, hvilken var smyckad pa Osteriandskt vis: 
musiken kUngade, lefnadsglada qvinnor och tappra 
man gjorde bar en histig segiats och gladdc sig om 
aftonen St det herrliga cchot, hvilicet svaradc och 
uter svarade fr5n det sex vSningar hOga Salomos 
torn nerc vid floden. Allt delta iir ftirsvunnet. alit 



* 



cm 



2 3 4 



10 11 12 13 



565 

ar fOrbi, blott echot ar Snnu qvar hSr pS ruinen 
och svarar med sin ungdoms friska stamo^a; dock 
ottDamn,sager allmogen, upprepar det ej och 

det.rf5rr.dare„Vetez,so™fJddesi„ko„ung 
V. narma oss Gran, der Stephan den helige 
.r fCJdd och nu hvilar i sin kista. Uppe pS klin- 
ton m, t . den forfallna fastningen stSr en kyrka 
UD cr byggnad; sjelfva staden ligger flackt nere 
mellan grona trad; Hn dessa fladdra bort Ofver 
Donau en mSngd fjarilar, sSsom om det hade va- 
rit en skara sylphider, af hvilka M blott sago vin- 
garne. Tanken pa sylphider och stadens namn le- 
dcr tankan pS nordens sylphid, hvilken Oog fran 
den Danska scenen till yerldsstaden Paris och han- 
ryckte sjelfve den kritiskt forname Jules Janin - 
och just nu - glck pa kryckor vid ett af de Py- 
reneiska baden, sjonk Mn beundran och namn- 
kunnighet ned till lidande och glomska! jag glom- 
mer Stephan den heliges stad for Lucile, glOmmer 
Gran for Grahn. 



, : Mot aftonen uppnSdde vi Coraorn; nya passa- 
gerare strommade till virt Sngfartyg, hvilketnuvar 
sa Ofverfullt, att en hvar af oss maste vara glad 
om han till natten erhOlle en sittande plats; att m 
utstracka sina trOtta lemmar, det var f6r mycket 
begardt. Vi sutto sida vid sida; da bar i Donau 



cm 



llllllllllllllllllll 



"^'^-Wi^ 



llll|llll|llll|llll|llll|llll 



•l 



2 3 4 5 6 7 



9 10 11 



—'f^r^Si^if^ 



566 



il. 



sandbankarna Sro rOrliga och lagga sig Sn har a» 
der, sS stotte vi naturligtvis flera ganger p3; den 
ene passageraren stOtte pannan mot den andre, ett 
par gamla herrar sjonko pa kna pa goUVet och 
matborden dansade "mazurka." 

Seglatsen niista formiddag erbjOd blott anblic- 
ken af flacka, skogbevaxta kuster, har och der en 
vattenqvarn, har och der en by med en kyrka. 
Nu lago vi ulanfor Presburg; da vi lade in till 
bron, kastade en "Kellner" en kortlek ut i Donau, 
himlen vete hvarfOre? Korten gingo djupt ned, 
sSsom om de hade velat sOka botten, ett i synnerhet, 
men det kom 3ter upp for vinden , det var hjerter- 
dam; hon neg tre> ganger mycket djupt och sa sjOnk 
hon. Det var emottagandet i Pressburg. Nara in- 
tiil, der vi stego i land, hOjde sig med ett muradt 
broslvarn en Jiten kulle, som har stor betydeise, 
det 5r "Kronungs-Berg"; rundtomkring den samlar 
sig vid konungskroningen det glada folket, och Ung- 
rarnearovackra, mycket vackra I FrSn alia flodfarfyg 
svajar da den trefargade flaggan. Kanonerna dundra, 
och Ungerns konung, i samraa dragt och med sanima 
krona som Stephan den helige har burit, 
upp pa denna hog och med sviirdet svingadt mot 
verldens alia fyra vaderstreck, svSr att vSrna och 
skydda sitt land. Kyrkoklockor och basuner, folkets 
munnar och kanoner jubla sitt: "Lefve!" fcir den 
af Herran Smorda. 




cm 



10 11 12 13 



567 

Jag tycker o,n denna stad, den ar linb och 
rok.g; bufkerna synas vara h.^tade H Wie 
"ja, har ar mycket att se " ,ap.r h ' 

"Fali mf^d fill I » . ' ^ borgersmannen. 
Hl,| med t, 1 slottsru.nen hOgt pS fjellet vidDonau- 
Der ar en u s.gt ofver den flytande bron, of ; 
staden och akorfaUon ! upp ,„ot fjellet gSr en ga 
n.e brok.ga hus, ,„ed doftande trad; barnen d'an 
sa dm,p det varma solskenet! vi genomvandra 

s.aden,h.rarogamlamin„en,h.rare„ sallsam 
saga, -har arc ocksa vackra rosor och annn 
vackrare barn; jag motte en belt liten Hicka med 

enstorbukett,honsn,alogatn>ig, son,varMm- 
ng sladnade i sin raska fart, tog en af de vac- 
raste rosorna, gaf mi^ den, nickade och var bor- 
ta. - Rosen skall ej vissna, den skall blon^stra i 
en d. och nar den li|,a on> n^gra ar sje]f ar en 
utvecklad ros, bringar tillfallet henne denna dikt- 
m§nne hon da minnes framlingen, at hvilken hon 
gat blomman? 

Vi sta pa platsen framfor radhuset; Ofver por- 
ten pa muren pralar en bild malad al fresco; den 
v.sar en gammal man i svart kladning och med 
angt skagg, han bojer sig ofver en uppslagen bok; 
hvad betyder delta; hvad sager sagan? det Sr en 
fasavackande historia. Denna man var en gang 
en af sfadens maktigaste radsherrar; han var Alchy- 
mist och Astrolog, fruktad och hatad. Allt visste 



mtm^ 



^TTT^: 



llllllllllllllllllll 



_jur' ^^:^^ s^0 



i 



m 



568 

han att tillegna sig , till och med den fattiga enkans 
lilla §ker; ocli den arma qvinnan trangde in i rad- 
huset, der han satt med stadens maktiga; hon 
jemrade sig af fortviflan och uppmanade honom 
att aflagga ed pa, att han hade handlat efter ratt 
och samvete, — och han tog boken, bojde sigof- 
ver den, laste eden med dof stamma, hojde sin 
hand och svor. — D5 brusade en hvirfvelvind ge- 
nom salen och alia sjonko till jorden; da det ater 
bleftyst igen, da de ater reste sig, var menedaren 
forsvunnen, fOnstret sprackt,'och utanfOr pa muren 
stod outplanligt, lefvande i hvarje drag, sasom vi 
annu se det, bilden af radsherren i Presburg. Som 
en fargskugga hade djefvulen blast honom in iden 
slata muren. 

Vart 5ngfartyg var ater i fart; vi mOtte etf 
annat Sngfartyg: Arpad, det kom fran Wien och 
var Ofverfullt af passagerare likasom vart; hattarna 
svangdes, fickdukarna viftade, vi spegiade oss i 
hvarandras ogon , och bilden forsvann Star; ickeen 
enda af de manga figurerna bar qvarblifvit i min 
tanka, utom en dam i nankinskappa och med en 
grOn parasolett; hon bar slagit sig ned till ro i 
mitt hjerta ; jag vill hoppas, att hon ar ett hygglig' 
fruntimmer. 

Hela morgonstunden , langt forut innan vi ha- 
de narmat oss Presburg, sago vi en tjock , stark 



569 

T ebe fbrann pS denna dag; vi narmade oss vid 
solnedgangen detta st.„e, ett af de mest pitto es 
pahearesan. HOgt pa berget I^g en ruL s ker 
>.gen den ^.onaste vid helaDonau; denrCdaat„. 

iTf: f ''' '''' '^^^^"''J"'^'' '"-•"^et da 
d g,ck omkring , syntes vara hamradt af gu,d 

Allt var grent och doftande rundtomkring! hvdken 

skonhet,hvi,kenstorhetihelade«na,natur: Un- 
gerns Thebe ar en liten flack, fallen fran himme- 
In... och bar i all denna herrlighet var jeminer 
och nod halfva staden ISg i grus och aska ; en tjock ^ 
rok hv.rllade frSn den plats, der eldsvddan varit;pelar- 
Ma strackte sig de smala skorstenarne upp i luften; 
taket var nedrifvet af kyrkan, hvilket elandei 
r^anga modrar sokte anna sina barn; en qvinna 
stod v.d flodsfranden och vred sina hander; en hast, 
hvdken blifvit ilia brand, linkade bort ofver bron 
\i fore forbi! - vi voro i Osterrike! nSsta mor- 
gon skola vi se Wien. *; 

*) Resan fran Constantinopel till Wien varar s31«nda 
trouatrr ''■«"^t'"»'^' ''ela21 dagar och ar hogsi 

Gylden, pa den andra 75, pj dack 50. (En Gyl- 
den ar, som bekant, 1 R.dr 40 skill. R:gs.) FrSn 
VMen med strommen till Constantinopel ar hela 
resan shUad pa 11 dagar; belalningen ombord ar 
derfore nagot dyrare; forsta platsen kostar 125 
andraplatsen 85, dacksplats 56 Gylden. 



I 



,,r»w^irr%ti3 



lllllllllllllllllllllllllllll 



2 



3 



4 



llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll| 



5 



7 



9 10 11 



n 



[\j- 



co- 



I, '.1 



tn- 




ID- 



o 



M 



CO 



i'W 



570 

.Magra skogar i det oandliga lago framfor ossl 
luften var redan tidigt pa morgonen tjock och het: 
den sken ej sasom ofver Medelhafvet och Bospho- 
rus, Jag tyckte mig vara i hemmet pa en tryc- 
kande varm sommardag; min resa var nu slut. En 
ferstamdhet sammantryckte mitt hjerta , en aning 
om nagot rStt ondt. I det lilla Daninark st^r 
hvarje talang sa nara den andra, att man kniiffas 
och trampas, dS de alia vilja hafva plats. Hvad 
mig angar, sS har man bloft ogon for mina fel: 
min vag i hemmet gar genom en stark sjogangi 
jag vet, att mSngen bolja skall annu tnngt valtra sig 
Ofver mitt hufvud, innan jag nar hamnen. Dock det 
har jag for mig, att min efterverld ej kan blifva 
strangare an min samtid. 

Ofver Praterns blanande triid stod i den tjoc- 
ka, varma luften Stephans-tornet. 




cm 



10 11 12 13 



I1EOTII«2I8A]<¥. 



,^-2i-./(5 



cm 



Nil Nil Nil Nil Nil Nil 



Nil Nil Nil Nil Nil Nil llllllll Nil Nil Nil Nil Nil Nil Nil Nil I 



2 3 4 5 6 7 



9 10 11 



-*r^C^# 




4\m\i 



cm 



2 3 4 5 



9 10 11 12 13 



De" alskvarda forfattarinnan af 

'Teclmingar ur HvardagsUfvet\ 
MAVISELI FRK«R,K^ «MMER 

I^^^K Stockholm^ 

1 



(JCll 



>nin vulgOrare, GonferensrSdot Collins 
snilirika dotter, 

FRU IHTGEBORCi^ DREWSEJV 

i Kopenhamn, ^ 

'.vars .,n„a. systerl.ga sinne och deltagande ,o, mu 
ofta drog mm lanka mot hemmei. 



il 



24 



cm 



llll|llll llll|llll lllllllll 
2 3 



-*<Sfe^^' 



llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll llll|llll I 
4 5 6 7 8 9 10 11 



m 



I 



I'M 



m^ 



! 



-^^r^^^^^ 



ilPi 



4 



'I 



cm 



2 3 4 



9 10 11 12 13 14 



ff'iens Thealrar. 

EnDansk/som reser i Tyskland, maste alltid 
omn^a t.ll den erfarenheten, sa vidahan ej gj 
-ien hemma, att den Danska skadeplatsen nta.er 

hafvavalhvars,na,enellertvabelydande talan- 
ger; men en Danska skadeplatsen eger .nSnga 
bar oandhgt stora krafter. Fiera af vara konstnt 
rer och konstnarinnor skulle, om det Danska spra- 
ket vore sa utbredt som det Tyska, erha.la en 
Europe.sk ryktbarhet. V^r repertoire ar tillika sS 
nk pa ong^nellaarbeten, att man .ned dessa kunde 
ganska val fy„a vinteraftnarna, utan att taga sin tiil- 
nykt t.ll ofversattningar. Detta sker naturligtvis 
.eke och bor ieke heller ske. Holberg, Oelen- 
sehlager Heiberg, Overskou och Hertz bilda ett 

femblad.gt klofverblad <;nm ; ,i i 

ivLiu.aa, som i den dramatiska litte- 

raturen pralar som en palm for vart land. 

"Tyskland har icke en theater sasom den i 
Kope-nhamn!" har jag hort flera landsman saga, 



575 



och jag mSste gifva dem ratt, niir de icke rakna 
Wieii ined till Tysklands stader. "Burgtheatern" i 
Wieii star likasa hogt som den Danska tlieatern, 
ja i nagra hanseenden hiigrc, genorn den massa af 
stora talanger den eger, denna sarnraanliallning. 
denna natur. Anschiitz, Korn, Lo«e, Carl LaRo- 
r/ie, Wilhelnii, Fiehtner: de Sro konstnarer i or- 
dets sanna betydelse. Mad. Rettich , Fni von Weis- 
senthurn — ! ja det bllfver on oSndlig namnfor- 
teckning, att uppgifva de iitmarktaste. Men vi 
ina ej glOmma att tiiliigga: Burgtlioatern har dt'ii 
fordelen , att dc n.kan verka for och i lika grad uppiifv.i 
liistspelet, dramat och tragedien*J, davar theatejder- 
ernot,enar vi blott liai'vu en, maste, atom dessa slau 
af skadespel, dcla sina kraftcr niellan operan, vaii- 
devilleti och balleften. 

"Hoftheater nachst deui Karnlliner There" 
Wien ar invigd at operan odi baletten; under mitt 
vistande der horde jagingen Tysk opera utan en Ita- 




Reperloiren ;ir myclict omvexlaiide ocii god; under 
loppet af en inanad gaf inrjn en af Terentii come- 
dier: die Briider; G(ilziu)vvs ''Wcnier"; Halms Gri- 
seldis octi dcr Adept; Scliillers Williwlm Tell ntli 
KiescO; Jiingfiis Er mcnat sicli in Alles; Dla'"* 
Ich bicibe lodia; Cothos (iiilz von lierlicliinsen 
ocli die Gcsrli-Histcr. 



cm 



10 11 12 13 14 



licnsk, och det do,, lortrallligaste jag na„si„ hav 
H'rt. Det var sangarne Napoleon Moriani, Badiali. 
Donselli och sangerskorna Tadolini, Frez^olini och 
.^choberlechner! jag Onskade mycket, alt Kopen- 
hamnare en g^ng finge hora en sadan Italiensk o- 
l-era sa skulle och mSste do hanrjx-kas; hittills hafva 
de .ckekannt nagon och hafva for nagra ar tillbaka 
tdl och nied foraktat och ofversett hvad de icke 
kande .). Nordbon kan icke sjunga Italiensk mu- 
s.k derfore var det kanbanda som "'la ga^za ladra'" 
blef uthvisslad hos oss; Italienare skola sjunga den. 
de skola fOredraga recitativer! det ar ett lif, som 
utstrommar inifrSri; det ar, sasom on, deras tan^ 
kar och tal n,3ste .ippenbara sigisang, och den iir 
deras sprak 

I de Ifalienska staderna far man blott tva eiler 
tre operor under hela sSsongen. Pa "Karnthnerthor- 
theatern" var stor omvexling; **J det nyastejaghar 



*3 Forst elter mm hemkcnst till Kopenha.nr. ankom 
det lorsta Itahenska opera-sallskap dit. 

**) Pa (a veckor omvexlade l,ar operorna: Norma, 
Gemma d, Vergy, Otello, il B,avo , la figlia del 
Regg.mento, Torquato Tasso, Lucrezia Borgia il 
letnplario m. 11. 



Ijr ■''•s*p»*Sit. 





578 

horde var "il templario" af Nicolai; cbereina voro 
serdeles vackra; iiinnet iir det samma som Marsch- 
ner har behandlat, men Marschners composition ar 
sannerligen myclvet vackrare, och bar fOr mig en- 
dast det felet, att recitativerna saknas; dessa,fere- 
kommer det mig, borde tiiida istallet for dialogen, 
bvilken for mig gor ett storande intiang inellan 
musiknumrorna. I tonernas verld skall allt vara 
musik. 

Tbeatern "iiachst dem Karntbnor Thore" har 
utom operan ocksa ballet; men oaktadt bar ar en 
seen med pomp och stSt , tSl balletten bar icke 
nagon jemforelse med den pa Kopenhamns thea- 
ter; denna iimehar for narvarande en bctydlig hojd, 
och vara balletter ofvergS i smak och poesi alia 
dem jag baft tillfalle att se i Tyskland och Ita- 
lien, Naturligtvis ofvertraffar Paris och Neapel oss 
genom de dansandes antal och decorationernas 
prakt, men icke i compositionen. 

Da Italienaren Galeotti dog bos oss, sfirjdc 
dansens gudinna derOfver, att ingen fanns, som kunde 
trada i Galeottis staile sasom balletcompositiir; — 
ingen Intog bans plats, men en ny foddes der, bvilken, 
sasoni hvarje sannt geni, briit sin egen bana; de( 
ar Bournonvllle; han ar en sann skald; bans Wai- 
demar ar ett stort mimiskt drama , understOdt af 



579 

FrOhlichsgenialiska, malande musik; hans "Festen i 
Albano," ar en lyrisk dikt. 

Utom dessa tvenne namnda theatrar har Wien 
. forstaderna flora folktheatrar, der den hederlige 
borgersmannen skrattar St provincialisn^erna, och ser 
Lvardagslifvet bestraladtaf poesiens ben.aliska flam- 
rna. Nordbon maste lefva tillsammans med Wienarne 
och larakannafolketforatt rm vardera det mycket 
gomaliska, som finnes i dessa, ofta blott iroli^en 
latt skizzerade stycken. 

Vill manlarakanna en Tysk theater,! dess ba- 
sta framtradande, lara kanna Tysk dramatisk litte- 
.atur, kanna den uttalad fran den talarescen, for 
in.lken den blef skrifven, sS ska.l ,„a„ uppehalla 
s.g . W.en; och man skall ej, sasom jag har hurt 
Danskar, saga: det finnes ingen Tysk skadeplats i„- 
gen Tysk dramatisk Utteratur. En aftons forestall- 
n.ng pa Burgtheaternkanefvertyga dem omdetfOr- 
sta; repertoiren talar for sig sjelf hvad det sista 
angar. Schroders lustspel "Ringen," Jungers "Han 
blandarsig i allt,"ett drama, s§dant som Ifflands "Jaga- 
re," tragedier, sadana somGothes "Egmont" och Schil- 
lers "Wilhelm Tell," arofriska och oforvissneliga ^re- 
nar i en dramatisk litteratur; och hos de yngre 
sndlena, hvad uttalar sig icke da for poesi och 
dramatisk kraft bos Halm och Bouernfeld, for att 
blott namna de tvenne, hvilka arc i Wien. 



580 

1 Danmark hafva vi ett Dramatiskt skaldeslag, 
hvilket Wienaine icke ega; det ar de Heibergska 
Vaudevillerna; men hurii stor verkan dessa, dels 
geriom deras eget varde, dels genom ett utmaikt 
spel, hafva gjort i heminet, tror jag dock icke.att 
de i snille och poetiskt viirde kunna sattas ofver 
ett skaldeslag, hvilket Wieriarne i synnerhet hafva 
och icke vi, nemligen deras folkcomedier och eii- 
kannerligen Raimuiids. 



II. 



41) 




Silhouetter. 

Wiens stora platscr och hufviidgator erbjuda 
skSdespelet af ett helt bilder-galleri; hvarje butik 
har siri vackert mSlade skylt, antingen portrattet 
af en namnkunnig person eller ett allegoriskt styc- 
ke. Hvarje plats och hvarje gata gifver, med sitt 
lefvande hvimmel och sina Stskilliga grupper, moti- 
ver till tailor, hvilka kunde smycka ett helt gal- ' 
leri. Dock skizzer af detta slag arc redan fram- 
visade i stor mSngd; vi kunna for omvexlings skull 
tlippa ett par silhouetter af hekanta personer, och 



SSI 

man l.or komma Ihog , att silhouetterna icke Ster- 
gifva meia iir. c.l skugga af likhet. 

Vi iiro i "Volksgarten!" Herrar och dame,- i 
hfliga .a.ntal vandra under de gr6na doftande tra- 
der., bestallsamma uppassare springa kors och 
tvars o,n hvarandra och sorja f6r att det kommer 
htet IS ornkring de I3gande hjertan. En hel niu 
Mkcorps' toner brusa genom tradgSrden. Midt emel- 
lan mns.kanterne stSr en nog man, med mork an- 
sigtsfarg; hans stora, bruna ogon flyga rundtom- 
knng I orohg flygt, hufvudet, arraarne, hela kron- 
I>en iir . rorelse ; det ar som om ban vore hjer- 
tat . den stora musikkroppen, och genom hiertat 
strOmmar blodet, det vet man , och har kr det af to- 
ner; I honom foddes dessa melodier; han ar hjer- 
tat, och hela Europa hor dess musikaliska puls- 
slag; dess egen puis slSr starkare dervid; - mannen 
heter — Strauss. 

— Vi arc i en af forstaderna; ett lltet slott lig- 
ger <nidt i en Engelsk park; har bor furst Didrich- 
stein; \i ga genom en stracka vackra rum. ett 
fortepiano Ijuder emot oss ; har ar rikt och vac- 
kert! liar ar en herrlig utsigt ofver tradgardens ter- 
rasser. Tonerna, som vi hora, fodas af en af pia- 
nots heroer, sa spelar icke Liszt! — han och den- 
ne aro dock lika valdiga och lika Stskilda. Liszt 



n 



[\j- 



.382 



co- 



tn- 



forvanar; man hanryckes af de hvirflande bacchana- 
lierna; deremot star man hiir hogt pa bergeti Guds 
klara 30I, uppfylles med en storhet, vederqvickes 
af lugn och skonhet; man kiinner sig glad i den 
fria naturens heliga kyika, der hymnerna blanda 
sig med de dansandc herdarnes sang. Hvem ar 
denne pianots beherrskare ? Betrakta honom, ban 
ar ung, vacker, adel och alskvard! kanner man 
icke min silhouet, sa ma jag derunder skrifva nam- 
net — Sigismund Thalberg. 

M aka ut tillHitzing, WieriarnesFrederiksberg; 
vi sta vid ett litet vanligt sommarluststalle; IrSd- 
garden ar rik pS t'rad och blommor, den gamla 
damen derinne ar sjelf tradgardsmaatare , hvaije 
trad har hon planterat, hvarje blomma bar hon sjelf 
satt, har ar gran och bjork , bar arc tulipanor. och 
doftande litiilar. Blomstiande rosenhackar bilda ra- 
batterna kring den friska grasplanen. Ett smart, 
kraftfullt gammalt fruntimmer trader emot oss; hvil- 
ken klokhet i ogat, hvilken mildhet i hvarje drag! 
hvem ar hon? Vi trada in i salen; pa bordet st§r 
en praktig vas, med Widen af en lyra, hvilken om- 
slingras af lagcrkrans, och livars blad arc dels f(ir- 
gyllda , dels gruna. Namn p3 skSdespel liisas pa dessn 
blad; de fOrgyllda angifva de sfycken, deri hon sa- 
som konstnarinna i synnerhet har hanryckt en bel 
nation; de grona bara naninet af hvart och ett af 




cm 



10 11 12 13 14 



583 
hemes ej^na dramatiska arbeten; hon satte guld pa 
andra skalders lager, hennes egna sta alltid grona 
det yr botydelsen. Vasen ar en gafva af hennes 
konstbrOder och konstsystrar, nedcrst lases hennes 
namn - Johanna von Weissenthurn.*) 

Vi itro i Wien, vi ga upp fOr breda stentrap- 
por, mellan tjocka, kalla murar; stora jerndorrar 
fOrseddamed hanglas, visa sig a Omse sidor; derinne 
giimmas penningar och vigtiga papper; vigS in i en 
litei. kammare; vaggarne aro holjda af bokhyilor, 

*) Elter min hcnko.nst till Danmark , har' den hOn 
hedradc konslnannnan tagit afsked af publiken; hon 
spelade den sista altonen i tva serskilta af hennes 
egna stycken. Pa den Danska scenen har i synner- 
hot hennes "Godset Starnberg" och "Hvilken af 
dem ar bruden," gjorl lycka. Annu pa sista tiden 
upplradde hon ofta, icke bloit pa Burgtheatern, utar. 
alven pa slottet Schonbrunn ; hon berattade mig att 
hon nyligen hade spelat for forsta gangen den .^am- 
la modrens rol i "Panserpojken," men i det o'on- 
blick pojken springer upp pa stolen, satter pappers- 
halten pa hufvudet, lagger armarne i kors och har- 
mar Napoleon, ofvervaldigades hon af minnen fran 
delta staile, fran denna skadeplats , att hon Ogon- 
blickligeff var nara att komma ur rolen. Just har 
pa samma lilla theater hade hon spelat for den 
verklige Napoleon, hvilken i samma stallnina hade 
betraktat henne, den Tyska skSdespelerskan. 



^»«L.:.*t 



i^: 



llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll| 

4 5 6 7 8 9 10 11 




584 



pa hvilka sis stora foliantet; ruiidtomkring ligga 
packor af skrifter, alia rattegangshandlingar. En 
bog, allvarlig man sitter framfor pulpeten, Aet Sr 
alldeles icke poetiska saker, hvilka sysselsatta ho- 
nom. Det barska uttrycket i hans ansigte ffirvand- 
lar sig till vemod; han ser pa oss; det Sr sjal och 
tanka i denna blick; huru ofta har icko han haf- 
fat den p5 Guds fiia iiatur, och denna afspeglat 
sig deri. I sin ungdom sjong han for oss om stri- 
den 1 sin sjal; bans sanggudinna uppenbarade sig 
spcikelselikt, och dock sSsoin den friska blomstrande 
mOn; bilden iar : "Stamfrun." I sin mannaalder gaf 
han oss "Det gyllene skinnet" - det iir upphangdS 
1 sSnggudinnornastempel - hans naran pralarder- 
pS: Grillparzer. 



585 



in. 

iiandtverkslarlingen , 

CSkizz fran Bohmen.) 

Vi hafva icke blott lemnat kejsarstaden - vi 
halva til och mod ko.nmit midt in i Bohmen. Sa^ 
dcsnka alt, li.dar o,h helgonbilder: det ar tre- 
klangeu har, 

Det ar solnedgang; vi se "Riesengebirge ," ack 
hum sma huru dimholjda! Jag tycker mig so Kul- 
en Mn Selands kust! det .ricke de GrekLka berg- 
konturerna har ar icke den Grekiska luften med 

flack dessa Ifiga berg, don utstrackta, grona slat- 
ten, hndarna och delta stenrOs tatt vid va^en- for 
nera ar sedan har jag sett den, och njistan^i sam- 
ma belysning som nu; icke en blomma, icke en 
buske synes den hafva vunnit mora sedan jag sist 
fK bar forbi. I ™in tanka och mitt hjerca ar ett 
nytt och nkare blomsterfalt an da , blommor Mn 
Norden, Sodern och Orienten. Stallet har har dock 
mycket forlorat; hufvudf.guren , hvilken i mitt min- 
ne hOrer till detta landtkap, saknas. Bar pS detta 
stenros salt dS en ung handtverkslarling i blablus 



ill 



u 



osa 



med vaxduk dfver hattcn, kapp i handeii, ninsclpS 
ryggen; han var en bild af ungdom och helsa. 

Hvar mSnne han nu vandrar i -verlden? el- 
ler har han kanhanda redan funnit ett fridfullt 
hem, sitter med hustru och barn just nu. i denna 
stund och fortaljer dem om sina vandringar genom 
BOhmen; det ar mycket att hora, vandringslifvet ar 
ett brokigt h'f. Manne han paminnor sig sin hvila 
har pa stenroset, och minnes deligensen, hviiken 
da for fOrbi; en framling tittade ur vagnen och liil 
honom s5som den bSsta figuren i landskapet, af- 
spegla Big i hans tanka. Nej, det minnes han icke! 
iian slingrar armen om sin hustru, kysser sin vac- 
kra gosse; — den resande ar annu ej ISngre kom- 
men i verlden an vid stenrOset, hvarost handtverks- 
liJriingen salt. 



5S7 



IV. 

En giaf. 

H6gt ofver berget med utsigt ofver stad, flod 
ocb.skogbekransado Oar ligger det gamla Hradsrhin- 
kjTkan har gommer i ca praktig silfverkista St" 
Nepo.nuks lik; hvilken p.akt harinne, hvilken na ' 
turprakt derute! och Hkval ar icke detta det stalle 
i Prag, hvilket on Dausk forst besoker; „ere vid 
torget ligger en liten, fattig kyrka; en pelargSnc. 
och on trang gSrd fora dit in. Presten messar 
framlor altaret, menighoten bojer kna och mumlar 
etl:"bedfor oss!" dot klingar sSsom on ihali^ 
doende suck frSn afgrunden, det valtrar fram sd- 
,om on smartans boija, ett jemmerskri. Dansken 
vandrar genom gangen mot hoger, der en stor, r5d- 
brun sten, hvari en riddare i rustnin« ar huggen 
iir inmurad i pelaren. Hvilkens ben hvila derinne"-^ 
En landsmans! en Dansk, en snillets heros, hvars 
namn kastar glans ofvor Danmark, — det land 
hvilket forjagado honom. Hans borg der he.nma 
ar sjunken i grus , plogen har gStt ofver den flack, 
der ban i den Ijusa stugan granskade skrifterna och 
inottog konungars besok; fiskmasarne flyga genom 
iuften, der ban fran tornet laste i stjernorna. Hans 



llll|llll|llll|llll|llll|llll 



2 



3 



4 



.j,,5ggj^_ 



llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll| 



5 



7 



9 10 11 



5d8 



life- och lycksalighets-6 &v i irammande haiider: 
Danmark eger den icke^ Danmack eger ieke bans 
stoft, men slagten namner hans namn i dess onda 
tider, sasoin om det ginge en bannstrale lit ifian det: 
"det ar Tycho Brahes dag I" saga de. 

Dansken grater i frammaride land vid Tycho* 
graf och Tredgas pa ett otacksamt tidehvarf: ''Dan- 
mark, dii liar bjerta i din skold, haf det ocksS i 
ditt brost!" — Stilla, son af ett yngresISgte! kan- 
handa du sjelf , om du hade lefvat pa hans tid ^ 
skullo hafva misskant honom likasom ' de andra ; 
hans storhet skulle hafva upproit din fafangas 
grums, och du hade kastat det i hans lifs bagarc! 
Det ena slagtet liknar det andra, deri uppenbarar sig 
slagtskapen I 

En solstrSle faller pa grafstenen, kanhanda 
ocksft en tSr! — menighetcn mumlar sitt bortdO- 
ende smartfulia: "bed for oss!" 



m 



oSf> 



V. 



Fhffjt emot Norden. 

Snait ar (let vSr, flyttfoglan.e .Iraga d5 mot 
Sodern; jag flyger mot Norden. Angan ar min sii- 
sande vinge; pa angskepp och angvagn gSr det 
fran BOhmens hufvudstad hemat! brokiga , kanda 
bilder glida forbi, en sommarskon natur,' vanliga 
ansigten; toner klinga, timmarne forsvinna, och 
forr an jag vet det, ar jag i Norden. 

Dock annu ser jag Hradschin strala i solen, 
hOgt (ifver blorastrande Skrar och herrhga triid- 
grupper. Du vackra morgon, utplSna mlnnet af 
aftonen i gSr, vandringen i "Baumgarten", Prager- 
boernasDjurgard; den forekom mig slisom en kyrko- 
gard, hvarest folk vilja vara glada, men icke kun- 
na; anstandiga, men trakiga borgarefamiljer sutto 
och drucko ol under traden, der ej en fogel 
qvittrade: otacka Bajaderer med mycket stvfva 
kjortlar gingo upp och ned; till och med mario- 
nett-theatern var yid elakt hymor; ingen talade 
for dockorna, de faktade med armarne och en lik- 
kista spelade hufvudrolen. 

Hvarfore faster det oskSna sig sSledes fast i 
tankan? Prag har si mycket egendomligt och vac- 



iffs 



590 

kert. Du friska, doftande morgon, utpISna alia 
graa och oskona minnen! 

Flaggan svajal- pa "Bohemia"; sasom en fisk 
genotn vattnet skjuter det nedat strommen emellan 
pittoreska, skogbekransade berg; pa hvarje ruin 
och i hvarje liten stad vi flyga forbi, svajar en 
fana; man helsar oss med musik, folket svanger 
hattania, sma kanoner smalla och echo svarar: det 
ar en herrhg resa! 

Vi hafva ombord en Kopenhamnarc med sin 
dotter! "Det er nysseligt!" sager hon, "men Van- 
det er saa failt gult! her er ikke voreBogeskove.'" 
"Det er nogie skrsekkeiige Bjerge!" sager fa- 
dren, "see hviiken Karl! jeg skal ikke oppaa den; 
man seer den da ligesaa godt nedenfra!" 

Det gor man icke; stigen upp pa berget! laten 
den friska bergluften omsusa eder; och varen gla- 
da at det stora utomlands och at det vackra hem- 
inal 

Hirniskretschen helsar oss; vi arc pS Sach- 
siska gransen. "Trakten ar vackerl hvad som fin- 
nes och forsvitmer for Ogat i Italien, gcir nu en 
stor eflect; sm§ strommar, sm.l berg!" det ar E- 
hrensvards hela och trafFande skildringaf det Sach- 
siska Schweitz. 

Nar Naphtakallan upphor att stronima, (J5 
▼arderar man just de sista framqvallande droppar- 



mn 



591 

„a! Farval, j g,.o„a, skogbekransade berg; jas 
lomnar odor for denna vidstrackta slatt med klbf- 
ver ooh bokar vid den Oppna stranden. 

Dresden ligger framfor oss . den tunga luf- 
ten, Nord-lysklands Florenz! hvarest madonnan 
den jungfruliga modern, stSr med himmelsbar- 
net pa den svafvande skyn ; protestanten v6r- 
(lar det gudombga i konsten. Dresden ar en van 
soth man icke gerna lemnar; det har nagot hvacl 
skall jag kalla det, halft borgerligt, halft roman- 
tiskt; dess triidgardar arc fjellnaturen med Koni-- 
stein och Bastei, dess studerkammare galleriet med 
(le lierrhga taflorna. Den nya theatern ar en bil- 
derbok, sa brokig och praktig, med guld och zi- 
rater; ja der.nne ar man sjelf midt i bilderboken • 
man ofvervaldigas af denna brokiga prakt Skal- 
dernas portratter prala i taket; logerna arc for- 
gyllda och svafvande; den skona sitter har p4 mus- 
selskal , sasom hennes syster Venus Anadyomene 
sS ofta har gjort; ridan forestaller en parnass, der 
bekanta bilder visa sig: Calderon , Moliere Gozzi 
Schiller, GOthe och llera snillets represe'ntanter' 
Permarne bilda en arabesk af dramatiska charakie- 
rer; har ar Romeo och JuHe, Rang Lear, Faust, 
Mephistopheles och sa vidare i on oandlig foljd. 
Ja, theatern ar en akta bilderbok; skSdespei och 
opera aro texten; mS den komn.a oss att giCmma 
bildernas prakt. 






592 



411 

1 
j 



teJ 




i'i 



Har ar godt att vara , men vi Sro pa resande fot; 
annu en handtryckning af de kara — Dahl, Vogel, 
Winkler! och 5ngni"aschinen brusar astad ofvermark 
och ang till Leipzig, till Magdeburg och ater med 
anga till det yttersta hornet af Tyskland , det mak- 
tiga Hamburg; det ar en kort ilygt, tinimarnekun- 
na raknas; men \i stanna pa vSgen, staiina i da- 
gar. Melodierna hafva en sallsam kraft, vanskap 
och beundran en lika sa magtig — Mendelsohn 
Bartholdy bor i Leipzig. 

Huru hyggligt och trefligt var det ej i bans 
hem; en vacker och vSnlig hustru, och allt s3 
festligt for den friimmande! En liten formiddags- 
concert, der jag ocksa horde Adam, gifveri 
i Mendolsohns rum; den snillrika fiu Gothe fran 
Weimar och jag voro de lyckliga gasteriia ! I kyr- 
kan , pa samma orgel , hvilken Sebastian Bach spe- 
iade, gaf Mendelsohn mig en af dennes fugor och 
ett par af sina compositioner; berg och dal, him- 
mol och afgrund brusade sin hymn fran orgelpi- 
porna; det var kyrkoconcerti — Du har spelat fOr 
migj jag bringar dig derfore min fattiga sang. 

Angvagnen (lyger med svalans snabbhet; vi arc 
i Magdeburg! vi sofva har en natt och — vi aro 
iter pa Elben. 

Angfartyget Sr smutsigt och tungt; an stan- 
nar det i sin fart, an gar det ett litet stycke, sM- 



593 



tcr a p grund och g3r Sterigen; den skona nature.. 
r.n.cUo,„kr.ng uppenbarar sig i ett piltrad och ett 
g,asfalt;hara.kaltochgratt! Skalden ,na upphjelpa 
natu-en y den hjelper alltid ho„o.Ti. Har llses pa 
skeppet, l.ar ar en hel lasesal! Hvad ar det for en bok 
ihv.ken tvennepaen gS„g aro sa fordjupade v' 
et ar en bok a en Dansk. Sag ej, att DaLark 
har jnga bergl Dess litteraU.r ar ett berg, hogt och 
sla)gbevaxt, det ses fVa„ Grannlanderna blanande 
i iionzonten. Varen os* v-ilLnmnr, „*t 

di 1.11 OSS vaikomne, att genomvandra 
vSr andohga bergnatur; bar strScker sig Oelensch 
lagers ber.liga urskogar, Grundtyigs kampegrafvar 
der stenarne kh'nga sasom Memnons stoder- bar 
ligga Holbergs stiider med lefvande inenniskor, sa- 
som M kat.<na deni annu; bar doftar friskt det af- 
slagna hoet pa Christian Wintbers klofverfait — 
Ingomann forer dig i manskenet genom de doftan- 
de bokskogarne, der naktergalen sjar ocb kalian 
fortaljor o.n gamia minpen. Hertz och Heibe." 
skola lara dig, att det Danska spraket bar toner^ 
att det kan smidas till susande pilar, till Ha.nman- 
de svard. Det .or sig ett lif bos det nnga slagtet. 
HOr ho.iom, son. sjiing om Venus och Amor ocb 
Psyche, bonom som fortaljer sin broders lefnad! 
felj honom, som du laser bar pa skeppet, ») — 



*) Det iir, sasom manser, bloti en Irasmenlarisk upsats; 
bclyda.Kle namii sakiias, sSso.n Hoye, Blicher. 
Haacli, Hoist etc. 



. J^^^cr^aPSsfc* ^ 



lllllllllllllllllllllllllllll 

2 3 4 



llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll|llll| 
5 6 7 8 9 10 11 






594 

och hveni ar han? en pseudonym, en Carl Bern- 
hard, den yngre brodern till hvardagshistoriens skald, 
den yngre brodern, hvilken sa ar i stigande, som 
den aldre i aftagande; det unga tradet skjuterhvar- 
je gang nya friska grenar, den ena kraftfullare an 
den andra, det aldre tradet bar mistat sitt lifs frisk- 
het, dess nya grenar aro torra och bladlosa, de 
fallaaf sig sjelfva fran kronan, hvilken doftar i 
de lyse Na^tter," i "Drum og Virkelighed." 

Snart ar Elbresan slut; det ar den sista af- 
tonen; hurgratt, bur kallt! svalorna flvga tvars cif- 
ver floden till sina halor pa stranden, till sina bon 
under husets tak. 

Om varen kominer svalan fran de varraa \lw- 
derna; instineten drifver den mot Norden, den le- 
der benne genom luftens ocken till sitt bo. Yid 
den gula rullande floden med de fattiga, srOna 
stranderna star ett litet bus med en bloinstran.Ie 
naderbuske; "dit , bort skall jag! qvitlrar svalan," 
dit drager langtan niig frSn den bciga palmen, don 
skuggrika platanen; fladerbusken doftar sa Ijufligt; 
pa dorrtroskeln sitter den gamla mormodern i det 
varma solskenet och ser ut pa skeppen; en li- 
ten flicka sitter pS sin pall och glader sig Ofver 
det blommiga tyget i mormors kladning.'' "Du 
stackars svala , du kommer tillbaka; den blom- 
strande fladerbusken ar huggen omkull, den gamla 



-I 



ifj 



595 

mormodernar i sin graf, den liHa flickan uteiverl- 
den hos f,.amlingar. Huset, der du byggde, ar up- 
putsadt och stadadt; den nye agarn tal inga sval- 
bon — ack hur forandradt! 

Det armorgonlinsveptaikalla/fuktiga dimmer 
iigga Hamburgs torn framfor oss;vi aro i Nordcn 
Elben viiltrarsina mjolkfargade boljor mot vartang' 
fartyg. Vi stiga i land; -^ vi aka genom de mOr- 
lia, tranga gatorna! - Har ar musikfest! I afton 
skallallt, strata af Ijus, ofver Eistern och under 
de grOna alleerna. Liszt ar bar! Jag skall bora 
honom ater i samma sal, som da jag reste ut, bo- 
ra §ter bans vahe infernale! skulle man ej tro min 
hela reseflygt vara en drom blott under Liszt's bru- 
saiide pbantasier! Icke mSnader, men blott minuter 
aro forsvunna. "Nej, tiden bar gStt framat," saga 
nima mSnga landsman, bvijka Jag moter pa "Jun-- 
fernstieg," vi hafva, medan du varit pa resor, g§tt 
mycket framat, vi hafva fatt omnibus i Kopenhamn." 
- Ja, det gar framSt, sager Jag sjelf, dS jag p5 
min vandring ser Heibergs namn bragt till hi3rnet 
af Altona. Mams. Sichlau bar med "Emilies Hjer- 
tebanken," fort bans namn till Elben; det slSr der 
p5 det plakat, som ar klistract pS gatbornet. En 
Dansk kringresande trupp gifver Heibergska vaude- 
viller i Altona. Ar bans namn forst vid Elben, 
latt flyger det da ofver den, -- sa kommer det 






596 



i|: 




lit i verlden och det ar angenamt for lionom 
sjelf och for oss afven! 

— Toner klinga, raketer stiga! farval I — iifver 
det svallande haf till de grona oar! 

Aldrig kande jag henisjuka, cm det ej ar hem- 
sjuka, att hjertat iippfylles af en underbar kariek 
vidtankanpa de kSra ihemmet! en oandlig vallust, 
hvilken utmalar det Ogonblick jag forsta gSngen ater- 
ser dem i den kanda omgifningen, trader sa lefvan- 
de fram, att tSrarna komma i cigat, hjertat blifver 
vekt och maste med vald slita sig liis fran dessa 
tankar! — ar detta Iiemsjnka, d5 kanner jag dc" 
ocksSI heinkomstens forsta Ogonblick, ar dock bii- 
kotten af hela resan! 



><)RRKO!>t?.T.. fr,fH y,»s iiilhind «- Berl:,,} I Hi' 



cm 



2 3 4 5 6 7 



9 10 11 



Mi 





cm 



9 10 11 12 13 14 






r^^ 



I 



cm 



2 3 4 5 



9 10 11 




if-^ ',\,i 



:*Wk-'. 



'■] r 



cm 



2 3 4 5 



9 10 11 12